Förbi och tillbaka

Så där ja, nu är julhelgen förbi och jag är tillbaka. Jag hoppas innerligt att ni alla har haft en fin och skön jul. Det har vi i varje fall haft och jag är så tacksam för barn och barnbarn och deras familjer. Utan dem skulle det nog inte ha blivit nån jul alls. 💕

För en gångs skull kom vi på julaftonsmorgonen iväg i tid. Förmiddagen firades i västra grannstaden tillsammans med dottern, hennes familj och svärföräldrar. Brunchen var riklig och god. Det fanns både pizza av olika slag, skinkpaj, och goda kakor att äta. Mums!

Granen stod så fin och grann i stugan, bordet var vackert dukat och efter aväten brunch var det dags för julklappsutdelning. Trots att flickorna ivrigt spejade lyckades de inte heller i år få syn på julgubben. Han lämnade ändå en massa klappar på trappan.

Rudolf med röda mulen kollade att öppnandet av alla julklappar gick rätt till. Båda flickorna fick var sin önskade klapp och var jätteglada. Men de gladde sig också över mjuka paket så som trosor, t-skjortor och leggings.

På hemvägen såg vi honom i Illby!

Han körde moppe och var nog på väg hit till grannbyn.

Och jo, på kvällen var han faktiskt framme hos nästyngsta sonen till Lillans stora glädje. Hon hade redan hunnit oroa sig för att hon inte varit tillräckligt snäll då julgubben aldrig besökte dem, utan alltid lämnade julklapparna på trappan. Lite rädd var hon och satt helst i fafas famn, men ändå ganska nära självaste julgubben. I hans famn vågade hon sig inte och inte vågade hon sjunga för honom heller. Också här blev det en önskad julklapp, som sedan sysselsatte både fadern, Lillan och hennes lillebror.

Jag har aldrig gjort så lite julförberedelser som i år.

Jag gjorde fina skinkpajen, som vi hade med till julbrunchen. Och vet ni, jag var så borta att jag inte lyckades få vispen i vår lilla hushållsassistent. Hur jag än försökte fick jag det inte att stämma. Så jag fick helt enkelt vispa äggvitorna med elvispen. Och det fastän jag skulle ha behövt göra annat under tiden som vispen skulle ha fått arbeta helt för sig själv.

Till julmiddagen i grannbyn bidrog jag med köpta ostar från affären och en makaronilåda utan kött. Äldsta sonen tyckte att det här var nog den konstigaste lådan han hade råkat ut för och han saknade köttfärsen. Julmiddagsbordet dignade av läckerheter och det fanns hur mycket som helst att äta: Två sorters, kokta potatisar, rosolli, rökt lax, gravad, lax, rosolli med rödbetsgrädde, inlagda rödbetor i skivor, ättiksgurka, kålrotslåda, morotslåda, makaronilådan,  leverpastej, lingonsylt, rödkål, köttbullar, skinka, senap, olika sorters ostar, bland annat bondost och olika sorters bröd. Till efterrätt en jättegod kaka med citron och maräng. Jag orkade inte smaka på allt, för det blev liksom för mycket. Men gott var det och härligt med många runt långbordet. Så tacksam för att nästyngsta sonen med familj orkade med allt ståhej.

Med oss hem hade vi både skinkpajen, makaronilådan, skinka, bondost och gravad lax, så vi klarade oss matmässigt både juldagen och julannandag. Skinkan tog först slut, sedan skinkpajen. Igår åt bisin min det sista av makaronilådan. Och tänk, nu finns det inga rester av julmat här hos oss.

Vi fick en hel del julklappar, men jag tänker inte räkna upp dem alla här. Fem par sockor hann jag själv sticka till julgubbens säck. Jag hoppas att alla passade på mottagarens fot. Nu funderar jag smått om jag borde börja sticka nya redan genast, så jag hinner till nästa jul, för att jag är en så långsam stickare. Men, men, barnbarnens fötter växer ju så snabbt att det blir svårt att beräkna storleken. Ja, och så kan jag väl inte hålla på och ge hemstickade sockor åt dem varje jul?

Yngsta sonen hade i år satsat på återanvändning och paketerat sina julklappar själv. Det är jag tacksam för eftersom jag förra året hamnade att paketera in hans julklappar!
Han hade också gjort fina paketkort av servetter. Fiffigt, inte sant?

Den här julpåsen passar ju perfekt för en stickerska, eller hur? Här kan ni nu ta modell och börja planera nästa års julsockor.

Inuti påsen fanns jättegoda hembakta stora chokladkex. Tack till A för dem!

På julaftonsdagen var jag faktiskt iväg till mataffären, för bisin min skulle ha mjölk och bananer till sina morgonflingor. Och vet ni vad? Jo, jag passade på att förse mej! Jag köpte helt enkelt en julklapp åt mej själv:

Tidningar! Alla är dubbelnummer 53/01. Allas-tidningen fick dottern på juldagen då hon var här på besök tillsammans med flickorna. Hon fick också korsordsbilagan från Hemmets Journal, för jag hinner ändå inte lösa alla.

I Hemmets Veckotidning finns årshoroskopet för 2026. Det verkar som om alla stjärntecken nästa år ska förbättra sin hälsa. Rådet till mitt stjärntecken är att jag ska hålla koll på blodsockret och blodtrycket. 
I Året Runt har jag redan börja lösa korsorden.

Döm om min förvåning och glädje då jag hittade det här! Nyckeln är: Damstad i finska Nyland. Det var lätt som en plätt, eller hur?

Igår var jag igen i mataffären. Den här gången tillsammans med äldsta sonen. Innan vi handlade begav vi oss iväg söderut och intog lunch där på grillen.

För min del fick det den här gången bli iskender kebab. Och nej, tyvärr orkade jag inte äta upp hela portionen. Borde kanske ändå ha hållit mej till pita kebab, som jag brukar. Men bra med lite variation emellanåt.

På handarbetsfronten har jag igår hunnit få ett par små sockor färdiga och börjat på ett litet virkprojekt, som jag hoppas få färdigt idag. Sen vet jag inte riktigt vad jag ska börja på, något nytt eller sticka färdigt något, som blivit liggande. Det jag skulle vilja sticka har jag förstås inte riktigt rätt garn till. Suck! Så är det ju nästan alltid.

Nu ska jag leka maskinist, ni vet, få igång tvättmaskinen och diskmaskinen. Sedan kan jag fortsätta på mitt virkprojekt.

Önskar er alla en fin fortsättning på söndagen!

Klapparna är klara...

... och jag kan kanske dra en lättnadens suck. Men bara kanske, för jag har gömt både Lillemans och bisin mins julklappar så bra att jag inte hittar dem! 🫣
Ve och fasa, och så typiskt mej! Ett sockpar är också ostickat, men det får som sagt bli till nyårsgåva. Så ingen fara.

I morse ringde den nästyngsta precis samtidigt, som jag hade tänkt ringa honom. Jag frågade lite försiktigt om jag kunde paketera största paketet i en svart roskissäck och jula till det lite. Jag hörde besvikelsen i hans röst, så jag grävde fram största paketet från hobbyrummet och en ny julpappersrulle från stora svarta julförvaringslådan.

Efter både stönanden och stånkanden, ja och lite svordomar med, så lyckades jag få till det. Men särskilt lätt var det inte då pappret ville rulla ihop sig och tejpbitarna fastna i mina finger. När jag hade limmat fast julrimmet och två rosetter högst uppe var till och med bisin min imponerad. Han uppmuntrade mej faktiskt och sa: "Visst klarar du det där". Ja, och tänk att jag gjorde det. Och kan ni tänka, bisin min gick efter blått paketband och så blev det enligt honom ett "riktigt julpaket". Nu kan han alltså skryta med att han har varit med och paketerat julklappar! 😊

Själv paketerade jag ännu ett paket modell större.

Trots att jag i år har paketerat mindre antal paket än förra året, börjar jag i det här läget skarpt fundera på att nästa år julshoppa i såna butiker, som slår in klapparna färdigt!

Två julkassar åkte iväg söderut igår kväll, stora svarta julförvaringslådan har åkt ner i källaren och nu återstår endast att röja undan småkrafset och få en del grejer återbördade till klädrummet i väntan på nästa packningsomgång. 

Nu är det hög tid för mej att börja syssla i köket om jag alls ska hinna få nånting gjort.

Nu blir det julfrid här i bloggen och jag återkommer först efter julhelgen.

Önskar er alla en FRIDFULL och RIKTIGT SKÖN JUL!

När det inte riktigt vill sig

Kära vänner, just nu känner jag mej faktiskt lite småstressad, tyvärr. Det är ju inte meningen att jag ska stressa och jag trodde att jag inte skulle behöva göra det heller. Men, nu ligger jag en dag efter i tidtabellen.

Det var meningen att jag skulle ha fått alla julklappar inslagna igår. Jag hann inte långt innan det blev tvärstopp. Jag kunde inte printa, för pappret hade tagit slut! Febrilt började jag leta i skåp och lådor, men nej, jag hittade inget papper. Jag bad äldsta sonen åka in till stan och köpa, men han skrattade bara åt mej. Bisin min tyckte inte att det var så viktigt med julklappsrimmen och sa att jag inte behöver papper. Hrmpf!

Idag ringde jag nästyngsta sonen och frågade om han har papper, som jag kan få låna. Jodå, det gick bra, han skickar sin fru då hon ska in till stan och storhandla. Jag tackade allra ödmjukast.

Tjohoo! Nu hade jag papper, men vad nu då, skrivaren vägrade fungera! Två gånger tittade äldsta sonen på den, ja, och i den. Sen sa han: "Nu kan du printa". Det gjorde jag och fick ut endast en sida istället för två! I det här läget blev jag nästan gråtfärdig och kallade än en gång på äldsta sonen.
Oj, vad han skrattade. Jag hade skrivit ut två sidor, jo, men endast ett blad. Så skrivaren fungerade, men jag hade glömt att den är inställd på tvåsidig utskrift. Suck! Ingenting vill sig riktigt.
Det gällde alltså att skriva ut en sida i taget.

Och ja, så fort jag satte i det lånade pappret, hittade jag vårt eget! 🙈
Åh, du milde, där låg det högst uppe på ett skåp. Inte klokt alltså! 

Bisin min flinar åt mej och tycker att jag sätter för mycket tid på rimmen. Men jag tycker att det är roligt att rimma då när det löper på. Och trots att rimmen är skrivna på datorn, så tar det ändå tid att hitta bilder, placera in dem på rätt ställe, klippa och klistra lapparna på paketet. Men det är ju just rimmen som är hela poängen, eller hur? Det är de som visar på omtanken. Jag är faktiskt bättre på att rimma än att paketera, så det så!
Att rimmen ska skrivas på datorn var ett direkt önskemål från julgubben, som annars inte lyckas läsa mina kråktassar. Och då vet man ju inte hur det går, paketen kan liksom gå i kors! Nu ska jag ännu paketera de sista paketen och rimma lite mera innan det är dags för lite stickning. Jag måste faktiskt få undan alla paket idag, för i morgon är det kökskommendering, som gäller.

Önskar er alla en lugn tisdag!

Fårsockor

Igår fick jag ännu ett par sockor färdiga. Det var som vanligt fästandet, som nästan tog längst tid. Det är så roligt att sticka, men sen kommer efterarbetet. Det är inte alls lika roligt om ni frågar mej.

Modell: Lapsen lammassukat, s. 68 i Käsityön ABC 34, Syksyn sukat & villapaidat

Start: 15.12.2025

Färdig: 20.12.2025

Garn: Sportsragg från Viking Garn 

Åtgång: 82 g 

Stickor: Nr 3 och 3½

Här är sockorna ännu i naturellt format. De ligger alltså först nu mellan handdukar. Det här var ett trevligt mönster med precis lagom figurer på skaftet. Som vanligt har jag stickat förstärkt häl och de sista 12 maskorna i tån stickade jag ihop så att tån blev lite bredare. Det kan vara bra med ordentligt med plats för tån. Och sockorna blev till och med bättre än vad jag trodde! Jag har dessutom julklappsrimmet till de här redan färdigt! Tjohoo! Nu gäller det bara att göra ett litet mjukt paket också. Men först ska jag klara av de lite enklare paketen, det vill säga kassarna! De ska iväg söderut och västerut och ja så till grannbyn. Lite tveksam är jag fortfarande till innehållet, men det klarnar väl så småningom. Måste kolla lite saker först.

Sent igår kväll lade jag upp maskor för ytterligare ett par sockor. Bara några varv kvar så borde första skaftet vara klart. Snart måste jag nog börja sticka annat än sockor.

Dags att ta itu med julklapparna medan jag ännu minns var jag har gömt dem!

Önskar er alla en skön fortsättning på söndagen, den fjärde advent och årets kortaste dag. Imorgon går vi redan mot ljusare tider, så håll ut!

På födelsedagskalas

Idag på eftermiddagen körde jag iväg till stan, närmare bestämt till Folkets hus. Där var det födelsedagskalas, ett kalas som hette duga. Alla jubilarens, G-M:s släktingar, familj, vänner ja alla hennes viktiga människor var där.

Vid trappan stod en glad tomte och hälsade oss välkommen.

Inne i salen var långborden festligt dukade.

Det bjöds på god mat, sallader av olika slag, lax, stekar, potatis osv. Det fanns alltså nånting för alla och envar. Allting gjort hemma av barn och barnbarn samt jubilaren själv, förutom falafel.
Till efterrätt kaffe och konjak, men jag var ju med bil och dricker inte kaffe, så dessvärre ingen konjak för mej! Tårtorna hade dotterdottern gjort. Jag tog av morotskakan och den var riktigt, riktigt god.

Det var en varm och härlig stämning på kalaset. Svärsonen höll ett vackert tal till jubilaren. Så vackert att jag blev tårögd. Det andades kärlek och värme på långt håll. Och det är just det som världen behöver idag, mera kärlek och värme.

Innan jag körde till stan, hann jag fästa garnändarna på fårsockorna. Nu ska jag bara "vattna" dem lite och lägga dem mellan två handdukar så de blir fina och jämna!
Tur att jag var så envis igår att jag stickade på ända till midnatt!

Önskar er alla en riktigt skön söndag! 

Inte min stickdag!

I morse vaknade jag igen klockan sex. Insåg att det var alldeles onödigt att ligga och vrida sig i sängen, sedan somna sent omsider och så försvinner halva förmiddagen i en blink. Nä, upp och hoppa bara!

Jag försöker sticka, med betoning på försöker, för idag var det inte alls min stickdag. Det började med att jag efter de 21 hälmaskorna och 21 varven med förstärkt stickning hoppade direkt till att plocka upp maskor i sidorna. Det såg verkligen konstigt ut och blev liksom jättemånga maskor. 🙈
Aah, plötsligt förstod jag att jag hade glömt minskningarna på bägge sidor om hälens mitt.

Det var bara att dra ur stickorna och börja med minskningarna. Jag var på god väg med minskningsprojektet när jag plötsligt upptäckte en löst hängande maska. Ack och ve, den hade tappats någonstans på vägen. Jag säkrade den med en flätsticka och började sedan sticka bakåt för att få upp den.

Så småningom kom jag igång med kilminskningarna. På ett ställe såg det lite konstigt ut och när jag kontrollräknade insåg jag att jag hoppat över minskningar i högra sidan. Mera bakåtstickande! Suck!
Tror ni att jag nu vågar sticka de 37 varven som återstår att få färdiga innan det är dags för tåhoptagningen?

Till all tur avbröts mitt olycksaliga stickande av ett telefonsamtal från Lillemans mamma. Han behövde mej. Jag skyndade iväg till grannbyn och det var meningen att jag skulle finnas till hands när han vaknade ur sin dagssömn. Det gjorde Lilleman ganska snabbt efter att jag anlände, så vi satte oss i soffan och gosade medan han fick vakna upp ordentligt i lugn och ro. Vi var ensamma i hela huset lite på en timme innan mamma återvände med storasyster. Säga vad man vill, men det är allt tur att vi ändå bor så nära varandra. Och tur att jag är pensionär utan större åtaganden än stickning!

Bisin min tänker ställa till med julbastu redan ikväll. Den hoppar jag nog över för säkerhets skull. Jag glömde nämligen fråga hjärtläkaren om det är okej för mej att bada bastu. Med tanke på att hjärtat är normalt borde det ju vara okej, men jag tar inga risker, så här före jul. Bisin min får bada ensam.

Önskar er alla en finfin lördag! 

Full av energi

Nyss hemkommen från grannbyn. Där har jag tillbringat dagen i bästa sällskap, närmare bestämt med Lilleman. Trots att han steg upp klockan fem i morse var han full av energi. Faktiskt mycket mera energi än vad farmor har! Men vi klarade oss någorlunda fram till det var dags för lunchen.

Jag blev bjuden på två smörgåsar och gott svart te. Detta avnjöt jag medan Lilleman sov sin dagssömn, annars skulle det inte ha varit så värst mycket kvar av mina smörgåsar! Han tycker nämligen också om rostbröd med ost på. Ni ser kanske att vi har lekt lite med lastbilar, en lila bläckfisk osv. Strumpor är till för att dras av, enligt Lilleman. Sedan får de vuxna springa runt och söka dem och försöka få på dem igen. Skåp tycks vara nånting man klättrar i, för då jag anlände hittade jag Lilleman på andra hyllan i familjens nyaste skåp. Tur att det fortfarande är tomt i skåpet, så han ryms in där.

Igår tillbringade jag hela eftermiddagen i köket. Jag gjorde två såna här fyllda bröd. Fylld formfranska heter receptet, som jag utgick ifrån. Det tog tid att tärna ostbitar, tomater, medwurst och smör samt finfördela persiljan. Löken lämnade jag bort den här gången. Riktigt gott med grönsallad till. Nu tog jag hand om både ost och korv, som skulle ha farit illa. Bra med lite kylskåpsstädning emellanåt, i synnerhet om man kan förvandla resterna till nånting gott.

Nu ska jag värma lite middagsmat åt mej och sedan börja sticka.

Önskar er alla en skön torsdagskväll.