OBS: Inlägget uppdaterat klockan 18.43. Se kommentarerna!
Iförrgår kommenterade jag en upphovsrättsmotion Eva-Lena Jansson (blogg – senaste blogginlägg), riksdagsledamot, med flera socialdemokrater skrivit (andra som kommenterat motionen är Sidvind, Anders Widén och Farmorgun i Norrtälje). På flera punkter var vi överrens, vilket gladde – och till viss del förvånade – mig, men på ett fåtal hade vi direkt motsatta åsikter. Efter en idé av Anders Widén (blogg – senaste blogginlägg), som ursprungligen kommer som en uppmaning från Jansson, beslöt jag mig för att skriva en egen motion i ämnet, som vem som helst kan lämna in till sitt partis kongress, årsmöte eller motsvarande beslutande enhet. Den är skriven för socialdemokraterna – Anders, som själv är socialdemokrat, har sagt att han kan tänka sig att lämna in motionen, om han kan ställa upp på vad jag skrivit – men naturligtvis är det bara att ändra den till att passa ens egna parti (det är den sista biten som är anpassad till S), om man så vill.
Jag släpper all min upphovsrätt på motionen, texten, eller vad det nu är (som jag varit fantasilös nog att kalla ”En reformerad upphovsrätt”); jag tillåter alltså vem som helst att göra vad som helst med texten, till exempel modifiera, sprida, använda kommersiellt eller icke-kommersiellt. Tyvärr har jag ingen möjlighet att bifoga filen, utan publicerar den här på bloggen i vanlig text.
Och snälla, du som läser detta, om du är med i ett politiskt parti (utöver Piratpartiet, då) och har möjlighet att lämna in detta som en motion eller dylikt, gör det (direktkopierad eller i din version spelar ingen roll)! Även om du inte kan det, sprid gärna texten! Lägg upp den på din blogg, kanske i en egen version? Länka hit!
En reformerad upphovsrätt
Cirka en till två miljoner svenska medborgare fildelar illegalt (olika undersökningar visar på olika resultat). Upphovsrättlagstiftningen är, möjligtvis nästefter trafikförordningen, troligtvis den mest brutna lagen i Sverige. Vad har hänt? Har svenska folket helt plötsligt blivit moraliskt korrupta och skyr inga medel för att få tag på vad de vill gratis, så länge de inte straffas för det? Eller är det så att det allmänna rättsmedvetandet inte anser upphovsrätten, som den ser ut idag, vara självklar? Att upphovsrätten i dess nuvarande form inte längre fungerar, i den nya, digitala världen?
I debatten likställs ofta den icke-kommersiella spridandet av upphovsrättsligt skyddat material utan upphovsrättsinnehavarens tillåtelse – det är det som åsyftas med ”illegal fildelning” i denna text – med stöld. Detta är fel. Illegal fildelning är väsenskilt från stöld, i det att den illegala fildelningen innebär kopiering, inte stöld. De flesta människor tycker antagligen att det är omoraliskt att ta en bil som inte är ens egen. De flesta människor tycker antagligen inte att det är omoraliskt att kopiera en bil som inte är ens egen. I nuläget finns förstås inga bilduplikatorer, men om ett dylikt verktyg uppfanns, skulle vissa biltillverkare säkerligen kalla bilduplikation för stöld och yrka på kriminalisering av duplikation av bilar utan tillverkarens tillåtelse – troligtvis skulle det inte kriminaliseras, med argumentet att exemplarframställning av bilar är en förlegad affärsmodell, och att bilföretagen får hitta något nytt sätt att tjäna pengar på. Samma argument kan appliceras i den nuvarande upphovsrättsdebatten.
Vissa invänder att det inte spelar någon roll om du kopierar eller tar något; det är likväl nyttjande av någons arbete utan tillåtelse. Problemet med detta resonemang är att det om det skulle appliceras fullt ut vara enormt farligt för mänsklighetens utveckling. När jag sprider eller utvecklar en filosofs resonemang nyttjar jag filosofens arbete – utan tillåtelse. Om någon är nyskapande inom musik, och skulle komma på en helt ny genre, och andra musiker sedan tar efter och producerar musik inom samma genre, skulle de nyttja genreskaparens arbete utan tillåtelse. Många fler exempel kan framläggas, och slutsatsen blir i varje fall att utvecklingen skulle avstanna, eller åtminstone kraftogt reduceras. Kort sagt bygger mänsklighetens utveckling på härmande och vidarebygganden på andras idéer och skapelser, och mänsklighetens utveckling har enligt min mening ett större värde än enskilda personers – eller för den delen företags – möjlighet att få betalt på ett visst sätt.
Hänvisning till FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 27, är ett annat argument som inte sällan förekommer i debatten. Ofta citeras enbart den andra delen i artikeln, vilket ger en missvisande bild av artikeln. I sin helhet lyder den:
1. Var och en har rätt att fritt delta i samhällets kulturella liv, att njuta av konst samt att få ta del av vetenskapens framsteg och dess förmåner.
2. Var och en har rätt till skydd för de ideella och materiella intressen som härrör från vetenskapliga, litterära och konstnärliga verk till vilka han eller hon är upphovsman.
Vad gäller den första delen, kan den tolkas som att det är en rätt att få ta del av kultur. Vad gäller den andra delen, är mycket riktigt är skydd för de ideella och immateriella intressen till ett verk en mänsklig rättighet; men vad formuleringen innebär är inte nödvändigtvis det som står i Sveriges lagstiftning (som bekant finns mängder av lagar vilka är mer långtdragna än vad deklarationen innebär, likväl som det finns lagar som helt saknar grund i deklarationen). En möjlig och inte heller långsökt tolkning är att ”skydd för de ideella [intressen]” innebär attributionsrätt och rätt att hindra användning av verket i politiskt extrema sammanhang, och att ”[skydd för de] materiella intressen” innebär rätten att bestämma över vem som får använda det kommersiellt. Denna tolkning, och dessa rätter, verkar rimliga, och är troligen inte något hinder utan snarare ett incitament för skapande. Det den svenska lagstiftningen innebär – att skaparen även bestämmer över icke-kommersiell spridning, nyttjande, ändring och så vidare – är dock snarare ett hinder för skapande, då den nya deltagarkulturen, som bygger på remixande, har svårt att utvecklas ordentligt om de flesta verk inte får remixas utan tillåtelse. Slutsatsen, som jag återkommer till i slutet av denna text, är att de fördelar som samhället får av upphovsrätten i dess nuvarande utformning understiger vida dess nackdelar.
En annan aspekt på upphovsrättsfrågan är yttrandefriheten. En lämplig grundregel i en demokrati är att alla skall ha rätten att sprida vilka tankar som helst. Vissa begränsningar kan göras i denna tankespridnings-/yttrandefrihet, men dessa måste vara extremt välmotiverade. Exempel på tankar/information vid vilka begränsning av rätten att yttra dem – enligt min mening – är rättfärdig är spridande av information där spridandet av informationen utgör en fara för rikets säkerhet, eller spridande av information som kränker någons rätt till privatliv. Upphovsrätten är enligt min mening inget godtagbart skäl till ingripande i yttrandefriheten; om, exempelvis, någon vill publicera en bild ur en tidning på sin blogg, för att förstärka ett politiskt budskap, förhindras ofta vederbörande av upphovsrättslagstiftningen, och vederbörande får det svårare att framföra sitt budskap.
Ytterligare en aspekt i frågan är hur kulturskapande skulle gå till om upphovsrätten reformerades så som denna text föreslår. Det är en relevant frågeställning, då samhället vill ha kultur, och en tillgång till sådan är av stor vikt för samhället. Musiker skulle kunna få betalt ungefär på samma sätt som idag: via konserter, försäljning av kringprodukter, donationer från fans och dylikt. Faktum är att musiker i de flesta fall antagligen får en mycket liten del – kanske så liten som 10 procent – av intäkterna för varje såld skiva. Den största delen av pengarna vid exemplarförsäljning av musik kommer alltså till skivbolag. Skivbolagen har i dagsläget spelat ut sin roll, enligt min mening, och de får anpassa sig till den nya teknik som idag finns, precis som biltillverkarna skulle få anpassa sig till den nya tekniken om en bilduplikator finns (som jag nämnde ovan). (Att avfärda kulturskaparna med samma argument, dock, är förstås möjligt, men kontraproduktivt, då kulturskaparna skapar kulturen, vilken, som jag just slagit fast, är bra för samhället.)
Litteratur fildelas inte särskilt mycket illegalt; naturligtvis är det möjligt att litteraturen i framtiden om elektroniska läsplattor blir vanligare kommer fildelas mer illegalt, men något viktigt att komma ihåg, är att detta argument användes när biblioteken kom. Förläggarna menade att ingen skulle kunna försörja sig på sitt författarskap och att inga fler böcker därmed skulle skrivas, och att varje utlåning av en bok var stöld, om biblioteken infördes. Uppenbarligen struntade de dåvarande makthavarna i detta, och ingen markant nedgång av bokskrivandet har skett under de år som vi haft bibliotek. Jag tror att inte heller illegal fildelning av elektroniska böcker skulle ha någon särskild stor betydelse för bokskrivandet. (Noteras bör att en liten, liten mängd pengar går till författaren vid utlåning, men det gäller enbart svenska böcker/författare; exempelvis får Joanne Rowling ingenting när Harry Potter-böckerna lånas ut.)Vad gäller film kan filmskaparna få betalt ungefär som idag: via biljettförsäljning på biografer, visningar på TV, kringprodukter, och DVD-försäljning (det är otroligt att all exemplarförsäljning av film helt skulle avstanna, då DVD:er ofta har extra information, någonting mer än själva filmen).
Dessutom skapas idag tack vare Internet troligen mer kultur än någonsin förut. Vem som helst med en dator och en Internetuppkoppling kan skriva en bok och sprida den. Vem som helst med en dator, Internetuppkoppling och kamera kan ta fotografier och ladda upp till Internet. Den största delen av kulturskapandet på Internet sker inte alls i kommersiellt syfte, och skulle snarare gynnas av en reformerad upphovsrätt än skadas, eftersom deltagarkulturen – remixandet – skulle få det mycket enklare.
Priset för att upprätthålla upphovsrätten som den ser ut idag skulle – helt oavsett nuvarande upphovsrättens uselhet i sig – vara alldeles för högt. Eftersom upphovsrättsbrott kan ske via all form av kommunikation (som i de allra flesta fall är menad att vara privat) – jag kan, förstås, fildela en låt olovligt, men även bifoga filer i elektroniska brev, skriva av hela böcker och skicka avskriften i pappersbrev samt begå upphovsrättsbrott på en mängd andra sätt via kommunikation – måste all form av kommunikation övervakas för att dagens upphovsrätt skall kunna upprätthållas. Det är långt ifrån proportionerligt; den personliga integriteten är och förblir en av våra viktigaste mänskliga rättigheter.
Lösningen på upphovsrättsfrågan är inte att införa total övervakning. Ej heller är ett läge där lagen i praktiken varken följs av medborgarna eller appliceras på de som bryter mot den önskvärt. Förslag om något slags bredbandsskatt har framkommit, men sådana förslag är dåliga, eftersom vetenskapliga belägg om kulturskaparnas förlorade inkomst på grund av icke-kommersiella upphovsrättsbrott saknas.
Jag föreslår den Socialdemokratiska partikongressen besluta:
Att det Socialdemokratiska arbetarpartiet ändrar uttalad åsikt, till att förespråka legalisering av allt icke-kommersiellt nyttjande, spridning, ändring och så vidare av upphovsrättsligt skyddat material, även utan upphovsrättsinnehavarens tillåtelse, med förbehållet att attributionsrätten kvarstår i sin nuvarande form.
Att Socialdemokratiska arbetarpartiet ändrar uttalad åsikt, till att förespråka fördbud av DRM-teknik ogiltigförklara användning av DRM-teknik, eftersom upphovsrättslagstiftningen i ett samhälle där sådan är legal möjlig att använda inte spelar särskilt stor roll för möjligheten att sprida kultur.
Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, fildelning, illegal fildelning, upphovsrätt, immaterialrätt, motioner, argumentation, personlig integritet, privatliv, mänskliga rättigheter, integritet, copyright, motion, stöld, yttrandefrihet, Sossarna, socialdemokratiska arbetarpartiet, socialdemokraterna
VARNING!
E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)
WARNING!
E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)
Read Full Post »
Calandrellas blogg 
