Vill bara låta er veta att jag fortfarande lever, och att jag ska bättra mig med bloggfrekvensen åter. Jag har mina små dippar då och då, plus en massa annat trams att syssla med, då blir det lätt så att bloggen får stryka på foten en aning.
Men, kära vänner, läsare och annat löst folk (alla dock lika välkomna)…jag tror bestämt att våren är här! Jag har en del bekymmer med nattsömnen för närvarande, vilket i sin tur innebär ett antal kontemplativa timmar i tystnad och mörker (nej, jag slår inte på TV-skrället där 27 av 30 kanaler visar reklam för Zumba…..jo förresten det gör jag, svettiga kvinnor i dans är inte det sämsta här i livet). Tankarna under dessa vargatimmar kan vandra åt alla möjliga och mindre möjliga håll, och de sätter oftast tonen för hur dagen skall bli…på gott och ont.
Men ibland, som denna arla morgon, så rycker Moder Jord in och skingrar tankarna. Jag såg ett sällsamt ljus stiga på himlavalvet, så det var inget annat att göra än att slänga på sig kläder fort som ögat och slita med sig kameran upp på berget strax bakom huset där vi bor.
Det här är vad jag såg.

Blå Jungfrun i morgonljus. Magiskt, eller hur? Denna morgon gjorde hon skäl för sitt namn genom att vara ordentligt blå i tonen.
Ibland är världen hjärtsnörpande vacker. Livet är en gåva som inte ges i repris, lev här och nu. Kom ihåg det i de tyngre stunderna.
Kram på er!
P.s
Jag antar att det finns ett gäng eländiga kärringar som hade tänkt sig att flyga hit om ca en månad, jag vill bara att ni ska veta att jag kommer sitta uppe på berget i en vilstol med en kopp kaffe och en hagelbössa. 😉