Sofia Finnved

Min kofta har varit färdig i drygt en vecka. I flyttstress och korta vinterdagar har det inte blivit någon vettig fotografering. Det blir kanske nästa vecka! Men en bild måste upp för att jag ska kunna vara med i det underbara lotteriet som en färdigställd kofta innebär. Kolla bara på länken här: http://stickameraskoftkal.blogspot.se/2015/01/lite-extra-gora-klar-pepp-och-ett-stort.html

En ganska dålig bild men som ändock visar den färdiga koftan ser ni här. Jag är supernöjd! Gjorde en stretchig avmaskning som gör att kanten blir lite utsvängd, adderar till den figurnära formen. Knapparna kommer från min mormors moster, det fanns precis så många som behövdes. Blockningen tog fram flätan, är så nöjd med designen. Jag är redan sugen på att göra en till, har garn och idéer. Nästa kofta får färre ökningar på ärmarna.

Flyttkaoset i bakgrunden ingår.

Årskrönikor får vänta. Men här kommer den utlovade koftbilden. Snart kan jag fortsätta, imorgon närmare bestämt. Under tiden har jag stickat på annat!

Jag har kommit långt och är SÅ nöjd. Har faktiskt stickat längre än på bilden. Lägger upp en ny bild senare idag, där kroppen nästan är klar. Garnet som jag tog med mig hem på julen är slut nu dessutom, två härvor hemma väntar. Sista nederkanten samt ärmarna får skapad i januari.  Ikväll lägger jag upp en sjal istället. Men fortsättning följer på koftan inom kort.

Äntligen är jag förbi längden då jag repade upp. Inte så långt kvar tills det är dags för att börja med kroppen. Läääängtar så mycket nu! Jag önskar att jag kunde sticka så snabbt som mamma men där ligger jag i lä. Bilden visar hur det såg ut för någon dag sedan, har kommit några centimeter till sedan dess. Ska lägga upp en sjal på stickorna, och har stickat en babymössa + tossor till en kompis nyföding men lite sticktid på detta storprojekt har det ju blivit. Så kul, och vill verkligen ha den färdiga koftan nu. Det är ju faktiskt mitt första koft-projekt så det är inte helt enkelt, helt enkelt. Har stickat ett bakstycke på en annan tröja innan som nästan är färdigt, men detta är ju roligare. Samt att all julklappsstickning kom emellan mig och den andra tröjan. Den blir nog klar under 2015, gissar jag. Någon gång. Alldeles för kul att sticka, hur ska man hinna med allt?

Hittade annan rundsticka. Stickade vidare. Nöjd med hur bra det går. Sätter maskorna på en tråd och provar. Jaha, en ful knöl nedanför nacken på stycket bak. Det är de förkortade varven som inte passar med modellen jag tänkt. Såg inte det sist jag provade. Det är nog bara att repa upp faktiskt. Jag är inte särskilt glad över det. Men jag kommer inte bli nöjd annars. Det är bara så. Det känns supertråkigt att behöva repa upp. Det är liksom nästan allt jag får repa upp. Drar man lite i det syns det inte. Men det kommer ju inte vara någon som drar i det, och i instruktionerna skriver dödergök att det ska vara slätt och fint. Annars blir det inte bra sedan heller. Det känns som om det aldrig kommer att bli någon kofta. Jag svär lite, men inte här i bloggen.

Sitter i godan ro (eller inte) och stickar på ett avigt varv i skolan under lunchen. Plötsligt går rundstickan av! Nu måste jag skaffa en annan… Det bådar inte gott för masktätheten. Det får väl bli som det blir ändå antar jag. Jag ska nog ha en i metall istället för trä, det blev lite trögt till slut. Men den behöver ju inte ge upp på det här sättet tycker jag… besviken.

Hur jag fångade maskorna som ville fly? Jag hittade en säkerhetsnål på baksidan av en ”pin” som nu får agera maskhållare. Det var nog bara en som smet iväg nedåt, bra med sträv ull. Men det går ju inte att fortsätta nu direkt.

Glöm söndagsgnället i föregående inlägg. Jag har gärna en höghalsad, varm kofta. Och som en trevlig kommentar påminde mig om, man knäpper inte så ofta ända upp. Annars är det är nog mest att man ökar 4 maskor varannat varv, så att de aviga varven bara tar längre och längre tid som gör att det känns lite tröstlöst ibland. Det är kul att sticka flätor utan hjälpsticka! Hittade så fina instruktioner när jag sökte på internätet.

Har beställt julkort med eget fotografi idag, hoppas att de hittar fram så att de hinner komma iväg innan jul. Spännande! Dessutom ska första paketet i ”Koftan och eddys sjalklubb” anlända snart… DET ser jag fram emot!

Nä, nu flyr jag från sådant jag borde göra igen.

Jag är nöjd med flätorna, ökningarna och slätstickningen och sådär… Men passar den? På rundstickan kändes det inte alls bra. Nu flyttade jag över alla maskor på en tråd för att kunna prova bättre. Det känns bättre nu, trots att halsen verkar vara mycket högre än jag tänkte först. Viktorianskt pryd. Konstigt, jag mätte ju och sådär högt mätte jag väl inte… Men raglanökningarna ser ut att gå i rätt riktning och ja… Jag vill nog heller inte börja om. Och det är ju skönt om inte halsringningen sitter åt som en strypsnara. Men när jag provade på rundstickorna tappade jag liksom sugen lite. Det går långsamt framåt också. Har inte så mycket tid till denna stickning. Ett varv här, ett varv där. Kanske bara en söndagskvällskänsla. Det blir säkert bra… Till slut blir det nog något. Men just nu känns det bara väldigt, väldigt långsamt.

Någon som vill ge någon input, kanske? Svårt att se på bilden i och för sig. Men lite motivation skulle kännas bra att få tillbaka. Eller så kanske jag borde repa upp och börja om kanske. Suck. Det behöver ju dock inte bli perfekt från början. Jag tror inte direkt att det är katastrof.