Som ni sett har det blivit allt glesare mellan inläggen och det har sin anledning. Jag mår inte alls bra just nu, energinivån är vansinnigt låg och jag har ont mest hela tiden. Orkar inte dra hela historien, men förra fredagen hamnade jag på akuten efter ambulansfärd från jobbet och nu är det medicinering och väntan på remiss och eventuell operation som gäller.
Jag håller igång med träningen om än på en lägre nivån än vanligt och vikten ligger stabilt. Jobbet rullar på någorlunda och plugget flyter än så länge. Dock måste jag lyfta bort allt som inte är nödvändigt och bloggen är en av dessa saker.
Jag återkommer, var så säker! Vet bara inte riktigt när.
Namaste.
//Jenny
måndag 24 oktober 2011
torsdag 13 oktober 2011
Lägesrapport.
Jag vet att jag är världens sämsta bloggare, men i min strävan att återgå till normala rutiner gällande mat och träning (tillsammans med allt annat) har bloggandet helt enkelt fått rätt så låg prio.
På det stora hela är jag inne i ett ganska hyggligt flow nu. Förkylningen är i princip över vilket gjort att jag kunnat vara ute och rört på mig en tid nu, känns oerhört bra. Det märks att huvudsaken för mig är just att få vara ute och få frisk luft, vad jag gör spelar mindre roll. Jag har inte riktigt kommit igång med yogan, vilket jag hade hoppats på efter att jag äntligen hamnade på mattan förra veckan, men resterna av förkylningen som är kvar har gjort det lite knepigt plus att jag valt att prioritera att vara utomhus.
Löpningen är jag däremot igång med, men det är väldigt färskt då jag startade i måndags. Springer just nu totalt 15 minuter per pass och det verkar funka bra. Det känns SÅ himla skönt att vara igång igen, även om mina 20 kilometersrundor känns väldigt avlägsna för tillfället. Jag har bestämt mig för att ta det lugnt, bygga upp långsamt och verkligen ta hand om mig själv.
Kör förstås på med rehabiliteringen som jag fick av sjukgymnasten förra onsdagen och nu börjar det kännas att det faktiskt tar. Dels har jag lite träningsvärk runt knän och lår plus att jag numer är smärtfri i vila (förutom träningsvärken då), kan gå i trappor och nedförsbackar och den allmänna känslan är mycket bättre.
Det var för övrigt inte riktigt löparknä jag dragit på mig, utan min smärta sitter för mycket åt mitten för att vara det, men åtgärden är ganska lik; stärka knäet och stretcha musklerna runt omkring. Jag blev uppmuntrad att fortsätta med yogan, ska bara bli kvitt förkylningen så jag andas ordentligt och vända huvudet upp och ner utan att hosta.
Träningen är viktig för mig även i en annan aspekt, nämligen att min kosthållning - eller rättare sagt kostmängd - verkar stå i direkt relation med hur mycket jag tränar. Jag har lättare att hålla koll på maten (och godiset) när jag tränar och det är av flera orsaker. För det första har jag mindre tid på kvällarna ATT äta då jag är ute istället. För det andra får jag en hälsosammare aptit när jag tränar. För det tredje blir jag rent ut sagt lyckligare när jag får träna!
Förutom träningen och maten försöker jag även bolla jobbet och plugget. Jobbet rullar på bra och plugget likaså. Läser in Svenska B just nu och det är en rätt kul kurs! Mycket läsande och skrivande, sånt gillar jag. Dessutom pluggar jag till högskoleprovet som går av stapeln den 29:e oktober, d.v.s. om drygt två veckor. Jag börjar få grepp om de flesta delmoment, men t.ex. KVA tycker jag är rätt knepig, samt att jag ska repetera en del från Matematik A (som jag ändå läste för bara någon månad sedan) så att även XYZ ska kännas hyfsat okej. NOG och DTK känner jag att jag har hygglig koll på, likaså hela engelsk- och svenskblocket. Jag tror det kan gå bra och jag hoppas att utifrån detta första provtillfälle kunna få lite hopp om att i vår skriva nog bra för att ta mig in på juristprogrammet. I år krävdes 1,4 på HP för urval 1, 1,3 för urval 2 och det ska fan vara görbart.
Nåja, det får räcka som uppdatering, tror jag.
En sak till vill jag dock säga och det är TACK till er som skrivit till mig under min sega, tunga period. Jag vet att jag inte svarat någon av er men ni ska veta att det går rakt in i hjärtat.
Namaste.
//Jenny
På det stora hela är jag inne i ett ganska hyggligt flow nu. Förkylningen är i princip över vilket gjort att jag kunnat vara ute och rört på mig en tid nu, känns oerhört bra. Det märks att huvudsaken för mig är just att få vara ute och få frisk luft, vad jag gör spelar mindre roll. Jag har inte riktigt kommit igång med yogan, vilket jag hade hoppats på efter att jag äntligen hamnade på mattan förra veckan, men resterna av förkylningen som är kvar har gjort det lite knepigt plus att jag valt att prioritera att vara utomhus.
Löpningen är jag däremot igång med, men det är väldigt färskt då jag startade i måndags. Springer just nu totalt 15 minuter per pass och det verkar funka bra. Det känns SÅ himla skönt att vara igång igen, även om mina 20 kilometersrundor känns väldigt avlägsna för tillfället. Jag har bestämt mig för att ta det lugnt, bygga upp långsamt och verkligen ta hand om mig själv.
Kör förstås på med rehabiliteringen som jag fick av sjukgymnasten förra onsdagen och nu börjar det kännas att det faktiskt tar. Dels har jag lite träningsvärk runt knän och lår plus att jag numer är smärtfri i vila (förutom träningsvärken då), kan gå i trappor och nedförsbackar och den allmänna känslan är mycket bättre.
Det var för övrigt inte riktigt löparknä jag dragit på mig, utan min smärta sitter för mycket åt mitten för att vara det, men åtgärden är ganska lik; stärka knäet och stretcha musklerna runt omkring. Jag blev uppmuntrad att fortsätta med yogan, ska bara bli kvitt förkylningen så jag andas ordentligt och vända huvudet upp och ner utan att hosta.
Träningen är viktig för mig även i en annan aspekt, nämligen att min kosthållning - eller rättare sagt kostmängd - verkar stå i direkt relation med hur mycket jag tränar. Jag har lättare att hålla koll på maten (och godiset) när jag tränar och det är av flera orsaker. För det första har jag mindre tid på kvällarna ATT äta då jag är ute istället. För det andra får jag en hälsosammare aptit när jag tränar. För det tredje blir jag rent ut sagt lyckligare när jag får träna!
Förutom träningen och maten försöker jag även bolla jobbet och plugget. Jobbet rullar på bra och plugget likaså. Läser in Svenska B just nu och det är en rätt kul kurs! Mycket läsande och skrivande, sånt gillar jag. Dessutom pluggar jag till högskoleprovet som går av stapeln den 29:e oktober, d.v.s. om drygt två veckor. Jag börjar få grepp om de flesta delmoment, men t.ex. KVA tycker jag är rätt knepig, samt att jag ska repetera en del från Matematik A (som jag ändå läste för bara någon månad sedan) så att även XYZ ska kännas hyfsat okej. NOG och DTK känner jag att jag har hygglig koll på, likaså hela engelsk- och svenskblocket. Jag tror det kan gå bra och jag hoppas att utifrån detta första provtillfälle kunna få lite hopp om att i vår skriva nog bra för att ta mig in på juristprogrammet. I år krävdes 1,4 på HP för urval 1, 1,3 för urval 2 och det ska fan vara görbart.
Nåja, det får räcka som uppdatering, tror jag.
En sak till vill jag dock säga och det är TACK till er som skrivit till mig under min sega, tunga period. Jag vet att jag inte svarat någon av er men ni ska veta att det går rakt in i hjärtat.
Namaste.
//Jenny
tisdag 4 oktober 2011
Kort lyckoinlägg.
Jag har just genomfört det första yogapasset sen gud-vet-när. Lycka.
Imorgon kommer J. Dubbel lycka.
Nu ska det fan vända!
Namaste.
//Jenny
Imorgon kommer J. Dubbel lycka.
Nu ska det fan vända!
Namaste.
//Jenny
torsdag 29 september 2011
Jag orkar fan inte.
Just nu är det bloggtorka och det är för att jag är så förbannat less. Jag blir inte kvitt förkylningen, en sketen promenad ger mig knäont och jag känner mig ur form och allmänt eländig. På onsdag har jag tid hos sjukgymnasten, förhoppningsvis kan det ge mig en gameplan.
Så ni trogna läsare; förlåt mig, men jag kommer nog inte skriva nåt utförligare förrän i helgen.
Namaste.
//Jenny
Så ni trogna läsare; förlåt mig, men jag kommer nog inte skriva nåt utförligare förrän i helgen.
Namaste.
//Jenny
lördag 24 september 2011
Dunderförkyld och annan skit.
Ibland går livet emot en, känns det som i alla fall. Just nu är en sån period. Jag vrickade foten, fick ont i knäet, fick feber en vecka, var frisk en vecka och kunde rehabba. Nu är jag dunderförkyld och ovanpå det har jag fått en blåsa på tandköttet som gör livet riktigt jobbigt.
Jag har alltså inte kunnat träna ordentligt på flera veckor, maten är ett jävla krig då bristen på träning gör mig ledsen samt för att jag har varit sjukt stressad över skolan. Jag har missat ungefär 10 dagars plugg pga att jag varit sjuk och på en kurs som är 10 veckor får det ganska stort genomslag. Gjorde slutprovet på kursen igår och det gick - i mina självkritiska ögon - käpprätt åt fanders. Med lite tur får jag ha betygssamtalet och då redovisa kompletteringarna och sen ska skiten vara ur världen.
På måndag tar dock nästa kurs vid och jag hoppas att den går bättre, ur flera perspektiv. Dels hoppas jag få vara frisk åtminstone större delen av kursen, dels hoppas jag på att jag får ha bara en lärare under hela kursen och att denna lärare och jag förstår varandra bättre än vad jag och den (de) lärare jag haft nu förstått varandra. Jag ser fram emot att få nästa kurs klar, för då är jag mer än halvvägs till att ha min grundläggande behörighet plus att jag vid den tidpunkten också har klarat av mitt första högskoleprov som jag förstås också ska plugga till nu när det bara är fem veckor kvar.
Sen har jag ju ett jobb också som tar mest tid av allt, men vet ni, där går det faktiskt ganska bra. Det är sjukt mycket att göra och jag måste passa på stressnivån, men jag har bestämt mig för att ha kul och njuta av att det ändå rullar på bra där.
Så visst finns det glädjeämnen (finns fler än jobbet, men ett av dem är så jädra stöddig över att ha blivit omnämnd så ofta i bloggen att jag tänker inte säga nåt om det), men jag har sagt att i helgen ska jag bara vila, tjura och sen ta nya tag på måndag.
Nu ska jag förflytta mig två meter från sängen till soffan och kicka igång nån bra - eller möjligen dålig - serie.
Namaste.
//Jenny
Jag har alltså inte kunnat träna ordentligt på flera veckor, maten är ett jävla krig då bristen på träning gör mig ledsen samt för att jag har varit sjukt stressad över skolan. Jag har missat ungefär 10 dagars plugg pga att jag varit sjuk och på en kurs som är 10 veckor får det ganska stort genomslag. Gjorde slutprovet på kursen igår och det gick - i mina självkritiska ögon - käpprätt åt fanders. Med lite tur får jag ha betygssamtalet och då redovisa kompletteringarna och sen ska skiten vara ur världen.
På måndag tar dock nästa kurs vid och jag hoppas att den går bättre, ur flera perspektiv. Dels hoppas jag få vara frisk åtminstone större delen av kursen, dels hoppas jag på att jag får ha bara en lärare under hela kursen och att denna lärare och jag förstår varandra bättre än vad jag och den (de) lärare jag haft nu förstått varandra. Jag ser fram emot att få nästa kurs klar, för då är jag mer än halvvägs till att ha min grundläggande behörighet plus att jag vid den tidpunkten också har klarat av mitt första högskoleprov som jag förstås också ska plugga till nu när det bara är fem veckor kvar.
Sen har jag ju ett jobb också som tar mest tid av allt, men vet ni, där går det faktiskt ganska bra. Det är sjukt mycket att göra och jag måste passa på stressnivån, men jag har bestämt mig för att ha kul och njuta av att det ändå rullar på bra där.
Så visst finns det glädjeämnen (finns fler än jobbet, men ett av dem är så jädra stöddig över att ha blivit omnämnd så ofta i bloggen att jag tänker inte säga nåt om det), men jag har sagt att i helgen ska jag bara vila, tjura och sen ta nya tag på måndag.
Nu ska jag förflytta mig två meter från sängen till soffan och kicka igång nån bra - eller möjligen dålig - serie.
Namaste.
//Jenny
tisdag 20 september 2011
Sjuk igen och plugg.
Jag håller på att bli sjuk, igen. Det känns som att andra halvan av influensan är på gång med hosta och snuvighet, för förra gången jag var sjuk för ett par veckor sen hade jag ju bara feber och ont i halsen. Hoppas det håller sig hyfsat borta till helgen, jag har inte tid att vara sjuk nu! Dels är det full fart och himla kul på jobbet och dels måste jag plugga så det bara står härliga till. Missade en veckas plugg pga sjukdom och på en kurs som är tio veckor är det ett stort bortfall. På fredag är det slutprov och dagen innan ska sista insändningsuppgiften vara inskickad. Har jag panik? Ja! Ska jag fixa det? Ja!
Rehaben för knäet tror jag för övrigt funkar bra. Kan gå nerför trappor nu utan att det gör ont och det kunde jag inte för en vecka sen. Framsteg!
Vikten ligger stabil, jag har verkligen inte energi att försöka gå ner något just nu trots att jag har något kilo jag skulle vilja ha bort. Så länge jag är stadigt under 70 kg så är jag väldigt nöjd, faktiskt! Jag vet att så fort jag får börja träna ordentligt igen så kommer det där rätta till sig, jag har ju faktiskt ända till jul på mig att nå mitt mål.
Nä, nu ska jag göra sista rycket med plugget. Har gått förvånansvärt bra, måste jag säga!
Namaste.
//Jenny
Rehaben för knäet tror jag för övrigt funkar bra. Kan gå nerför trappor nu utan att det gör ont och det kunde jag inte för en vecka sen. Framsteg!
Vikten ligger stabil, jag har verkligen inte energi att försöka gå ner något just nu trots att jag har något kilo jag skulle vilja ha bort. Så länge jag är stadigt under 70 kg så är jag väldigt nöjd, faktiskt! Jag vet att så fort jag får börja träna ordentligt igen så kommer det där rätta till sig, jag har ju faktiskt ända till jul på mig att nå mitt mål.
Nä, nu ska jag göra sista rycket med plugget. Har gått förvånansvärt bra, måste jag säga!
Namaste.
//Jenny
onsdag 14 september 2011
Motgång.
Jag vet inte var tiden tar vägen, livet rusar på och jag hinner knappt med. För det mesta är det bra, men det finns en del moln på himlen. Det största molnet är att jag åkt på min första, stora motgång vad gäller träning och därmed - i mitt fall - även vad gäller vikten.
Det hela började för knappt tre veckor sedan då jag spelade innebandy och lyckades vricka till högerfoten. Var en total idiot och vilade inte foten utan sprang redan dagen efter, men det kändes ju okej och jag kunde inte tro att en liten vrickning skulle kunna orsaka något. Jag vrickade foten förra hösten (då betydligt värre, skall sägas) och då vilade jag bara några dagar och sen var det bra. Nu hade jag mindre ont och, som sagt, det kändes ju rätt okej. Dock är ju både farten och längden på passen nåt helt annat nu jämfört med då och som ni förstår har det inte gått så bra.
Foten har så sakteliga blivit bättre men däremot har snedbelastningen - som ju varit rätt rejäl då jag tränat en del på foten - triggat något som antagligen legat och pyrt ett bra tag, nämligen ett klassiskt löparknä. Det är markant på högerknäet och jag känner stelheten i motsvarande muskler även på vänsterbenet, så det är (var?) säkert på gång där med.
Löparknä innebär att en muskel på utsidan av låret är för kort och effekten av detta leder till en inflammation i knät. Visst är det ironiskt, yogamänniskan drabbas av ett problem som beror på korta muskler?
Det är självdiagnosticerat, med all den risk det innebär, men precis allt jag läst om löparknä stämmer in och framförallt känner jag att det ännu inte är allvarligt varför jag inte kontaktat vårdcentralen.
Min plan är att köra en 14 dagar lång rehab till att börja med som kommer innebära totalt löpvila, minst 60 minuter rask promenad varje dag samt min egenkonstruerade knärehab som ska utföras minst en gång om dagen. Efter dessa 14 dagar har gått ska jag utvärdera och om jag inte blivit bättre ska jag kontakta vårdcentralen.
Min egenkonstruerade knärehab består av följande övningar som görs ca en minut per sida:
Sätesstretch - liggandes på rygg, sätt t.ex. vänster fot i golvet, lägg höger fotled över vänster knä, dra upp vänster knä mot bröstkorgen och ta tag antingen runt baksidan av låret eller runt smalbenet.
Utsida lår-stretch - den som visas här. Den tar bättre än den stående som visas i löparknäartikeln på jogg.se. Finns ytterligare någon bra övning på http://blogg.piggelina.se/2010/09/lparkn/
Eka Pada Rajakapotasana med framsida lår-stretch - denna och denna. Dessa tar även på höftböjaren.
Sidstretch i low lunge - denna och när vänster ben är bak så stretchar jag uppåt och åt sidan åt höger och vice versa. Denna tar även på höftböjaren.
Parivritta Parshvakonasana - denna.
Vadstretch - varierar mellan några olika.
Baksida lår-stretch - varierar mellan några olika.
Undersida fot-stretch - denna, fast med fötterna och knäna ihop.
10 x utsida höft-stärkare - antingen Jane Fonda-benlyft eller någon variant av kissande hunden. Ska öka till 10 x 2 om några dagar, sen 10 x 3. Funderar på att göra två eller tre övningar per dag, har inte bestämt mig än.
Så vi får hålla tummarna att detta funkar och att jag inom 4-6 veckor kan börja springa igen. Ni som följer mig (eller som i alla fall läste förra inlägget) vet kanske att jag under sommaren tränat för att springa halvmarathon den 8:e oktober. Som ni förstår så kommer det inte bli av, om inte ett mirakel sker. Det känns sjukt trist, men samtidigt måste jag tänka långsiktigt. Målet är marathon nästa år och ska min kropp, som jag misshandlat i mer än 26 år, fixa det så måste jag ta hand om den. Det kommer ju fler halvmarathon och jag har sprungit distansen på träning, så jag vet att jag kan. Det gäller att inte bli girig och tjurig nu, det kommer jag bara att förlora på.
Maten har också varit ett intressant kapitel, men nu måste jag ta tag i lite andra saker som behöver göras för imorgon åker jag till Örebro och min fantastiska J! Lär inte hända mer på bloggen förrän tidigast söndag kväll...
Namaste.
//Jenny
Det hela började för knappt tre veckor sedan då jag spelade innebandy och lyckades vricka till högerfoten. Var en total idiot och vilade inte foten utan sprang redan dagen efter, men det kändes ju okej och jag kunde inte tro att en liten vrickning skulle kunna orsaka något. Jag vrickade foten förra hösten (då betydligt värre, skall sägas) och då vilade jag bara några dagar och sen var det bra. Nu hade jag mindre ont och, som sagt, det kändes ju rätt okej. Dock är ju både farten och längden på passen nåt helt annat nu jämfört med då och som ni förstår har det inte gått så bra.
Foten har så sakteliga blivit bättre men däremot har snedbelastningen - som ju varit rätt rejäl då jag tränat en del på foten - triggat något som antagligen legat och pyrt ett bra tag, nämligen ett klassiskt löparknä. Det är markant på högerknäet och jag känner stelheten i motsvarande muskler även på vänsterbenet, så det är (var?) säkert på gång där med.
Löparknä innebär att en muskel på utsidan av låret är för kort och effekten av detta leder till en inflammation i knät. Visst är det ironiskt, yogamänniskan drabbas av ett problem som beror på korta muskler?
Det är självdiagnosticerat, med all den risk det innebär, men precis allt jag läst om löparknä stämmer in och framförallt känner jag att det ännu inte är allvarligt varför jag inte kontaktat vårdcentralen.
Min plan är att köra en 14 dagar lång rehab till att börja med som kommer innebära totalt löpvila, minst 60 minuter rask promenad varje dag samt min egenkonstruerade knärehab som ska utföras minst en gång om dagen. Efter dessa 14 dagar har gått ska jag utvärdera och om jag inte blivit bättre ska jag kontakta vårdcentralen.
Min egenkonstruerade knärehab består av följande övningar som görs ca en minut per sida:
Sätesstretch - liggandes på rygg, sätt t.ex. vänster fot i golvet, lägg höger fotled över vänster knä, dra upp vänster knä mot bröstkorgen och ta tag antingen runt baksidan av låret eller runt smalbenet.
Utsida lår-stretch - den som visas här. Den tar bättre än den stående som visas i löparknäartikeln på jogg.se. Finns ytterligare någon bra övning på http://blogg.piggelina.se/2010/09/lparkn/
Eka Pada Rajakapotasana med framsida lår-stretch - denna och denna. Dessa tar även på höftböjaren.
Sidstretch i low lunge - denna och när vänster ben är bak så stretchar jag uppåt och åt sidan åt höger och vice versa. Denna tar även på höftböjaren.
Parivritta Parshvakonasana - denna.
Vadstretch - varierar mellan några olika.
Baksida lår-stretch - varierar mellan några olika.
Undersida fot-stretch - denna, fast med fötterna och knäna ihop.
10 x utsida höft-stärkare - antingen Jane Fonda-benlyft eller någon variant av kissande hunden. Ska öka till 10 x 2 om några dagar, sen 10 x 3. Funderar på att göra två eller tre övningar per dag, har inte bestämt mig än.
Så vi får hålla tummarna att detta funkar och att jag inom 4-6 veckor kan börja springa igen. Ni som följer mig (eller som i alla fall läste förra inlägget) vet kanske att jag under sommaren tränat för att springa halvmarathon den 8:e oktober. Som ni förstår så kommer det inte bli av, om inte ett mirakel sker. Det känns sjukt trist, men samtidigt måste jag tänka långsiktigt. Målet är marathon nästa år och ska min kropp, som jag misshandlat i mer än 26 år, fixa det så måste jag ta hand om den. Det kommer ju fler halvmarathon och jag har sprungit distansen på träning, så jag vet att jag kan. Det gäller att inte bli girig och tjurig nu, det kommer jag bara att förlora på.
Maten har också varit ett intressant kapitel, men nu måste jag ta tag i lite andra saker som behöver göras för imorgon åker jag till Örebro och min fantastiska J! Lär inte hända mer på bloggen förrän tidigast söndag kväll...
Namaste.
//Jenny
söndag 11 september 2011
Hopp om liv.
Veckan börjar lida mot sitt slut och jag är i princip frisk. Har lite ont i halsen, men varit helt feberfri i två dygn och även om jag fortfarande är väldigt trött och inte har någon egentlig energi så känns formen på uppåtgående. Ska bli skönt att få jobba imorgon, har varit helt vansinnigt uttråkad under veckan.
Nu måste jag sätta en jäkla fart för att hinna få in insändningsuppgiften i Samhällskunskap A som egentligen skulle ha varit inne i fredags, men jag mailade läraren redan i måndags om förlängd deadline och tur var väl det.
Jag återkommer!
Namaste.
//Jenny
Nu måste jag sätta en jäkla fart för att hinna få in insändningsuppgiften i Samhällskunskap A som egentligen skulle ha varit inne i fredags, men jag mailade läraren redan i måndags om förlängd deadline och tur var väl det.
Jag återkommer!
Namaste.
//Jenny
onsdag 7 september 2011
Sjuk.
Så åkte jag också dit till slut. På jobbet har ganska många varit sjuka, den typiska "back to school"-sjukan efter sommaren. Jag brukar oftast klara mig, men i år har jag blivit riktigt dålig.
Det började redan måndagkväll då jag fick lite ont i halsen och feber. Kändes bättre tisdagmorgon så jag gick till jobbet men kastade in handduken redan före lunch. Låg hela eftermiddagen, mådde lite bättre på kvällen och såg till att få lite frisk luft vilket var väldigt skönt. Fick den absolut värsta frossan precis före läggdags igår men det klingade av efter en stund och jag kunde sova rätt okej. Är väldigt glad att jag inte hostar nånting för det är få saker som sabbar sömn så effektivt som hosta (framförallt torrhosta).
Idag har jag verkligen svinont i halsen, gör ont både att dricka och äta men på nåt sätt ska jag få i mig mer mat än igår i alla fall. Febern ligger stadigt runt 38 grader och den allmänna känslan är "urvriden trasa".
Ska jag se positivt på det hela, vilket jag brukar försöka göra, så har jag hyfsat bra timing. Dels har det inte hunnit bli tokintensivt på jobbet än, även fast jag missar en del roliga saker genom att vara borta nu så hade det kunnat vara värre. Tänker man på träningen så missar jag inte mycket där heller eftersom jag ändå har ont i knäet. Hade i och för sig tänkt gå och yoga mycket, men istället blir det vil. Sist men inte minst så kommer jag definitivt hinna bli frisk tills nästa torsdag då jag ska åka till J igen, så det finns ingen risk att sjukdomen sabbar den resan.
Vidare så kommer det hända en väldigt trevlig sak denna vecka, nämligen att jag ska få en inneboende! Det är min fina vän Marica som ska dela lägenhet med mig på obestämd tid. Vi snackar win-win-win-win-win-win-situation, typ. Jag får toppenbra sällskap, billigare boende (spara pengar inför nästa års pluggande!), kattvakt när jag är hos J och så vidare. Hon får toppenbra sällskap (ödmjukt av mig, va?), billigt boende, katter att kela med, nära jobbet och så vidare. Jag är dock lite elak med henne, för vi har kommit överens om att när J är här så ska hon försöka hitta nån annanstans att sova. Fast, å andra sidan, det kanske är trevligare för henne också, om ni förstår vad jag menar.
Nu ska jag försöka få i mig lite te och mackor, wish me luck.
Namaste.
//Jenny
Det började redan måndagkväll då jag fick lite ont i halsen och feber. Kändes bättre tisdagmorgon så jag gick till jobbet men kastade in handduken redan före lunch. Låg hela eftermiddagen, mådde lite bättre på kvällen och såg till att få lite frisk luft vilket var väldigt skönt. Fick den absolut värsta frossan precis före läggdags igår men det klingade av efter en stund och jag kunde sova rätt okej. Är väldigt glad att jag inte hostar nånting för det är få saker som sabbar sömn så effektivt som hosta (framförallt torrhosta).
Idag har jag verkligen svinont i halsen, gör ont både att dricka och äta men på nåt sätt ska jag få i mig mer mat än igår i alla fall. Febern ligger stadigt runt 38 grader och den allmänna känslan är "urvriden trasa".
Ska jag se positivt på det hela, vilket jag brukar försöka göra, så har jag hyfsat bra timing. Dels har det inte hunnit bli tokintensivt på jobbet än, även fast jag missar en del roliga saker genom att vara borta nu så hade det kunnat vara värre. Tänker man på träningen så missar jag inte mycket där heller eftersom jag ändå har ont i knäet. Hade i och för sig tänkt gå och yoga mycket, men istället blir det vil. Sist men inte minst så kommer jag definitivt hinna bli frisk tills nästa torsdag då jag ska åka till J igen, så det finns ingen risk att sjukdomen sabbar den resan.
Vidare så kommer det hända en väldigt trevlig sak denna vecka, nämligen att jag ska få en inneboende! Det är min fina vän Marica som ska dela lägenhet med mig på obestämd tid. Vi snackar win-win-win-win-win-win-situation, typ. Jag får toppenbra sällskap, billigare boende (spara pengar inför nästa års pluggande!), kattvakt när jag är hos J och så vidare. Hon får toppenbra sällskap (ödmjukt av mig, va?), billigt boende, katter att kela med, nära jobbet och så vidare. Jag är dock lite elak med henne, för vi har kommit överens om att när J är här så ska hon försöka hitta nån annanstans att sova. Fast, å andra sidan, det kanske är trevligare för henne också, om ni förstår vad jag menar.
Nu ska jag försöka få i mig lite te och mackor, wish me luck.
Namaste.
//Jenny
söndag 4 september 2011
lördag 3 september 2011
Ingen sammanställning för augusti.
Det blir ingen sammanställning av augusti. Detta av den enkla anledningen att jag inte hållit nog bra koll och därmed inte kan garantera att siffrorna är korrekta. Ordningen är dock återställd nu, så september kommer att redovisas som vanligt.
fredag 2 september 2011
Fredag.
Det är fredag och jag har baskemig ingen aning om var den här veckan tog vägen. Det är förvisso väldigt bra då jag känner att jag har så mycket att se fram emot närmsta året (!) att just den här tiden får gärna rusa förbi. Den enda nackdelen är att jag hunnit (läs: orkat) med absolut noll plugg, men det kan jag ta igen i helgen. Och på tal om plugg så har jag nu anmält mig till Högskoleprovet och beställt en bok som en kompis rekommenderade. Jag ska träna så mycket det går med tanke på att provet är nytt och omgjort. Vore skönt att få ett hyggligt resultat första gången så att jag inte behöver ha världens panik inför vårens prov utan kan satsa på att bara bli bättre.
Igår var jag ute och gick i dryga två timmar, hann 13,5 km på den tiden. Rätt nöjd med det, må jag säga! Var förbi tävlingsområdet till Salomon Trail Tour och hämtade min nummerlapp och tröja. Upphöll mig sen i närheten av området en stund innan jag bestämde mig för att min vrickade fot var tvungen att få vila från löpningen. 4,5 km slätlöpning i onsdags gjorde ont både i fot och knä och vad skulle inte då 5 km terränglöpning med lite tävlingsadrenalin göra? Gick till Willys, köpte ägg och traskade hem. Första gången jag var in på Willys, det ligger trots allt en halvmil från mig, men jösses vad billigt en del grejer är där (ja, jag är lite efter). Tror jag ska gå dit imorgon och storhandla lite och fylla frys och skafferi.
Maten börjar så sakteliga rätta till sig. Varit bitvis tufft under veckan men summan av kardemumman är att vågen rör sig neråt igen och jag börjar kunna göra vettiga val. Målet är att vara tillbaka på mina rätt trivsamma 67 kg innan jag ska ner till Örebro igen 15/9, och det ska inte vara några problem.
Just ja, skrev ju inte klart om foten. Vet inte riktigt hur jag ska hantera det hela. Har inga känningar i knät nu men foten gör fortfarande ont. Ska inte springa idag men hoppas kunna jogga lite lätt imorgon i alla fall. Jag försöker dock ta det lugnt och hålla huvudet kallt, för målet är halvmaran 8/10 och jag ska bara fokusera på att få bort smärtan i foten tills dess. Formmässigt är det lugnt, jag kommer att fixa loppet även om jag bara kan underhållsträna fram tills dess.
I helgen ska fokuset således vara bra mat, ta hand om foten, yoga och - framförallt - plugga. Massor, massor med plugg. Jippie.
Namaste.
//Jenny
Igår var jag ute och gick i dryga två timmar, hann 13,5 km på den tiden. Rätt nöjd med det, må jag säga! Var förbi tävlingsområdet till Salomon Trail Tour och hämtade min nummerlapp och tröja. Upphöll mig sen i närheten av området en stund innan jag bestämde mig för att min vrickade fot var tvungen att få vila från löpningen. 4,5 km slätlöpning i onsdags gjorde ont både i fot och knä och vad skulle inte då 5 km terränglöpning med lite tävlingsadrenalin göra? Gick till Willys, köpte ägg och traskade hem. Första gången jag var in på Willys, det ligger trots allt en halvmil från mig, men jösses vad billigt en del grejer är där (ja, jag är lite efter). Tror jag ska gå dit imorgon och storhandla lite och fylla frys och skafferi.
Maten börjar så sakteliga rätta till sig. Varit bitvis tufft under veckan men summan av kardemumman är att vågen rör sig neråt igen och jag börjar kunna göra vettiga val. Målet är att vara tillbaka på mina rätt trivsamma 67 kg innan jag ska ner till Örebro igen 15/9, och det ska inte vara några problem.
Just ja, skrev ju inte klart om foten. Vet inte riktigt hur jag ska hantera det hela. Har inga känningar i knät nu men foten gör fortfarande ont. Ska inte springa idag men hoppas kunna jogga lite lätt imorgon i alla fall. Jag försöker dock ta det lugnt och hålla huvudet kallt, för målet är halvmaran 8/10 och jag ska bara fokusera på att få bort smärtan i foten tills dess. Formmässigt är det lugnt, jag kommer att fixa loppet även om jag bara kan underhållsträna fram tills dess.
I helgen ska fokuset således vara bra mat, ta hand om foten, yoga och - framförallt - plugga. Massor, massor med plugg. Jippie.
Namaste.
//Jenny
tisdag 30 augusti 2011
Trötthet.
Jag är en trött böna idag. Jag var trött igår också och jag misstänker att jag kommer vara trött ett par dagar till. Livet går liksom på högvarv just nu, på nåt sätt.
Var i Örebro förra veckan, från tisdagkväll till söndagkväll och herrejöstanes vad fint det var. Förstår inte hur tiden kunde gå så fort, kändes som att jag knappt hann komma dit innan det var dags att åka igen. Eller, det är klart jag vet varför tiden gick fort och det är för att J... Ja, hur ska jag sätta ord på vad han är? Det är fortfarande nytt och jag är i nog kvar lite i något sorts chocktillstånd, men det känns så himla bra. Allt jag skulle vilja säga känns så klyschigt och fattigt, men jag vet att han vet och det är ändå det viktigaste. Dessutom, de som känner mig väl vet att min avsaknad av ord i det här sammanhanget säger mer än alla ord i världen, för jag är inte den som brukar tappa talet om man säger så.
Avståndet är inte kul, förstås, men han råkar å andra sidan bo i staden som är mitt förstaval för kommande universitetsstudier. Då jag inte alls vet var jag kommer att befinna mig om ett år så skulle det egentligen inte spela någon roll var han bor, så att han bor där han bor kanske är det bästa trots allt?
I övrigt så rullar plugget på, om än inte lika smidigt nu som med mattekursen. Är lagom irriterad över den nuvarande kursen då det hittills sett ut så här: Lärare 1 - Lärare 2 - Vikarie för lärare 2 - Lärare 2 - Vikarie för lärare 2. Detta under 6 veckor. Dessutom verkar vi inte tala samma språk, för jag lyckas inte göra mig förstådd när jag ber om konkreta exempel på hur jag kan minska ner på faktaredogörelsen för att ge plats för resonemang och diskussion. På den frågan fick jag svaret "Jag förstår inte riktigt vad du menar med konkreta exempel på hur du skall skala ned på fakta.". Jag vet inte, jag kanske är otydlig?
Nåja, det löser sig säkert. Jag behöver ta mig igenom det och få betyget, jag kommer ändå söka in på högskoleprovet och betygen kommer vara sekundära.
Träningen rullar också på. Augusti blir inte bästa månaden direkt, men då jag varit borta en hel har jag valt att fokusera på löpningen som ändå är den mest effektiva träningsformen varför jag inte riktigt kommer nå upp i antalet timmar. Har ett hyfsat långt pass att avverka imorgon så kilometermängden för augusti kommer bli finfin och det är jag himla stolt över. Jag ska nog omvärdera träningsmålet från och med första september, fokusera mer på antalet kilometer och antalet pass än timmar då jag lägger mer tid på löpning och mindre tid på promenader numer. Får återkomma om den biten.
Maten däremot... Det är tufft, mina vänner. Jag ger mig dock inte, jag kämpar för att göra varje dag lite bättre än den förra och det går åt rätt håll. Jag ska tillbaka till portionskontroll och att göra medvetna val, att inte stress- trött- och tristäta. Det är framförallt de två sistnämnda som är svåra nu då jag under lång tid varit ganska trött och blivit väldigt rastlös så fort jag är sysslolös. Så det är fokus på sömn framöver och jag hoppas att lite mer fart på jobbet ska råda bot på rastlösheten. Det kommer att bli bra.
Nu är det dags för en timme yoga, tror jag bestämt.
Namaste.
//Jenny
Var i Örebro förra veckan, från tisdagkväll till söndagkväll och herrejöstanes vad fint det var. Förstår inte hur tiden kunde gå så fort, kändes som att jag knappt hann komma dit innan det var dags att åka igen. Eller, det är klart jag vet varför tiden gick fort och det är för att J... Ja, hur ska jag sätta ord på vad han är? Det är fortfarande nytt och jag är i nog kvar lite i något sorts chocktillstånd, men det känns så himla bra. Allt jag skulle vilja säga känns så klyschigt och fattigt, men jag vet att han vet och det är ändå det viktigaste. Dessutom, de som känner mig väl vet att min avsaknad av ord i det här sammanhanget säger mer än alla ord i världen, för jag är inte den som brukar tappa talet om man säger så.
Avståndet är inte kul, förstås, men han råkar å andra sidan bo i staden som är mitt förstaval för kommande universitetsstudier. Då jag inte alls vet var jag kommer att befinna mig om ett år så skulle det egentligen inte spela någon roll var han bor, så att han bor där han bor kanske är det bästa trots allt?
I övrigt så rullar plugget på, om än inte lika smidigt nu som med mattekursen. Är lagom irriterad över den nuvarande kursen då det hittills sett ut så här: Lärare 1 - Lärare 2 - Vikarie för lärare 2 - Lärare 2 - Vikarie för lärare 2. Detta under 6 veckor. Dessutom verkar vi inte tala samma språk, för jag lyckas inte göra mig förstådd när jag ber om konkreta exempel på hur jag kan minska ner på faktaredogörelsen för att ge plats för resonemang och diskussion. På den frågan fick jag svaret "Jag förstår inte riktigt vad du menar med konkreta exempel på hur du skall skala ned på fakta.". Jag vet inte, jag kanske är otydlig?
Nåja, det löser sig säkert. Jag behöver ta mig igenom det och få betyget, jag kommer ändå söka in på högskoleprovet och betygen kommer vara sekundära.
Träningen rullar också på. Augusti blir inte bästa månaden direkt, men då jag varit borta en hel har jag valt att fokusera på löpningen som ändå är den mest effektiva träningsformen varför jag inte riktigt kommer nå upp i antalet timmar. Har ett hyfsat långt pass att avverka imorgon så kilometermängden för augusti kommer bli finfin och det är jag himla stolt över. Jag ska nog omvärdera träningsmålet från och med första september, fokusera mer på antalet kilometer och antalet pass än timmar då jag lägger mer tid på löpning och mindre tid på promenader numer. Får återkomma om den biten.
Maten däremot... Det är tufft, mina vänner. Jag ger mig dock inte, jag kämpar för att göra varje dag lite bättre än den förra och det går åt rätt håll. Jag ska tillbaka till portionskontroll och att göra medvetna val, att inte stress- trött- och tristäta. Det är framförallt de två sistnämnda som är svåra nu då jag under lång tid varit ganska trött och blivit väldigt rastlös så fort jag är sysslolös. Så det är fokus på sömn framöver och jag hoppas att lite mer fart på jobbet ska råda bot på rastlösheten. Det kommer att bli bra.
Nu är det dags för en timme yoga, tror jag bestämt.
Namaste.
//Jenny
Jag är tillbaka.
Resan är avklarad och jag är hemma igen. Har dock inte funnits ork till att blogga än, men ikväll tänkte jag styra upp den saken.
Namaste.
//Jenny
Namaste.
//Jenny
måndag 22 augusti 2011
Helg och tystnad.
Helgen har varit både intensiv och lugn. På lördagen var det intensivt med 13,5 km rask gång, 11,68 km terränglöpning (jag trodde jag skulle dö) och en timme yoga. Efter den vansinnesdagen blev söndagen väldigt lugn och jag satt med näsan i skolböckerna i princip från tio på morgonen till åtta på kvällen.
Ni undrar förstås om jag hann klart? Nope, det blir mer panikplugg ikväll för jag måste hinna klart idag trots att deadline inte är förrän på fredag. Anledningen till det är förstås att jag imorgon kväll tar flyget ner till min fina, fina J! Längtar så att jag håller på att spricka och jag ber till gudarna att måndagen och tisdagen bara susar förbi. Sen, när jag väl är i Örebro, då får tiden gärna stå still.
Tror dock måndagkvällen kommer att susa förbi, då jag ska plugga klart, tvätta, packa, städa och springa. Sitter och rastbloggar nu och dagen har hittills susat förbi då jag haft precis lagom mycket att göra. Nu är det bara lite drygt 1,5 timme kvar och sen är det hemgång. Funderar på att fara och springa direkt jag kommer hem, så jag kan hysta träningskläderna i tvättmaskinen sen.
Och tystnaden jag nämner i rubriken, den handlar förstås om att när jag är i Örebro kommer jag troligtvis inte att blogga någonting, så bli inte rädda eller oroliga ifall det inte sker någon uppdatering förrän nästa måndag.
Nä, nu är det dags att pusha sista stunden på jobbet. Var här tidigt och kan således gå hem om ungefär 45 minuter. Tjoho!
Namaste.
//Jenny
Ni undrar förstås om jag hann klart? Nope, det blir mer panikplugg ikväll för jag måste hinna klart idag trots att deadline inte är förrän på fredag. Anledningen till det är förstås att jag imorgon kväll tar flyget ner till min fina, fina J! Längtar så att jag håller på att spricka och jag ber till gudarna att måndagen och tisdagen bara susar förbi. Sen, när jag väl är i Örebro, då får tiden gärna stå still.
Tror dock måndagkvällen kommer att susa förbi, då jag ska plugga klart, tvätta, packa, städa och springa. Sitter och rastbloggar nu och dagen har hittills susat förbi då jag haft precis lagom mycket att göra. Nu är det bara lite drygt 1,5 timme kvar och sen är det hemgång. Funderar på att fara och springa direkt jag kommer hem, så jag kan hysta träningskläderna i tvättmaskinen sen.
Och tystnaden jag nämner i rubriken, den handlar förstås om att när jag är i Örebro kommer jag troligtvis inte att blogga någonting, så bli inte rädda eller oroliga ifall det inte sker någon uppdatering förrän nästa måndag.
Nä, nu är det dags att pusha sista stunden på jobbet. Var här tidigt och kan således gå hem om ungefär 45 minuter. Tjoho!
Namaste.
//Jenny
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
