Midvinternattens köld är hård,ungas förhoppningar gnistra och glimma.Ingen vill hamna i AF:s vård,i arbetslöshetens mörka timma.”Gör något!”, alla ropa,”Vi är ju nästan sämst i Europa!”.Drömmar om högre utbildning är saken,men Björklund står där närmast naken.S vill ge alla en utbildningschans,för att bättre globalt konkurrera,men möjligheterna blir färre med blå allians,och unga utan jobb blir allt flera.15 000 fler chanser till högre studier,när Damberg på klappar bjuder.Björklund lyssnar men, halvt i dröm, missar att höra tidens ström.God jul önskar Mikael
Den 5-14 december gästbloggade tio personer om lärares tid på min blogg. Anledningen till att jag bad flera personer, främst lärare, att skriva om detta är att många lärare jag träffar berättar att de har svårt att få tiden att räcka till. Att många saker stjäl tid från det viktigaste – att utveckla undervisningen och stödja eleverna.
Frågan om tid är en av de allra viktigaste frågorna för hälsa i arbetslivet. Om en individ upplever att hen har höga krav på sig i kombination med liten kontroll över arbetssituationen leder det till en arbetssituation med hög anspänning vilket i sin tur innebär särskilt stor risk för negativ stress och andra hälsobesvär. TCOs rapport ”Att sova med jobbet – tjänstemännens arbetsvillkor” visar att anställda inom Lärarförbundet har en mycket tuff arbetssituation. 80 procent av kvinnorna anger att de har höga krav i arbetet och 63 procent anger att de har liten kontroll över sin arbetssituation. Över hälften av kvinnorna arbetar under hög anspänning. För männen är mönstret detsamma men nivåerna inte riktigt lika höga. Frånvaro av stöd från arbetsledningen och feedback är en hälsorisk. För att motverka det krävs att skolledarna kan prioritera detta.
Frågan om lärares tid handlar också om kvalitet i skolan. För att lärarna ska kunna fokusera på det som ger mest utdelningen i elevernas utveckling av kunskaper och förmågor har dessa förslag kommit fram genom blogginlägg och kommentarer:
i. Ordförande för Lärarnas Riksförbund, Metta Fjelkner, lyfter fram Danmark som en förebild att ta efter. Där har fackförbundet DLF förhandlat fram ett arbetstidsavtal som innebär att man delar in arbetet för en lärare i tre delar: undervisning, undervisningsrelaterat arbete och övrigt. I den danska modellen listas alla arbetsuppgifter lärare gör. Sedan kategoriserar och fördelar man uppgifterna inom ramen för varje lärares arbetstid genom ett faktorssystem. Denna modell – som både lärarna och arbetsgivarna är nöjda med enligt LR – skulle kunna tillämpas på i Sverige.
ii. Många förslag har handlat om att ta bort arbetsuppgifter från lärarna, främst administration. Professor Lars Strannegård har tidigare föreslagit att administrativa uppgifter plockas bort från lärarna och att det också är en verkningsfull strategi för att professionalisera yrket. Det har dock presenterats olika förslag till vem ska ansvara för prioriteringen. Om det är arbetsgivaren, skolledaren eller skolledare och lärare tillsammans. Saker som nämnts som bör bort är: rastvaktstid, ringa hem vid ogiltig frånvaro, skriva under elevers ledigheter, skriva på vab-intyg, granska fakturor, svara på enkäter, dokumentera tillbud/skaderapporter, skriva rapporter till myndigheter, hitta vikarier när kollegor är sjuka, vikariera på planeringstid, praktiska saker såsom fixa trasslig kopieringsmaskin, beställa och byta toner i skrivaren, dela ut lösenord till datorn, kopiera upp papper, ansvarar för att lampan är släckt, fönstren stängda och dörrarna låsta.
iii. Skolledarna ska ha en rimlig arbetsbörda och ett rimligt antal medarbetare för att kunna vara närvarande pedagogisk ledare och utveckla verksamheten så att den kan bedrivas mer effektivt.
iv. Initiera och utveckla ett nationellt digitalt dokumentationssystem.
v. Mer lagarbete istället för ensamarbete. Gemensam planering, uppgifter mm som kollegor inom samma ämne kan använda.
vi. Ett mer ämnesorienterat arbetssätt även i de tidiga årskurserna, där en lärare ansvarar för ett ämne i alla klasser i arbetslaget. På så sätt skulle tiden kunna användas mer effektivt och kvalitetsmässigt skulle undervisningen bli bättre då varje lärare kan fördjupa sina kunskaper i några få ämnen.
vii. Kompetensutveckla skolledare och lärare hur de kan använda sin tid bättre. Det handlar om strukturerade metoder, färdigheter och strategier genom vilka individer kan leda den egna verksamheten mot att uppnå målen.
viii. Bättre mötesstruktur både vad gäller antalet möten och hur mötena genomförs avseende innehåll och form.
ix. Anställ administrativ personal.
x. Utforma en nationell mall för individuell utvecklingsplan och en nationell mall för skriftligt omdöme.
xi. Alla lärare ska ha en dator.
xii. Ta bort VAB-intyg.
xiii. Mindre elevgrupper.
xiv. Inför ett tak för undervisningsuttaget hos lärare.
För att ge alla barn samma chans att klara skolan måste resurserna fördelas till skolor utifrån elevernas behov. Det kan te sig som en självklarhet men är uppenbarligen inte det.
Men att fördela resurser är inte det enda som behöver göras. Utöver att ändra skollagen så att kommuner tvingas att fördela pengar efter elevernas behov vill jag också ändra skollagen för att få mer blandade elevgrupper. Liksom högskolelagen ställer krav på lärosätena att arbeta med breddad rekrytering så bör skolhuvudmännen arbeta för att sammansättning i elevgrupperna ska vara heterogen vad gäller kön, social och etnisk bakgrund. Det är ganska märkligt att detta krav ställs på högskolor men inte skolor. Skolhuvudmännen kan exempelvis arbeta för mer blandade elevgrupper genom att se över skolans inriktning, profil och program.
Vi vet att lärarna är viktigast för elevernas resultat. För att skapa en skola som ger alla elever möjlighet att lyckas vill jag därför se till att de bästa lärarna attraheras till skolor med de största utmaningarna genom att ge mer betalt till de lärare som i dessa skolor tar ett större ansvar för skolans och elevernas utveckling. Därför har vi också avsatt medel för detta i vår alternativa budget.
Att utbilda sig till gymnasielärare i allmänna ämnen är i dagsläget en direkt olönsamt för den enskilde. Även övriga lärare på gymnasiet och grundskolan halkar efter i löneutveckling. Det visar Sacos färska livslönerapport.
Det är allvarligt om allt fler tvekar kring huruvida det är värt att satsa 4-5,5 års utbildning, studielån i storleken en kvarts miljon kronor och kanske också svårigheter att få jobb som lärare.
Detta håller inte. I kommande avtalsrörelse kommer vi att driva kravet att lärarnas löner ska höjas med tio tusen kronor.
Den andra stora frågan för många lärare är arbetstiden. Allt för många lärare får inte tillräckligt med tid för att förbereda, genomföra och följa upp undervisningen. Än värre är det med tid för kompetensutveckling, vidareutbildning eller den viktiga reflektionen och möjligheterna att utveckla arbetssätten för att nå högre kunskapsresultat. Istället har många lärare blivit pålagda andra administrativa, sociala eller lokalvårdande arbetsuppgifter. Resultatet blir antingen sämre undervisning och lägre kunskapsresultat, eller utbrända lärare som söker sig till andra yrken.
Men i Danmark har skickliga fackliga ledare i vårt systerförbund DLF förhandlat farm ett arbetstidsavtal som innebär att man delar in arbetet för en lärare i tre delar: undervisning, undervisningsrelaterat arbete och övrigt. I den danska modellen listas alla arbetsuppgifter lärare gör. Sedan kategoriserar och fördelar man uppgifterna inom ramen för varje lärares arbetstid genom ett faktorssystem.
Denna modell – som både lärarna och arbetsgivarna är nöjda med – skulle kunna tillämpas på både grundskolan och gymnasiet i Sverige.
De lärare som jag företräder kräver att vi hanterar både löne- och arbetstidfrågorna i kommande avtalsrörelse.
Men för att vi ska kunna komma till rätta med såväl löne- som arbetstidsproblemen för lärare, behöver även staten ta ett ökat ansvar för skolan. Här har alla riksdagspartier – inklusive Socialdemokraterna – ett stort ansvar för att skolan får ett nytt och modernt huvudmannaskap som förmår att bidra till ökad likvärdighet, högre status och bättre förutsättningar för höjda kunskapsresultat.
Lärares arbetstid är ett ständigt aktuellt ämne att diskutera i olika sammanhang. Huruvida lärare ska ha ferietjänst med förtroendearbetstid eller någon annan arbetstidskonstruktion är en fråga, men oavsett arbetstidsavtal, tycker jag att det är mer intressant att diskutera vad lärare ska ägna sin arbetstid åt.
När jag började lärarutbildningen var det för att jag ville undervisa. Jag hade många tankar och visioner om hur skolan och undervisningen skulle kunna organiseras för att ge eleverna maximalt med stöd och möjlighet till utveckling.
Efter tio år i yrket, känner jag mig ibland lite lurad.
Hälften av min reglerade arbetstid ägnas åt undervisning. För att den undervisningen ska vara av hög kvalitet och garantera elevernas måluppfyllelse krävs att det finns tid för planering, förberedelser, utvärdering och uppföljning. Tyvärr är utrymmet för detta alldeles för litet. I stället ägnas den resterande tiden åt diverse möten, icke pedagogiska uppgifter, administration och dokumentation.
Hur kan man då som lärare få mer tid till att bedriva och utveckla undervisningen och ge alla elever det stöd de behöver? Ett problem på många skolor är att alltför många utför samma arbetsuppgifter. Jag tror man har mycket att vinna på ett mer ämnesorienterat arbetssätt även i de tidiga årskurserna, där en lärare ansvarar för ett ämne i alla klasser i arbetslaget. På så sätt skulle tiden kunna användas mer effektivt och kvalitetsmässigt skulle undervisningen bli bättre då varje lärare kan fördjupa sina kunskaper i några få ämnen.
Läraryrket har kommit långt i utvecklingen från ensamarbete till lagarbete, men fortfarande sker alltför mycket arbete parallellt. För att utnyttja tiden så effektivt som möjligt och dessutom höja kvalitén på undervisningen krävs att lärare får tid tillsammans för planering och utvärdering. En framgångsfaktor är en skolledning som står upp för sina lärare och hjälper till att begränsa arbetsinnehållet.
Matilda Wärenfalk är grundskollärare år 4-9 i svenska, engelska och franska och har jobbat som lärare i Mörbylånga kommun på Öland i cirka 10 år, främst på högstadiet. Matilda bloggar också på Ung-bloggen.
Idag gästbloggar läraren Monica Anderstedt om lärares tid:
Det är en förmån att vara lärare, att varje dag möta dessa underbara elever som finns på våra skolor. Att ha ett yrke som varje dag ger utmaningar. Att hitta fram till varje enskild elev – att se var och en där de befinner sig just nu. För mig är det ett privilegium och ett stort ansvar. Dock upplever jag, liksom andra lärare, ibland känslan av otillräcklighet och att tiden inte räcker till. Frågan är hur vi ska få mer tid till att bedriva och utveckla undervisningen?
Som jag ser det är en viktig faktor för att lärarna ska lyckas i sitt uppdrag att det finns engagerade och kunniga skolledare som har förutsättningar att fungera som pedagogiska ledare i verksamheten. Tyvärr dignar många skolledare under alltför tunga arbetsbördor. Skolledarna är viktiga i de pedagogiska samtalen och dessa samtal är en grundbult i utvecklingen av läraryrket. Där kan vi hitta frön som ger tidsvinster, minskar stressen för lärare och elever samt underlättar bedömningen. I samtalen föds idéerna om hur vi exempelvis kan integrera ämnen eller sambedöma.
I media återges emellanåt bilden att lärare skulle vilja ha mindre undervisning. Jag vill hävda att detta är en missuppfattning. Lärare vill undervisa, men måste få förutsättningar att genomföra en högkvalitativ undervisning. Vi har blivit lärare för att vi vill se eleverna utvecklas och växa. Varje individ och varje grupp är unik och ska behandlas därefter eftersom alla elever har rätt att få undervisning utifrån sina egna förutsättningar. Därför är min åsikt att lärarna ska göra det de kan bäst – undervisa – och att de ska få förutsättningar att göra det bra. Tyvärr ligger det idag många andra arbetsuppgifter på lärarna, arbetsuppgifter som inte direkt har med undervisning att göra. Här är det viktigt att föra en dialog om hur vi bäst tillvaratar lärarnas kompetens. Kanske finns det kringuppgifter som inte ska utföras av lärare? Det krävs att vi har modiga politiker och tjänstemän som vågar prioritera framtidens vuxna genom att visa att lärarna ska användas för lärande.
Monica Anderstedt är grundskollärare 4-9 i SO-ämnen och spanska. Arbetar på Domarhagsskolan, stor 7-9-skola, i Avesta kommun.
Läraren Torbjörn Strömberg gästbloggar idag om lärares tid:
För en lärare är det inte möjligt att hamna i ett läge där tiden och arbetsuppgifterna är i balans. Det hör till läraryrkets natur att det alltid går att göra mer. En viktig uppgift för oss är helt enkelt att prioritera. Men det gäller att inse villkoret för detta. Tiden och lärarna är förutsättningarna för en bra skola, det vill säga om lärarna äger tiden och ingen äger lärarna, men så är inte alltid fallet och häri ligger lärarnas tidsproblem.
Jag har många gånger funderat över vilken nyttan är med alla planer, utvärderingar, nationella prov, kvalitetsredovisningar etc. som vi producerar i skolan. Skulle det överhuvudtaget märkas om vi bara slutade? Nej, jag tror inte att det, åtminstone inte i någon större grad. Ändå är vi lojala och gör dem, trots att det stjäl tid.
Utbildningsverksamhet är något oerhört komplext, vars totalitet näppeligen låter sig inrymmas i ett antal centralt utarbetade och detaljerade styrdokument eller prov. Åtminstone inte om man vill ha en framgångsrik skola. Värdet i exempelvis de nationella proven, ligger inte i själva provet utan i det professionella samtalet. Det är i tolkningsgemenskapen som likvärdigheten grundläggs. Men för att få tag i denna måste lärarna vara fria att ibland göra nationella prov – och ibland avstå.
Utbildningsverksamhet är en verksamhet som är ganska lätt att störa. Om lärarna tvingas på en ny arbetsuppgift är det någon annan uppgift som får stryka på foten, antingen kvalitativt eller så blir det inte utfört alls. Tiden ökar inte bara för att uppgifterna gör det.
Det behöver rensas rejält i lärarnas flora av arbetsuppgifter. Och det är lärarna och skolledarna som borde ha mandatet att göra denna rensning, eftersom det endast är vi som kan göra en välgrundad prioritering av uppgifterna. Alla utifrånperspektivsingripanden gör skolan sämre genom att den riskerar att försnilla möjligheter och det är möjligheterna som vi behöver, för att kunna jobba i enlighet med nya skollagens formulering i 1 kap 5§ ” Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.”
Paragrafen är bra och om lärarna skulle få makten att göra sina professionella val, läggs ett mycket tungt ansvar på oss. Precis som det borde vara.
Torbjörn Strömberg är gymnasielärare i svenska och filosofi vid Spångbergsgymnasiet i Filipstad.
Jag har världens bästa jobb! Jag är lärare. Min arbetsdag är en fantastisk blandning och ingen dag är den andra lik. Vi lärare jonglerar med arbetsuppgifter, undervisningen med elever och tiden med kollegor, arbetet efter att elevernas dag är slut, nya möten och nya uppgifter. Hur ska jag få tiden att räcka till? Hur ska jag hinna allt? Jag har kommit fram till att det viktigaste för min del, tror även det gäller många av oss, är att ta makten över min egen tid. Jag behöver ha koll på och bestämma över vad jag ska använda all min tid till, inte bara tiden med eleverna.
Vad är knepet? Jag håller på att lära mig att säga mitt professionella NEJ och inte göra allt samtidigt. Eller snarare säga, jag gör det gärna, när jag har tid. För jag vet när jag har tid. Behöver vi ha alla möten? Vad ska vi prata diskutera? Hur kan vi se till att alla får möjligheten att förbereda sig? Vad är syftet med mötet? Hur går vi vidare? Genom att planera all min lärartid blir jag friare till att tänka kreativt, vara närvarande här och nu med eleverna, jag vet när jag hinner prata med mina kollegor, jag tar rast på mina raster. Det funkar, men det krävs tankekraft över mig själv. Och framför allt är det ingen annan som kommer göra det jobbet åt mig, det styr jag själv över helt och hållet.
Malin Jensen är1-7lärare och har jobbat sedan 1998. Idag arbetar hon på Rävåsskolan i Karlskoga, i skolår 3. En del av sin tjänst har hon som fackligt förtroendevald för Lärarförbundet och ett av henne uppdrag är i Lärarförbundets skolformsnämnd för grundskola, förskoleklass och fritidshem där diskussionerna om lärares arbetstid går höga.
Tid är en styrande förutsättning för all verksamhet i livet. Tid är därför något vi alla måste förhålla oss till. Ett sätt att se på tid, det vanligaste faktiskt, är att det beskriver ”avståndet” mellan händelser. Ibland hör man talas om att människor har för lite tid, att man önskar sig mer tid. Det intressanta med detta fenomen är att det naturligtvis är helt omöjligt att få mer tid. Tiden är utifrån ett holistiskt perspektiv konstant. Vi har därför en given tidsrymd att verka inom i livet, arbetslivet, lektionen, träningspasset. Det enda vi kan påverka är vad vi prioriterar att fylla tiden med för aktiviteter, och på så sätt antingen bli effektiva eller ineffektiva.
När det gäller skolan så är tid ett laddat som begrepp, mer än någon annan stans. Rektorer och lärare återkommer ofta till bristen på tid när man vill förklara varför exempelvis en del elever inte får det stöd den behöver. ”Hade vi bara varit fler lärare, eller om klasserna inte varit så stora så hade vi fått mer tid”, hör man ganska ofta. Och kanske är det så, även om sambandet inte riktigt tydligt går att se i de utredningar som finns om sambandet resurser – resultat, att en rejält utmejslad politisk vision och samtidigt en rejäl politiskt initierad och nationell modernisering av svensk skolas inre och yttre arbete skulle kanske kunna få oss att utgå från begreppet tid på ett annorlunda sätt. Ett sätt som inte snärjer oss i ”omöjligheter” utan istället låter oss använda vår tid på ett smartare sätt utifrån den samhällsutveckling som ständigt ökar i hastighet. En åtgärd skulle kunna vara att slopa timplanen som viktigast styrande struktur, timplanedelegationen visade ju till exempel tydligt på positiva effekter. En annan att uppmuntra skolan genom styrdokumenten att fokusera på det moderna lärandet och ständigt blicka framåt utifrån vår samtid.
En annan åtgärd kan vara att nationellt kompetensutveckla rektorer och lärare i arbetslagen hur de faktiskt kan använda sin tid bättre. Begreppet ”self-management” börjar få en allt större betydelse i vårt moderna samhälle. Det handlar om strukturerade metoder, färdigheter och strategier genom vilka individer kan leda den egna verksamheten mot att uppnå målen. Inom begreppet finner man processer som beslutsfattande, fokusering, tidsplanering, uppgiftsspårning, självutvärdering, själv-intervention och självutveckling. Idag finns gott om tekniska verktyg som stöttar oss i detta, men i botten krävs naturligtvis ett medvetet tänkande kring hur prioriterar jag mina aktiviteter som att skapa lärsituationer för eleverna, följa upp och återkoppla, utveckla mitt arbetssätt, inom den givna tidsramen.
Med en sådan ökad förmåga hos den enskilda läraren eller rektorn kan sedan det kollaborativa samarbetet mellan lärare i arbetslag kopplas på. Alla måste helt enkelt börja med sig själva.
I botten handlar detta om vår förmåga att prioritera. De lärare jag känner som är framgångsrika, trots samma tillgång till tid som alla andra, är de som har en inre vision, brinnande intresse och kan prioritera klokt utifrån elevens behov. Påfallande många av dessa har helt ändrat sina arbetsmetoder från de gamla till metoder bättre synkade med dagens samhälle.
Fredrik Svensson är idémakare, författare och föreläsare som brinner för skolutveckling. Hans erfarenheter kring har han fått från sin rektorstid i Botkyrka 2002-2005 och erhöll 2004 priset ”Årets förnyare av Svenskt arbetsliv”. Innan det har han jobbat som officer i armén och entreprenör i IT-branschen. Han driver nu Rektorsakademien Utveckling med syfte att förändra och utveckla skolan. Fredrik bloggar också på FredrikBloggen.
Jag vet lärare som med trånande ögon ser på länder som Frankrike (eller för den delen Finland) där lärarna har två uppgifter: att undervisa och att bedöma. Det är, helt ärligt, inte jobbet jag valde. Jag älskar att undervisa och jag tror med en dåres övertygelse att undervisningen har störst effekt när det kombineras med rätt bedömningsverktyg, helst något formativt och elevaktivt.
Men en stor del av det som gör läraryrket både roligt och effektivt är de meningsfulla sidosysslorna. Inte att behöva tömma papperskorgar eller att hantera Försäkringskassans VAB-ärenden. Nej, jag tänker på det som handlar om att etablera och förvalta de förtroendefulla elevrelationer som varje framgångsrik lärare bygger sitt arbete på. Att ständigt lära känna och förstå sig på sina elever.
För ett tag sedan upptäckte jag under en av våra schemalagda promenader genom det lilla samhället där jag jobbar att en av mina blygare elever sedan många år när en otrolig fascination för dinosaurier. Det blev ingången till ett promenadsamtal om T-Rex som resulterade i ett par dinosauriefigurer i bänken och sedan ett återkommande samtal om vilka arter som är bättre/coolare/starkare än den andra. Nu för tiden kan jag inte gå in i klassrummet på morgonen utan att dinosaurieflickan kommer fram till mig och vill berätta eller visa något. Det är inte något som skulle rymmas inom en fransk lärares arbetsuppgifter, men som är helt ovärderligt för mig när jag ska planera elevnära undervisning. Att utveckla mina elevrelationer är ett sätt att sätta undervisningen i fokus – på ett annat sätt. Det är också kanske det mest effektiva sättet att ge alla elever relevanta utmaningar.
Elevers rätt att utvecklas utifrån sin egen nivå är något som många pratar om men som ändå inte hinns med i tillräckligt många klassrum. Och det beror på lärarens tid. Det är i skarven mellan lektion och rast som elevrelationer odlas, och då funkar det inte att ha ett arbetsklimat som bygger på nollbyten och oändliga lärarkonferenser. Ett annat sätt som mina kollegor och jag har hittat för att få tiden på elevernas och undervisningens sida är att använda arbetslaget så ofta som möjligt. Jag och mina två matematiklärakollegor har delat upp läxorna så att jag var tredje vecka gör ett par matteläxor åt mina elever som jag även ger till mina kollegor. I gengäld får jag två veckor där jag får läxan publicerad/uppkopierad och klar. Det är en av flera åtgärder som gör att vi kan lägga mindre tid på dubbelarbete och mer tid på våra elever. Till gagn för lärarykrets hållbarhet och för elevernas rätt till kunskap.
Jacob Möllstam jobbar som grundskollärare mot de tidigare åren på Jonsereds skola, Partille Kommun. Undervisar i matematik, naturvetenskap och teknik i år 3-5. Vid sidan om sitt lärarjobb granskar han forskning åt Skolportens Lärarpanel och skriver krönikor i Skolportens Magasin 360. Sedan studietiden bloggar han på killfroken.se
Mikael Damberg 
