söndag, oktober 31, 2010
Musicera mera
onsdag, oktober 27, 2010
Minut för minut
Kan liksom inte fatta att det kommer att mörkna ytterligare under nästan två månader till innan det ska behaga ticka åt andra hållet - det där med brist på dagsljus blir bara mer och mer plågsamt (och tråkigt, när man inte kan dra till skogs efter jobbet överhuvudtaget).
I övrigt har jag inte så många invändningar mot hösten, den är fin och ganska vilsam.
Melker är hos mamma, för imorgon åker jag hit tillsammans med alla arbetskompisar för planeringsdagar.
Saknar honom redan och det är obegripligt att jag var utan hund så länge innan han kom, hur stod jag ut?
I övrigt har jag inte så många invändningar mot hösten, den är fin och ganska vilsam.
Melker är hos mamma, för imorgon åker jag hit tillsammans med alla arbetskompisar för planeringsdagar.
Saknar honom redan och det är obegripligt att jag var utan hund så länge innan han kom, hur stod jag ut?
måndag, oktober 25, 2010
Wolfgang Sylta* de l´Afrique**
Lördag 23/10 var ingen vanlig dag
...för det var Melkers treårsdag. Firandet gick av stapeln i modershuset.
De jåsa kuberna på är kalvsylta. Don´t hesitate att be om receptet på tårtan, busgod enligt utsago!
Man blir inte mindre fånig med åren (och då är det inte hans ålder eller fånighet jag åsyftar), det står helt klart.
*Många namn har han. Jodå.
**Våldsam reservation såväl stavningsmässigt som grammatiskt för allt jag gör där jag försöker låta en smula fransk
söndag, oktober 24, 2010
Mån kosäng
Men åh!
Jag måste ju skryta över min superduperduktiga kusin, bästa Madde!
Tre ungar och professor vid 42, man förstår ju vem som fick huvuddelen av energin, styrkan och brainsen i vår släkt.
Coolaste tjejen!
Jag måste ju skryta över min superduperduktiga kusin, bästa Madde!
Tre ungar och professor vid 42, man förstår ju vem som fick huvuddelen av energin, styrkan och brainsen i vår släkt.
Coolaste tjejen!
torsdag, oktober 21, 2010
Cartoon
Minus åtta i gryningen, och fram ur garderobsdjupet kom Barba Röd, min gamla trotjänare.
"Jag tyckte du såg ut som en liten teletubbie när jag såg dig susa förbi", sa en av syrrorna sen när jag anlänt till jobbet, droppnäst och djupfryst om benen (det där med långfillingar glömmer jag alltid) efter cykelfärden från hunddagis.
Det är en snäll distriktssyster, så jag tar det inte som något annat än en komplimang.
"Jag tyckte du såg ut som en liten teletubbie när jag såg dig susa förbi", sa en av syrrorna sen när jag anlänt till jobbet, droppnäst och djupfryst om benen (det där med långfillingar glömmer jag alltid) efter cykelfärden från hunddagis.
Det är en snäll distriktssyster, så jag tar det inte som något annat än en komplimang.
måndag, oktober 18, 2010
Avisering
Melker har fått två nya kompisar i helgen, älgjägare I och älgjägare II.
Vi åkte till ett favoritställe, men där satt en lapp om att älgjakt pågår. Sålunda åkte vi till ett annat favoritställe, där ingen lapp fanns och inga bilar syntes till.
En kilometer in i skogen står en kamouflageklädd man med gevär på lur. Jag ber om ursäkt och han var nog lite uttråkad, för han började genast prata med oss, berättade att de höll på med ett eftersök och väntade på den för ändamålet avseedda hunden, och så visade det sig att vi förstås gått i samma skola om än med några års mellanrum och ja, vi stod där rätt länge.
Frågade om lappen på första stället, och "ähum", sa han, "där har vi inte varit på några dagar. Måste ha glömt lappen, vi är dåliga på det där, ska ta det med jaktledaren".
Därpå kom älgjägare II farande i sin jeep, han hade styckat på morgonen och blev Melkers absoluta favoritperson p.g.a den smaskiga bloddoften på kläderna och det faktum att han gosade järnet med M (som beter sig mer som en katt än något annat när han är på det humöret) och lät honom dricka kaffe (!) ur medhavd kåsa.
Så, vi kunde tryggt åka tillbaka till favoritställe nummer ett och fick vår finfina promenad på höga berget med Vänerutsikten - och vi lärde oss att det där med älgjägarannonsering ska man inte riktigt lita på, hur trevliga och blodiga de än är, kamouflagemännen.
Förresten, på tal om etiketten till inlägget här - gjorde ett av de där vansinnestesten på FB, "vad säger Pingu om ditt namn?". Svaret var "fisk" och det tycker jag var roligt, det är ett oändligt antal inlägg här jag döpt till just "fisk". Ja, jag är lättroad.
Jag har dessutom lust att skriva något surt om ogina, munsnörpande företeelser från folk som inte har en susning, men jag tror jag låter bli. "Man ska inte ge dem vatten på sin kran", som en arbetskompis uttryckte det.
Vi åkte till ett favoritställe, men där satt en lapp om att älgjakt pågår. Sålunda åkte vi till ett annat favoritställe, där ingen lapp fanns och inga bilar syntes till.
En kilometer in i skogen står en kamouflageklädd man med gevär på lur. Jag ber om ursäkt och han var nog lite uttråkad, för han började genast prata med oss, berättade att de höll på med ett eftersök och väntade på den för ändamålet avseedda hunden, och så visade det sig att vi förstås gått i samma skola om än med några års mellanrum och ja, vi stod där rätt länge.
Frågade om lappen på första stället, och "ähum", sa han, "där har vi inte varit på några dagar. Måste ha glömt lappen, vi är dåliga på det där, ska ta det med jaktledaren".
Därpå kom älgjägare II farande i sin jeep, han hade styckat på morgonen och blev Melkers absoluta favoritperson p.g.a den smaskiga bloddoften på kläderna och det faktum att han gosade järnet med M (som beter sig mer som en katt än något annat när han är på det humöret) och lät honom dricka kaffe (!) ur medhavd kåsa.
Så, vi kunde tryggt åka tillbaka till favoritställe nummer ett och fick vår finfina promenad på höga berget med Vänerutsikten - och vi lärde oss att det där med älgjägarannonsering ska man inte riktigt lita på, hur trevliga och blodiga de än är, kamouflagemännen.
Förresten, på tal om etiketten till inlägget här - gjorde ett av de där vansinnestesten på FB, "vad säger Pingu om ditt namn?". Svaret var "fisk" och det tycker jag var roligt, det är ett oändligt antal inlägg här jag döpt till just "fisk". Ja, jag är lättroad.
Jag har dessutom lust att skriva något surt om ogina, munsnörpande företeelser från folk som inte har en susning, men jag tror jag låter bli. "Man ska inte ge dem vatten på sin kran", som en arbetskompis uttryckte det.
måndag, oktober 11, 2010
Frekvensreglering
För ett par veckor sedan gav jag en patient en diabetesdiagnos och upptäckte samtidigt ett förmaksflimmer hos henne, vilket ju inte är roligt någonstans. Hon gick med på att börja äta Waran p.g.a sitt flimmer (återstår att se om hon låter kardiologerna elkonvertera sen) men tvärvägrade diabetesmedicin, det blev för mycket på en gång.
Vi pratade en god stund och hon kom på återbesök veckan efter eftersom jag satte in betablockad vid första tillfället och sen ville kolla blodtryck och puls. Då pratade vi ett bra tag till, men nån diabetesmedicin ville hon fortfarande inte höra talas om.
Idag när jag passerade genom väntrummet ropade någon mitt namn. Där stod damen i fråga och överräckte till mig en ännu varm kanel- och kardemummadoftande äppelkaka i en form.
-"Du sa ju att jag inte behövde sluta med min älskade bakning, att jag kan baka åt andra även om jag äter mindre av det själv, så nu har jag gjort den här åt dig", sa hon.
Såna stunder vill man verkligen inte ha nåt annat jobb*.
Knäppaste hunden som vägrar att bada när det är 30 grader varmt plumsar glatt i böljan i oktober**.
*Det har varit lite svajigt på den fronten på sistone - inte på grund av patienterna utan på grund av djupa tvivel min egen förmåga, kunskap, vilja och ork. Så gott som dagligen har jag funderat över vilka krogar man skulle kunna jobba på här i stan, så jag plitar ner det här för kommande tvivelsstunder.
**Helena - nej, det är inte en brun fläck i grå sörja, det är Melker i sjön Värmeln - men jag håller med om att det är ett kasst foto :)
Vi pratade en god stund och hon kom på återbesök veckan efter eftersom jag satte in betablockad vid första tillfället och sen ville kolla blodtryck och puls. Då pratade vi ett bra tag till, men nån diabetesmedicin ville hon fortfarande inte höra talas om.
Idag när jag passerade genom väntrummet ropade någon mitt namn. Där stod damen i fråga och överräckte till mig en ännu varm kanel- och kardemummadoftande äppelkaka i en form.
-"Du sa ju att jag inte behövde sluta med min älskade bakning, att jag kan baka åt andra även om jag äter mindre av det själv, så nu har jag gjort den här åt dig", sa hon.
Såna stunder vill man verkligen inte ha nåt annat jobb*.
*Det har varit lite svajigt på den fronten på sistone - inte på grund av patienterna utan på grund av djupa tvivel min egen förmåga, kunskap, vilja och ork. Så gott som dagligen har jag funderat över vilka krogar man skulle kunna jobba på här i stan, så jag plitar ner det här för kommande tvivelsstunder.
**Helena - nej, det är inte en brun fläck i grå sörja, det är Melker i sjön Värmeln - men jag håller med om att det är ett kasst foto :)
söndag, oktober 10, 2010
Thanks for nothing, Adam Ant
måndag, oktober 04, 2010
Meh
Inte en bulle i sikte. (Hann inte fika på varken för- eller eftermiddagen i vilket fall som helst.)
Var det förresten inte den här kanelbulledagen alldeles nyss? Jag är rätt säker på att jag inte fick nån förra året heller.
Elände, elände, elände.
(Jag tror jag projicerar min panik över att det är höst och att man nu måste huka sig och använda reflexer ända tills i april på kanelbullefrågan, för jag är ju ingen kak- och bullmänniska alls egentligen. Hösten i sig är fin, jag föredrar helt klart 15 framför 30 plusgrader, men det oändliga mörkret är...motbjudande.)
Var det förresten inte den här kanelbulledagen alldeles nyss? Jag är rätt säker på att jag inte fick nån förra året heller.
Elände, elände, elände.
(Jag tror jag projicerar min panik över att det är höst och att man nu måste huka sig och använda reflexer ända tills i april på kanelbullefrågan, för jag är ju ingen kak- och bullmänniska alls egentligen. Hösten i sig är fin, jag föredrar helt klart 15 framför 30 plusgrader, men det oändliga mörkret är...motbjudande.)
