Fick en fråga igår från en mediepersonlighet om jag vill åta mig henne som PT-klient, eller om jag kan rekommendera en bra PT. Jag svarade att hon inte behöver någon PT.
Hon är inte överviktig. Hon vill inte prestera i någon idrott. Hon tycker bara att det är omöjligt att motivera sig själv till att komma iväg och träna på egen hand och har ett litet fläskdäck som ramlar över byxlinningen.
Men att hitta inspiration och glädje är svårt för ALLA i början. Man måste helt enkelt komma över tröskeln innan det blir roligt.
Och det bästa sättet om man har svårt att komma iväg och träna själv är att hitta en motionsform som man gillar - dans, boxning, spinning, löpning, gymma? - och att sedan komma in i en gemenskap där man även får det sociala.
Då blir det billigt och man får utbyte av fler människor än sin PT, och man ingår i en grupp där folk förväntar sig att man ska komma och träna, prata och umgås. Perfekt!
Så slut på de dåliga ursäkterna. Just do it!
tisdag, november 24, 2009
söndag, november 22, 2009
lördag, november 21, 2009
10 000 för ett PT-pass
Sveriges dyraste?
10 000 för ett pass, 100 000 för 10 pass. Jag häpnade när jag såg summan som är vad en av vårt lands absoluta bästa k-1/thai-instruktör tar för privata pt-lektioner. Men å andra sidan, är det nåt man lägger hela sitt liv och sin tid för att bli bäst på, då är det säkert värt det.
Själv tycker jag att jag är dyr när jag tar 750 för ett pass...
10 000 för ett pass, 100 000 för 10 pass. Jag häpnade när jag såg summan som är vad en av vårt lands absoluta bästa k-1/thai-instruktör tar för privata pt-lektioner. Men å andra sidan, är det nåt man lägger hela sitt liv och sin tid för att bli bäst på, då är det säkert värt det.
Själv tycker jag att jag är dyr när jag tar 750 för ett pass...
Var ska jag träna
Det är dagens fråga.
På sommaren behöver jag inget träningskort. Då paddlar jag, lyfter vikter i lilla kajakgymmet och springer.
På vintern är det annorlunda. Det funkar absolut att vara ute och springa, göra utomhusfys och träna på kajakgymmet - men jag har upptäckt att det krävs mer för att jag ska tycka att det är kul och hålla motivationen uppe.
Att enbart träna ensam för att behålla kondition och kropp är för mig värdelöst. Jag måste ha mer motivation än att inte bli tjock och trött. Vara med i en social gemenskap, vara aktiv i en idrott, skratta, hänga i lokalen som i ett andra hem, hitta nya vänner. Det är då det blir roligt och det är då man tänker att man ska gå iväg och ha kul, inte bara att man ska gå iväg och plåga sig.
Ska väga lite för och emot så får vi se vart det landar. Schysst gym eller gym kombinerat med kampsport... Måste vara rätt stämning där jag tränar, det är det viktigaste!
På sommaren behöver jag inget träningskort. Då paddlar jag, lyfter vikter i lilla kajakgymmet och springer.
På vintern är det annorlunda. Det funkar absolut att vara ute och springa, göra utomhusfys och träna på kajakgymmet - men jag har upptäckt att det krävs mer för att jag ska tycka att det är kul och hålla motivationen uppe.
Att enbart träna ensam för att behålla kondition och kropp är för mig värdelöst. Jag måste ha mer motivation än att inte bli tjock och trött. Vara med i en social gemenskap, vara aktiv i en idrott, skratta, hänga i lokalen som i ett andra hem, hitta nya vänner. Det är då det blir roligt och det är då man tänker att man ska gå iväg och ha kul, inte bara att man ska gå iväg och plåga sig.
Ska väga lite för och emot så får vi se vart det landar. Schysst gym eller gym kombinerat med kampsport... Måste vara rätt stämning där jag tränar, det är det viktigaste!
fredag, november 20, 2009
Några av Sveriges mest vältränade
Hovet ikväll.
Världseliten gör upp i MMA, K1 och THAI. Inget man får missa om man är det minsta kampsportsintresserad. Boxningslegenden George Scott går match! Och Jörgen Kruth är tillbaka i ringen, nu i en MMA-match efter att ha tagit sig till den absoluta toppen i både THAI och K1.
Marcus Öberg som kör K1 är fantastiskt envis i ringen och Magdalena Kowalczyk har vunnit VM i THAI i Bangkok.
Tand mot tand, magruta mot magruta, handske mot hakspets....
Me again
Hurra till mig själv för att jag kommer ihåg hur man skriver ett inlägg!
Den här bloggen skapades när jag tränade boxning på elitnivå och sprang en hel del och ville dela med mig av olika tips om allt från träning och kost till hur man hittar inspiration och når sina mål.
I dag är läget ett annat.
Jag har nått pensionsåldern för tävlingsboxning och eftersom jag är en allt eller inget- människa står jag inte ut med tanken på att "gå ner och köra lite" bara för att hålla igång. Det är inte min grej.
Thaiboxning då, undrar kanske någon. Hur var det med den? Vi hade en kort flört och jag gillade det verkligen, men jag insåg snabbt att en sådan komplex sport är för sen att lära sig i min mogna ålder. Dvs om man ska bli riktigt bra. Och blir jag inte riktigt bra, så är det ointressant.
Dessutom drogs jag i somras med en skada i axeln och ja, jag bestämde mig helt enkelt för att ta time off.
Visst har jag tränat lite men det har knappt varit på motionsnivå.
Men det har varit en mycket bra tid. Jag har rest, nu senast till New York och Paris, jag har haft mer tid att lägga på jobb och på vänner och jag har haft ett helt fantastiskt socialt liv som gett mig minst lika många kickar som jag tidigare fick från boxningen.
Var sak har sin tid, så även den här bloggen. Däremot kanske den återuppstår inom kort, i ny version. Till dess kan intresserade följa mig på Facebook, som på ett sätt har blivit en ny slags blogg.
So long alla gamla bloggkamrater och läsare. Jag saknar er ibland.
Puss M
Den här bloggen skapades när jag tränade boxning på elitnivå och sprang en hel del och ville dela med mig av olika tips om allt från träning och kost till hur man hittar inspiration och når sina mål.
I dag är läget ett annat.
Jag har nått pensionsåldern för tävlingsboxning och eftersom jag är en allt eller inget- människa står jag inte ut med tanken på att "gå ner och köra lite" bara för att hålla igång. Det är inte min grej.
Thaiboxning då, undrar kanske någon. Hur var det med den? Vi hade en kort flört och jag gillade det verkligen, men jag insåg snabbt att en sådan komplex sport är för sen att lära sig i min mogna ålder. Dvs om man ska bli riktigt bra. Och blir jag inte riktigt bra, så är det ointressant.
Dessutom drogs jag i somras med en skada i axeln och ja, jag bestämde mig helt enkelt för att ta time off.
Visst har jag tränat lite men det har knappt varit på motionsnivå.
Men det har varit en mycket bra tid. Jag har rest, nu senast till New York och Paris, jag har haft mer tid att lägga på jobb och på vänner och jag har haft ett helt fantastiskt socialt liv som gett mig minst lika många kickar som jag tidigare fick från boxningen.
Var sak har sin tid, så även den här bloggen. Däremot kanske den återuppstår inom kort, i ny version. Till dess kan intresserade följa mig på Facebook, som på ett sätt har blivit en ny slags blogg.
So long alla gamla bloggkamrater och läsare. Jag saknar er ibland.
Puss M
fredag, september 11, 2009
Historien om tvätten
En besvärlig byk.
I måndags insåg jag att jag måste tvätta.
Fel.
Förra måndagen insåg jag att jag måste tvätta. Men det tog en vecka hinnan jag hann komma till skott.
Så i måndags ska jag alltså ta tag i det här med tvätten. Jag fyller IKEA-påsen. Det är allt jag hinner.
Tisdag morgon går jag ner med tvätten till tvättstugan. En spontanvariant där man får tvätta om det är ledigt. Det är inte ledigt. Tvättpåsen får stå kvar.
På onsdag morgon går jag ner igen, och bingo! – det är ledigt. Jag fyller maskinerna. Men får bråttom till kontoret och hinner inte vänta tills maskinerna kört klart.
Tänker ordna det på lunchen, men det glöms bort. Tänker ordna det direkt efter jobbet, men jag prioriterar träning. Innan jag går och lägger mig slår det mig – tvätten! Får klä på mig, gå upp igen och gå ut (tvättstugan ligger i ett annat hus) och hänger upp tvätten.
På torsdag morgon inser jag att jag måste hämta tvätten. Jag hinner inte. På torsdag lunch inser jag att jag måste hämta tvätten. Jag hinner inte. På torsdag kväll inser jag att jag måste hämta tvätten. Jag är för trött. Jag orkar inte. Jag skiter i det.
Imorse hämtar jag tvätten. Nu står den i min hall. Undrar nu om det kommer ta en arbetsvecka för mig att få in den i garderoberna.
Och precis så här har det blivit med många saker i mitt liv. Som bloggandet. Och rutinerna i träningen. Jag har en tanke om hur det ska bli, men andra saker kommer i vägen.
De där andra sakerna har helt enkelt blivit viktigare för mig i dagsläget. Jag är inne i en förändringsfas och jag vet inte riktigt vart jag kommer landa – men jag hoppas det blir någon annanstans än i tvättstugan.
Jag skriver när jag skriver helt enkelt. Puss och adjö till nästa gång!
I måndags insåg jag att jag måste tvätta.
Fel.
Förra måndagen insåg jag att jag måste tvätta. Men det tog en vecka hinnan jag hann komma till skott.
Så i måndags ska jag alltså ta tag i det här med tvätten. Jag fyller IKEA-påsen. Det är allt jag hinner.
Tisdag morgon går jag ner med tvätten till tvättstugan. En spontanvariant där man får tvätta om det är ledigt. Det är inte ledigt. Tvättpåsen får stå kvar.
På onsdag morgon går jag ner igen, och bingo! – det är ledigt. Jag fyller maskinerna. Men får bråttom till kontoret och hinner inte vänta tills maskinerna kört klart.
Tänker ordna det på lunchen, men det glöms bort. Tänker ordna det direkt efter jobbet, men jag prioriterar träning. Innan jag går och lägger mig slår det mig – tvätten! Får klä på mig, gå upp igen och gå ut (tvättstugan ligger i ett annat hus) och hänger upp tvätten.
På torsdag morgon inser jag att jag måste hämta tvätten. Jag hinner inte. På torsdag lunch inser jag att jag måste hämta tvätten. Jag hinner inte. På torsdag kväll inser jag att jag måste hämta tvätten. Jag är för trött. Jag orkar inte. Jag skiter i det.
Imorse hämtar jag tvätten. Nu står den i min hall. Undrar nu om det kommer ta en arbetsvecka för mig att få in den i garderoberna.
Och precis så här har det blivit med många saker i mitt liv. Som bloggandet. Och rutinerna i träningen. Jag har en tanke om hur det ska bli, men andra saker kommer i vägen.
De där andra sakerna har helt enkelt blivit viktigare för mig i dagsläget. Jag är inne i en förändringsfas och jag vet inte riktigt vart jag kommer landa – men jag hoppas det blir någon annanstans än i tvättstugan.
Jag skriver när jag skriver helt enkelt. Puss och adjö till nästa gång!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
