Lotten Inlägg

Efter tjuförsta luckan var alla i båset helt slut i rutan och slickade sina sår för att orka med denna lucka – den sista 2025. Hederstischavinnaren embryo fick sällskap av den glada Ingela, och nu har vi bara en dragning kvar!

Lucka 23 härmar ett verk med en fabulös kreatör.

10 x 10 =100

Tillbörligt är, kära läsare, att allt, som företages i tider av oro, börjar med ordning och överenskommelse. Ty när vardagen rämnar och kroppen värker mer än själen orkar bära, måste människan finna ett sätt att uthärda – om inte genom fromhet, så genom sällskap.

När därför förkylningen gick i dalen, och vilopulsen steg som vore den besatt, sammankallades tio personer till ett läger. Luften på platsen var tunn, reglerna många och träningsvärken obönhörlig. Ingen fruktade döden; däremot fruktades ett missat träningspass, hosta på fel dag eller inställda intervaller till följd av snuva.

De sju kvinnorna voro Pernilla Wiberg, som var initiativtagare och en ledargestalt, Frida Karlsson – den passionerade och intensiva, Frida Hansdotter, berömvärt balanserad, den energiska Ebba Andersson, den på planen så eleganta Lotta Schelin, Nilla Fischer – mer disciplinerad än alla andra och den allvarsamma samt uthålliga Evy Palm.

De tre männen voro den strukturerade och stabile Peter Forsberg, den känslomässige Fredrik Ljungberg och den frispråkige Daniel Ståhl.

För att dagarna ej helt skulle uppslukas av pulsdata och kvällarna av klagan, beslöts enhälligt att en person varje dag skulle utses att råda över ordet. Denna skulle bestämma samtalsämnet och var och en av de övriga skulle, utan undanflykter, framlägga en berättelse ur sitt liv, lämpad att skänka lärdom, förnöjelse eller åtminstone igenkänning.

Och så skedde.

Varje dag utsågs en kung eller drottning bland de tio deltagarna vid höghöjdslägret. Denna person bestämde dagens tema och fastställde ordningen för de andra nio – utom för Daniel Ståhl som alltid talade sist.

Några exempel för att illustrera gången presenteras härmed.

Den första dagen berättade bland andra Pernilla Wiberg om hur hon, när hennes värden voro sämre än någonsin, valde att framställa dem såsom ännu sämre, och därigenom vinna både vila och särskild omsorg. Alla förstod, och ingen klandrade henne.

Den andra dagen hyllades särskilt Frida Hansdotters berättelse om hur kärlek – fastän förbjuden av tävlingsledningen – fick plats mellan felaktigt bokade pass och dimhöljda spår.

Den tredje dagen stod Nilla Fischer ut med sin berättelse om övermod, och hur ett extra pass kan kosta mer än det ger.

Så gick de tio dagarna med tio berättelser per dag, fyllda av ord, skratt, mild förargelse och den tröst som endast uppstår när människor delar sina brister snarare än sina meriter. Om någon i detta sällskap ibland talade om disciplin, återhämtning och laganda med särskild iver, märkte de andra hur samma person ibland tog genvägar i det fördolda – vilket de i stillhet fann vara mer mänskligt än klandervärt.

När lägret var till ända och de återvände hemåt, voro de varken fria från träningsvärk eller fullkomligt botade från oro. Men alla hade de inkasserat en och samma förkylning.

Och detta, kära läsare, är skälet till att dessa historier nu anförtros eder.

Näääe, nu är vi trötta på onödiga bilder!

Facit till lucka 23 kommer nån gång efter midnatt – några minuter in på julafton!

Ojojojojoj. Här satt jag och våjnade över hur svår den nittonde luckan var, medan kommentatorsbåset i facit bara trallade vidare i vardagen och roade sig med ordinära lördagsbestyr. I nyss nämnda facit fick Eva-L och Magganini chansen att vinna näst-näst sista dragningen – vilket de gjorde! (Och jag står fortfarande tålmodigt i kö för att få låna HB i lucka 19 på biblo här i stan.)

Lucka 21 … Detta innebär att vi bara har den allra sista luckan kvar på tisdag. Är detta månne ett tack till en snabbt hopkommen, prisbelönt novell? En långfilm? En roman? Eller en hel encyklopedi? Eller … är det ens ett tack?

Nänu. Nu får det vara nog med distraktioner. Vad är det här för trams? En onödig och ovidkommande bild!

Facit till lucka 21 kommer nån gång efter midnatt!

Tänk att plommonstopet i facit till lucka 17 släppte ifrån sig tre vinnare i Dammråttan, AiP och Kråkan … och tänk att jag fortfarande inte har hunnit fotografera tröjan! Snart får jag tummarna loss!

Idag är det en sån därn obegriplig lucka som är genomskinlig om man vet. Lettrådarna i kommentatorsbåset kommer att krylla av namn, tror jag. Eller inte, förstås. Bra att det är fredag så att fler kan vara vakna till midnatt. Nämen nu kör vi!

Lucka 19

JOURNALUTDRAG

Klinik: Röst & rörelse, avd. 14
Inskrivningsorsak: Ihållande röstfenomen, recidiverande uppresningstendens

Ansvarig doktor:
M. Winkelmann
(leg. spec. allmänmed., särskilt intr. för rehab efter långv. episoder av silentium voluntarium involuntarium)

Anamnes
Pat. talar om barndomen och uppehåller sig vid envist kvillrande kanariefåglar. Ihållande verbal aktivitet noteras. Under sena tonåren förekom enligt pat. ett ”ständigt behov av nya skor” för långa vandringar, ofta i samband med identitetsprövning och geografiska förflyttningar. Pat. beskriver även en uttalad längtan efter att få sjunga tillsammans med modern (relationen initialt konfliktfylld).

Status
Emotionell status: Gott hjärta, god bärighet trots tidigare trauman.
Motoriskt: Återkommande rörelse uppåt. Pat. reser sig frekvent upp, trots att pat. objektivt sett redan står. Symtomet bedöms som kroniskt.

Psykisk status: Orienterad x3. Tankeinnehåll präglat av röst, rörelse och återkommande uppresning. Ingen vanföreställningsproblematik. Ingen realitetsbrist.

Not.
Vid senaste besöket medför pat. ett löst blad, ej arkiverat. På bladet återfinns endast följande text:

Jag dör. Ge mig vatten. Kallt vatten.

Pat. uppger att detta inte är en uppmaning, utan ett konstaterande.

Bedömning
Pat. uppvisar stabil identitet och stark röst. Prognosen bedöms som god vid fortsatt kontinuerligt uttryck. Sång förekommer spontant, ibland riktad upp mot taket. Inga tecken på psykos.

Plan
Ingen ytterligare behandling planeras.
Pat. rekommenderas fortsätta tala, sjunga, skriva, dansa samt resa vid behov.

Sign.
MW

Jahaja, ett middagstips här? Verkar dumt. Och helt onödigt.

Facit till lucka 19 kommer nån gång efter midnatt!

I femtonde luckans facit konstaterades att bokstavsfnuttar är förtjusande, och att svansar, hattar, muscher och citattecken även de kan få kallas fnuttar. Skiljetecknets dag är den 24 september, men vad jag kan se finns inte internationella dagen för fnuttar än. Nåt för oss att jobba för kanske? Javisstja, Pysseliten och Kaj (som för övrigt ju är släkt) vann varsin tischa. Bildbevis på tröjunderverket kommer imorrn!

Lucka 17 ser lite pirandellisk ut …

(In på scenen kliver fem som söker hjälp.)

Novellen:
– Nån refuserade mig med motiveringen: ”Barndom är ett uttjatat ämne och dessutom är du för kort.” Nån annan höll med: ”Några grabbar och en livlös kropp låter ju spännande, men vem fan vill läsa om lojalitet när döden knackar på?” Snicksnack, om jag bara får lite hjälp på traven så ska jag bevisa att jag är att räkna med.

Sagan:
– Alla sa att jag var löjlig, ett tramsigt påhitt utan verklighetsförankring. Jovisst, på ytan. Jag är förvisso lite rörig (alla gillar inte parenteser och till synes fjantiga fotnoter som slingrar sig som vinrankor runt storyn), men all kärlek, svärden, råttorna och hjältarna i en salig röra kan med rätt handlag bli nåt!

Thrillern:
– Fokusera på mig. Jag är kuge. Jag förstår hur det låter: fjättrad i hus, rum, e säg. Besatthet, jovisst. Smärta är e drivkraft och om maskie fugerar kommer jag att bli läst.

Pjäsen:
– Ni andra bara klagar utan stringens och disciplin. Jag är byggd för röster – inte för bilder – vilket behöver åtgärdas. Replikerna i korsförhöret behöver nog några pauser, kanske några upprepningar. Jag är nog den av oss fem som behöver mest hjälp, om sanningen ska fram.

Kärlekshistorien
:
– Jag har inga kapitel att gömma mig bakom.
– Jag är inte ens en färdig bok utan mer ett manus.
– Ja, med dialoger som är staplade på ännu fler dialoger.
– Och … tystnader … utan berättarröst.
– Ofärdig, skulle jag kalla mig.
– Av alla här är jag perf…
– Ja, verkligen perfekt!
– Tänk att få bli ihågkommen för det som sker mellan replikerna.
– Åh! Ja! JA!

(Tystnad. Verken tittar på varandra.)

Thrillern:
– Jag tror att vi letar efter samma perso.

Pjäsen:
– Precis. Exakt. En som inte skriver oss.

(In från kulisserna kommer lösningen.)

Örk, vilken läbbig bild. Den ska ni nog ignorera.

Facit till lucka 17 kommer nån gång efter midnatt!