Etikettarkiv: älg

Älgarnas Trädgård – Episod IV – Ulrikes återkomst

Publicerad den av
Svara

alg3Gråben tycks ha besökt torget i Åhus om man får tro lokalpressens rapportering. Det märks för det är fridsamt i skogen. Ja förutom den där Ulrike som är på smällen igen och står och glor på oss på skogspromenader och marscherar tvärs över paddocken in i Älgarnas Trädgård.

Det där djuret är helt obekymrat om människor och tyvärr om hundar också. Hon stod och åt av något smaskigt i Grodträsket, c:a 15 meter från mig och Anna utan att verka nämnvärt berörd av vår närvaro. Det mest positiva med hennes besök var att hon åt på sly som jag ändå skulle vilja bli av med.

Idag när jag och Tage var på hemväg från promenaden kom två jättestora vildsvin rusande över vägen. Man ser spår efter deras bökanden här och var i trakten och ibland hör vi dem grymta belåtet inne i en granplantering. Det är alltid skönast att slippa se eller träffa dem.

Det djurslag som tycks minska i antal just nu är mullvadar och sorkar. Viggo bär stolt hem döda exemplar som han ger som present till Tyra. Som motprestation kastar hon sig över honom och brottas med honom under glada tjut och bit. Han står ut med osannolikt mycket.

Om inget annat händer så händer det alltid något med djur och natur.

Älgarnas trädgård, del III

Publicerad den av
1

Image

Jahapp, så var det den tiden på året igen. När vi kom hem från kvällspromenaden igår satt Moses på gårdsplanen och spanade intensivt. Han vände sig inte om trots att vi lockade på honom. Vad stod på?

Brak, först kommer Ulrike (älgkon) travande bakom magasinet på väg mot baksidan av stallet. Sedan kommer en älgkalv. Och sedan kommer en älgkalv till. Vi tappade hakan hela bandet och storglodde.

Nu anade vi att vi har haft älg på besök, legor efter stor djur i trädgården och klövspår i Annas dahlia-rabatt, har inte gått att ta miste på. Tyvärr hade vi inte kameran med oss, det gick snabbt och var i skymningen, så gott folk, ni får hålla till godo med en bild från förra året nät Ulrike stod och glodde i Tages Träsk.

Så här är det att bo på landet.

Naturen lite för nära livet…

Publicerad den av
Svara

ImageNär jag arbetar i trädgården brukar det alltid dyka upp en eller ett par assistenter (vår beteckning på nyfikna djur). Det gjorde det idag också.

Jag var i grönsakslandet och sådde PacChoi och planterade ormlök när jag plötsligt kände mej iakttagen. Jodå, 25 meter längre bort stod det en älg och glodde på mej. Dum som jag var sa jag ”Hej! vill du hjälpa till?”. Då tog älgen ett kliv över stängslet och kom ännu närmre mej. Nyfiken är bara förnamnet på det djuret. Jag gick snabbt in och hämtade kameran och när jag kom tillbaka stod hon i Tages träsk och klippte med öronen. Efter att ha tagit några bilder fortsatte jag med min sådd, men höll hela tiden ett öga på det där jättestora och helt orädda djuret. Så småningom klev hon över stängslet igen och försvann ut i vårt alkärr tillsammans med sin kalv.

Jag har stor respekt för älgar, och tycker att det är fascinerande att komma dom så nära som vi gör. Både älgkalvar och rådjurskid föds och växer upp i närheten av vårt hus. De verkar vänja sej vid våra röster och vid hundarna, och när vi stöter på dom i skogen flyttar de sej knappt. Ibland tror jag att jag skulle kunna gå fram och klappa på dom. Men det ställer också till lite problem. När älgarna är så nära vågar vi inte släppa ut hundarna ensamma i trädgården och vi behöver själv ha ögon i nacken. En älgko försvarar naturligtvis sin kalv och vi vill inte att hundarna eller vi själva ska bli sparkade.

De grågröna bladen i bildens nederkant är mina kronärtskockor. Hoppas de slipper bli älgmiddag…

Livet nära naturen

Publicerad den av
Svara

ImageMuffin har idag slagit sina egna personliga rekord i egensinniga påhitt. Som vanligt hängde hon med på morgonpromenaden. Som vanligt gjorde hon tankspridda pauser. En av dem var på Rolfs hygge. Hon hade smitit in bland några ormbunkar, jag, Tage och Tekla gick tillbaks för att hämta henne. Ingen Muffin syntes till. Jag stod och kallade förgäves när jag hör ett belåtet spinnande från en ormbunke en meter ifrån mig. Där ligger Katt Muffin, skitnöjd.

Vi fortsatte utan henne, tog vår sedvanliga runda och gick tillbaka samma väg vi kommit. Tage hittade henne denna gång i ett gräsbuskage. Glatt knatade hon med och det gick ganska bra ända bort till Rolfs stora hög med granris. Där tappade vi bort henne igen.

På eftermiddagen hade vi rådjur vid vår trekammarbrunn, totalt obekymrade om Teklas ilskna skall. Det är tur att man har en modig cockerspaniel som skydd mot sådana mordiska djur.

Hur gick det med Katt Muffin? Tja, jag och Tage gav oss ut på en kvällsexpedition och hittade henne 10 meter från rishögen. Det tog oss ungefär 20 minuter att gå de 200 meterna från infarten till skogen bort till ängen Poängen, där tröt i alla fall mitt tålamod även om Tage var beredd att vänta ännu en gång på henne. Med 100 meter hem borde även den mest tankspridda katt hitta hem.

Men så var det två kvar, Moses och Isa. När jag tog en runda runt huset får jag syn på en älgko i paddocken. Det var inte Ulrike, jag har inte sett till henne sedan i mars, utan en annan som vi tror är Ulrikes mamma. Hon har tydligen nyligen fått en kalv, för hon hade en liten, liten en med sig, brun och ullig som jag och Anna beundrade i Annas kikare.

Det var för mörkt för en bild och jag har i vilket fall ingen lust att gå fram till en älgko med kalv.

Eftersom det just nu är 50 meter mellan det där djuret och våra grönsaksodlingar återstår att se om jag är lika entusiastisk över livet nära naturen när jag vaknar i morgon bitti.

Likväl är det få saker som slår livet nära naturen. Möjligen att Moses kom in och att det nyskurade sovrummet doftar underbart av linoljesåpa.

Älgarnas trädgård

Publicerad den av
Svara

ImageLjuset i skogen var fantastiskt vackert på vår morgonpromenad. Tage ville gå ned till Sissas äng och hälsa på hästarna. Tekla ville gå hem och äta frukost och jag var lite otålig, så det blev Tekla som fick bestämma. Som kompensation gick vi över ängarna där det alltid finns mycket att lukta på.

Mellan paddocken och ängen Poängen ligger ett alträsk, just nu utmärkts det av en massa döda askar och nässlor samt en vacker gammal ek. Det har inget namn, jag har funderat på att kalla det Grodträsket efter den vanligaste typen av djur. Jag kastade en blick in mot de döda askarna som så småningom måste sågas ned och fick syn på en älg.

Det var inte vår vän Ulrike utan en stor älgtjur. Jag tog med mig Tage och Tekla över Stora Ängen och gick ut på vägen. När vi passerar ängen Poängen brakar älgtjuren ut och travar majestätiskt iväg bort mot vår allé och försvinner iväg söderut.

Tekla i morgonsolenTekla blev mycket upprörd över detta skamlösa trampande på våra ängar och ville rusa fram och skälla ut den. Hon håller älgar i herrans tukt och förmaning.

Midsommarafton 2009 hörde jag ett förskräckligt skällande utifrån trädgården. Dröm om min förvåning när jag kommer ut och ser Ulrike vår halvtama älgko stå och hänga över staketet. 2 meter framför henne står Tekla, skitförbannad och råskäller. Tage intog vist reservtruppernas plats nära dörren. Efter ett visst viftande och hojtande från mig och Anna vände Ulrike och travade förnärmat bort.

En gång i våras kom vi ut på kvällen. Jag skulle ringa på en bilannons, vi har så dålig mobiltäckning att man får gå ut när man ska ringa. När jag höjer blicken står Ulrike 15 meter ifrån mig och glor. I samma ögonblick svarade bonden med bilen.

– Öh, jag har en älg 15 meter ifrån mig, jag måste ta in mina hundar, jag ringer lite senare. Klick.

In med Tage och Tekla. Bonden förstod, de hade älgar i Halland också.

Det finns nackdelar med att bo på landet och det finns fördelar. Närheten till djur och natur är något jag aldrig tröttnar på och som ger oss ständigt nya upplevelser.

Älgarnas Trädgård var ett progg-folk-jam-band runt 1970. Sök på YouTube.