Intensivt och ett ständigt babblande, frenetiskt och fantastiskt summariskt, nästan som helt släppa taget och låta tyglarna gå.

Volumniös och helt underbar

Vi ser en rent makalös picassoutställning där alla gränser är som utsuddade, där handen får röra sig fritt som en direktkoppling till en babblande och berättande hjärna, där allt är tillåtet, men ändå håller sig inom det fantastiska måleriets alla regler och lagar. De sista årens Picasso, genialiska bilder i en rasande fart, flera hundra grafiska blad, hans etsningar är knas med sammanfattningar och figurer, reflektioner av bildelement man känner igen från 30-talet, men blir liksom lika besatt som konstnären bara genom att vandra i galleriet och insupa allt som hänger där.

Är det bra då? Det är klart att det är bra! Så inihelvete bra. Inte för att det är bättre än tidigare, målningarna slår inga rekord som när han var ung, men det är en process, en linje framåt.

Vi gav föreställningen några immar idag till en kostnad av två biobiljetter, fatta så bra det är på MM nu och till den 5 april.

 

Det är klart att det är besatthet och inget att skämmas för

Det är inte tu tal om det och besattheten smittar. Som att beta av ett kålhuvud blad för blad och analysera varje blad ett i sänder, som boksidorna i Bea Uuusmas Augustprisprisade bok Vitön. Besatthet som smittar över till läsandet. Besattheten som smittar över i tanken och där varje boksidesslut är en cliffhanger och varje ny boksida är en överraskning. Sådan spänning.

Och den går fort att läsa. Trots trötthet och bara en timme på kvällen i sängen (den är tung både fysiskt och psykiskt) så blev det pärm till pärm över två kvällar.

Jag gillar besatthetens mekanik, inte bara hennes besatthet att forska på Andréexpeditionen utan också att skriva en bok om forskningen och just det där är spännande, själva upplägget, tankekartan innan, hur göra att material åtkomligt för någon annan än henne själv.

Sitter med ett bokprojekt just nu, ännu i sin linda, men tankekartorna växer som bubblor och sidospår med frågor om hur en intressant läsning ska fungera, hur få läsaren att ens vända blad. Det är knepet som Bea Uusma kan utöver forskningen. Att presentera sitt material i boksidor och förmedla även sin egen frustration, så jävla bra. Nu bubblar jag själv vidare i mina tankekartor och försöker skapa ett något eget!

 

Skynda skynda gå inom Åmells!

Jag är ju sedan länge förtjust i Helmer Osslund. Sent omsider kom jag inom Åmells för deras vinterutställning. Svensk konsthistoria nu igen (som alltid på Åmells) och massor av vintriga landskap av Osslund. Häng på forts som attan för att hinna se (värt en omväg). Stänger den 17e följt av en utställning med bara kvinnliga konstnärer!!!

 

Skitvädret den 6 januari

Den sjätte januari var det. Och vi var bara tvungna att resa hem från landet. Och vi kollade in alla varningar. Snösmockan över Gävleborg skulle vara över oss först klockan 15. Utmärkt, för vi vill inte både ha mörker och snösmocka, men helvete som vi bedrog oss.

Vi åkte från norra Hälsingland klockan halv elva. Det såg helt lysande fint ut. Inga moln, sol och vinterväglag. Men ack! Redan några mil söder om ljusdal (Bollnäsvägen) satte det igång, först lite fint snöfall (inget att oroa sig för) sedan ...det bara vräkte ner. Sikten minimal, vindrutetorkarna jobbade som satan, klumpade ihop snpn, orkade liksom inte fösa undan mängderna.

De hade hänt något precis vid första infarten till Arbro, köer. Folk vände i den mån det nu gick. Bilar lite överallt i diken, på trottoarer, ute på åkrar.

Körde ner mot tågstationen, nu såg man inte vägen längre, åkte som liksom i kolonn. Varje kilometer fick vi gå ut med borden och fösa undan snö från bilen och rensa vindrutetorkarna. Ute på stora vägen igen gick det om inte bra så i alla fall bra mycket bättre. Alla bilister u

te hade varningsblinkers och dimlampor tända. Smygkörning i tio meters sikt. Värsta någonsin!

Bollnäs, en kort paus. Köpte defrostspraÿ till vindrutetorkarna och det hjälpte något. Tio minuter senare ut igen. Samma skit. Kolonnkörningen funkade, iband stod det still när en eller annan bilist, inklusive oss själva tvingades stanna för att sopa, spraya och hacka bort is från vindrutetorkarna. Inget tutand, ingen irritation, inga vildsamma omkörningar, men fortsatt en eller annan bil i dikena.

Alltså, först vid Gävle blev det något bättre. Vi klarade oss hem på sju och en halv timme mor vanliga tre och en halv. Men vi klarade oss, Volvo, fyrhjulsdrift och sprillans nya odubbade vinterhjul.

Inte Mickelsmäss än så kulan får vara kvar - ja ända till valet, men inte i granen

 

Hummus på gråärter

Har hört om det här länge, odlat gråärter själv under flera år, men aldrig tagit mig för. Nu köpte vi, inspirerad av en middag hemma hos Sebastien Boudet som hade gråärter i middagsgröten, några kilo från Jädra Prästgård. (Levererar till Livs i Stockholm och även på Reko-Sollentuna).

Låter ärtorna ligga i blöt över natten ända till kokning på kvällen. Då räcker det att koka försiktigt i 20 minuter. Häll bort vatten, kör i mixer med neutral olja (EKO), salt och vitlök. Njut med nybakat bröd. Helt fantastisk smak!

 

Väntan oss förbränner, skottningen är eftersatt.

Onsdagar är det parkeringsförbud på vår gata vår gata. Detta för att man ska kunna ploga eller skotta. Två veckor har nu vår gata varit oplogad med stora parkeringssvårigheter, vallar och snömodd och problem med lastbilar med leveranser till affär och restauranger samt sopbilen. 

Två onsdagar i rad har kommunens underleverantörer underlevererat.

Först idag kom plogbilarna och mängder av snö transporterades bort i lastbilar som pendlade till traktorerna. Och nu kommer ännu mer snö.