Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘skärmdump’

SvD, DN, Sydsvenskan, Helsingborgs Dagblad och Metro (igen) rapporterar att Internetleverantören Ephone överklagar Solna tingsrätts dom som tvingade Ephone att lämna ut personuppgifter bakom ett visst IP-nummer. Överklagansbeslutet är bra, för det finns flera brister i domen som tingsrätten i Solna fällde för ett par veckor sedan:

1) Bevisningen, eller snarare bristen på sådant. Om jag förstått saken rätt består bevisningen enbart i skärmdumpar. En skärmdumps bevisvärde är ungefär lika högt som en ritad tecknings – båda är lika lätta att förfalska. Tänk dig om en teckning någon ritat av brottet skulle räcka för att fälla en mördare i en rättegång! Nu är det i och för sig sant att det när det gäller utgivande av IP-adresser räcker med att det skall vara ”sannolikt” att den påstådda illegala fildelningen ägt rum (inte ”bortom allt rimligt tvivel bevisat”), men ärligt talat, teckningar räcker i mina ögon inte ens för att påvisa att det är sannolikt. Skärmdumpar skapas genom datorer och går lika bra att skapa genom copy-paste:ande som genom teckning på fri hand i Paint; det går inte att skilja en äkta skärmdump åt från en falsk (därav giltigheten i jämförelsen med en teckning). Med tanke på att det inte är rättsväsendet utan ett bokförlag (?) som tagit fram skärmdumpen i detta fall är det inte trovärdig.

2) Eventuellt dataintrång. En datasäkerhetsexpert hävdar att den enda möjligheten för målsägande att fått tag på uppgifterna som användes i åtalet (förutsatt att de nu ens är giltiga och inte fejk) är dataintrång – ett brott i sig. Återigen ett exempel på hur tokigt det kan bli när privata företag och inte rättsväsendet ägnar sig åt brottsbekämpning. Nå, svenska rättsväsendet må ha fel och brister, och begå lagbrott också understundom, men då kan det anmälas och på grund av insynen och helt enkelt dess status som myndighet utreds och upptäcks sådant lättare. Här – brydde sig inte tingsrätten ett dugg, utan fortsatte med domen som att detta faktum inte existerade.

3) Vad som ”bevisades”. Vad som ”bevisningen” (som alltså antingen är falsk eller tillkommit genom ett brott av bevisningsframtagarna) visar är inte att något upphovsrättsbrott förelagt. Vad ”bevisningen” (i brist på bättre ord) visar är att det funnits filer på servern. Innehavande av filerna är knappeligen illegalt. Distribution är det (såtillvida att distributören inte har fått tillåtelse), men det finns inget som pekar på att distribution skett. Återigen ett faktum tingsrätten i Solna ansett sig… tja… inte behöva bry sig om. Antingen det (och i så fall är det rättsosäkert som sjutton) eller så är Solnas tingsrätt så teknikokunnig att de faktiskt inte förstår vad det rör sig. Jag vet ärligt talat inte vad som är värst. Det gäller de andra punkterna, också för övrigt.

Domen är alltså ett verk byggt på låtsasbevisning, framtagen av målsägarna på ett olagligt sätt, såtillvida att bevisningen inte är helt och hållet figurerad, som inte ens visar att något brott begåtts. Benen domen vilar på är sannerligen usla, och skulle inte hålla för minsta seriös teknikkunig rättssäker domstolsprövning.

Därför är det bra att Ephone överklagar, alldeles oavsett vad en tycker om upphovsrätten, och faktiskt alldeles oavsett vad en tycker om IPRED (även de som gillar IPRED vill väl att domstolen ska döma efter lagarna som finns och pålitlig bevisning?). Eller ja. IPRED i sig innebär ju rättosäkerhet, och utan IPRED hade en sådan här situation knappeligen uppstått. Nå, oavsett:  Ephona överklagar, och det är en välkommen glad nyhet nu i stormen kring Stockholmsprogrammet med dess storebrortendenser (var på demonstrationen  Humlegården 17.00, förresten!).

Rätten till en fri, rättssäker domstolsprövning är en mänsklig rättighet. Om du, som jag, gillar mänskliga rättigheter (och dessutom delad kultur och fri kunskap), råder jag dig att gå med i Piratpartiet.

UPPDATERING: Bloggar om detta gör Hultins tankegång, som gör en kvick kommentar till vad målsägandens (ljudboksföretaget Earbooks) vd sagt om överklagandet i Aftonbladet, Kulturbloggen, som även skriver om att danska Piratpartiet nu bildat ungdomsorganisationer (Ung Pirat, svenska Piratpartiets ungdomsorganisation, är Sveriges största politiska sådana),  Röda Malmö, vars post mest handlar om Stockholmsprogrammet, Charlienas sida, utbristandes ”Äntligen!”, Whatsupsthlm, vars åsikt är att Ifpi är en fossilorganisation, samt Zkrivarna, som verkar gilla upphovsrätt men ogilla Ipred.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://inessant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , argument, argumentation, upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, upphovsrättsbrott, Internet, fildelning, illegal fildelning, piratkopiering, Ephone, överklagan, dom, IPRED, tingsrätt, solna, tingsrätten, nyhet, nyheter, rättssäkerhet, bevis, bevisning, skärmdump, skärmdumpar, screenshot, dataintrång, medborgarrätt, mänskliga rättigheter, medborgerliga rättigheter

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Uppdatering: inspiration till nedanstående fick jag av bloggen Frihet, Fildelning och Feminisms framtidsscenario.

Nedanstående berättelse är påhittad (eller, tja… ni får se efter berättelsen).

—-

Kalle Johansson hade just lagat klart en kanna te. Han öppnade kylskåpet för att ta mjölk i teet, men insåg lätt besvärat att mjölken var slut. Johansson suckade, drog på sig sin jacka och sina skor och begav sig till affären (ett mycket stort varuhus som sålde allt från mat och dryck till kläder och skor). Han plockade ned två ekologiska (Johansson var en sann miljövän: han var vegetarian, tog alltid tåget när han åkte långt och all el i hans lägenhet kom från vindkraft) mjölkpaket från mejerihyllan och gick till kassan för att betala.

”20 kronor”, sade kassören. Johansson räckte fram en tjugolapp, fick sitt kvitto och gick sedan hemåt. På vägen hem hörde Johansson någon som närmade sig honom. ”Ge tillbaka dem där!” Johansson förstod ingenting. ”Ursäkta, är det något jag kan hjälpa er med…?” Mannen, som nu hunnit ifatt Johansson, stirrade ilsket på Johansson och sade ”Du stal mjölkpaketen. Ge hit dem genast, och betala… tjugo gånger vad de var värda, så går jag inte till domstol med det här.” ”Men…” Johansson var helt paff. Han hade ju betalat för mjölken! ”Gå till domstolen då. Jag harinte tagit mjölken och ni har  ingen bevisning.”

”Jaså, inte?” Mannen höll fram en filmkamera och klickade på ”Play”. En videofilm, som från en övervakningskamera, startade. En suddig figur, som faktiskt liknade Johansson avlägset (personen hade samma sorts jacka och byxor), smög mycket riktigt åt sig mjölkpaketen och rusade sedan ur affären. Johansson insåg att filmen naturligtvis måste varit fejkad, och en teknikkunnig domstol hade kommit till samma slutsats; den hade åtminstone inte räckt som bevisning. I en teknikkunnig domstol, som visste att övervakningskamerebilder kan förfalskas. ”Fram med pengarna. Annars går vi till domstol där du får betala rättegångskostnader och 40 gånger vad mjölkkpaketen kostade också.” Johansson började bli smått orolig. Att betala fyratusen kunde han, han skulle inte kunna åka på tågsemestern genom Europa han sparat till i ett år, men det skulle inte vara förödande för hans ekonomi. Rättegångskostnader på några hundratusen däremot…

”Du får tio dagar på dig. Annars tar vi den här filmen till rätten, och dessutom kommer vi gå in i ditt hem och leta överallt efter bevisning. Vi har nämligen visat filmen för rätten redan och därmed fått ut personuppgifter som adress om dig.” Nu började Johansson bli förfärad. Hemma hade han affärshemlighet värda några tusen… Inte jättestort värde, men om de kom ut skulle han helt klart få sparken av sin chef. Och dessutom var domstolarna i staden Johansson bodde i kända för att inte vara särskilt kunniga inom ny teknik. Johansson betvivlade att de visste att den nya tekniken medfört möjligheten att ganska skickligt skapa förfalskningar av övervakningskamerebilder.

På banken hade Johansson faktiskt exakt fyratusen, den summa mannen ville ha. Johansson var lite desperat, för hans partner hade nyss gjort slut, och det sista Johansson ville just nu var att bli indragen i en rättegång. ”Nå? Hur blir det? Du ska veta att när vi vinner i rättegången, om du nu låter det bli en sådan, kommer du även få betala en tidningsannons om domen.” Det var droppen. Johansson skulle inte kunna få något framtida jobb inom sin bransch om alla visste att han dömts för stöld. ”Jag… okej. Jag betalar.”

”Inom tio dagar, Johansson. Kom ihåg det.” Med en uppgiven blick tittade Johansson på mannen som vek av bakom ett hörn och försvann.

—-

Här lämnar vi den förtvivlade Johansson som just gått miste om sin tågresa genom Europa han sparat i ett år till, för att bege oss till verkligheten. Riksdagen i landet Sverige har precis stiftat en lag som ger upphovsrättsinnehavare möjligheten att skicka kravbrev till folk. Verkligheten öppnar upp för en händelse exakt likadan som historian, med ennda skillnaden att det är upphovsrättsbrott och inte stöld som skett (skillnaden är i och för sig mycket stor mellan upphovsrättsbrott och stöld, men om något av de skulle motivera en sådan här lag är det definitivt stöld… och se hur dålig lagen skulle vara ändå, trots att det var stöld och inte upphovsrättsbrott) .

För att se till att  historian inte blir verklighet särskilt många gånger: gå med i Piratpartiet. Och rösta på Piratpartiet i EU-valet 7 juni.

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång