Malmö tingsrätt har fått ett annorlunda åtal på sitt bord. En man har åtalats efter att i samband med sexuellt umgänge använt våld. Det speciella med målet är att den person som utsattes för våldet samtyckt till det – det var alltså fråga om s.k. BDSM.
Det här målet har rört upp en del känslor. En uppfattning som kommit till uttryck i flera sammanhang är att domstolen inte har att göra med våld över huvud taget om det finns ett samtycke – det är bara en sak för de inblandade, är argumentet. Ett närbesläktat argument är att ”staten inte borde bry sig om vad frivilliga människor ägnar sig åt i sovrummet”. Ett tredje påstående är att det här är ett ”moralåtal”, att åtalet egentligen är ett uttryck för rättsväsendets moralpanik.
Av åtalet att döma är reaktionerna förhastade och orättvisa.
Det är egentligen enkelt. Samtycke befriar från ansvar men inte från allt ansvar. Det går inte att på ett bindande sätt samtycka till att säljas som slav. Det går inte att samtycka till att lemlästas. Det går inte att samtycka till att bli avskuren kroppsdelar som skall tillagas för att ätas innan man blir uppäten av sin partner. (För att ta det mest extrema exempel ur verkligheten jag kan komma på .)
Och det går inte att samtycka till vad som klassificeras som grov misshandel. Så är det i Sverige och i de flesta länder. Rättsläget är för övrigt rätt klart numer. Förra året fällde Svea hovrätt en flicka som skurit sin kompis i armen, efter kompisen bett om det och sagt att hon skulle ta livet av sig. (Flickan som skars var i det fallet dock påverkad av droger.)
De mer aggressiva påhoppen på åklagaren som förekommit i blogosfären påminner därför mest om när min sexåring blir arg på mig för att det är dåligt väder när vi ska till Gröna Lund: Jag förstår frustrationen, men den är felkanaliserad. Åklagaren är bunden – no pun intented – av reglerna och de är numer rätt så tydliga. Dessutom är frågan av principiellt intresse.
Om det sedan skall anses vara ett övervåld i detta fall eller om samtycket skall anses täcka våldet återstår förstås att se.



18 kommentarer
Comments feed for this article
september 14, 2010 kl. 6:24 pm
Lars
Kloka ord från Mårten. Men jag har en fråga om samtycke och att vara omyndig. En person som inte är myndig får inte ingå avtal. En sextonåring kan alltså inte teckna ett mobilabonemang eller egentligen ens köpa en mobiltelefon utan förälders godkännande. Det finns visst något undantag om man kan anta att en tonåring självkan tjänat ihop eller sparat till en vara men sådan är ändå lagarna.
Då är det en gåta att en sextonåring kan ingå ett avtal om våld. Och att skälet är att de uppfattar detta våld som sex likställt med samlag. Här har det från åklagarhåll påpekats att den åtalade borde uppmärksammat ett självskadebeteende. Men inte alls flickans ålder. Jag tycker att en sextonåring (omyndig) borde vara förhindrad att samtycka till att bli utsatt för våld. Precis som en minderårg inte kan samtycka till sex. Och att denna rättegång lika mycket som vad man kan samtycka till utan att det är misshandel borde handla om vad en sextonåring kan samtycka till. Att sex likställs med våld och våld med sex gör att uppsåtsbegreppet tänjs och tänjs tills det snart inte finns någon gräns för vad man kan utsätta någon för och kalla det sex. Men barn borde inte och ska inte utsättas för våld. Inte i något sammanhang.
september 14, 2010 kl. 7:01 pm
Mårten Schultz
Det där med ålder och rättslig makt – för att använda ett neutralt ord – är invecklat. En femåring kan bli skadeståndsskyldig, en femtonåring kan dömas till straff, en sextonåring kan ingå avtal om hon tjänat ihop sina pengar själv men först när man är arton får man rösta och fullt ut disponera sin egendom.
Det är inte så enkelt alltså. Barn kan också samtycka till saker. En sextonåring är ju i en mening barn. Å andra sidan är sextonåringen, för att använda ett etablerat uttryck som man väl förstår, ”byxmyndig”.
september 15, 2010 kl. 12:00 pm
olle
Var bara tvungen att påpeka att jag uppskattade den involontära ordvitsen som du kände dig ”tvungen” att dra (some pun intended) 😉
september 15, 2010 kl. 10:26 pm
RedLib
Det är nått ruttet med det här åtalet. Det är sant att det saknas prejudikat och att det finns ett principiellt intresse, men det här åtalet verkar väldigt konstruerat.
Det är konstruerat på att det skapat ett lidande. men det är ju precis vad man samtyckt om. Det vore en sak om det uppstått alvarliga skador och betydande bestående men, men det verkar inte varit på kartan – inte ens en betydande risk för det.
Visst bör det finnas en gräns för samtycke, men det bör ligga på samma nivå om man har sex tillsammans med samtycke, eller om man paddlar forskanot eller spelar ishockey med samtycke – Det finns inget som tyder på att detta kommer i närheten av det, flickan själv verkar inte tycka det heller,
Däremot verkar det finnas oklarheter om samtycket. Jag vet detaljer lika lite som andra dödliga men flickan har antytt att det fanns samtycke men att hon ångrat sig under resans gång. Så eventuellt finns det orsak att väcka åtal om våldtäckt – men det har åklagaren låtit bli. Inte heller har åklagaren brytt sig det minsta om att skydda ‘offrets’ identitet – trotts att åtalet är mot ‘offrets’ vilja. Det verkar finnas noll omsorg om ‘offret’ här.
En åklagare ska vara opartisk enligt svensk rätt, här verkar hon inte ha tagit vara på någon parts intressen utan verkar vilja driva fram ett prejudikat av egna politiska hatmotiv. Det finns en hel del uttalanden som tyder på det.
Troligen för att olika BDSM praktiker håller på att befrias från sjukdomstämpeln och åklagaren vill smida medan det finns etablerade fördomar att rida på.
Undrar för övrigt vad du menar med ”s.k. BDSM.”?
BDSM är ett samlingsnamn för ett antal sexuella praktiker och läggningar, det är – det är inget ”så kallat”.
Mänga inom BDSM svären tycker det här är dåligt utövande av BDSM, en del tycker nog det inte alls är BDSM – men det betyder inte att BDSM inte är.
september 16, 2010 kl. 11:21 am
Mårten Schultz
Meh?
S.k. betyder bara att det är en beteckning som brukar användas för att beskriva ett antal delvis heterogena företeelser. Med andra ord: Dessa företeelser kallas för just BDSM.
För övrigt är det ju en engelsk akronym, vilket var huvudanledningen till att jag skrev att det brukar kallas så – även här i Sverige.
september 16, 2010 kl. 12:22 pm
RedLib
Då är allt väl.
Jag tycker det är en ganska etablerad praktik att använda ”s.k.” för att förlöjliga och påskina att nått bara är vilseledande eller en täckmantel. Det var oklart i sammanhanget så jag tyckte det var bäst att fråga, inget ont menat.
BDSM är för övrigt en akronym av akronymer – B&D, D/s och S&M. De håller på svenska också. Strikt ska väll D/s bli D/u på svenska men jag har *aldrig* set det. Den engelska kortformen ”sub” är ju ett svenskt prefix för under så D/s funkar hjälpligt på svenska.
september 16, 2010 kl. 8:22 pm
Gustaf
Det är enligt min mening flickans ålder och flickans ålder i förhållande till mannens som är det som gör fallet extra intressant enligt min mening. Samtycke borde enligt min mening befria i ökande grad i takt med åldern. När mannen, i ett fall som det här, är 32 år gammal, och flickan bara 16 år, kan man ju klart tycka att hon inte är fullt utvecklad och inte lika förmögen att fatta beslut rörande sin egen person och sexualitet som en ”vuxen”.
Kanske inte blev helt välformulerat inlägg men huvuddragen i min tankebana gick kanske fram?
september 21, 2010 kl. 1:28 pm
Klas
Ja, det finns en del förhastade kommentarer om åklagaren, bl.a. Jag tycker snarare att hon gjort läget extra intressant genom att renodla åtalet. Hon har t.ex. inte åtalat för våldtäkt, inte heller har hon poängterat tjejens låga ålder. Tyvärr tycks (flertalet?) bloggare ändå spåra in på åldersskillnaden och fastna där.
Två saker är centrala i åtalet, graden av våld och flickans självskadebeteende. Inget annat. Men båda dessa faktorer är okända och obestämbara. Vad vi vet är att flickan inte hade mer ont än att hon kunde återvända tills sitt normala liv och att det inte var hon själv som klagade, utan mamman som såg märken. (Dessa märken har inte beskrivits någonstans.) Vad vi vet (?) är också att flickan tidigare skurit sig, men att detta ligger bakåt i tiden. Från en psykologisk synpunkt tycker jag att hela begreppet ”självskadebeteende ” är synnerligen svajigt. Jag har kompisar som tränar så hårt att dom konstant lever med smärta och har ådragit sig skador. Vem kan utesluta att det inte ligger dåligt självförtroende och ”självskadebehov” bakom?
Jag utesluter gärna det, men då måste jag också utesluta andra, och lika svajiga, resonemang, t.ex. att ”även den som fullt frivilligt prostituerar sig är ett offer för sitt eget självförakt och behöver skydd av samhället”.
Jag tycker illa om att den här flickans beslutskompetens kan avfärdas bara genom att använda ett trendigt ord.
Och varför bara när det gäller sex?
Bör en 16-årig flicka också kunna lösas från sina mobiltelefonskulder eftersom hon brukade skära sig när hon var 15?
september 21, 2010 kl. 1:37 pm
Klas
ursäkta…. vad som också lär ha sagts under rättegången, är att dom emellan sessionerna suttit i soffan, sett på teve och ätit godis. Med tanke på att hon var med honom en hel helg, så måste dom väl också ha ätit mat tillsammans. Och var trodde mamman att hon var? Hade flickan aktivt ljugit för att hålla mamman utanför?
Med tanke på de aktiva steg som den här flickan tagit för att träffa den här mannen och utforma vad som skulle ske, så tycker jag nästan att det låter som en mycket företagsam flicka.
september 29, 2010 kl. 7:16 pm
BDSM-åklagaren fick smisk « No size fits all
[…] ville och därför anmälde var kvinnans mamma, och åklagaren hakade villigt på. Mårten ville försvara åklagaren då åtalet blev känt, och i viss mån kan jag förstå hans ståndpunkt, men min förståelse […]
september 30, 2010 kl. 5:22 pm
Katarina Wennstam representerar iden om det Viktorianska samhället « Aktivarum
[…] Mårten Schultz har försökt försvara åklagarens agerande med att det var en ”principiellt viktig fråga” Problemet är att detta inte stämmer. […]
oktober 2, 2010 kl. 6:52 am
Sanningen om BDSM-Målet, Del 1 – Den okända falska våldtäktsanklagelsen « Aktivarum
[…] Mårten Schultz juridikblogg Postat i Jämställdhet, Media, Politik, SamhälleTags: BDSM-måletm Sextortyr, Kerstin Hedelin, Ulrika Rogland […]
oktober 2, 2010 kl. 6:55 am
Erik
Flickan har INTE ångrat sig. Hon har tvärtom försökt skydda den ”skyldige” genom att hitta en ”scapegoat”
oktober 3, 2010 kl. 3:12 pm
Sanningen om BDSM-Målet, Del 2 – Marcus ”Lydnad” « Aktivarum
[…] Mårten Schultz juridikblogg […]
oktober 3, 2010 kl. 3:13 pm
Sanningen om BDSM-Målet, Del 3 – Jonas ”Sadistisk gentleman” « Aktivarum
[…] Mårten Schultz juridikblogg […]
oktober 3, 2010 kl. 8:17 pm
Sanningen om BDSM-Målet, Del 4 – Emilia ”Avslöjandet” « Aktivarum
[…] Mårten Schultz juridikblogg […]
oktober 4, 2010 kl. 5:41 pm
Juristen
Domen och förundersökningen är nu offentlig. http://aktivarum.wordpress.com/2010/10/02/sanningen-om-bdsm-malet-del-1-den-okanda-falska-valdtaktsanklagelsen/#comment-1321
När sanningen nu kommer fram blir det torra juridiska resonemanget om gränserna för samtycket ganska banalt. 16 åringen – som hade presenterat sig som 18 åring – var initiativtagare till BDSM-sexet och hon var direkt pådrivande. Värre är dock att det nu har framkommit att hon genom falska anklagelser fick en helt oskyldig 28 åring häktad. Likväl ingen förundersökning och än mindre åtal för falsk tillvitelse. Detta trots att falska anklagelser är en långt mera samhällsfarlig företeelse än ett enskilt sexuellt övergrepp.
Även om man nu accepterar att gränsen för samtycke är intressant (jag kan hålla med om detta) har polis och åklagare agerat fullständigt oproportionerligt. Man har frihetsberövat två män trots att utredningen visar att kvinnan var den pådrivande och att hon hade samtyckt. Hur det än må vara med ansvarsfrågorna kan dessa ingripanden i männens personliga frihet aldrig anses proportionerlig. Statsfeminismen har uppenbart fått hybris och ingen bryr sig om den 28 åring som oskyldigt satt frihetsberövad anklagad för allvarliga brott. Möjligen kan han få lite skadestånd via JK, men någon upprättelse genom att de som utsatte honom för detta övergrepp lär han inte kunna förvänta sig. Vore han kvinna skulle saken nog ha behandlats på ett annat sätt.
oktober 6, 2010 kl. 7:20 am
profanum_vulgus
Han var frihetsberövad mindre än en månad så han får nog ca 20 000 i ersättning för kränkningen och direkta ekonomiska skador ersatta.
Men som sagt, har man varit häktad eller fängslad efter en falsk tillvitelse så är chansen att få förövaren åtalad i det närmaste noll. Men eftersom det är så tydligt så borde han ju då kunna driva ett enskilt åtal.