Nytt år nya utmaningar,

Ok det har nästa gått en månad på det nya året.
Nytt jobb på samma ställe men en del annorlunda som är bra.
Känner mig lite låg idag men det har bara med en spänd ond nacke, så inget att oroa sig för.

Mina planer för året har jag inte skrivit ner ännu så jag tänkte att jag ska försöka få ner dem här.
Har som vanligt tough viking i maj ska anmäla mig till tjurruset (hoppas att det finns platser kvar till lördagen).
Ska komma igång med träningen igen, viktigt jag saknar det och jag behöver det.
Har funderat och hade n plan att ge gymet på jobbet en termin till på försök men nu i helgen har jag funderat lite till. Och nej jag ska köpa här hos mig istället. Jag har så mycket lättare att komma iväg direkt på morgonen och det kräver så mycket mindre planering och ansträngning att träna här.

NMT finns med och i morgon på jobbet ska jag göra ett schema för jobbet så att det är möjligt att komma igång med det också.

Vad gäller mat behöver jag hitta en rutin som är hållbar både för luncher och middagar, samt mellanmål.
Där är jag ganska nära ändå.

Har öppnat en dejtapp igen och tänker ta tag i att träna på dejting, leka dejting, försöka se det som en lek mer än på allvar.
Försöka hitta mitt nöje i att träffa nya människor och lära mig nya saker mer än att försöka hitta the one and only.

Den viktigaste delen är det jag har låtit växa under en tid, om vad jag behöver och hur jag ska få det. Inga nyårslöften eller planer som handlar om att bli bättre eller godkänd av andra, utan faktiskt handlar allt om att börja behandla mig själv som om jag vore min egen flickvän, min egen bästa ven, min egen partner. Att behandla mig själv som jag vill bli behandlad och som jag försöker behandla andra.

Sen tog min nya chef upp en ny rutin i kommunen, eller ny och ny ett drygt halvår eller så gammal. men vår gamla chef har inte lagt någon vikt vid den. Så nu fick jag mig en ny utmaning som jag är sugen på men också är riktigt rädd för.

Fast jag försöker tänka att den enda förlusten är egentligen att inte försöka. Så here goes... Jag kommer ge det mitt allt.

Så en början på en årsplan och en av mina tänkta belöningar är en träningsresa i oktober....
så vida det inte krockar med tjurruset.

I övrigt tror jag att jag inte tänker ha några siffermål alls utan jag ska peppa mig själv och se vinsterna i görandet och inte resultatet. 

Positivt

Det mesta är faktiskt riktigt bra, jag mår bättre än på många år, och lyckades få försäkringskassan att ge mig ytterligare en månad.

Däremot är kroppen och jag inte helt överens, kroppen är så trött och seg och bara helt utan anspänning.
medan hjärnan/psyket är redo för utmaningar och kul.

Jag är snäll mot mig själv och lyssnar på kroppen men det börjar bli tråkigt...

I går och idag har jag lite sämre dagar, efter en vecka där kroppen sagt ifrån mer än den varit med på planen.
Träffade dr i onsdags som också var tydlig med att nej ingen tuff träning nu under våren, egentligen avrådde hon allt annat än yoga pilates och kroppskännedom...

Så lite uppgivet,

Men jag lägger mig inte platt utan jag gör om planen och tar nya tag men inte just idag.

i morgon är en ny dag... 

instanser som ska hjälpa?

Nu har jag haft kontakt med försäkringskassan ett antal gånger. 

och mer eller mindre varje gång slutar det med ångest och tårar i mängd 

De nya regelverket som de ska följa är verkligen inte att leka med. 

Nu så har jag varit sjuk i ett halvår snart och jo men då är det så att jag ska prövas mot vanligt förekommande arbeten, och det kan jag både förstå och i vissa fall hålla med om. När det nu kommer till utmattning, och utmattningsdepression så ska man ju minska stress och yttre påfrestning. 

Man ska få tillbaka kroppen i normalt lugnt läge. 

och jag vet då inte om jag är dum på något sätt men att byta jobb, arbetskamrater eller uppgifter upplever jag inte som lugnande. 

men kontentan är att jag ska tillbaka på heltid. 

så hoppa över 75% och gå direkt till 100% 

låter helt rimligt va? 

Just nu bara helt slut på ett sätt som jag inte varit på så otroligt lång tid... 

Så försöker jag då vara lugn och frågar om det kan gå lösa med en tydligare plan att det är att jag efter 4 veckor på 75% ska gå tillbaka till 100% men nej då det tror hon inte. 

nere men jag har ju inte haft något bakslag sen vi kom på att det inte bara var vanlig depression utan utmattningsdepression... nej inte då heller. 

utan alternativet är något som kallades förebyggande sjukpenning. Då man ska ha en plan etc. men då tydligen gärna gå i behandling. 

Jag blir så frustrerad och ser så många bli slagna av systemet... 

Just nu vill jag bara ge upp och skita i... 

men så klart kommer jag inte göra det.. 

jag har bokat läkartid och hoppas att den personen kan hjälpa mig annars får jag väl helt sonika lösa det själv som vanligt... 

så otroligt ledsamt... 

systemet som ska vara till för oss straffar oss som kämpar och behöver det... 

jag har fan ta mig gjort allt som jag blivit tillsagd, jag har följt varenda plan och jobbat för att inte utnyttja systemet... men straffet kommer ändå... 

tack som fan... 

lite positiv idag,

Ok efter terapin i torsdags har jag äntligen börjat känna att jag kan ta tillbaka kraft och makt igen.
hon sådde några frön som har fått börja gro och ge energi.

Så idag kunde jag börja utrycka och rikta det i en riktning som är positiv och kan börja ge kraft och energi.

Jag började på en plan och ska fortsätta med ytterligare en plan... börja med uppbyggnad och inte gå ut för hårt men ändå ställa krav.

så är det bara att hoppas att det bär hela vägen. Så att jag efter kan ta tag i de andra grejerna...

känns svårt att göra om samma resa om och om igen den här gången vill jag som komma igenom helt inte bara laga utanpå...

universum eller hjärnan

Hur är det möjligt att den ljudboken jag väljer utifrån författare, har detaljer som triggar och knyter an precis hur det läns.
det har hänt så många gånger den här sommaren och jag fattar att det är min hjärna som gör de kopplingarna för att det är det som behövs.

men den här gången är det fan lite för jobbigt.
Men som alltid så möter jag det head on.
Trots att min instinkt säger till hela min kropp att fly låtsas som ingenting sätt på dig masken och försök leva...

ilskan och sorgen blandar sig som en riktigt äcklig drink kl 03 desperat och smakar illa.
alla känslor är som nålar knivar genom hela mig.

så förbannat sant ingen har någonsin ingen har någonsin.....

jag tänker inte skriva det helt för det gör för ont...
jag tänker inte gå med på det...
jag tänker fortsätta kämpa inte för att jag inte vet hur man gör något annat utan för att jag väljer att göra det...

satan vad arg jag är... 

Jag har svårt att erkänna att jag är så djävla arg för att hon lämnade mig för att hon fortsätter lämna mig. På något vis är det lättare att vara arg på alla andra vuxna för att de inte gjorde något.
jag har svårt att tillåta de känslorna av många orsaker, dels för att det är dubbelt.
jag längtar och önskar fortfarande att hon fanns och ville ha mig, ville älska mig ville ta hand om mig.
och att både vara så arg och besviken ledsen och övergiven samtidigt som jag längtar blir förvirrande och jobbigt...
men det är också så att jag förstår varför hon lämnade mig, jag förstår och skulle kunna förlåta det om hon bara fanns där.... om hon bara älskade mig nu...
Jag förstår att hon inte hade något riktigt val att hon trodde att hon gjorde rätt att hon inte i sin vildaste fantasi trodde att jag skulle fara så illa.

jag förstår och vet att hon gjorde det enda hon kunde.
Jag har längtat så länge och försökt förklara vad och hur och varför. jag har förlåtit och försökt
men hon kan inte bättre och det sårar så otroligt mycket

fan fan fan... 

försöka känna

Terapin igår var tuff, saker som jag trodde var helt klart kom upp i en annan form och jag har inte riktigt förstått hur sammankopplat det är.
Med allt som inte är klart.
Men det hänger ihop självklart det har jag ju alltid vetat men att det är den situationen som kopplar ihop det, visste jag inte.
jag har inte riktigt undersökt det.
Nu började jag undersöka och fan vad ont det gör.

Den första gången har satt djupa spår det har jag vetat länge, och att den speglar mycket av vad jag tänker och gör visste jag också.
Men att det är henne jag är arg och övergiven av i mycket större utsträckning visste jag inte.
Att jag inte vågar vara arg på henne för att jag fortfarande saknar och längtar efter att hon ska finnas, komma och rädda mig.
minnen av drömmar fantasier om att hon ska komma och hämta mig ta hand om mig se till att jag är trygg.
minnen av att längta och inte förstå vad jag har gjort fel för att hon ska lämna mig.
minnen av att önska att jag vore bättre och mer värd så att hon ska komma och hämta mig ta hand om mig ge mig kärlek.

precis samma känslor som jag bär än idag.
jag är inte lika mycket värd som alla andra.
jag ska vara stark och klara mig själv.
Jag är inte lika älskad som andra.
jag är inte värd att bli omhändertagen och älskad.

jag vet att det är tankar och jag vet att de har sitt ursprung i historia och att det inte betyder att det är en sanning.
jag vet att jag måste sluta tro på det.

just nu gör det bara så ont...