Traditionenlig julmarknad i Umeå

I år har jag reducerat mina julmarknader till ett minimum. Men den traditionella julmarknaden på Västerbottens Museum i Umeå har jag inte kunnat släppa. Numera står jag inomhus för att slippa eventuellt regn. En kan ju inte längre lita på vädrets makter. Det ska ju vara snö, det som ska falla under advent! Här hemma i Rengård är det tack och lov snö, men i Umeå regnade det i fredags.

Fortsätter sy vintageförkläden. Mitt utställningstema för 2016.

Nu finns också manligare varianter från 1960-talet. Modell Curt.

Matchande till henne. Modell: Gull.

Naturligtvis kommer jag även att ta med mina hattar och annat av mitt favoritmaterial ull.

som t.ex denna vävda Björklövsboa.

och denna hatt modell Garbo

Väl mött i Umeå!

...och helt plötsligt var det vinter

Vintern skrämmer mig inte alls. Men att tiden skenar iväg så fort kan få mig lite stressad. Det är så mycket en skulle vilja hinna göra innan det är oåterkalleligen för sent.
Fast en får ju vara glad för det som en hinner i alla fall, och kanske njuta lite över att inte redan ha gjort allt.
Just nu håller jag på med ytterligare en beställning till Gerd Inez boutique. Det är fantastiskt att samma modell av mina hattar fortfarande säljer i Gamla stan.

Hattarna kan förstås också beställas direkt från mig.

 Annars har jag mest koncentrerat mig på vävning det sista året, när jag inte haft kurs i maskinstickning och spånad eller workshops i andra textila hantverk.  Koncentrationsförmåga kanske inte är min främsta egenskap. Det är ju så trevligt att få träffa andra som intresserar sig för samma saker, och kan en förmedla lite kunskap och inspirera till slöjdande så känns det verkligen meningsfullt.

 Emellanåt så åker jag iväg på olika uppdrag. Senast var det en ordförandekonferens med Riksföreningen för handvävning i Stockholm. Då passar jag förstås på att besöka mina barn som bor och verkar i huvudstaden, och jag blir guidad av dem till olika kulturella evenemang och besöksmål.
Vi hann både på bio och teater. Vi såg Riksteaterns musikteaterTjärdalen som baseras på Sara Lidmans debutroman med samma namn.

Scenens draperi var ett fint textilt porträtt

Vi besökte ockå Thielska galleriet och Medelhavsmuseeet. Den retrospektiva utställningen med Maria Adlerkreutz´vävda bilder är underbar,

Hon var en fantastisk konstnär med "intensivt mänskligt och politiskt engagemang " och följaktligen även vän till vår egen Sara Lidman.

Skogsanden kan betraktas från båda sidor. Vävd med ryaknutar i ull och lin

Nu är det inte långt kvar till Julmarknad på Västerbottens museum i Umeå där jag numera finns inomhus i Egilhallen. 

Hektisk och vacker höst

Kan inte säga annat än att vi haft en fantastisk höst i år. Både vädermässigt och arbetsmässigt. Dessutom har Mannen laddat med ved, så jag kan se vintern an med tillförsikt.

Grannarna har varit ute och fiskat och bjudit på nyfångad abborre. Vad mer kan en begära av september månad?

Dessutom har vi startat upp våra vävkurser i vackra Petiknäs,

 och haft Öppet Hus hos föreningen Vävskälet.

Med Vävskälet åkte vi också på studiebesök till Vävföreningen Kulturarvet i Arvidsjaur där föreståndaren tillika styrelseledamoten i Riksföreningen för handvävning tog emot och berättade om deras förenings historia. Mer om den resan i Vävskälets blogg.  

 Har också medverkat i finalen på en vävutställning tillsammans med Västerbottensvävarna på Väven i Umeå där vi bland annat demonstrerade bandvävning..

..och  avslutat månaden med att hålla kurs i maskinstickning. 

Kunde inte motstå frestelsen att förevisa vår vävstuga för kurstjejerna i hopp om att även inspirera dem till vävning.  

Stramaljväven äntligen nedklippt

Ibland känns det mindre inspirerande att sätta sig vid en viss väv. Så var det länge med denna stramaljväv för mig. Jag fick inte till det som jag ville, förrän jag gick ifrån förebilden och började trampa på ett annat sätt.

Sedan har jag testat olika material till inslag och det blev bara roligare och roligare. Nu är den utvävd och jag får börja fundera på vad jag ska använda de olika bitarna till.

En del blir nog tabletter medan den i ull passar bättre till dyna på vävpallen.

Två olika färger med trikåtrasor utan lin-mellanslag 

Inslag av halm med två lin-mellanslag

s.k.lyxtrasa

Ospunnen merinoull

Tycker det är fint när linvarpen får synas och även att det blir en reliefverkan med det grova inslaget. 

Sensommar och vävupptakt

Alla årstider har sin tjusning, och när det börjar närma sig höst så är det bärplocknings- och surströmmingstider.

Dessutom börjar vi ju om med våra vävcirklar i Vävstugan i Petiknäs.

Jag har inte hunnit väva ut alla vävar från förra sommaren i min egen vävstuga ute i f.d. ladugården, men ylleväven är i alla fall nedklippt och jag har sytt några ponchos av de sista metrarna.

Använder mig av lapparna som jag vävt av handspunnet garn i min lilla Zoom Loom.
Det tar ungefär lika lång tid att väva en ruta som att virka en mormorsruta. 

Ponchos är ju tillåtande plagg som passar alla, och går att bära på olika ledder.

Studieresa med Riksföreningen för Handvävning

Så var det äntligen dags för lite semester - eller snarare en kombinerad inköps-och studieresa.
Riksföreningen som jubilerar erbjuder sina medlemmar flera olika resealternativ, och jag har valt att ta den som låg närmast i tiden.
Bussen utgick från Umeå i ottan, så det blev en kort natt. Plockade upp några medlemmar på vägen och vi åkte förväntansfulla söderut.
Hos Kristina Wålsten i Docksta stannade vi för att se på hennes vävar och få ett efterlängtat förmiddagsfika.

Hon väver företrädesvis mattor och traslöpare med inplock av trasor s.k. slarvtjäll.

Hon är även lycklig ägare till en effektiv - om än högljudd- skärmaskin som kan skära trasor snabbt och lätt.. 

Nästa stopp var Wahlmans textil där jag första gången frångick min föresats att inte köpa på mig mer material.Efter lunch bar det av till Holma där det fanns fler oemotståndliga textila material. Vi blev också guidade av ägaren Margareta Larsson som berättade hur hon övertog företaget efter att ha arbetat där i många år. 

Fascinerande att se att det går att färga garn på kon, utan att behöva göra härvor först.
Till det krävs förstås stora maskiner som vi handfärgare saknar. Så det blir till att handla igen. 

Ett besök på Växbo lin dagen därpå gjorde ytterligare hål i reskassan.

Så även besöket hos tjejerna på Filtmakeriet.

Ett inspirerande studiebesök på Ystegårn´, Hillsta gav också mersmak. 

Föredömlig guidning av Cecilia Olsson som gav oss en inblick i gårdens historia på ett medryckande sätt. 

Mycket fint hantverk fanns att beskåda på Ystegårn´.

Resan avslutades med ett besök på Örnsköldsviks museum och utställningen Slöjdstories., där Kristina Wålsten är en av utställarna. Utställningen är öppen till den 27 augusti för er som har vägarna förbi. 

En riktigt givande resa med trevliga reseledare och medresenärer, bra chaufför och all den goda maten inte att förglömma. Stort TACK till alla inblandade i planering och genomförande av resan. 

Väver vidare...

Det är svårt att välja i vilken vävstol en ska sitta, när det finns flera att välja mellan. Den med linvarp som är trädd ( = solvad ) i stramaljbindning har stått stilla över vintern men fick nytt liv när Benita och Ann-Jessica ville väva i den.
Snart kommer höstkylan och det blir för kallt att sitta ute i min oisolerade vävstuga. Funderar allvarligt på att lägga beslag på en av uthyrningsstugorna och sätta in en vävstol där. Då kan jag också väva hemmavid året om. Annars är ju vår vintervävstuga belägen i den gamla skolan grannbyn Petiknäs, där i och för sig flera uppstartade vävar väntar på mig. Det är ju mera glädje än bekymmer att ha alla dessa valmöjligheter.Jag brukar dock ofta utbrista :"Man skull ha vöre i flairom"!( Vilket fritt översatt till svenska språket betyder " Jag önskar att jag var flera")

Efter att ha slagit in några trasor före nedklippning av AJs vävda bit, fick jag lust att testa att väva tabletter i trikåtrasor i stället för lin. Det blev en stadig kvalitet där linvarpen också fick synas.
Nu håller jag på att testa halm som inslag. De blir kanske inte lika stabilt, men ganska snyggt.

Tänker att jag ska kanta dessa tabletter runt om med ett mönstrat tyg.

Så längtar jag också till mattväven i gles varprips.

Men det tar sin tid att gå igenom vilka trasor som lämpar sig bäst och räcker till den önskade längden.
Skjuter på beslutet och åker på loppis i grannbyn istället. Hittar bland annat en fin ripslöpare som den alltför tidigt bortgågna kollegan Lillemor vävt. Den får bli en födelsedagspresent till mig själv.

Trasmattans Dag

I förrgår - den 31 Juli - firade vi handvävare på olika platser i landet Trasmattans Dag.
Till mig i Rengård kunde hugade trasmatte-entuastister komma och testa olika tekniker att göra en trasmatta. Det var särskilt roligt att få introducera två absoluta nybörjare i vävningens mysterier.
Den första att klippa ner mattan var Liselotte som vävde egen rosengångvariant i den gamla vävstolen i "museet".

Det finns ju andra sätt än vävning för att få till en trasmatta.

Mannen i sällskapet valde en annan teknik - toothbrush-rug.

Kicki testade bl.a. kumihimo medan Elisabeth valde att väva band.

Benita valde linneväven.

Ann-Jessica vävde i sin egen uppsatta mattväv efter förebild från boken "Den svenska trasmattan".

En i allt väsentligt trivsam dag med en hel del besökare. 

Själv klippte jag ner min 4 meters "Värmlandsmatta".

En kan faktiskt vara nöjd när regnmolnen väntar till efter stängning till att avge sina samlade vattenmängder.
Vi kommer nog att fira Trasmattans Dag även nästa år. Hälsar alla deltagare välkommen åter.

  Avslutar med ett poddinslag från en fikapaus med Ann-Jessica, som stannade några dar extra, där hon berättar om bakgrunden till varför hon ville lära sig väva.