Ristningar

Förr eller senare lär det väl klarna och vi får veta vad som egentligen händer. Just nu verkar det som om det faktiskt äger rum någon form av förhandlingar mellan USA och Iran. Ett 15-punktsprogram har lagts fram av USA och för ett par timmar sedan konstaterade Trump att USA fått en present av Iran.

Den presenten är värd en enorm massa pengar, hävdade han och lite pressad på vad det var för slags present, kröp det fram att den var olje- och gasrelaterad. Kan det vara någon slags löfte att släppa igenom mer trafik genom Hormuzsundet, så att olje- och gastransporterna kan normaliseras någorlunda.

Vi får väl se om karln står där och blåljuger som han gör flera gånger om dagen. Eller om det ligger någon sanning i det han säger. Bara framtiden ger svar. Kanske. Så kommer striderna att upphöra? Blir det fred?

Tveksamt. Kraven på Iran är i princip att de kapitulerar och lovar att aldrig mer ”bråka”. Ja, så står det förstås inte i handlingarna som kanske diskuteras nu. Men det är andemeningen.

Vi får se hur det går.

Nu några andra ord om en annan sak. Om ungefär tre veckor är val i Ungern. Valet är avgörande om Viktor Orbán fortsätter som premiärminister eller om utmanaren Péter Magyar vinner. Orbán leder ju det konservativa partiet Fidesz medan Magyar basar för ett liberalt oppositionsparti som heter Tisza. Den senare har för närvarande ett övertag i opinionen.

Det är dock inte helt otänkbart att både USA och Ryssland på olika sätt försöker stödja Orbán och därmed påverka valet. Trump har förklarat att han ger Orbán allt stöd och i slutet av valrörelsen skickas USA vicepresident JD Vance dit. Orbán har också väldigt goda kontakter med Rysslands president Vladimir Putin. Den senare sätter säkerligen med glädje igång alla slags verksamheter som påverkar valet.

Om det blir så att Orbán vinner valet, så är det hög tid att EU samlar sig till ett beslut om att kasta ut Ungern ur EU. Viktor Orbán har under lång tid gjort sitt allra bästa för att sabotera EU:s arbete. Han är emot allt stöd till Ukraina. Och under de senaste dagarna har det framkommit att hans medarbetare direktrapporterar till Ryssland om vad som händer i de slutna mötena.

Orbán har under flera års tid försämrat rättstryggheten i landet och har strypt massmedierna. Landet har gått i en auktoritär riktning som går på tvärs med grundvalarna i EU.

Nu ska jag sluta för i kväll. Min dag har varit bra.

Ingen vet vad USA:s president Donald Trump tänker. Eller hur han tänker. Ibland kan man som långt utanförstående tro att han inte vet det själv. Att impulser leder fram till spontana beslut. Att han inte kan förstå konsekvenserna av sina beslut. Jo, han har ett mål – att göra upp. Att göra en så kallad deal. Och då en uppgörelse som i slutändan gynnar honom själv eller någon i hans familj. Möjligen också någon eller några som smickrar honom.

Han besked om en sak följs av ett motstridigt besked kanske bara en dag därefter. Som att kriget mot Iran i stort sett var över. Dagen efter skulle han bomba skiten ur Iran genom att angripa landets energianläggningar inom 48 timmar, bara för att efter ytterligare en dag ge fem dagars uppskov.

Nu säger han att förhandlingar pågår. Att det är Iran som ringt honom. Iran förnekar att förhandlingar pågår. Utomstående vet inte vad som gäller. Vad som möjligen kan vara sant. Men om förhandlingar förs så kan man fundera på vem eller vilka som på den iranska sidan som förhandlar. Och hur buden från respektive part ser ut. Och om en eventuell iransk förhandlare verkligen har mandat att förhandla.

USA och Israel skulle nog vilja se en total kapitulation av Iran. Det är svårt att tänka sig att Iran accepterar en sådan.

Det blir förmodligen fortsatta strider som gäller. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu säger sig ha talat med Donald Trump och de är uppenbarligen överens om att att fortsätta attackerna mot mål i Iran och Libanon. Israels attacker mot Libanon har hittills krävt över 1 000 dödsfall. Hur många som har dött och skadats i Iran har jag inte sett några uppgifter om.

Det kommer – om striderna fortsätter – att råda stor oro i världen över vad som händer med produktionen och transporterna av olja och gas. Redan råder brister på framför allt gas i delar av Asien. Priserna på bränsle och gas har ökat dramatiskt runt om i världen, Aktiebörserna svänger kraftigt upp och ned allt efter beskeden som kommer ur Trumps mun, vilket i sig är bevis på hur oroligt det är.

Hur det hela slutar och när det slutar är det ingen som vet. Ryssland gillar starkt utvecklingen eftersom de mycket högre oljepriserna starkt gynnar deras ekonomi och därmed ger resurser till att fortsätta kriget mot Ukraina. För Rysslands president Vladimir Putin har på intet sätt gett upp målet att eliminera Ukraina som självständig stat.

Donald Trump har ju dessutom lättat på sanktionerna mot Ryssland så att de lättare kan sälja sin olja och sin gas. Trump har ju till och med tillåtit iranska oljetankers att gå i hamn och leverera sin olja. Allt i syfte att lugna ner marknaden och i någon mån kompensera för all den olja som inte tar sig ut från Persiska viken genom Hormuzsundet.

Vi får fortsätta att leva i ovisshet om framtiden. Det gör vi i och för sig alltid, men när det inte är krig helt nära oss eller långt ifrån oss men då med vådliga konsekvenser för vår ekonomi så är framtiden på något sätt mer förutsägbar.

Här hemma gläds jag åt att dagarna blir längre och snön nästan är borta. Snart sticker väl någon blomma upp ur snöfria gräsmattor och mot någon södervägg. Det känns bra att kunna uppskatta de små sakerna i den absoluta närheten.

Så, mina vänner, min dag har varit bra och jag är ytterligt tacksam för det.

Det blev som ledaren för Liberalerna ville. Simona Mohamsson blev omvald till partiets ledare vid det extrainkallade landsmötet i kväll. Det var ett digitalt möte med mycket tekniskt strul. Faktiskt tog det cirka fyra timmar innan det var klart.

Tanken var att Mohamsson skulle väljas med acklamation. Det vill säga inte någon omröstning. Men oppositionen kunde ändå driva igenom att de som ville inte skulle behöva rösta utan avstå. Det i sin tur resulterade i följande: Landsmötet skulle ha 183 röstberättigade ombud. 177 var inloggade. 95 röstade för att Mohamsson ska fortsätta som partiledare. 82 avstod från att rösta.

Det i sin tur betyder rimligen att 82 av ombuden – som ska representera medlemskåren i partiet – inte vill ha Mohamsson som partiledare. Eller att de i alla fall i högsta grad ogillar den snabba process som Mohamsson tvingat fram efter sitt högst överraskande besked att hon gjort upp med Sverigedemokraterna och dess ledare Jimmy Åkesson. En överenskommelse som innebär att Liberalerna som parti accepterar att Sverigedemokraterna får sitta i regeringen. En överenskommelse som dessutom går på tvärs med landsmötesbeslutet från november förra året.

Det ska bli ytterligt intressant att följa utvecklingen fram till valet. Kommer Mohamssons enmansshow att ge partiet ökat stöd i opinionen och därmed fler väljare i höst? Jag tror inte det. Snarare tvärtom. Men det har jag ordat tillräckligt om tidigare.

Under de senaste dagarna har jag uppmärksammats än mer på hur Tidöregeringen, pådriven av Sverigedemokraterna, behandlar personer som inte anses platsa i Sverige och därför ska utvisas. Jag blev väldigt upprörd när jag läste och förstod hur det fungerar.

Migrationsverket har ju byggt upp så kallade förvar, där personer som väntar på utvisning ska vara till dess att utvisning kan ske. Tanken från början var att bara de som kan utvisas (att deras hemländer tar emot dem), men som riskerade att gå under jorden skulle sättas i förvar. Redan förra året riktade Riksrevisionen stark kritik mot dessa förvar, eftersom de inte drevs rättssäkert. Det riskerade att utsätta individerna för onödigt lidande.

Hur är det i dag? Förvaren är som ett fängelse. Eller värre än ett fängelse. Fyra till åtta personer sover i samma rum. De förvarade får bara gå ut på en rastgård korta stunder. Övervakade. Ingen sysselsättning. Det förtjänar verkligen att nämnas att dessa personer inte har begått några brott. Brottslingar som ska utvisas hanteras av Kriminalvården.

Och inom Kriminalvården är det maximalt två personer i samma cell. Vilket i sig anses vara ett stort problem. I fängelserna finns det sysselsättning. Straffet är tidsbestämt. Icke så på Migrationsverkets förvar. Där kan personerna förvaras i förhållanden som är rent omänskliga (enligt normala normer och jämfört med hur det fungerar inom Kriminalvården) i ett år. Den tiden ska utökas till 18 månader.

Den här politiken är – som jag ser det – djupt inhuman och kränkande mot individer som inte har gjort något fel. Politiken är oacceptabel.

Men det är en sådan politik som Tidöpartierna driver, påhejade av Sverigedemokraterna. Jag hoppas sannerligen att övriga partier driver på för att försöka få till förändringar. Man får inte behandla folk så här, tycker jag.

Min dag har varit bra.

Det

Så står det då klart att den tidigare ledaren för Folkpartiet liberalerna, Lars Leijonborg, engagerar sig i partiet igen. Ett sms från nuvarande och starkt kritiserade ledaren Simona Mohamsson fick honom att kandidera för Liberalerna. Tanken är förstås att Lars Leijonborg med sina erfarenheter och sitt kända namn ska få liberaler att rösta på honom och på partiet.

Liberalerna ligger i opinionen synnerligen skrynkligt till. Enligt vissa opinionsmätningar har partiet inte ens nått upp till två procents stöd. Det krisartade opinionsläget fick Simona Mohamsson att göra upp med Sverigedemokraterna för att försöka få stödröster. Och nu även rekryteringen av Leijonborg. I jakten på röster har partiet valt att göra upp med det parti som rimligen står längst från personer med liberala värderingar.

På söndag kommer Simona Mohamsson att klara förtroendeomröstningen. Det finns inte någon motkandidat till henne. Därmed råder hennes linje. Utsikterna är goda för att den linjen inte kommer att leda till att partiet klarar fyraprocentsgränsen till riksdagen i höstens val.

De närmaste opinionsmätningarna kommer förmodligen att visa tendenser till förändringar i någon form efter den senaste veckans turbulens i och kring Liberalerna. Det ska också bli intressant att se hur många aktiva liberaler på olika poster – lokalt, regionalt och nationellt – som hoppar av för att söka sig till något annat parti.

Konsekvenserna av USA:s och Israels krig mot Iran har blivit stora. Iran försvarar sig självfallet genom att skicka drönare och missiler mot mål i Israel och i Gulfländerna där USA har baser. Nu har båda sidor börjat förstöra oerhört för världen viktiga energianläggningar.

Fortsätter striderna kan detta få stora globala konsekvenser. Redan syns de och konsekvenserna blir som så ofta allra värst för fattiga människor i fattiga länder. Skadorna på en del energianläggningar i Gulfländerna är så stora att de tar mellan tre och fem år att reparera. Under så lång tid kan också problemen runt om i världen att bestå.

Troligtvis blir det också en ekonomisk kris. Eller en sådan kan i alla fall inte uteslutas, såvida inte kriget i Mellanöstern upphör tämligen omgående.

Ja, det är en eländig värld vi har kommit att leva i. Stollar till statschefer kan verkligen ställa till det.

Min dag har varit bra.

Klimatpolitiska rådet presenterade sin årliga rapport i dag. Ingen från regeringen var där för att ta emot den. Det är annars brukligt att ansvarig minister deltar. Kanske är det förståeligt att de ansvariga uteblev. Rådets slutsatser innebar en bister kritik mot regeringen.

Enligt rapporten så kommer EU:s klimatmål inte att nås till 2030. Regeringen har under sina snart fyra år vid makten snarare förvärrat situationen. Bränsleskatten har sänkts och reduktionsplikten förändrats så att mindre inblandning av biobränsle krävs. Färre el- och hybridbilar säljs i förhållande till vad som kunnat vara möjligt om stimulanserna för att köpa sådana fordon varit bättre och inte försämrats.

Säkerligen finns det många andra faktorer som bidrar till att klimatmålen inte kommer att nås. Det handlar sannerligen inte bara om transporter i olika former utan så mycket mer. Industrin i bred bemärkelse och – tror jag – skogspolitiken spelar också stora roller.

Om Sverige inte klarar klimatmålen som EU satt upp och som ska klaras finns en risk för att Sverige får böta. Men det är väl en process som tar sin början först efter 20230 när allt ska utvärderas och tröskas i administrationer och inom juridiken.

En helt annan sak som har att göra med Klimatpolitiska rådet och som förmodligen inte en enda bryr sig om, tog jag fasta på när bilderna rullade från TV:s bevakning av rådets presskonferens angående rapporten.

På bilderna som visades står det Klimatpolitiska rådets namn. Men det står på tre rader:

Klimat

politiska

rådet

Jag har en gång fått lära mig att när ett ord delas av för att börja på en ny rad så ska det finnas ett bindestreck med. I det här fallet skulle och borde det ha varit ett bindestreck efter Klimat. Så här:

Klimat–

politiska

rådet

I och för sig är jag inte den rätta personen att hålla på att rätta andra. Jag bara skriver och hoppas att det blir rätt. Grammatik och sådant var inte min likör i skolan. Jag skriver fel, har svårt att skilja på de och dem, syftar dåligt och gör säkerligen andra fel också.

Men jag fortsätter att skriva ändå. För det är ju så roligt!

Roligt är det inte i Mellanöstern där kriget fortsätter och dessvärre tycks trappas upp. I och med att olja och gas – både produktionsmässigt och distributionsmässigt – berörs kommer världen att drabbas på ett olyckligt sätt. I allra högsta grad negativt är det också för Ukraina vars försvarskrig mot Ryssland försvåras ytterligare.

Min dag har varit bra, vilket jag är ytterst tacksam för.

Det har ju spekulerats i att den tidigare EU-ministern och liberalen Birgitta Ohlsson skulle kunna ställa upp som motkandidat till Liberalernas partiledare Simona Mohamsson nu på söndag. Birgitta Ohlsson har ju varit riksdagsledamot för Folkpartiet som det hette tidigare och Liberalerna mellan åren 2002 – 2018. Under mandattiden 2010 – 2014 var hon EU-minister i Reinfeldts regering. Men hon hade även ansvar för konsument- och demokratifrågor.

Efter att ha utmanat Jan Björklund om ordförandeposten i Liberalerna – och förlorat – lämnade hon politiken. Hon har därefter arbetat på en kommunikationsbyrå och sedan början av 2020-talet som chef för National Democratic Institutes program för politiska partier i Washington.

Birgitta Ohlsson är med andra ord en liberal med tunga meriter. Men i dag gav hon ett besked som är bättre än det som spekulationerna har gått ut på. Birgitta Ohlsson ställer upp på valbar plats på en lista för Centerpartiet! Redan i förra valet röstade hon på Centern och nu kommer hon – efter vad jag tror – att ta med sig många besvikna och förbannade liberaler över till det partiet.

För det är väldigt många liberalt sinnade personer som inte på något sätt kan förstå Simona Mohamssons tvärvändning. Vi får väl se på söndag hur Mohamssons strategi fungerar. Det är ju möjligt att hon vinner förtroendeomröstningen. Men det blir en, som man säger, Pyrrhusseger eftersom partiet kommer att åka ur riksdagen i höstens val.

En anledning till att jag tror på Birgitta Ohlsson är att jag sett henne arbeta på nära avstånd. Jag anställde henne nämligen som ledarskribent på Sundsvalls Tidning. Där gjorde hon ett utmärkt arbete. Det var innan hon blev vald till ordförande i Liberal Ungdom.

Så – kort uttryckt – tycker jag att det är bra att Birgitta Ohlsson än en gång engagerar sig i partipolitiken på det nationella planet. Hon har många erfarenheter som hon tar med sig till Centern och inte minst personliga sådana. Under några år under 2020-talet har hon varit nära döden ett par gånger. Aggressiv bröstcancer och leukemi är det som hon har gått igenom.

Min dag har varit bra och avslutades med ett möte med bostadsrättsföreningen. Givande och lärorikt som vanligt.

Två unga människor har dött av och totalt sett har 15 personer visat symptom på epidemisk hjärnhinneinflammation i England. Självklart har de engelska hälsomyndigheterna försökt hitta källan till smittan och tror att den kan kopplas till ett evenemang i Canterbury i grevskapet Kent.

Jag läste den här nyhetsartikeln i DN med stort intresse. För plötsligt erinrade jag mig att jag själv drabbades av hjärnhinneinflammation när jag var ung och bodde i Örebro. Faktiskt minns jag ganska väl hur jag insåg att något var fel. Men jag minns inte hur gammal jag var. Jag kan tro att jag var någonstans i det åldersspann som man är i när man går i mellan- eller högstadiet.

Jag var på väg hem, gissar jag, när jag på Stortorget plötsligt och utan anledning blev så illamående att jag spydde på gatan. Utan att kunna hejda det. Fick ont i huvudet. Jag antar att jag pallrade mig hem genom Oskarsparken, men sedan minns jag inte så mycket.

För att göra en lång historia kort blev jag liggande en stor del av sommarlovet. Jag hade fått hjärnhinneinflammation enligt en läkare som tillkallades. Gissningsvis fick jag väl också medicin av något slag. Stel i nacken var jag. Det minns jag också.

Enligt DN:s artikel beskrivs symptomen så här: svår huvudvärk, illamående och kräkningar samt nackstelhet. Ja, det finns förstås fler symptom, men jag tar dem som passade på mig. Sjukdomsförloppet är ofta väldigt snabbt.

Jaha, när man läser nyhetsartikeln så inser jag att jag nog var ganska sjuk då. Tur att jag i alla fall överlevde. Annars hade jag ju inte kunnat berätta det här. Ja, det är ju tur på en massa andra sätt också. Än en gång får jag anledning att vara tacksam för att jag blivit född när jag föddes och att jag föddes i det här landet. Och har levt under den här tiden upp till skaplig ålder.

Snacka om att ha varit och vara privilegierad i livets lotteri.

Och med det slutar jag denna skrivövning. Min dag har varit bra.

Det är onekligen lite intressant att de liberala ministrarna nu samfällt säger att de lämnar sina poster om det är så att partiledaren Simona Mohamsson förlorar förtroendeomröstningen på det extra landsmötet på söndag. Det kan i sig innebära att en regeringskris hotar, vilket i så fall skulle kunna få regeringen på fall bara ett halvår före valet.

Nu tror jag egentligen inte att det händer. En eventuell regeringskris som orsakas av ett totalt splittrat parti förbättrar ju inte precis läget för partiet inför det kommande valet. Så det blir nog så att en majoritet på det extra landsmötet ger partiledaren sitt stöd – även om det kan ske under stora protester.

Men om hon får stöd för sin linje och därmed sin överenskommelse med Sverigedemokraterna – ja, då lämnar en lång rad liberaler sina poster både centralt, regionalt och lokalt. För så är det att överenskommelsen med Sverigedemokraterna i grunden strider mot de värderingar som bör vara grunden i ett liberalt parti.

Jag skulle tro – i alla fall som läget ser ut just nu – att Liberalerna inte klarar gränsen för att komma in i riksdagen i höstens val. En anledning till överenskommelsen med Sverigedemokraterna sägs vara att partiet vill ha stödröster i sådan omfattning att nuvarande Tidöpartierna kan fortsätta regera.

Dröm vidare, kan man nog säga. Även regeringens andra parti av de tre som utgör regeringen, Kristdemokraterna, kan behöva stödröster för att klara sina riksdagsplatser. Det blir garanterat inte några över till Liberalerna.

Så enda chansen för Liberalerna och för dess ledare Simona Mohamsson att få en plats i riksdagen – förutsatt att Tidöpartierna får en majoritet av väljarnas röster – är (som jag ser det) ett arrangemang som vi senast såg 1985-1988.

Då gjorde Centerpartiet och Thorbjörn Fälldin slut på dåvarande KDS´s ökenvandring genom en så kallad valteknisk samverkan. KDS-ledaren Alf Svensson kom in i riksdagen på ett Centermandat. Liknande skulle kunna hända nu om Sverigedemokraterna eller Moderaterna skulle vilja släppa in Mohamsson på en valbar plats.

Men jag tror inte att det händer. Mohamsson får nog i slutändan nöja sig med att gå till historien som den som dödade det liberala partiet i landet.

Dock tror jag att ett nytt kommer att skapas. Och växa. Så småningom. Men ett ruinerat förtroende kommer att ta tid att reparera.

Min dag har varit bra.

Simona Mohamsson, Liberalernas partiledare, anser tydligen att det är hon som är Liberalerna. Att partiet ska göra som hon tycker. Att det är hon som bestämmer. De dragen som kom fram i kvällens Agenda i SVT är tydliga. Liberalerna har valt en partiledare som inte är särskilt intresserad av intern partidemokrati. Måhända har hon inspirerats av Donald Trump eller Viktor Orbán. Vem vet?

Nästa söndag ska Liberalerna genomföra ett extra så kallat landsmöte. Den enda frågan som då ska behandlas är inte den uppgörelse som partiledare Mohamsson har träffat med Sverigedemokraternas ledare. Frågan på dagordningen är om Simona Mohamsson ska bli vald som partiledare. Det vill säga har hon gjort samarbetet med Sverigedemokraterna till en fråga om hon ska sitta kvar eller inte.

Om hon får sparken – det vill säga att en majoritet av ombuden – säger nej till henne som partiledare, så lämnar hon förstås regeringen. Och med henne övriga liberala statsråd, får man tro. Oppositionen i partiet – som helt togs (som det heter) på sängen av beskedet om SD-samarbetet – hinner näppeligen inte jaga fram en motkandidat till Mohamsson till på söndag.

Och skulle man lyckas med det – hur kan man då få fram övriga personer till de topposter i partiet som krävs om Mohamsson går och exempelvis tar med sig de 13 personerna i partistyrelsen som röstade för samarbetet med SD.

Tyvärr talar det mesta för att Mohamsson sitter kvar på sin post om en vecka. Men partiet har sargats till döds. Men måhända är det av godo. För då finns det kanske en möjlighet att ett nytt parti, med en klar socialliberal profil, kan skapas och som kanske, kanske kan nå riksdagen 2030 eller 2034.

Vad vet jag? Ingenting. Ja, ingen vet någonting om framtiden. Vi får avvakta och se vad som händer. Från mitt skrivbord så här på söndagskvällen finns det inte mer att göra än att göra precis det som jag nyss har gjort. Nämligen påpeka det oförutsägbara i framtiden.

Min dag har varit bra.

Kina, Frankrike, Japan, Sydkorea, Storbritannien och flera andra länder borde skicka krigsbåtar till området runt Hormuzsundet. Ja, alla länder som tar emot olja som gått genom Hormuzsundet borde hjälpa till för att hålla sundet öppet och därmed möjliggöra fortsatta oljeleveranser.

Det tycker den amerikanska presidenten Donald Trump som tillsammans med Israel drog igång kriget mot Iran. Visserligen hävdar både Trump och Israels premiärminister Benjamin Netanyahu att de bombat och bombar sönder allt militärt i Iran. Trots det försvarar sig Iran och landet har i stort sett lyckats stänga det för oljemarknaden så viktiga Hormuzsundet. Genom det transporteras ungefär 20 procent av världens behov av olja.

Självklart har detta krig nu fått effekter på bränsle- och gaspriser. Även i USA och där gillar den breda allmänheten verkligen inte de högre bränslepriserna. Missnöjet växer och därmed också missnöjet med presidenten och hans parti. Kriget som Trump startade har också fått en del namnkunniga republikaner att ta avstånd från honom. Om lite drygt åtta månader är det val till kongressen i USA och om missnöjet fortsätter kan det förhoppningsvis bli demokratisk majoritet i såväl representanthuset som senaten.

Men åter till kriget i Iran. USA har kraftigt bombat den iranska ön Kharg som är jätteviktig som oljenav. Mer än 90 procent av den iranska oljeexporten går via denna ö. Än så länge har inte oljeanläggningarna attackerats, men det kan bara vara en tidsfråga innan det sker. Vilka konsekvenser det skulle få kan man bara spekulera i. Och det både utifrån synpunkten hur kriget skulle utvecklas – eller avvecklas – och hur världsmarknadspriset på olja och gas kommer att utvecklas.

För oavsett om kriget tar slut i morgon eller fortsätter i veckor eller månader så kommer bränslepriserna att vara höga under en ganska lång tid framöver.

Det krig som Israel nu mest tycks fokusera på är att slå ut rörelsen Hizbollah. Israel bombar flitigt i södra Libanon och i huvudstaden Beirut. Nu har Israel uppmanat alla boende upp till fyra mil från landets södra gräns mot Israel och lämna området. Troligen är Israel på väg att sätta in markstyrkor i området för att eliminera alla möjligheter för Hizbollah att verka från det området. Troligt är väl också att bebyggelsen i detta stora område kommer att möta samma öde som majoriteten av byggnaderna i Gaza. Nämligen att förvandlas till grus.

Ja, det är en eländig värld vi lever i. Galningar och stollar som leder många länder gör sannerligen inte världen säkrare eller bättre. Deras till synes omättliga behov av makt och rikedom är en drivkraft som föröder allt runt dem.

Apropå inledningen av dessa rader. Må Trumps rop på hjälp klinga ohörda. Han får se till att själv klara ut de problem som han skapat. Kan jag tycka.

Glad och tacksam över att min dag har varit bra.