BERJAYA

Och så blev det vårdagjämning …

Publicerat den mars 20, 2026 av Anita

Det är den 20 mars och idag klockan 15:46 inträffar vårdagjämningen. Jag smakar lite på ordet … vårdagjämning. Det låter fint. Vårdagjämningen inträffar det ögonblick då solens centrum passerar himmelsekvatorn på väg norrut. Det har jag läst på SMHI:s hemsida …

Och visst börjar det kännas mer och mer som vår. Även om nätterna fortfarande bjuder på minusgrader. Denna tid lockar till fotografering. Jag upptäckte att jag hade tagit så pass många bilder så det var dags att göra ett inlägg och vad passar bättre än att göra det denna vårdagjämningsdag.

Flyttar mig tillbaka två dagar till den 18 mars. Då tog vi vårens första promenad vid Eklundsnäsbadet. Jag tycker det är så vackra färger vid den här tiden. Hösten dröjer sig kvar med sina löv på marken. Isen ligger som ett minne av vintern men börjar ge med sig och öppnar upp blå stråk. Men det bästa av allt är ljuset. Det är ljuset som lyfter fram alla färger.

Här stod jag en bra stund och bara tog in färgerna och ljuset. Mossan på stenarna, isen i samklang med det blå vattnet, gyllene vass, tallar med gröna barr …

Öppet vatten vid strandkanten. Livbojen på plats!

Lite skillnad på storleken på de här träden. Undrar om det lilla till höger kommer att få växa sig lika stort som det till vänster …

Väldigt många dofter som kommit fram. Roligt för en liten hund …

Några sjöfåglar har samlats i de små, små fårorna av öppet vatten …

Kanadagässen …

… och ett svanpar …

Där lämnar jag lunchpromenaden och går vidare till vad som hände igår, den 19 mars! Jag hittade de första blåsipporna när vi var ute på eftermiddagspromenad i närområdet. Hade bara mobilen med mig så bilden blev inget vidare. Skärpan hamnade på det mesta utom blåsipporna, men ändå … det är årets första B L Å S I P P O R!

På en allmän gräsmatta så hittade jag dessutom en massa snödroppar och det blir man ju också glad av …

Det var gårdagens eftermiddagspromenad. Imorse vaknade vi till vindstilla och solsken. Det blev morgonpromenad vid närbelägna Tveta.

Såg ett rött och sött litet hus, kanske en lekstuga …

Det välkända motivet på ”min” ö och den sneda trädstammen. Någon har lutat en pinne mot stenen i förgrunden …

Isen var så vackert randig. Såg nästan ut som vår trasmatta i köket …

Vass mot blårandig is …

Hittade lite konstverk när jag tittade nedåt mot vattnet. Ett näckrosblad ser det ut som …

… och ett av höstens fallna lönnlöv …

Är ju svag för det där med speglingar i vatten. Här speglade sig ett av husen …

Kunde inte låta bli att rotera bilden för att se hur den skulle bli. Blev förvånad för det går knappt att se att det är en ”speglingsbild” som är roterad. Kan konstatera att vattnet var väldigt stilla …

Nedanstående bild tog jag med mest på skoj. Trädstammarna till vänster tycker jag nämligen ser ut som en person som står lite bredbent med tajta byxor och tittar ner i vattnet. Någon mer som ser det?

Och nedan syns platsen där jag tar mina speglingsbilder …

Vandrade till det lilla röda huset som ligger dolt i skuggor den här tiden på dygnet …

Och så sista bilden från morgonens promenad …

För övrigt så kan jag rapportera att årets frösådder av chili och paprika går väldigt bra. Var tredje dag vattnar jag igenom alla plantor och sprejar bladen med näring. Här står de på rad efter genomvattning och sprejning …

… och här är de tillbaka under växtbelysningen …

Om en stund är det dags för en ny vattning och sprejning! Detta med frösådder är ett vårtecken om något. Ett annat vårtecken inträffar nästa vecka för då är det dags för trädgårdsmässan Nordiska Trädgårdar. Det ser jag fram emot. Men nu är det dags att avsluta detta inlägg. Klockan börjar närma sig vårdagjämningsklockslaget (vilket långt ord). Återstår som vanligt bara en sak och det är att önska er alla …

En trevlig helg! 🌷💐🌹

Publicerat i Blåsippor, Chili, Dagbok, Hepatica nobilis | 37 kommentarer

Så lever livet en bit in i mars …

Publicerat den mars 11, 2026 av Anita

Efter en av de kallaste och snörikaste vintrarna på många år så har jag nu fått rejält med vårkänning. Ja, inte i vår trädgård då där snön fortfarande ligger djup. Tydligen är det så att just i vår stad, Södertälje, har det varit en av de snörikaste vintrarna sedan 1940-talet. Men nu lever hoppet om att våren snart är här på riktigt. Längtar efter blåsippor men det lär ta ett bra tag innan det lyser blått i backarna. Här kommer i varje fall lite bilder från mars …

Den 2 mars lyste en vacker fullmåne över oss och jag passade på att ta en bild …

Den 5 mars gick vi lunchpromenaden vid Tveta. Där hittade jag direkt ett vårlikt motiv. De gröna rhododendronbuskarna som täcker in en hel vägg. Framför är det grönt gräs men det som inte syns är att det i nederkanten ligger massor med snö. Men jag riktade kameran så att snön inte syntes, man får ta till sina knep …

På kyrkogården finns bänkar utställda där man kan sitta och titta ut över sjön. Därifrån ser man ”min” ö. Fortfarande is på sjön …

Jag stannar ofta vid de här två träden. Tycker det ser ut som en port ut mot vattnet och så är det vackert med vassen i förgrunden …

Vattnet låg öppet vid det lilla röda huset …

Skuggorna av träden, solen och den blå himlen skapade vackra mönster i blått …

Dagen efter, den 6 mars, blev det ett besök vid Taxinge slott. Här fanns ingen snö kvar alls. Slottet låg där så fint i vårsolens glans …

Det har säkert framgått tidigare att jag är väldigt förtjust i ståtliga träd. Vi passerar på promenaderna vid Taxinge ett stort träd som är fint under alla årstider. Extra fint nu när det inte har några löv och man kan se alla grenar och kvistar. Som en vacker skulptur står det där och sträcker sig mot himlen …

Utsikt över Mälaren …

Har ofta funderat på det där märket och den här gången tog jag en bild som jag försökte ljusa upp för att se vad det står. Högtidsdag kan jag se att det står, bokstäverna W och F och så två datum, 4/7 1869 och 7/7 1889. Och så två händer. Men fortfarande vet jag inte vad det egentligen står för …

Fortfarande ett tag kvar tills det kommer att vara badgäster på stranden …

Vackra blå nyanser matchas av den röda livbojen …

Och nu … ett stort M Y S T E R I U M … Titta på bilden nedan. Ser ni att det hänger en gren i luften? Såg det på bilden när jag hade laddat in den i datorn. Tänkte att ”så kul, jag lyckades tydligen fånga en gren som höll på att falla mot vattnet”. Men sedan upptäckte jag att jag hade tagit flera bilder och den sista en hel minut efter. Och grenen var fortfarande kvar. Ser verkligen konstigt ut för det ser ut som den svävar fritt …

Ett ofta förekommande motiv. Den röda bojen på trädet vid ångbåtsbryggan …

Tycker om lite abstrakta motiv och riktade kameran ner mot isen, eller resterna av isen …

En sista bild ut över vattnet …

Men här är det också en liten sjö. Varje vår blir vattnet stående på gräsmattorna ….

Och så häckarna med sina röda skott. Hade med en likadan bild i ett tidigare inlägg men kunde inte låta bli att ta med en här också …

Den 8 mars blev det en promenad vid det närbelägna koloniområdet. Vackert vårljus ut över sjön …

Tur att kommunen lagt ut spångar …

Kanoterna eller kajakerna ligger på rad och väntar på sjösättning …

I badviken har räcket gått sönder under vintern. Förmodligen av all tung snö som fallit …

En hel del snö kvar även på soliga partier i koloniområdet …

En plats att undvika, Getingbo! Låter ju annars rätt fint som ortnamn. Det finns ju många andra ”bo”-platser typ Kräklingbo, Ockelbo, Habo mm.

I uterummet går det väldigt långsamt i år. Det har legat snö väldigt länge på taket vilket inneburit minimalt med ljus. Först de senaste två veckorna har ljuset börjat nå in igen. Kameliorna som brukar blomma för fullt så här dags har knappt tillstymmelse till blommor. Fick leta länge för att hitta ett par knoppar som är på gång och en enda utslagen blomma …

Clivian är i varje fall på gång om än lite trevande den också. Förra året hade jag 18 blomstänglar. Tror inte det blir lika många i år men det återstår att se …

Hortensian börjar grönska …

Olivträdet är grönt året om …

Och så till slut en blommande pelargon. Det här är sorten ‘Blue Wonder’…

Min Mårbacka har också blommat men de blommorna var utblommade och de nya knopparna hade inte slagit ut så den får det bli bilder på vid ett annat tillfälle.

I mina blå vaser i köksfönstret ersatte jag igår de utblommade tulpanerna med knoppiga nejlikor och brudslöja …

Och så har jag kommit fram till avslutningsbilden som visar hur det just nu ser ut i vår trädgård. Bilden tog jag igår eftermiddag, alltså den 10 mars, men det är precis lika mycket snö idag. Kommer att ta väldigt lång tid innan det är vår hos mig …

Och med det är det dags att avsluta för den här gången. Just nu regnar det så det fina vårvädret vi haft i några dagar är borta. Men … efter regn kommer solsken heter det ju så det är bara att vänta in nya solskensdagar. Och som vanligt avslutar jag med att önska er alla ..

En fin fortsättning på veckan!🌷🌷🌷

Publicerat i Camellia japonica, Clivia, Dagbok, Kamelia | 51 kommentarer

Så gick det med amaryllisarna från julen 2025

Publicerat den mars 5, 2026 av Anita

När jag börjar skriva detta inlägg så skiner solen och det är en känsla av vår i luften. Snart ska vi åka iväg och gå en promenad vid sjön Måsnaren och jag ska ta kameran med mig. Då känns det kanske lite märkligt att börja skriva om amaryllisarna julen 2025. Men, amaryllisar är blommor och blommor är vackra och jag har en del bilder så det är väl dags ändå att få till sammanfattningen av hur det gick med mina översomrade amaryllisar. Viktig information till mig själv inför kommande översomring.

Jag hade sparat tio amaryllisar från tidigare jular. Två stycken var inköpta redan julen 2022 och skulle därför blomma för fjärde gången om översomringen skulle bli lyckad. Kan redan nu avslöja att det gick väldigt bra. Alla tio blommade och i princip alla med fler stänglar än en. De blommade inte till jul men strax efter. Orsaken kommer jag tillbaka till senare. Då jag inte visste om jag skulle få någon blomning så köpte jag ett antal nya ”för säkerhets skull”. En annan anledning var också att jag ville ha blomning under adventstiden.

Nya sorter, inköpta 2025

Blossom Peacock

En tvåfärgad (ljusröd/vit) som blommade med många klockor på flera stänglar. Definitivt en amaryllis som jag kommer att översomra …

Nymph

Inte en ny sort egentligen men jag vet inte hur många gånger jag provat ‘Nymph’. Tycker den är fin men det blir liksom aldrig något av den. Den här fick en enda stängel med två blommor, den som syns på bilden. Stängeln var bara en dryg dm hög och sedan blev det inget mer. Inga blad, ingen mer stängel så den slängde jag redan vid nyår. Det var sista året jag köper ‘Nymph’ …

Alfresco

En vit saknade jag så det satsade jag på, en dubbelblommande. Den producerade totalt sex stänglar. Den kommer jag definitivt att översomra …

Cherry Blossom

En amaryllis med stora blommor i vitt och ljust rosa. Kom med tre stänglar och är en sort jag kommer att översomra …

Mandela

Jag hade redan flera röda men de var mer ljust röda eller kanske man ska kalla färgen tomteröd. Men jag ville ha en riktigt mörkt röd och då föll valet på sorten ‘Mandela’. Jag har ingen bild bara på den utan enbart tillsammans med mina andra röda. Tog bilden för att visa skillnaden på rött och rött …

Den till vänster heter ‘Danu’ och är inköpt 2023. Den till höger heter ‘Ragtime’ också den inköpt 2023. Och så den nyinköpta 2025 som alltså heter ‘Mandela’. Mycket vacker och rikblommande …

Jag köpte också några sorter som jag har sedan tidigare, bland annat ytterligare en ‘Danu’, en ‘Amorice’ en ‘Picasso’ och en ‘Esus’. Bilder på dessa sorter kommer när jag skriver mer om översomringen.

Översomringen

Jag kommer nu i punktform att beskriva hur översomringen av amaryllisarna som jag hade 2024 (flera alltså inköpta tidigare år) gick till.

När en stängel med blommor blommat klart klippte jag av frökapslarna som bildas där blomman suttit men lät stängeln vara kvar tills den vissnat. Då först klippte jag bort den. Bladen lät jag vara kvar och jag vattnade och gav näring precis som till vilken krukväxt som helst. Både blad och stängel ger näring till nya löken medan själva frökapseln lär ta kraft från löken. Krukorna lät jag stå i fönstren inomhus då jag inte vill ha dem i trädgården p.g.a. alla sniglar och i uterummet hade jag ingen plats.
Den 9 september tog jag upp samtliga lökar ur krukorna, tog bort all jord, klippte av alla blad jäms med löken och lade dem sedan i papperspåsar ordentligt uppmärkta med namn och datum. Jag lät påsarna vara öppna i någon vecka för att eventuell fukt skulle dunsta. Idealiskt hade varit att förvara dem kallt men någon sådan plats hade jag inte utan de fick stå i ett rum där det var ca 18-20 grader.
Den 10 oktober fick lökarna flytta ut i uterummet där det nu var en medeltemperatur på 10 grader.
Den 10 november tog jag in lökarna från uterummet för nu skulle de ”väckas”. Jag lät dem stå med rötterna i dricksglas fyllda med vatten och var noga med att lökarna inte fick komma i kontakt med vattnet.
Den 11 november planterade jag lökarna i vanlig planteringsjord. Lämnade halva löken ovanför jorden, vattnade försiktigt så att jorden blev genomvattnad. All vattning skedde därefter på fatet och inte förrän jorden torkat upp ordentligt.

OBS! Normalt brukar jag alltid göra strutar av papper och sätta över löken men det fuskade jag med den här gången. Tyckte det tog väldigt lång tid för lökarna att komma igång så efter två och en halv vecka när ingenting hänt så gjorde jag ändå iordning strutar. Efter det tog det inte lång tid innan det började hända saker. Om det berodde på strutarna vet jag inte men i fortsättningen kommer jag ändå alltid att ha strutar.

Sammanlagt så översomrade jag 10 lökar. Alla blommade och de flesta med flera blomstänglar. Jag kunde konstatera att de äldsta lökarna (inköpta till julen 2022) var de som blommade först och fick också flera stjälkar. Slutsatsen jag drar av det är att lökarna går utmärkt att spara år efter år och det verkar till och med vara så att lökarna lär sig sin nya livscykel så efter vilan så blommar de snällt till jul. Mina blommade inte till jul utan en till två veckor efter. Det tror jag beror på att jag tog upp dem ur krukorna för sent, först den 9 september. Planen var att ta upp dem den 1 eller 2 september men då låg jag i feber så schemat blev fördröjt. Värt att notera till nuvarande översomring.

Efter all denna text är det väl ändå dags för lite fler bilder. Jag börjar med de två amaryllisarna som jag köpte till julen 2022. De blommade alltså i år för fjärde året i rad. Den första är ..

Amorice (köpte ytterligare en 2025 så nu har jag två)

En av mina stora favoriter är ‘Picasso’. Har alltså en som är inköpt 2022 men hittade, till min stora glädje, ytterligare en till julen 2025. Det lustiga är att de ser inte likadana ut. Min gamla från 2022 har mycket mindre rosarött än den som jag köpte 2025. Men båda har namnskyltar som säger ‘Picasso’. Det finns en sort som är nästan likadan som heter ‘Picotee’. Den ska ha röda ränder bara längs bladkanterna precis som min gamla ‘Picasso’ har. Kan det kanske vara så att den är felmärkt? Tog en bild på båda tillsammans för att visa skillnaden …

En annan favorit, inköpt 2023 är ‘Tosca’ …

Tomteröda har jag alltså flera stycken. En sort jag hade sedan tidigare är ‘Danu’, inköpt 2023. Men jag köpte även en 2025 så nu har jag två …

En ljuvlig amaryllis är ‘Lemon Star’. Är väldigt förtjust i vita och den här har dessutom en dragning åt citrongult eller nästan lime. Lite svår att beskriva. Har försökt få bilden så lik verkligheten som möjligt …

‘Rozetta’ är rosa och inköpt 2024 …

En annan fin sort är den rödvita ‘Esus’. Jag köpte en 2024 som blommade fint efter översomringen och jag köpte ytterligare en 2025. Den senaste är jag dock lite tveksam till om jag ska spara. Den blommade med en stängel väldigt fint. Men den andra stängeln orkade aldrig upp. Den har dock många gröna fina blad men jag är tveksam till att spara den då den inte orkade ”blomma klart”. Men en fin sort är det och jag har ju en kvar från 2024 som definitivt ska översomras …

Men den bästa sparar jag till sist. 2024 köpte jag en vit småblommig som har en huvudlök och en massa sidolökar, den heter ‘White Garden’. Den trodde jag aldrig skulle fungera att översomra men det var faktiskt den som blev bäst. Den fick sammanlagt åtta blomstänglar och den blommade dessutom till jul. Hade jag vetat att den var så lätt att översomra skulle jag försökt få tag i ytterligare något ex. Det finns en röd variant också som heter ‘Red Garden’ och den vore ju också rolig att ha. Tyvärr glömde jag ta bilder på den så den enda bild jag har ger den väl inte riktigt rättvisa men här är den i varje fall …

White Garden

Och det var allt i detta mastodontinlägg. Men som jag skrev i början så är det ett kom ihåg för mig själv inför det här årets översomring av amaryllisarna.

Nu är det dags att lägga julblommorna åt sidan och börja koncentrera sig på den årstid som väntar runt hörnet, våren! Egentligen har den väl redan kommit för det är ju mars, den första vårmånaden. Men nätterna bjuder fortfarande på minusgrader och här i stan så finns det på sina håll fortfarande en hel del snö kvar, bland annat i vår trädgård. Men så småningom ska väl också den smälta och släppa fram de första snödropparna.
Jag avslutar med en bild tagen på lunchen idag. Jag hade stora kameran med mig med de bilderna har jag inte laddat in ännu så det får bli en mobilbild. Här syns att isen ligger kvar på sjön men i strandkanten syns endast små snöfläckar. Definitivt en bild som andas vår!

Och med den avslutningsbilden önskar jag er alla en …

Fin avslutning på veckan och en fin helg! 🌷🌷🌷

Publicerat i Amaryllis | 48 kommentarer

Den kallaste morgonen …

Publicerat den februari 3, 2026 av Anita

Ja imorse var det den kallaste morgonen hittills den här vintern. Minus 18 grader. Kan konstatera att vi fått mycket vinter i år. Förra inlägget hade rubriken ”Än så länge har vi snö”. Det hade vi då men sedan kom det plusgrader, rejält med sådana och mycket av snön smälte men långt ifrån all. Sedan kom minusgraderna tillbaka och det kom påspädning av snön så vintern har hållit i sig. Påspädning har det kommit senaste dagarna också. I söndags var vi på lokalrevy och när vi kom ut därifrån snöade det rejält och det fortsatte hela kvällen. Igår snöade det också lite till och från. Men å andra sidan är det ju bara början av februari så det är egentligen inget konstigt. Såg att jag samlat på mig lite bilder och då insåg jag att det var dags för ett inlägg … det andra inlägget för året.

Den här tiden är det inte lätt att promenera våra vanlig promenadvägar men vid Tveta har det i varje fall varit lite upptrampat så det har gått ok. Den 17 januari var en fin vinterdag med en blek sol som skymtade bak molnen och gjorde sitt bästa att förgylla tillvaron …

Isen hade en grönaktig nyans …

Dagen efter, den 18 januari, var det istället dimma.Vi tog promenaden på samma ställe. Tog en bild på ”min ö” och den såg verkligen ensam ut därute i det stora grå …

Men med lite gyllene vass och ett par vackra björkstammar i förgrunden är det lätt att lätta upp det grå …

Undrar hur länge det här trädet ska luta så här innan det faller. Det har vuxit så här i många år nu …

Nu tar jag ett rejält skutt fram i tiden och hamnar på den 31 januari då det var en riktigt solig dag. Vi bestämde oss för ett besök i Taxinge. Isen hade bildat mönster i viken …

Vi var förvånade att det var så lite snö här. Det är ju inte så långt mellan Taxinge och Södertälje, 2 – 3 mil kanske …

Solens strålar letade sig ner mellan trädstammarna …

Isen bar tydligen för skridskoåkning för ett gäng kom skrinnande och stannade en stund vid bryggan …

Vattendraget hade frusit till i rörelsen …

Spännande ismönster …

… och isskulpturer …

På andra sidan vattnet skymtade slottet. Där satt säkert många och fikade …

Båtarna såg frusna ut där de låg och väntade på sommaren …

Och som vanligt fascinerades jag av häckarna som den här tiden på året alltid lyser rött …

Det var sista bilden från Taxinge för den här gången och sista bilden från januari. Nu går jag över till februari. Igår, den 2 februari låg snön vit efter söndagens snöfall. Morgonen var mulen men plötsligt öppnade sig molnen lite och släppte fram lite svagt färgade nyanser …

Skönt att kura inomhus och njuta av tiden med blommor i de blå vaserna …

Och fortfarande blommar en del amaryllisar. Här den röda ‘Danu’ …

Jag börjar närma mig slutet. Jag slutar där jag började med den kallaste morgonen hittills i år. Innan vi gick ut på morgonpromenaden tog jag ett par bilder på rimfrosten på fönstret i uterummet …

… här ser det nästan ut som sånt där glitter man hänger i julgranen …

Morgonpromenaden var kall. Men det var vindstilla så det var ändå skönt när man var ordentligt klädd vilket vi var. Den här morgonen var himlen ännu vackrare än dagen innan. Den här morgonen var molnen gjorda av guld …

Och det fick bli den sista bilden denna kylslagna dag. Det har hunnit bli eftermiddag och fortfarande skiner solen. Det känns verkligen som ljuset är på väg tillbaka. Den här veckan börjar också vinter-OS och då jag är en stor sportfantast så kommer många timmar att spenderas framför teven. Längtar! Och med det så återstår som vanligt bara en sak och det är att önska er alla …

En fin fortsättning på veckan! ⛷🏒 🏂 🌞 🌷

En fin fortsättning på veckan!

En fin fortsättning på veckan

Publicerat i Dagbok, Vinter | 57 kommentarer

Än så länge har vi snö …

Publicerat den januari 13, 2026 av Anita

Det är hög tid att skriva ett inlägg känner jag. Vi har ju haft vinter med snö i ett par veckor nu. Ovanligt mycket vinter och ovanligt mycket snö. ”Haft vinter” skriver jag för imorgon ska det blir nollgradigt och sedan gå över mot plussidan. Blötsnö som kommer att gå över i regn är prognosen. Det jag är mest orolig för är att det troligen kommer att bli halt när regn faller på frusna vägar och gångbanor. Men men … så är vintern i våra trakter.

Det är ändå dags att dokumentera snön känner jag … innan den försvinner. Det började snöa redan under nyårshelgen och på nyårsdagen var det dags för årets första skottning. Den 4 januari såg det ut så här utanför köksfönstret …

… och så här såg det ut i trädgården …

… mycket snö tyckte jag då men … det skulle komma mer.

Den 5 januari var det en vacker vintermorgon och månen hade ännu inte gått och lagt sig när vi tog morgonpromenaden …

På kvällen den 5 januari började det snöa när vi var ute på sena promenaden och det fortsatte hela natten. Vi var uppe på natten mot den 6 januari och tittade på juniorkronorna när de tog VM-guld i ishockey!🥇 🏒 Stort GRATTIS!

Snön fortsatte att vräka ner hela natten och på morgonen den 6 januari, trettondagen, såg det ut så här utanför köksfönstret …

… och så här på trädgårdssidan …

I köket var det nu riktig julstämning med snö utanför fönstret, stjärnan som lyste och de översomrade amaryllisarna som blommade för fullt …

Det var ingen lätt morgonpromenad att ta den morgonen för ingenting var röjt och Lucy försvann i snön. Men husse fick gå före och ”ploga” och jag och Lucy kom efter så hon fick i varje fall klara av att kissa och sedan var det bara att vänta tills snöröjningen varit ute innan vi tog en ny promenad.

Dagen efter, den 7 januari, tog jag en promenad hemomkring för att ta några snöbilder Det var ingen vacker vinterdag. Molnen låg tjocka men snön lyste upp. Jag gjorde bilderna lite extra ljusa för att få fram känslan av vintervit snö …

De här björkarna har jag tagit många bilder på genom åren …

Här var det fint med det höga gräset som lyste som guld …

På kvällen den 7 januari var det återigen snöstorm när vi gick ut på sena kvällspromenaden …

Tog en bild mot gatlyktan för att snöfallet skulle synas …

Dagen efter, den 8 januari hade snöandet upphört. Det var fortfarande mulet när vi tog en sen eftermiddagspromenad men i fjärran öppnade molnen upp och en brinnande himmel uppenbarade sig …

Det kom alltså väldigt mycket snö i Södertälje de här dagarna, 47 cm uppmättes den till. Men det var ändå långt ifrån det senaste rekordet från 2011 som löd på 70 cm. Det året var vi till och med tvungna att skotta taket minns jag. Känns inte så länge sedan men är alltså 15 år sedan! Som tiden går!

Den 10 januari sken solen! Men det blåste, det blåste småspik och var inte alls skönt. Vi bestämde oss för att ta lunchpromenaden i en skog men det gällde att hitta en som åtminstone hade någon plogad gångväg. Det fick bli Kusens backe.

Kusens backe är en tät skog och det enda som syns när man går där är trädstammar. Tog knappt några bilder men de jag tog blev på just … trädstammar. För visst var det vackert när solen letade sig in bland stammarna …

Ibland drog den hårda vinden med sig snö och när den föll bildade iskristallerna en gyllene dimma mellan trädstammarna. Svårt att fånga men det syns lite till vänster i bild …

Nedanför Kusens backe ligger slussområdet och de här idylliska husen …

… fast nja … så idylliskt är det nog inte där de ligger. För där pågår ombyggnaden av slussen och kanalen som aldrig verkar bli klart. Så här har det sett ut i många år nu (de gula husen skymtar till höger i bild)…

P.g.a. all snö har vi inte längre kunnat promenera vid de vanliga ställena utmed vatten. Men efter promenaden i Kusen med en fortfarande skinande sol kände jag att jag ville ta några fler bilder. Vi åkte därför till Eklundsnäsbadet. Husse och Lucy stannade i bilen och lyssnade på radio medan jag gav mig iväg ner mot den frusna snöiga sjön.

Som tur var hade det gått folk där innan och trampat upp en smal stig. Annars hade det aldrig gått att ta sig fram. Nedanstående vy har jag tagit många bilder på men då har det varit vår, sommar eller höst …

Inga skidåkare och inga skridskoåkare syntes till på sjön. Förmodligen var inte isen tillräckligt tjock …

Vackert med vassen i förgrunden. Bilden nedan med solen i ryggen …

… och bilden nedan tagen i motljus …

Fortsatte att ta bilder ”åt olika håll” … återigen med solen i ryggen …

… och så i motljus …

Här syns att det var en ganska bra stig som trampats upp i snön …

En sista bild innan det var dags att ge sig tillbaka till bilen …

När jag skulle gå tillbaka till bilen fick jag för mig att jag skulle gena för att det skulle gå fortare. Det var inget bra val för då märktes verkligen de där 47 cm som hade kommit.

Jag har kommit fram till slutet på detta ”snöiga” inlägg. Ute faller det faktiskt snö just nu men temperaturen närmar sig noll så vi får väl se hur länge nederbörden kommer ned i vit form. Avslutar med en bild jag tog för en stund sedan. Köpte fyra primulor som får agera första vårtecknet hos mig. Ska försöka hålla dem vid liv för att sedan plantera ut dem i trädgården. Fungerar ibland, ibland inte.