Jag tror vi har fått en så kallad ‘lätt bebis’, om man får säga så. Han sover, äter, tittar lite, bajsar och kissar. Och har magknip ibland, mest om kvällarna vilket inte är sådär jätteskoj för någon utav oss, men annars går allt väldigt bra. Jag hade tur som fick amningen att fungera från start, och jag tror det hjälper jättemycket!

Eftersom jag har jobbat som barnflicka åt små bebisar förut så trodde jag att det skulle vara lite som ett obetalt nannyjobb fast mycket svårare då man inte får gå hem på kvällen, men hitills kan jag säga att ta hand om sitt eget barn är en helt annan grej. Men vem vet, det blir säkert jobbigare snart, kanske får han kolik i morgon…hoppas inte!

Idag har vi haft Reubens mamma på besök och vi tog med henne på promenad i parken och åt lunch ute på ett kafé. Jag tog med mig kameran för en gång skull och försökte ta nåogra fina foton, de flesta blev helt snea och tråkiga….men några lyckades jag ta i alla fall!

Efter att vi ätit lunch smet jag och Oscar iväg till vår highstreet och in på en klädesbutik för att hitta något amningsvänligt plagg. Jag provade jättesnabbt och köpte det som passade. På vägen hem fick vi stanna i parken för att amma på en bänk och sen var Oscar nöjd igen.

På tal om amning så tycker svärmor att jag bör gömma mig bakom en scarf när jag ammar ute, vilket jag inte orkar så länge jag inte är på någon fem stjärnig restaurang…men svärmor påpekade att vissa människor tar illa vid sig av att se mammor som ammar öppet. Tankar kring det? Miina bröst är ju så små så det finns liksom inget att se ändå!

Nu har Oscar funnits med oss i sju dagar, och vi har varit hemma i fem. Jag ägnade de första dagarna till att gråta stup i kvarten, Två dagar efter att vi hade kommit hem fick jag åka in till sjukhuset igen för att göra en andra ‘blood patch treatment’ då huvudvärken from hell kom tillbaka. Jag åkte nämligen på en så kallad ‘epidural huvudvärk’  eller ‘durapunktion’ som är en huvudvärk man knappt kan beskriva för den gör så satans ont. Jag kunde inte ens lyfta huvudet från kudden utan att det kändes som att hela hjärnan skulle explodera. Hannah Graaf var tydligen med om samma sak…

Som tur är verkar det nu har ordnat upp sig efter en andra behandling. Men det var inga roliga första dagar där, men nu mår jag mycket bättre och tycker det är så underbart att vara hemma. Vi spenderade tre dagar och två nätter på sjukhuset efter förlossningen, och det kommer jag aldrig vilja göra om igen. Förlossningsavdelningen på sjukhuset var fantastiskt, personalen var underbar och otroligt proffessionella men eftervården var HEMSK. Det krävs sitt eget inlägg…

Här hemma börjar det gå bra (touch wood!). Amningen går faktiskt över förväntan och Oscar har gått upp i vikt, jag känner mig otroligt lugn och inte alls lika hispig och nervig som jag trodde jag skulle vara. Min käre make däremot är den  som oroar sig i vår familj och är dessutom rätt traumatiserad av förlossningen, själv är jag rätt glad att jag inte var åskådare…

Min mamma är här och det är skönt. Vi har varit ute och gått små promenader med barnvagnen och till och med vågat oss på att fika. Allt sånt som jag inte förstod innan jag själv hade barn, som att man ser det som värsta grejen att våga ta sig ut för första gången har jag en helt annan förståelse för nu.

Nu ska jag försöka sova lite, jag är så glad för era fina kommentarer men har inte så mycket tid över till att svara ännu. Men forsätt skriv, jag blir så glad för allt ni skriver!

Tidig morgon sondagen den 16:e juni fick vi traffa dig for forsta gangen. Det kanns som att du har varit har i en vecka, minst. Forlossningen var ganska dramatisk men du kom ut alldeles perfekt. Tiden efterat ar val nagot av ett trauma aven det men det far vi prata om nagon annan gang. Nu ska vi forsoka vila och hoppas att morgondagen innebar hemfard. Innan dess maste tva narkoslakare ha tid att fixa min otroligt vidriga huvudvark som jag fick av ryggmargsbedovningen. Hall tummarna att de hinner med mig i morgon!

Nu är det bara några dagar kvar tills lillen är beräknad, men han kan ju egentligen komma när som helst så jag vågar inte göra så mycket annat än att hålla mig här i området. Jag skulle egentligen ha träffat några vänner i helgen inne i stan men drabbades av ett extremt illamående en natt så fick ställa in det. Och nu när det är så nära så vågar jag inte åka in till stan längre, vill liksom hålla mig nära sjukhuset och allt det trygga i fall ATT något skulle hända…

Så vad gör jag? Jo,jag  städar fanatiskt. Mitt hem har aldrig varit i en sådan ordning som det är nu, vilket jag gillar. Och så går jag ut och går promenader, borstar och pysslar med katterna (känner liksom att jag vill ta hand om något, så därför borstas katterna varenda dag…). Jag träffar även mina nyfunna preggo-vänner, idag var det fika och i morgon blir det lunch-dejt, vi ska alla ha barn nu i juni så de flesta går bara hemma och väntar antar jag.

Och ja, jag mår okej, till och från. Ibland känner jag mig så otroligt trött och tung och less på att vara gravid och andra dagar mår jag riktigt bra och har en massa energi. Jag sover fortfarande dåligt men det har blivit bättre. Jag vaknar fortfarande varannan timma men lyckas ofta somna om, så jag får i alla fall 6 timmar sömn per natt även om jag vaknar en himla massa gånger. Undrar när man får sova första natten utan att vakna? Om några år kanske? 🙂

10 dagar kvar till DUE DATE, eller beräknat förlossningsdatum.

Och jag kan inte vänta tills denna graviditet är över. Gud vad trött jag är på att vara tung, osmidig, långsam och svullen.

Jag spenderade eftermiddagen till att leta skor som jag kan klämma i mina heffaklump-fötter i. De är SÅ svullna. Svettade mig igenom de flesta breda skor i en skobutik. Tog en glasspaus, traskade vidare till nästa butik och lyckades sedan hitta ett par flipflops som passade. Gick hem genom parken som vanligt, och en promenad som i vanliga fall tar 20 minuter tog nog 45-50 minuter den här gången. Allt gjorde ont!

När jag väl kom hem så hade en hylla ramlat ner och med den två fina snappglas som var en bröllopsgåva till Reubens morfar och hans svenska mormor från deras svenska släkt, på 1930-talet. Jättefina, handmålade. I kras. Kanske går att limma men det känns så tråkigt.

10 minuter senare rev katten mig, Reuben blev sur på katten och jag började storböla. Tänkte att jag kommer ju INTE lyckas ta hand om en bebis när jag känner mig som ett stort barn själv.

Eftermiddagen avslutades med att jag blev nedstoppad i sängen med choklad och serien Modern Family. Kvällen blev också väldigt mycket bättre då vi gick och åt hamburgare på en lokal pub som har bra mat och är dessutom nyrenoverad, så den är väldigt mysig. Men fy, vad känslosam jag har varit idag. Längtat hem till Sverige och mina föräldrar och bara kännt mig väldigt skör och känslig, och svettig och illaluktande och allt det där som hör till en nästan avslutad graviditet. .

Sommaren har kommit till England! Det är varmt och soligt och helt enkelt rätt underbart. Idag kom fina Angelika hem till dig på besök, med sig hade hon morotskaka och en hel del presenter, både till mig och bebisen. Jag fick ett hemma-pedikyr-kit (kan behövas, minst sagt!) och bebisen fick en superfin t-shirt, små vantar som han kan ha så att han inte river sig i ansiktet, och bokstaven O (guess why?) som vi kan hänga i hans rum, eller kanske på hans dörr.

Vi satt ute i trädgården och fikade i solen, följt av en promenad till det lokala italienska glass-stället och en massa prat tills det var dags för Angelika att ta sig hem till norra London igen. Ännu en gång känner jag mjg så himla tacksam för mina fina vänner. Jag är nästan först i min vänskapskrets här i London att få barn, så jag har oroat mig för hur det kommer att bli, relationer förändras ju när livet förändras. Men just Angelika känner jag mig inte alls orolig för att förlora, hon pratar ständigt om hur mycket hon ser fram mot att få träffa vår bebis! 🙂

En annan sak som gjorde dagen bra var att jag sov i går natt, med hjälp av en sömntablett. Jag fick sju tabletter utskrivna av min doktor i samma veva som jag fick min antidepressiva medicin, och jag har bara tagit de vid två tillfällen hitills då jag inte vill göra det till en vana, plus att det inte känns helt okej att ta en massa mediciner när man är gravid. Men det var SÅ underbart att sova. Jag vaknade såklart en hel del men kunde somna om efter varje uppvak. Annars brukar jag lyckas somna efter kl 2 på natten, sova dåligt fram till kl 4.30 eller 5 och sedan är natten slut för mig. Det är INTE kul.  Ibland lyckas jag sova en stund på dagen men väldigt sällan, då sömnbrist gör mig uppstressad på något vis så jag hamnar liksom i en ond cirkel. Jag hoppas på en bra natt nu och ska inte ta någon tablett igen.

Sommaren har visst kommit till Sverige ser jag, och alla är ute och badar, åker båt och äter jordgubbar.

I samma veva får jag hemlängtan. Det är samma sak varenda sommar, jag vill bo i Sverige! Vid en sjö där man bara kan ha det bra. Sommaren här i England är inte alls lika bra, när det blir varmt blir det nästan för varmt, och om man vill åka och bada så är det ett jäkla projekt. Först ska man ut ur London som tar ett halvår. Sen när man har lyckats med det  så blir det bilköer i alla fall då hela landet är så överbefolkat. Och så när man kommer till stranden så är där också alldeles för mycket människor och gärna ett tivoli, sådär mitt på stranden. Gärna lite högljudda jobbiga människor också och kanske några gamla blöjor som ligger och skräpar. Mmm, mysigt.

Så njut ni, själv hoppas jag kunna komma hem i Augusti om vi vågar flyga så tidigt med en liten bebis. Annars får ni gärna meddela mig om det finns någon billig sommarstuga till salu!

Idag hade vi vår sista del av föräldrakursen som idag endast handlade om en sak – amning.

Det är nog en utav de sakerna jag har varit mest nervös för då jag har hört så mycket om hur svårt det är, och hur ont det gör och hur psykiskt och fysiskt påfrestande det kan vara. Jag har hitills sagt att jag tänker att göra mitt bästa men försöka att inte få för dåligt samvete om det inte fungerar.

Hur som helst, kursen idag var bra men oj vad mycket det är att lära och tänka på. Vi pratade om amning i tre timmar idag, och ändå kändes det som att man jag hade fler frågor jag ville ha svar på. Jag är glad att dessa kurser finns samtidigt som jag känner mig nästan lite nervösare nu än innan, det känns som att det är så mycket man ska lära sig under en relativt kort tid. Reuben följde också med och det är jag otroligt glad för, annars skulle jag nog freakat ut totalt, nu är amningen vårat gemensamma ansvar, inte bara mitt. Han har lika mycket kunskap som jag och allting hänger inte på mig.

Annars känns det som att det finns en hel del stöd för de som vill amma här i London. Vi fick en massa information om så kallade ‘breast feeding cafes’ dit man får gå om man behöver mer hjälp och stöd. De träffas inte på kaféer som det låter som, utan oftast på så kallade childrens centre. Jag är väldigt glad att vi valde att gå just denna föräldrarkurs då jag känner mig mycket mer förberedd än innan, och har lärt mig en hel del! Sen att kvinnan som ledde amningskursen idag tyckte att vi skulle laga mat med utpumpad bröstmjölk behöver man ju inte ta till sig, men hey ho, det mesta har varit väldigt lärorikt.

Jag sover fortfarande skitdåligt och blir innerligt trött på alla människor som envisas med att säga ‘Vänta du bara, hahaha‘. Som att det är det man behöver höra när man är supertung och skittrött, att det minsann kommer att bli värre. Så kanske det blir, men jag mår inte bättre av att höra det nu, snarare sämre!

Nu är det bara två veckor kvar och jag hoppas att jag slipper gå mycket över tiden, jag känner mig så tung, anfådd, svullen och trött och orkar inte vara gravid mycket längre. Reuben är ute med några kompisar i kväll och jag har ätit glass (en annan craving) och ska ta det lugnt och försöka lägga mig tidigt, och hoppas på att jag får sova mer än 3.5 timmar i natt.