Grattis Melker!!

 För ett år sedan satt jag och Jonatan i bilen på motorvägen. Det var påsksöndag, strålande sol och jag hade värkar, vi var på väg till förlossningsavdelningen. Radion spelade den här låten. Den passade så bra. Lycka och sol. Grattis på ett-årsdagen Melker!

Och om ni inte klickade på låten innan så lyssna här nu! :)

I målartagen/ bildchock

 Ett sånt här inlägg blir det idag. Jonatan har precis köpt en ny kamera så det har blivit måånga kort idag. Och en massa målande eftersom jag precis också har shoppat. På Netto. ;) Färg och canvas med mera. Så då har vi målardag idag! :) Enjoy the show.

Hmm.. Vad ska jag måla?

Mysigt med målarstund!

Melker!

 

Det blir finfint!

Axel som börjar bli stor...

Sen lite duplobyggen. Lite bilar men mest drakar. :)

Ville-bus!

Mmmmat?.. (så söt så jag dör..)

Tankar/känslor 14/10 2011

 

En gång på jorden, en underbar plats, samlades barnen kring Jesus.

När han så kärleksfullt tog dem i knät, såg de att Frälsaren grät.

Så som han älskade barnen små vet jag han älskar mig.

Jag var ej där hos min Frälsare kär, men jag vet han lever ändå.

Han lever än!

Jesus är min bäste Vän.

Jag i hans spår vill gå.

Jag vet att han älskar mig så.

(första versen i primärsången "Jag vet att han älskar mig så")

Läste kapitel 17 i tredje Nephi i Mormons bok idag då Jesus är hos det Nephitiska folket och välsignar barnen. Vad speciellt och vackert beskrivet det är hur Jesus Kristus älskar dem och oss. Har en härlig känsla i hjärtat.

Generalkonferens!

Två gånger per år är det en världsomfattande konferens för hela kyrkan. Det var nu i helgen och det är väldigt speciellt att få sitta och se och lyssna till presidenten för kyrkan, vår profet Thomas S. Monson och andra ledare i kyrkan. Jag minns så väl när jag var liten hur vi satt i vårt lilla kapell i Sollefteå och tittade på en tv med vhs-inspelning av konferensen med svensk text. Nu kan mina barn sitta och lyssna och se konferensen live på en stor projektorduk och översatt till svenska om vi vill. (Även om vi satt och lyssnade på engelska i alla fall.)

Tänk ändå, i två dagar kan vi få lyssna till vad Gud vill att vi ska höra och bli inspirerade till att känna just vad vi behöver i våra liv just nu. Få lyssna till Guds profet och Jesu Kristi apostlar. Det finns kraft i det.

Jag är så tacksam för vad jag känner och vet. Att Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är den sanna kyrkan på jorden som leds av Guds profet genom inspiration. Att jag kan få specifik inspiration för just mig och mitt liv när jag lyssnar på vad profeten och de andra talar om under konferensen.

Det är något märkvärdigt.

Här är en länk till att se och lyssna på alla fina tal. Här är en av mina favoriter som talades på Hjälpföreningens (kvinnornas) möte och ett citat ur det talet:

 "Just think of it: You are known and remembered by the most majestic, powerful, and glorious Being in the universe! You are loved by the King of infinite space and everlasting time!

He who created and knows the stars knows you and your name—you are the daughters of His kingdom."

Forget Me Not - Dieter F Uchtdorf

 Det känns tryggt.

Bussbetraktelser

Att sova på en buss är något av det skönaste jag vet. När det är sådär lagom varmt och man känner hur huvudet blir dimmigare och man glider mjukt in i sömn. Huvudet guppar och finner sedan ro mot ryggstödets lutning. När man sedan vaknar så är man lagom mosig med just inget mer för sig än att morna sig i lagom takt. Eller lugnt konstatera att det är en bra bit kvar och låta ögonen slutas igen. Sinnet vilar och jag reser.

Jag har sovit många timmar ombord på olika bussar. En timmes bussfärd till och från skolan i tre år gör sitt.

Något av det värsta dock är när alla premisser är rätt - utom just att det av någon anledning inte är ok att somna just där och då. När man för snart ska av, när det är liite för stor risk att huvudet kommer till ro på någon främlings axel istället för på ryggstödet, eller om man behöver läsa en text för att förbereda sig innan ett prov alternativt skriva en uppsats som har deadline första lektionen. (Jag har erfarenhet från alla exempel..)
Då blir resultatet ett annat. Man rycks till ytan och stirrar yrt genom bussfönstret för att fatta var man är eller varför inte känslan av att vakna med dreglad kind och en stark aning att man sovit lite väl högljutt.. Inte lika skön kan jag säga med gedigen erfarenhet. Inte kombinationen av de två heller. (Tilläggas bör dock att det ju faktiskt inte spelar så stor roll om hundra år och att om man åkt buss nog ofta till samma ställe vet busschauffören vem du är och kan hojta till (läs väcka) dig att "Ska inte du av här?" så fördelarna överväger nackdelarna.)

Summan av kardemumman är i alla fall att jag älskar att dåsa till bussars muller och vaggas till sömns av landsortens kurirer. Det är väl ett arv av något slag så det är till att jag ger det vidare. :)
Det verkar gå rätt så bra än så länge.

Mitt hjärta blöder

och jag gråter för en kvinna jag aldrig träffat. Anna Liv. Änka efter Stefan Liv.

Det träffar rätt i hjärtat. Det skulle kunna vara jag.

En blond norrländska, en mörkhårig jönköpingsbo, 30 år gammal. Två söner på 4 och 2 år. Bor på Torpa.

Nu är det inte jag och jag hoppas och ber att det aldrig blir (förrän kanske när vi är gamla och grå bägge två) men det är så nära, känns så nära att jag automatiskt håller Jonatan lite närmre, älskar lite mer, kramar lite hårdare. Vi är tagna bägge två. Det skulle kunna vara vi.

Så mitt hjärta blöder och jag gråter och ber för dem.

Men mött henne har jag.  På promenad med Jonatan mötte vi dem båda en gång för länge sen och jag hejar vagt på honom som jag känner igen så väl men inte kan placera förrän vi nästan gått förbi dem. Jag kommer på vem han är och blir lite generad. Han såg lite undrande ut, men besvarade min nick lika vagt som jag gav den. Sett dem på Ica Maxi har vi också några gånger, en blond och en mörkhårig med två småkillar möter en annan familj som ser likadan ut. Parallellfamiljer.

Men inte längre och mitt hjärta blöder för en kvinna jag nog aldrig kommer träffa. Men blöder gör det likväl.

Note to self - njut av det du har - nu.

Att nominera till årets värsting?

Såg detta under dagens surf och måste bara säga - FÖRFÄRLIGT!!!! Trycka in barn (flickor) i såna mallar med diet och missnöjdhet med sitt utseende.. I en barnbok! Riktad till 4-8åringar! Huga! Så. Nu har jag sagt det och tydligen är det många fler som säger som jag, så jag låter det sluta där så länge, men här och här kan man läsa mer om det hele.

Livsfarligt! (Kan inte någon bara råka radera manus till den där boken? Den är ju inte ens utkommen än..)