Idag har icke mindre än två av varandra oberoende* herrar hävdat att deras temporärt (jo, det hävdade de också) förhöjda blodtryck var en direkt följd av min ljuva uppenbarelse.
Båda var födda 1928, men man ska icke förkasta komplimanger**, var de än kommer ifrån - och i synnerhet inte när de utdelas av rara farbröder som bara har en pillemarisk glimt och icke snusk i blick.
Jo, min tant- och farbrorsfaiblesse håller i sig. Geriatrik eller distrikt, det är fortfarande frågan.
*Bortsett från att båda var hos mig på inskrivningsmottagningen inför framtida, planerade operationer.
Där gäller det egentligen att hålla tempo, för det är många man ska hinna med innan de ska vidare till narkosdoktorn för bedömning, men det är inte lätt alla gånger när folk är pratsamma och jag för väluppfostrad för att avbryta historier om hur det var att spela bandy på 40-talet.
** I synnerhet icke heller när det verkar bli ett totalt nöddecennie på den fronten.
måndag, augusti 31, 2009
söndag, augusti 30, 2009
Tji happening. Tji dakpok. Tji levipp.
Bokpaket:
"Lungmedicin" - förhoppningsvis for dummies. Jag är definitivt i ett stadie* där jag ingenting kan, allt har glömt och inte längre riktigt begriper skillnaden mellan venti1pneumothorax och vanlig dito hur jag än tänker.
"Nästan allt om människan". Jojo, gammal evolutionsteoritorsk som man är. Bättre än knark och porr. Tror jag.
"Dumskallarnas sammansvärjning" - ja, i tre ex! Roar mig allt som oftast med att dela ut den till människor jag inbillar mig har den typ av sinnelag som gör att man uppskattar den. Ibland har jag rätt, ibland har jag fel.
*Har förstått av arbetskompisar som jobbat några år att man hamnar i dessa svackor emellanåt, där allt känns skakigt och man ingenting begriper och allt man någonsin lärt sig känns som bortblåst.
Väntar med spänning på att min första "dethärgrejarjagju-spisod" ska infinna sig, det ryktas nämligen om att det förekommer sådana också, fläckvis.
torsdag, augusti 27, 2009
Dakens listan
Äh. Bläh. Det är mycket nu. Vi kör en nödlista:
DAGENS VILL HA: En arbetsplats. EN arbetsplats som inte byts ut ideligen. (Den beryktade AT-tröttman tycks ha slagit till med full kraft, precis ett år efter starten.)
DAGENS KLÄDSEL: Huvuddelen av dagen den sedvanliga vita tvätthögen/landstingsskruden. Nu raggsocka, träningsbralla och uråldrig t-shirt köpt på Antigua. (Not very hot, men ormbunken bryr sig föga.)
DAGENS SMINK: Same old mascara. Lancôme something.
DAGENS FRISYR: Uppsatt i fusksvinis (icke influensarelaterad) tills det började göra ont nån gång efter lunch, därefter nån kvasivariant med snodd i halva håret. (Måste upplevas för att begripas.)
DAGENS HÄNDELSE: Ööööh... Jo, en trevlig händelse var att jag blev alldeles glad för en patients skull, hon berättade att hon har lyckats med konststycket att gå ner 50 kg i vikt och att hon igår köpt sin (i vuxen ålder) första helfigursspegel. Ståpäls och klump i halsen fick den här fåndoktorn då.
DAGENS PLANER: Som vanligt är planen att ta mig i säng i nåt slags vettig tid eftersom jag kviiiiiider och svär på att jag ska lyckas bättre kommande kväll varje morgon när mobillarmet ljuder.
DAGENS SAKNAD: Bortsett från det jag alltid saknar.......ingenting tror jag.
DAGENS DUMMASTE: Läkemedelsmodulen i datajournalen. Minst fem små sammanbrott dagligen vad den beträffar, och jag är inte ensam om detta.
DAGENS SJUKA: Inget nytillkommet.
DAGENS DROG: Grönt te med kanelsmak.
DAGENS KRAM: Näej, ingen idag tror jag. Igår kramade jag diverse AT-kollegor när vi var på en infogrej.
DAGENS PUSS: Mailledes från mor, i övrigt njet.
DAGENS KÖP: Ett häfte frimärken.
DAGENS GODIS: Nix.
DAGENS HUMÖR: Jämnmod.
DAGENS ORD: "-Ägg!" sa en av ortopederna om den okände individ som hade stängt ner den dator han tänkte använda. Jag höll på att skratta ihjäl mig (jag är erkänt lättroad om man träffar mitt i prick), för det var så otroligt längesen jag hörde "ägg" användas som skällsord och det är ju faktiskt ett fruktansvärt bra sådant när man tänker efter, tämligen oskyldigt men ändå säger det....allt.
DAGENS LÅT: Ballroom Blitz, diskuterade den och diverse annan gammal rock med ovanstående ortoped. (Inte tänkt på om jag har hört någon särskild låt idag för övrigt.)
DAGENS VILL HA: En arbetsplats. EN arbetsplats som inte byts ut ideligen. (Den beryktade AT-tröttman tycks ha slagit till med full kraft, precis ett år efter starten.)
DAGENS KLÄDSEL: Huvuddelen av dagen den sedvanliga vita tvätthögen/landstingsskruden. Nu raggsocka, träningsbralla och uråldrig t-shirt köpt på Antigua. (Not very hot, men ormbunken bryr sig föga.)
DAGENS SMINK: Same old mascara. Lancôme something.
DAGENS FRISYR: Uppsatt i fusksvinis (icke influensarelaterad) tills det började göra ont nån gång efter lunch, därefter nån kvasivariant med snodd i halva håret. (Måste upplevas för att begripas.)
DAGENS HÄNDELSE: Ööööh... Jo, en trevlig händelse var att jag blev alldeles glad för en patients skull, hon berättade att hon har lyckats med konststycket att gå ner 50 kg i vikt och att hon igår köpt sin (i vuxen ålder) första helfigursspegel. Ståpäls och klump i halsen fick den här fåndoktorn då.
DAGENS PLANER: Som vanligt är planen att ta mig i säng i nåt slags vettig tid eftersom jag kviiiiiider och svär på att jag ska lyckas bättre kommande kväll varje morgon när mobillarmet ljuder.
DAGENS SAKNAD: Bortsett från det jag alltid saknar.......ingenting tror jag.
DAGENS DUMMASTE: Läkemedelsmodulen i datajournalen. Minst fem små sammanbrott dagligen vad den beträffar, och jag är inte ensam om detta.
DAGENS SJUKA: Inget nytillkommet.
DAGENS DROG: Grönt te med kanelsmak.
DAGENS KRAM: Näej, ingen idag tror jag. Igår kramade jag diverse AT-kollegor när vi var på en infogrej.
DAGENS PUSS: Mailledes från mor, i övrigt njet.
DAGENS KÖP: Ett häfte frimärken.
DAGENS GODIS: Nix.
DAGENS HUMÖR: Jämnmod.
DAGENS ORD: "-Ägg!" sa en av ortopederna om den okände individ som hade stängt ner den dator han tänkte använda. Jag höll på att skratta ihjäl mig (jag är erkänt lättroad om man träffar mitt i prick), för det var så otroligt längesen jag hörde "ägg" användas som skällsord och det är ju faktiskt ett fruktansvärt bra sådant när man tänker efter, tämligen oskyldigt men ändå säger det....allt.
DAGENS LÅT: Ballroom Blitz, diskuterade den och diverse annan gammal rock med ovanstående ortoped. (Inte tänkt på om jag har hört någon särskild låt idag för övrigt.)
tisdag, augusti 25, 2009
Tirsdag
"Ortopeder, det är glada, enkla människor, det" sa en internmedicinprofessor* till oss under grundutbilningen.
Efter att ha vistats bland dem en tid är jag inte säker på att det är hela sanningen - fast väldigt snälla är de, de flesta. Lika förbaskat räknar jag ner och längtar efter nästa fredag när jag slutar på kliniken - kirurgiska specialiteter är so not my kind of cup of tea.**
*Ja, och så drog han den där obligatoriska storyn om hur olika kategorier läkare stoppar en hissdörr:
-Medicinaren använder sin hand för att aktivera fotocellen.
-Kirurgen är rädd om sina dyrbara händer och viftar därför till med ena foten för att hålla upp dörren.
-Ortopeden använder det han är minst rädd om och sticker därmed sonika in huvudet mellan karm och hissdörr.
Hilarious? Not really.***
**Jag utbrister fortfarande i Yrrol-citat ibland, det säger nog kanske mer om mig än jag egentligen vill erkänna. Om någon bär halsduk eller så måste jag tvångsmässigt säga "Trevlig scarves!", och alla förstår inte det vanvettigt roliga i det och tittar understundom väldigt undrande på mig.
***Lite special treatment (om än sent omsider) för dig, Helena! :)
Efter att ha vistats bland dem en tid är jag inte säker på att det är hela sanningen - fast väldigt snälla är de, de flesta. Lika förbaskat räknar jag ner och längtar efter nästa fredag när jag slutar på kliniken - kirurgiska specialiteter är so not my kind of cup of tea.**
*Ja, och så drog han den där obligatoriska storyn om hur olika kategorier läkare stoppar en hissdörr:
-Medicinaren använder sin hand för att aktivera fotocellen.
-Kirurgen är rädd om sina dyrbara händer och viftar därför till med ena foten för att hålla upp dörren.
-Ortopeden använder det han är minst rädd om och sticker därmed sonika in huvudet mellan karm och hissdörr.
Hilarious? Not really.***
**Jag utbrister fortfarande i Yrrol-citat ibland, det säger nog kanske mer om mig än jag egentligen vill erkänna. Om någon bär halsduk eller så måste jag tvångsmässigt säga "Trevlig scarves!", och alla förstår inte det vanvettigt roliga i det och tittar understundom väldigt undrande på mig.
***Lite special treatment (om än sent omsider) för dig, Helena! :)
måndag, augusti 24, 2009
Joråsåatte
Men uh, tjära dakpok, vad skriver man de dagar man vare sig gjort något vettigt eller tänkt en redig tanke?
Jag bevittnade tre (eller om det var fyra) ortopediska ingrepp på op (det där med no more grön mössa hade jag ju alldeles fel i, hur kunde jag för ett ögonblick tro att jag skulle kunna slinka undan den under två månaders ortopedi?) iförd röntgenförkläde, sedan var jag ute och yrslade i skogen en fem-sex kilometer (utan röntgenförkläde) och därefter krönte jag måndagen med att koka och äta rödbetor*.
Ja jag vet, man blir nästan fartblind bara av att tänka på hur spännande jag har det.
*Med chevreost och pinjenötter och kanske ytterligare nåt saltigt, typ parmaskinka till är det faktiskt nästan hur gott som helst, om nu någon skulle ha missat det. www.handla24.se
Jag bevittnade tre (eller om det var fyra) ortopediska ingrepp på op (det där med no more grön mössa hade jag ju alldeles fel i, hur kunde jag för ett ögonblick tro att jag skulle kunna slinka undan den under två månaders ortopedi?) iförd röntgenförkläde, sedan var jag ute och yrslade i skogen en fem-sex kilometer (utan röntgenförkläde) och därefter krönte jag måndagen med att koka och äta rödbetor*.
Ja jag vet, man blir nästan fartblind bara av att tänka på hur spännande jag har det.
söndag, augusti 23, 2009
Tankar på roten
Jag tror det får bli tjära-dakpok-varianten av blogg här ett tag, för nu är jag så totalblockad att det nog inte blir något skrivet alls annars.
Today I am sinking:
- Studsmattor är ett djävulens påfund, eller så är det en uppfinning sprungen ur en gipsfabrikantkomplott. Otaliga är de brutna små armar och ben som har passerat revy på ortopeden de senaste veckorna.
- Nackspärr är extra okul för den som blivit halvblind strokepatient p.g.a vertebralisdissektion där de enda föregående symtomen var just....jävligt ont i nacken. Jag har en nu, ja en nackspärr alltså. Hoppas jag.
- Jag har tagit bort mig själv från Eniro. En AT-kollega fick plötsligt hembesök av en patient, och det vill inte jag ha, vare sig de kommer för att de tyckte man var himla käck eller för att de fortfarande är gramse över att man inte skrev ut det där preparatet de egentligen ville ha.
- Det är inte hållbart att vara såhär trött hela tiden. Jag äter bra, jag motionerar, jag är ute i dagsljus och jag blöder inte konstant längre. Ska man pröva naturknark? Funkar rosenrötter och sånt eller ska man bara tro som fasen på det och hoppas på en sjusjungande placeboeffekt?
Today I am sinking:
- Studsmattor är ett djävulens påfund, eller så är det en uppfinning sprungen ur en gipsfabrikantkomplott. Otaliga är de brutna små armar och ben som har passerat revy på ortopeden de senaste veckorna.
- Nackspärr är extra okul för den som blivit halvblind strokepatient p.g.a vertebralisdissektion där de enda föregående symtomen var just....jävligt ont i nacken. Jag har en nu, ja en nackspärr alltså. Hoppas jag.
- Jag har tagit bort mig själv från Eniro. En AT-kollega fick plötsligt hembesök av en patient, och det vill inte jag ha, vare sig de kommer för att de tyckte man var himla käck eller för att de fortfarande är gramse över att man inte skrev ut det där preparatet de egentligen ville ha.
- Det är inte hållbart att vara såhär trött hela tiden. Jag äter bra, jag motionerar, jag är ute i dagsljus och jag blöder inte konstant längre. Ska man pröva naturknark? Funkar rosenrötter och sånt eller ska man bara tro som fasen på det och hoppas på en sjusjungande placeboeffekt?
tisdag, augusti 18, 2009
Ibland är det lätt
"Du vet hur man tillfredsställer en flicka, du" sa jag till kollegan idag när han avbördade mig primärjourssökaren.
På det viset är jag inte besvärlig.
Det är lite hängigt nu, oklart varför, kanske det är den jämrans gestagenbehandlingen som sänker mig ändå.
Det är inte roligt att jobba och jag vet inte riktigt varför i det fallet heller. Å andra sidan har jag inga lysande idéer kring vad som skulle vara roligt alls, så det är väl bara att konstatera en svacka.
Skrev hos Mården för ett tag sen (när hon var inne på att det är tråkigt när man blir hämmad på olika sätt i sina skriverier) att det känns som om den här s.k bloggen har utmynnat i något slags fullständigt opersonligt snicksnackställe solamente, jag skriver inte längre alls om vad jag gör och tänker annat än extremt ytligt.
Jobbet har jag ingen som helst lust att skriva om av diverse skäl och det är lite synd, för kanske vore det roligt att komma ihåg senare vad man upplevt och tänkt och se huruvida ens inställning till olika saker förändras över tid?
Oh well.
Saker har ju en tendens att ordna upp sig, så jag lunkar väl på. Som vanligt.
På det viset är jag inte besvärlig.
Det är lite hängigt nu, oklart varför, kanske det är den jämrans gestagenbehandlingen som sänker mig ändå.
Det är inte roligt att jobba och jag vet inte riktigt varför i det fallet heller. Å andra sidan har jag inga lysande idéer kring vad som skulle vara roligt alls, så det är väl bara att konstatera en svacka.
Skrev hos Mården för ett tag sen (när hon var inne på att det är tråkigt när man blir hämmad på olika sätt i sina skriverier) att det känns som om den här s.k bloggen har utmynnat i något slags fullständigt opersonligt snicksnackställe solamente, jag skriver inte längre alls om vad jag gör och tänker annat än extremt ytligt.
Jobbet har jag ingen som helst lust att skriva om av diverse skäl och det är lite synd, för kanske vore det roligt att komma ihåg senare vad man upplevt och tänkt och se huruvida ens inställning till olika saker förändras över tid?
Oh well.
Saker har ju en tendens att ordna upp sig, så jag lunkar väl på. Som vanligt.
torsdag, augusti 13, 2009
Swidish mitbålls in November
Bestämde mig för att bjuda min alma mater på en resa och att novembersemester låter trevligt när det nu inte gick att ha så många veckor under sommaren, och det känns verkligen som om det är viktigt att ha något att se fram emot precis just nu - så hit beger vi oss* om några månader.
Det var evigheter sedan jag var på Kanarieöarna och det känns inte direkt som världens mest upphetsande resmål, men har man bara en vecka på sig och den infaller i november går det nog ändå att stå ut trots ganska krasslig turistmat och vad det nu var mer jag tyckte var trist när jag senast var där.
*Jo, naturligtvis var det med tanke på morsans faiblesse för nudistterrasser jag bokade just det här hotellet! :) (Bedyranden om att jag inte ens uppmärksammade det först antar jag kommer att avfärdas totalt av auditoriet, så jag nämner det inte ens.)
Det var evigheter sedan jag var på Kanarieöarna och det känns inte direkt som världens mest upphetsande resmål, men har man bara en vecka på sig och den infaller i november går det nog ändå att stå ut trots ganska krasslig turistmat och vad det nu var mer jag tyckte var trist när jag senast var där.
*Jo, naturligtvis var det med tanke på morsans faiblesse för nudistterrasser jag bokade just det här hotellet! :) (Bedyranden om att jag inte ens uppmärksammade det först antar jag kommer att avfärdas totalt av auditoriet, så jag nämner det inte ens.)
måndag, augusti 10, 2009
Horizon
Komplett helknäppa spelet zookeeper var en fullständig omöjlighet att klara med mitt synfält som det var för ett år sedan.
Nu går det lika bra (eller ska man kanske säga "lika dåligt" om man jämför sig med Mårdaskrället som klarade level 1000 eller nåt sånt när det begav sig - hon hade dessutom ljudet på vill jag minnas, det fixar inte jag utan att bryta ihop alldeles) som innan hjärnhaveriet.
Nu funderar på om det vore en god idé att tipsa ögonmottagningen om detta som alternativ undersökningsmetod för patienter som i likhet med undertecknad fullständigt avskyr den klaustrofobiska globen jag nu sitter intryckt i med jämna mellanrum, vilt klickande? Det vore åtminstone mycket roligare.
Det är ingen av figurerna på bilden som har skrivit inlägget www.skane.se
Nu går det lika bra (eller ska man kanske säga "lika dåligt" om man jämför sig med Mårdaskrället som klarade level 1000 eller nåt sånt när det begav sig - hon hade dessutom ljudet på vill jag minnas, det fixar inte jag utan att bryta ihop alldeles) som innan hjärnhaveriet.
Nu funderar på om det vore en god idé att tipsa ögonmottagningen om detta som alternativ undersökningsmetod för patienter som i likhet med undertecknad fullständigt avskyr den klaustrofobiska globen jag nu sitter intryckt i med jämna mellanrum, vilt klickande? Det vore åtminstone mycket roligare.
lördag, augusti 08, 2009
Odd enough
Häromdagen satt jag och betraktade en spindel som skickligt fångade en fluga i sitt nät och raskt förvandlade den till mumie medelst mera tråd. Åh, den som ändå kunde gipsa lika snabbt och effektivt, tänkte jag, vilken enastående tillgång man vore för Landstinget*!
Sedan tänkte jag lite längre och kom fram till att ett beteende som innebär att man galopperar runt, runt en patient i 50km/h medan det kommer gips ur stjärten på en möjligen kan komma att betraktas som en smula udda av omgivningen.
Jag ska nog be att få gå om den där gipskursen istället.
*Nja, det där med Landstinget tänkte jag kanske inte, men jag har fyra veckor kvar på ortopeden och jag har knappt gipsat något alls i mina dagar.
Jag var den där kandidaten som alltid var frivillig när det kom till att bli övad på avseende stickande i fingertoppar och armveck, att bli snurrad i hög hastighet i en helt sjuk stol (bärandes hjälm, mind you, en viss AT-läkare i Mora har inte slutat skratta åt det än) för att tillskansas nystagmus, bli sprutad intravenöst med atropin (vilket inte alls är behagligt om man inte har någon typ av kalasflimmer i hjärtat) och inte minst bli gipsad (försågs med bilaterala underbensgips om jag inte minns fel, det var inte helt lätt att ta sig iväg på lunch med sådana) och jag får väl bara skylla mig själv, som vanligt. Men jag är inte bitter!
Sedan tänkte jag lite längre och kom fram till att ett beteende som innebär att man galopperar runt, runt en patient i 50km/h medan det kommer gips ur stjärten på en möjligen kan komma att betraktas som en smula udda av omgivningen.
Jag ska nog be att få gå om den där gipskursen istället.
*Nja, det där med Landstinget tänkte jag kanske inte, men jag har fyra veckor kvar på ortopeden och jag har knappt gipsat något alls i mina dagar.
Jag var den där kandidaten som alltid var frivillig när det kom till att bli övad på avseende stickande i fingertoppar och armveck, att bli snurrad i hög hastighet i en helt sjuk stol (bärandes hjälm, mind you, en viss AT-läkare i Mora har inte slutat skratta åt det än) för att tillskansas nystagmus, bli sprutad intravenöst med atropin (vilket inte alls är behagligt om man inte har någon typ av kalasflimmer i hjärtat) och inte minst bli gipsad (försågs med bilaterala underbensgips om jag inte minns fel, det var inte helt lätt att ta sig iväg på lunch med sådana) och jag får väl bara skylla mig själv, som vanligt. Men jag är inte bitter!
Kärlek
Vet inte vad jag ska säga, men finare, mer omtänksam och underbar människa än konstnärinnan (som visat sig vara en j-vel på att måla - också, många av henne ihopknåpade finfina smycken har jag fått genom åren, och roliga, personliga, omtänksamma presenter sända från när och fjärran) har jag svårt att begripa hur man skulle kunna uppbringa.
Snörvel. På riktigt.
Tar mig friheten att låna bilden och lägga den här, ok sweetie?
Snörvel. På riktigt.
fredag, augusti 07, 2009
Nematocera mera
Nu ska jag avslöja något som brukar kunna irritera folk något alldeles ohyggligt (och möjligen jinxar jag mig själv rakt in i en anafylaxi):
Jag får inga myggbett.*
Jodå, de angriper mig och suger blod - och den här sommaren är de exceptionellt många, känns det som - men kliande, skönjbara myggbett, det får jag inte**.
Det är inte handen på bilden som har skrivit inlägget (www.dn.se)
Jag får inga myggbett.*
Jodå, de angriper mig och suger blod - och den här sommaren är de exceptionellt många, känns det som - men kliande, skönjbara myggbett, det får jag inte**.
*Här, that is. I bl. a. Grekland vet jag att jag har kliat mig blodig.
**Däremot roar jag mig ju med att få borrelia ända in i kranialnerverna och hjärnhinnorna mellan varven. Kanske myggbett vore att föredra?
söndag, augusti 02, 2009
Sounds of silence
Jag känner att jag för mitt anseendes skull (hohohohahaha) nog inte bör skriva ett inlägg till om bärplockning* på ett tag, därav radiotystnaden.
Årets tredje (på kroppen observerade) fästing (/&/=/(&%&¤#¤# vidrighet) plockad häromdagen, nu syns där ett präktigt erytema migrans. Hej Kåvepenin, I guess.
*Detta inlägg skrivet med svårt lilafärgade fingrar.
Årets tredje (på kroppen observerade) fästing (/&/=/(&%&¤#¤# vidrighet) plockad häromdagen, nu syns där ett präktigt erytema migrans. Hej Kåvepenin, I guess.
*Detta inlägg skrivet med svårt lilafärgade fingrar.
