Smakebit på søndag: Processen

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men just nu verkar vi vara lite husvilla. Vår ordinarie samlingspunkt tycks ha försvunnit, men jag tänker att jag fortsätter med att varje vecka bjuda på ett stycke i boken jag läser.

Julen är väl kanske inte slut, men själva juldagarna är ju över. Rejält kallt har vi haft det (med skånska mått) i ett par dagar och faktiskt även sol. Ett mycket välkommet besök, men nu är vi tillbaka i, typ, novemberväder.

Knäpp som jag är så försöker jag få till det så att jag inte läser en bok över nyår, utan börjar på en ny 1 januari. Det är inte helt lätt att försöka avpassa det, när man liksom ska gissa hur mycket man kommer att läsa. Men jag gör mitt bästa. Alltså plockade jag ut en relativt tjock bok för att bli årets sista. Processen av John Grisham har stått i hyllan i många år nu och det var nog faktiskt ett tag sedan jag läste något av honom. Jag tappade lite lusten när jag upptäckte hur ojämn han har blivit och nu hoppas jag att denna är en av de bra.

Min smakebit är från sida 100:

För att vara en förare utan körkort visade sig Wally vara en skicklig navigatör. Någonstans i närheten av Midway Airport dirigerade han David genom en rad snabba svängar in på korta gator, räddade dem undan två omöjliga återvändsgränder och insisterade på att han skulle köra två kvarter åt fel håll alltmedan han förde en oavbruten monolog som inbegrep flera uttalanden i stil med: "Jag känner det här stället utan och innan." De parkerade vid trottoarkanten framför ett förfallet tvåfamiljshus med fönster som var täckta med aluminiumfolie, en grill på verandan och en stor orange katt som bevakade ytterdörren.

Bok: Oväntat besök på Star Street av Marian Keyes

Författare: Marian Keyes
Titel: Oväntat besök på Star Street
Genre: Feelgood
Antal sidor: 598
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The brightest star in the sky
Översättare: Katarina Jansson
Serie: -
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2011
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 27 november 2025




Första meningen: Första juni, en fin sommarkväll, en måndag.

Baksidetext
Vem - eller vad - är det som håller ett vakande öga på de boende på Star Street 66 i Dublin? Hur det än ligger till med den saken så kommer denna mycket speciella gäst att föra med sig många omvälvande överraskningar för husets invånare: en del ovälkomna, andra angenäma.

På översta våningen bor musikbolagschefen Katie som tillbringar sina dagar med att hålla gårdagens rockstjärnor kort och fundera över hur mycket cheesecake det går åt för att äta ihjäl sig.

Under henne delar ett par muskulösa polacker lägenhet med en gatsmart tjej som heter Lydia. Hon har en vass tunga och en ännu skarpare hjärna, men trots det några oväntade svaga punkter.

På första våningen bor Fionn - en trädgårdsmästare som föredrar palsternackors sällskap framför människors. Men han ser ut som en prins hämtad direkt ur sagans värld och när han oväntat erbjuds en egen tv-show kastas han plötsligt rakt in i strålkastarljuset.

På bottenvåningen bor Matt och Maeve som är Väldigt, Väldigt Kära och som håller sin desperation på avstånd genom att i all välmening och slumpmässigt göra snälla saker.

Men en mystisk besökare har precis landat på Star Street 66 och stora förändringar är på gång. Gamla hemligheter är på väg att komma upp till ytan och medföra kärlek, tragik och oväntad optimism. Livet kommer aldrig att bli detsamma.

Min kommentar
Ända sedan jag läste min första bok (Vattenmelonen, 2002, som fick mig att skratta högt) av Marian Keyes så har hon varit lite av en favorit. Allra bäst har jag tyckt om böckerna om den knäppa familjen Walsh, men Oväntat besök på Star Street hör inte till den. Det enda negativa jag egentligen har att säga om hennes böcker är att de är onödigt långa.

Marian Keyes är en fena på att berätta sorgliga saker, men på ett roligt sätt. Den här boken är inget undantag. Tonen genomsyras av humor, åt det ironiska/sarkastiska slaget. Min favorit. Och det är inte alls så att det sorgliga blir mindre sorgligt för att det är roligt berättat. Tvärtom.

Här finns en uppsjö av karaktärer, av vilka bara en handfull är viktiga. De flesta beter sig minst sagt underligt. Männen är särskilt märkliga. Inte på ett bra sätt. De stalkar och tvingar sig på och behandlar kvinnor som att de inte själva vet vad de vill. Kvinnorna är i de flesta fall tuffa och tar ingen skit, men sedan ger de ändå efter. Med det sagt så är det mycket humor inblandat, men beteendet lämnar en lite dålig smak. Min favorit är solklart den enda icke-hysteriska karaktären, Jemima 88 år, och hennes hund, Gramse (i original Grudge).

Man hoppar friskt både på tidslinjen och mellan karaktärer. Ibland känns tillbakablickarna en aning krystade, men det beror främst på den så kallade berättaren. Det perspektivet är jag inte alls glad i. Det känns som tekniskt fusk och det var ju inte ett dugg mystiskt. Det var ju uppenbart vad den okända var. Det känns också som att författaren har försökt klämma in för mycket. Man behöver inte behandla alla problem i samma bok.

Det finns så mycket här som inte hade behövt vara med. Flera trådar/karaktärer hade med lätthet kunnat strykas, utan att påverka historien. Förutom till det bättre då. Berättaren hade jag inte saknat en enda sekund. Boken är inte på något sätt tråkig eller trist, bara lite väl utdragen, och lockar alltid till vidare läsning.

Oväntat besök på Star Street är en sorglig historia. Upptäcker man efter ett tag och det blir mer och mer, ju längre in man kommer. De nästan 600 sidorna bara flyger fram, men den lyckas inte beröra mig på riktigt. Trots allt så är det en intressant historia ändå. Främst tack vare språket. Det blir liksom roligare att läsa när det är kul skrivet. Detta är inte hennes bästa bok, men inte heller hennes bästa.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,69 i genomsnitt (beräknat på 28 976 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Oväntat besök på Star Street: Stories from the city, stories from the sea, hyllan och med näsan i en bok

Tomten levererar!

Det blev en jul även i år. En del var inte som vanligt, som platsen för julfirandet. Julafton spenderades hos sambons lillebror och hans familj och andra i släkten. Mycket trevligt, med god mat, många julklappar och till och med en tomte. Annat var precis som vanligt, som innehållet i paketen jag fick. Mest böcker. Faktiskt.

Den yttersta hemligheten av Dan Brown, Underverken av Arne Dahl, Sista ordet av Elly Griffiths, Angelz av Mons Kallentoft, Gråterskan av Camilla Läckberg, Nattjägaren av Anders de la Motte, Vargtimme av Jo Nesbø. Allihop böcker som fanns på min önskelista. Dessutom kom han med två presentkort, ett på Akademibokhandeln och ett på Ugglan, på sammanlagt 1200 kronor. Och det bästa tillbehör jag vet till en bok; en stor påse med ostbågar. Jag har en riktigt bra tomte.

Vi möts igen 2026

Något jag har märkt sedan jag startade den här bloggen är att gamla favoritförfattare får stryka på foten till förmån för nytt och spännande. För att inte tala om alla de författare som jag gillat efter att ha läst bara en enda ynka bok av dem. Den här utmaningen är till för att råda bot på det problemet.

Nionde året nu, som jag gör den här utmaningen. Den känns som en evighetsutmaning, även den. Årets tema är författare som jag bara har läst en enda bok av, i vissa fall fantastisk, i andra "bara" helt okej. Alla har också det gemensamt att det var 2019 jag läste min första och enda bok av dem. En del har nästan skyhöga förväntningar på sig och jag hoppas verkligen att jag kan bortse från det och att de lever upp till dem 😁

De författare och böcker jag har tänkt mig är följande:
Pernilla Ericson (Jag ska hitta dig)
Malin Persson Giolito (I dina händer)
Andy Jones (Vi två)
Kelly Rimmer (Jag utan dig)
Nicholas Searle (En man att lita på)
Yrsa Sigurðardóttir (Den som gräver en grav)

Bok: Den som fruktar snön av H S Palladino

Författare: H S Palladino
Titel: Den som fruktar snön
Genre: Thriller
Antal sidor: 344
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Den som frykter snøen
Översättare: Kalle Hedström Gustafsson
Serie: Bjørk Isdahl 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2023
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 20 november 2025




Första meningen: Allt jag är rädd för dyker upp, levande och detaljerat.

Baksidetext
Terapeuten Bjørk Isdahl har stämt träff med en av sina tidigare klienter vid namn Azora. Väntan i den mörka höstkvällen förvandlas till en mardröm när Azora faller från taket på byggnaden bredvid och Bjørk blir vittne till hennes död.

Nästa dag får hon besök av polisen, som på offret har hittat ett foto av Bjørk med orden: Jag vet varför du har mardrömmar. Att Bjørk har mardrömmar är helt sant; däremot har hon aldrig berättat för någon om dem ...

Osäkerheten kring vad som egentligen inträffat växer. Både polisen och Bjørk börjar utreda sambandet mellan henne själv och Azora, och om det kan finnas en koppling till dödsfallet - som snabbt visar sig vara allt annat än ett självmord.

Min kommentar
En bok som har stått i hyllan ett bra tag är Den som fruktar snön och sanningen är väl att det har tagit emot lite att läsa den. Först var det nog något i beskrivningen av handlingen (jag minns inte längre), men den dök upp som en överraskning. Sedan var det en del inte jättepositiva recensioner som gjorde att den inte direkt lockade.

Det mest positiva med boken är att jag egentligen aldrig är riktigt säker på om Bjørk är en opålitlig berättare, om allt bara händer i hennes huvud, eller om det som sker är verkligt. Det är ganska bra gjort, men beror nog mest av allt på att man faktiskt inte kommer nära Bjørk. Jag får inte veta något (som jag tycker är) viktigt om henne.

För mig är det fullständigt omöjligt att inte bli irriterad på Bjørk. Hon beter sig som en person helt utan konsekvenstänk, men med en otroligt stark dödslängtan. Hon har ingen som helst självbevarelsedrift. Hon verkar vara helt emotionellt avtrubbad. Hon är nära att dö ett flertal gånger, men reagerar knappt. Vid något tillfälle undrar hon inte ens vem som räddade henne. Trots att man följer henne hela tiden, till och med är inne i hennes huvud, så verkar hon inte ha något liv. Hon gör överhuvudtaget ingenting som vanliga människor gör. Inte heller har hon några personliga egenskaper, förutom dödslängtan och en benägenhet att ägna sig åt mörka grubblerier. Det gör att jag inte har en aning om vem hon är. Min stora fundering är hur i hela friden hon har lyckats ta sig igenom en psykologutbildning (för en sådan hade hon väl?) och sedan klarat av att jobba som terapeut i många år.

Hennes trassliga bakgrund förstår jag inte helt och hållet. Speciellt inte det där avskedet från polisen. Det vore ju förfärligt om en profilerare inte fick ta fel. Profilering är ju ingen exakt vetenskap. Där tycker jag att de behandlade henne rent svinaktigt, när de lät henne ta hela skulden. Vilket för övrigt inte känns helt trovärdigt. Inte heller förstår jag Bjørks föräldrars agerande, men så måste det ju vara för att det skulle bli en bok.

Boken är ganska dåligt korrekturläst, med saknade ord och stavfel. Det värsta felet är dock att det blir lite förvirrat med släktskapet till Espen. Vid minst ett tillfälle så är Bjørk brorsdotter till honom. Några sidor längre fram är han hennes morbror. Naturligtvis är han Bjørks morbror. Han var ju bror till Bjørks mamma. Att det är morbror vet ju till och med jag, som har löjligt svårt för vad olika släktskap heter.

Den som fruktar snön tappar en del på att huvudpersonen förblir ganska anonym genom hela boken. Det kan vara så att det är meningen, för hon har ju varit med om en del och vem vet vad ett sådant trauma gör med en människa. I så fall är det skickligt gjort, men jag är inte så glad i den typen av människa. Tydligen ska detta vara första delen i en serie om Bjørk, men andra delen är inte översatt till svenska.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,66 i genomsnitt (beräknat på 285 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Den som fruktar snön: Lottens bokblogg, hyllan och DAST Magazine