Vilken höjdardag. Den började med att precis alla var väldigt sura och sedan fortsatte det så prick hela dan’. Med undantag för nårra käcka sekundrar och minutrar hit och dit.

Git har vunnit guld i frustrations-VM idag. Hon är bland annat frustrerad över att inte få hälla vattenglas över alla golv, att hon inte får äta vad hon vill närhelst hon vill det och över att inte kunna prata särskilt mycket. Istället viftar, skriker och pekar hon hej vilt. Ni vet hon vill tex ha lite mer yoghurt och innan vi fattar vad IIIIÅUÄÄÄÄÄÄÄ betyder har hon tröttnat och viftar med händerna som en iller på amfetamin och kastar sin tallrik med yoghurtrester i så det skvätter över alla rena jeans inom en mils räckvidd.

Sedan är väl det här något att jubla över:

Tänk att få lägga ytterligare 250 spänn på avmaskningsmedel till hela familjen. Det är snart dags för dos två nämligen. Tror vi fått bukt på’rom efter denna noggranna sanering och medicinering. Rövgrejer det dära.

Här skriker hon för något annat väldigt random och jag var tvungen att föreviga det heliga ögonblicket. 
I morgon är en annan dag, det har varit så sedan tidernas begynnelse och jag litar på den repetitionen.
Pöss å så! 

Råkade se den här nyheten och tänker att det finns något väldigt fräsigt över människor som riktar blicken framåt och som vågar ta ett identitetsavgörande beslut om att byta ut både för- och efternamn i ett enda svep.

Så smart av honom att tänka på framtiden efter frisläppandet om sjuhundranitto år. Då gäller det ju liksom att ha ett namn som inte sticker ut så kraftigt utan istället möjliggör en återanpassning i samhället. Behring Breivik är ju lite som namnet Adolf Hitler eller Kim Jong-un,  det ligger liksom lite fel i munnen efter deras små snedsteg. Så alltså, det nya och fräcka Fjotolf Hansen, mycket mer diskret, lite som att heta Peckeri Puckad, Snorre Sturlason eller Sidharta Gautama, smälter in i mängden ungefär som en blommig tapet på instagram. 
Nu, slut på ironin och dags för en lång dusch och sedan House of Cards! 

Nej, det är inte mer chill men jag skriver ändå.  Klockan 17:30 idag drabbades vi av att insikten av att vi måste fixa lite fredagsmys efter en arbetsvecka. So we sid.

Steg ett var att bära ner varenda stackars ytterplagg, sko och para från halla och ned i källaren.
Steg två var att skruva ned varenda stackars lampa, krok och hylla. 

Steg tre var att börja riva lite mer. Nu ska vi bara dippa allt och hälla upp lite pepsi i glasen så är vi hemma.

Studenterna är studentade och det är en vecka kvar på jobbet innan sommarlov. Vi behöver’t lite extra i år. Tiden alltså. 
Sedan sist har också Erik haft sitt livs peak. Ett sånt därnt tillfälle när allt är på topp och när det dessutom regnar så kraftigt att han glömde fälla upp sin luva och istället tog kidsens väldigt lilla para för att skydda sig mot Bohus-monsunen. Grädden på pricken över i:et var att jag tog kort.

En klassisk hög.

Jag kan väl erkänna ett visst tröstshoppande den senaste månaden på grund av livet men å andra sidan är mina gamla Kavat cirka 4 år gamla. Möjligtvis 3. Men inte 2. Och jag pensionssparar i fonder och handlar ibland på rea så don’t jödje! (Det hade varit värre om jag börjat röka gula blend och snorta kola för det har jag nämligen inte.) 
Nu då. Riva vidare i hallen och dippa i Holiday så är helgen invigd. Hoppas ni tappra som kikar in här mår fint och att ni inte har lika mycket vatten över hövvet som vi.