

Åh, vad kul det är att sy ibland. Glömmer bort tiden och klockan är långt över 00.00. Dags att sova. Grönt hjärta brunt: Ja! Hoppas, hoppas att den är fin på. Sov gott!


Min favorittygaffär stänger om några dagar för gott. Detta gröna tyg är därifrån och förmodligen från 60- eller 70-talet. Jättefin färg och ville provsy en kappa för att se om jag ska köpa in mer tyg innan det är för sent. Första gången jag syr en kappa med annan färg på ärmar och med spets på öppningskanten. Knapparna är retro och tre helt olika. Fleecefodrad men funkar inte denna istidsvinter. :D
... sitter jag och syr en luciakrona. Egentligen hade det varit effektivare att åka ner till affären och köpa en men jag kan bara inte släppa projektet jag startat som är aningen pilligt. Så är det ganska ofta så det känns ibland som det bor en liten sy-jävul i en... haha... som sitter på axeln och heja på fast man egentligen borde lägga tiden på annat. Men får väl tacka honom för att den blev färdig till slut. Återstår bara att se om den är poppis hos barnen. Om stortjejen vägra så har minstingen inget val. :D


Jag var under lång tid varit kantbandsberoende. Lyckades ta mig ur beroendet och igår efter lång tid var jag på väg att trilla dit. Men lyckades motstå då jag kom på att kantband av samma tyg kan ju bara bli hur bra som helst och det blev det. Fast kanske tycker jag mest så då jag sällan gör kanband av tyg. Så kontentan: Roligt att göra något helt annat!

Detta tyget är magiskt och helt underbart. Både i färgen och i själva strukturen. Det är brunt eller rosa eller purpur eller allt i ett. Så fort jag såg färgen och kvaliten i detta tyg såg jag en noa-noa-inspirerad kappa framför mig. Detaljerna är benvita vilket är jättefint till tyget. Extra lång mudd igen för lång livslängd. Virkade rosor och spets. Puffärm gör den extra romantisk.
Hade svårt att hitta en vägghängande hylla i butiker med rätt storlek och mycket förvaringsyta. Så sydde en själv i ett Ikea-tyg, som inte finns hos dem idag. Måste säga att det tar emot att köpa dessa billiga tyger, tror denna kostade 29 kr metern. Förstår ju att de som odlat bomullen och hanterat den inte fått speciellt många slantar. Men, ibland så syndar även jag, tyvärr.
Har haft barnfritt idag så vad gör man då? Syr så klart! Har haft ett tygstycke av detta fina tyg som exakt räckte till en kappa. Nu är tyget helt slut. Snyft. Det bruna bandet som ligger där är ett eventuellt skärp. Vet inte om det passar så får se om det blir något färdigt skärp. 








Så lycklig man kan bli när man skapat något. Som denna fina lampa. Jag har inte fått in någon sladd till den ännu. Kan bara föreställa mig hur fint ljuset kommer att bli med alla mönster från de fina virkade dukarna. Så länge fungerar den som "lampa utan ljus". Den är så fin ändå, om jag får säga det själv.
Jag fyndade 2 fåtöljer från en privatperson inköpta av honom 1951. Klädde om dem med ett enkelt beige tyg så länge tills jag hittar ett tyg som verkligen är rätt för dem. Men tycker de är fina ändå. Så de hör faktiskt hemma på min syblogg då klädseln är sydd på min mammas gamla gamla singer-maskin, som bara kan sy raksöm och backa.

De flesta saker har vi slängt från 70-talet vilket är så sorgligt för kommer på massor med saker som var så fina men när de slängdes var de de fulaste sakerna just då. Men denna fantastiska boll-sak fanns hemma hos oss i Sävedalen när jag var liten. Den har bott i sommarstugan i Finland hur länge som helst och mamma tog hem den efter semestern. Den ser rätt nöjd att vara hemma i Sävedalen igen.



Det är ganska löjligt att man kan bli lycklig när man syr ett plagg. Det blev jag idag. När jag stod med tyget i handen innan jag skulle köpa det funderade jag på att lägga tillbaka det igen. Men vilken tur att jag inte gjorde det. Det blev klockren som singoalla-tunika, tycker jag. Längtar till våren då min tjej kan få ha på sig denna.