TANKESMEDJAN

Hej hopp vad tiden flyger iväg. Får hoppas att det stillar sig lite nu så att man kan få njuta av en lång vår och sommar när det blir så dags.

Har fått tid på neurologen i Uppsala för en sista scanning och denna gången en sk PET/MT där jag får radioaktivt spårämne/kontrast och sedan gör de en scanning för att se hur hjärnan ser ut i vilande tillstånd och hur dess metabolism ser ut. Vitte tusan hur det fungerar men det är i alla fall en möjlighet för dem att minska området i höger tinningslob som nu är lite för brett för att de skall se hur det ser ut med möjlighet för ev kirurgi. Tror inte riktigt på att det kommer funka men vi får se. Sedan har de i alla fall gjort att de kan ”från utsidan” för att se hur det fungerar. Så får de ha en storrond till och dividera och därefter beslut om kirurgi eller ändra behandlingsform vad gäller tabletter. Har ju haft hormonterapi sedan september och jag upplever anfallen som ”mjukare” eller hur säga och lite färre de dagar det brukar komma. Men det gäller ju att få rätt nivå på grejerna då östrogenet gasar och progesteronet bromsar så att det inte stökar om i skallen samt fungerar med övriga systemet. Så den 19/3 är det dags för en sväng till Uppsala igen. Förhoppningsvis sista vad gäller skallen åtminstone.

Gospelkören övar för föreställningen i april och det är inte riktigt vår musik och inga lätta stämfiler att följa men vi kämpar på och det låter riktigt bra trots allt 🙂

Idag var syrran med Amigo till veterinären igen då han verkade ha ont och det blev ny omgång med smärtstillande för den lille gamla gubben.

Tja, i övrigt rullar det på. Vårsådden på tomatfronten och lite blommor är igång och fick klart den första omgången förra helgen. Begonior och dahlior sticker upp så det är på G. Kommer lite liljor och annat jag har glömt från Cramer framöver så det lär bli mer. Hoppsan 😀 Det var beställt på rean i höstas så minnet är inte riktigt på topp vad det blev. Det mesta av det som övervintrat i lillstugan kommer tillbaka och alla perlargoner på sängkammaren är igång. Nåja, har väl kastat 5 st kanske som inte ville men de övriga är det fart på.

Idag är det lördag och jag har varit riktigt flitig. Äppelträdet mot grannen är klippt, det andra skall nog få dras upp och ersättas med annat då det inte är direkt storgivare av frukt och stammen är fläkt men det är fint när det blommar. Oranier är rätt tåliga. Vi ska se vad vi kan hitta istället. Har även klippt ner skogsklematisarna och rivit bort en massa bös som inte kom bort i höstas i blötan. Det blir väl några kalla nätter till så det är inte läge för storstädning. Tvättat och grejat och ska fortsätta med det när fikat är intaget. Var uppe i friggan och bytte från julbelysning till ordinarie och det var nära att jag trampade igenom altangolvet så det finns lite att göra även i år förutom allt måleriarbete som skall ordnas. Jag hoppas på en vädersnäll sommar vad gäller penseljobb. Har ett par nya zumba gold koreografier som skall trampas in och jag tänkte ha det som dagsmotionen. Steg har jag samlat på mig. Igår var det 30 st på zumbagolvet och ett glatt gäng. Jag hade anfall i torsdags kväll och var lite mör i mössan så de fick lite variation – men de vet hur det är och är glada att jag håller igång både mig och dem.

Vi har varit på både Klas Hallberg i februari och i fredags blev det Katrin Sundberg. Vilken härlig människa och skicklig både att sjunga och som skådespelerska och humor kan hon leverera. Nu har vi Marika Karlsson kvar i slutet av mars, sedan är alla biljetter använda. Ska bli skojs.

Nästa månad är bilen färdigbetald då Eva fick dela upp det hela. Skönt ändå att hon tog hand om den. Jag har väldigt svårt för det här att inte kunna bestämma när jag skall åka och vart utan en massa planerande. Det är en frihet som är jäkligt svår att acceptera. Men får vi ordning på vad det kommer fram till och inget finns att göra får jag väl ansöka om färdtjänst. Eller helt enkelt släppa gården och flytta till stan. Dock hoppas jag det tar flera år innan det beslutet behöver övervägas.

Mer spännande än så har inte februari varit. Svejs!

Tog som sagt beslutet att sälja bilen. Det blir väl egentligen ingen skillnad utan bara på papper och bank då Eva köper den av moster och hon har ju haft den flera år nu men dags så slipper jag känna att kanske kanske kanske. Skulle det bli ordning på skallen och jag får börja köra igen så finns det väl andra bilar att köpa. Eller så får det ansökas om att få köra mopedbil ner till landsvägen vintertid eller färdtjänst, vilket jag inte tror kommer gå att få. Nåja, det reder sig. Än så länge har vi familjetaxin och länstrafiken att tillgå och mamma får ha ledsagare så det får hanka sig fram. Tar det problemet med behov av ev flytt om/när det kommer. Men nog går tankarna hur det blir och om man kan bo kvar här eller ej. Det gör mig mest deppig så jag försöker att vara här och nu. Nog så trickigt. Vissa dagar känns livet lite som det kvittar helt.

Skrev till min neurolog då jag inget hört men hade inte heller hört något. Såg dock en anteckning om ev en skanning till. Nu litar jag inte riktigt på honom så jag skrev till Uppsala och fick många ursäkter att det varit tyst från dem. DET hade aldrig hänt på CSK vill jag lova. Finns en sk PET-skanning i en specialkamera där man med kontrast kan se vart i hjärnan EP-området sitter. Den hade det antecknats om. Koordinatorn skulle kolla om det skulle bokas eller om läkaren ville prata med kirurgteamet först. Asså… jag begriper ju att det är dyrt men varför gör de inte en sådan från början??? I alla fall på oss som är resistenta. Den är för oss med fokala anfall som är svåra att pricka in. We’ll see om det blir något. Kön var lång nu för de sk storronderna där vi externa patienter finns. Men nu vet jag i alla fall vart i kön jag är.

Varit en lite tung period men jag försöker hålla god fasad. Det börjar bli dags att röra på sig tror jag, men EPn gör ju att jag är begränsad, eller tillåter mig att vara det kanske. Brukar i alla fall bli lite omruskning fram i mars/april varje år så det återstår att se om det händer något. Träffat nya människor och känner att jag inte riktigt varit mig själv på flera år även om jag är tacksam att jag kunnat få in pengar och kunnat göra lite men jag är inte på långa vägar i min fulla potential så ja det är väl dags att börja skärpa till sig och få saker att hända. Gillar inte läget som det är nu. Magkänslan säger att det nog börjar bli dags.

Vi började i alla fall med kören förra veckan men jag hade en kolsvart dag och var inte riktigt i form för att träffa folk så jag satt hemma och grejade med mina stödtexter och försökte landa i alla känslostormar och var rätt urlakad känslomässigt. Igår satt jag några timmar och fick någorlunda ordning på en av låtarna vi skall ha i domkyrkan 12/4. Den versionen av Freedom var inte att leka med men till slut så blev det ordning på torpet. Vi skall träna på den i morgon. Circle of life skall jag ta tag i idag. Den har vi dock bara du du du du du du… osv osv vad gäller ”text” suck. Åke tråk, men det skall väl bli bra. Kommer mest in på solosången märker jag 😀 En favoritsång att sjunga. Vi kanske kan ha den kvar sedan och man kanske kan få sjunga solo. Har i alla fall sett till att vi i tenoren har lite lättare än att bara hålla ordning på två rader med noter av fyra. Jag blir snurrig i skallen så jag gör egna textblad med noterna i skrift så jag kan öva. Läser noter som tur är. Det underlättar men med den skallen jag har fixar jag inte att flytta ögonen så mycket.

Fasen, man är på topp vid snart 58 … hej hopp.

Söndagen är här, fåglarna jobbar för överlevnad vid fågelbordet. Några jag kan pyssla om i alla fall. Dags att gå ut och fylla på.

Ta hand om er!

Ja den går allt rätt fort ändå, tiden. Ska bli skönt när januari är över. Det är den och november som är mina ”värsta” månader på året. Försöker hålla i och promenera men med väderomslag och pudersnö ett par dagar på det har varit utmaningar. Men det har gått att få ihop 3 km/dag i alla fall. Långrundorna får vänta tills det tinar av. Någon gång blir det väl någorlunda barmark igen. Zumba Gold har startat upp och i fredags blev vi 35 stycket så det var välfyllt golv. Skojs! Flera nya i år och då några varit sjuka i sega snuvan så kom flera av dessa också tillbaka. Mina tôser dä ♥ Letar nya koreografier för att byta ut men de jag hittar har ofta några partier jag inte riktigt blir överens med men ska suga lite på karamellen.

Vår kör skall få sjunga med John Lundvik när han kommer till domkyrkan i april så vi startar upp terminen den 2/2. Roligt att ha något att jobba emot. Vi skall vara med på två av hans låtar och få sjunga fyra egna vad jag förstod. Premiär för mig i Domkyrkan. Dyra biljetter tyckte jag men hoppas det blir många i publiken.

Haft besök av Eva denna helgen. Mysigt att ha henne hemma. Hon har dock varit förkyld och hemma under veckan så det blev inget kramkalas denna gång.

Tja det händer inte så mycket. Januari har varit väldigt stillsam på jobbet men hoppas det drar igång nu när folk fått lön igen och vill kosta på sig lite nytt på näsan.

Fortsatt semester då jag har snäll chef som lät mig få även denna vecka ledig. Fredagar jobbar jag ju inte ändå så jag passade på.

Avslutat en fin julhelg med Västersågänget och bonusarna i familjen Sundqvist. Go mat, samvaro och julklappspel. På juldagen kom Nathalie’s sambo med mor och mormor och vi fikade och åt traditionella kalkonmiddagen. Timmarna bara nös iväg. Trevligt folk och mormor är med på min Zumba så vi känner varandra även utanför familjesammanhanget.

Jag knatar och går och igår blev det även ett Zumbapass så jag fick lite variation. Solen har varit framme flera dagar så det har varit påfyllning av D-vitamin och dagsljus.

Konserten den 14/12 gick bra och kyrkan var välfylld med publik. Jag fick hoppa in på ett av solona då ordinarie var hemma och kraxade. Vi skulle även ha haft konsert den 20/12 men vår eminente pianist åkte på flunsan och blev troligen smittad på andra konserten, så vi fick ställa in. Var flera i kören som blev sjuka efter den söndagen så det är ju inte lätt att undvika. Speciellt när man sjunger. Vi i tenoren stod bakom alla så vi klarade oss bäst. Vi får se när vi startar upp nästa år.

Haft EP-anfall under julveckan, även om de varit milda. Är så less, inget fungerar ju. Även de där äckliga varianterna som stasar och rinner genom kroppen men som inte påverkar skallen har jag haft två dagar i rad. So far idag har det dock varit lugnt. Har i alla fall bestämt mig för att Eva ska få köpa min bil så jag slipper tänka på den biten. Lika bra. Skulle det mot all förmodan bli ordning på skallen så får jag väl köpa en ny. Finns de som säljer sådana har jag hört. Ledsamt är det och något som tar ner mitt humör rejält. Hatar att vara beroende av andra. Visst kan jag flytta till stan, men det är mycket som stuper om jag gör det. Nåja, tur jag får lite gladpiller för det är många tankar som kan sänka mig helt emellanåt. En dag i taget, annars blir man knäpp och ser stora problem längre fram.

Då avrundar jag 2025 här i bloggen. Nyår firar vi med vapensystern som kommer hit och sover över så vi kan ta lite bubbel och vin. Så vi får en stillsam kväll med familjen. Räcker gott.

Tack för i år och väl mött 2026.

Eller vad man nu säger om denna dag. Drar ner persiennerna tror jag för usch vad det regnar och det är dagsregn utlovat. Nåja. Syrrans vindögda lucia får vara med här även i år men idag har den en LED-batteriljus på huvudet istället för stearinljusen på gamla bilden.

Halva december är i det närmaste avklarad och hej vad tiden går ändå. I morgon söndag har vi första julkonserten och då i min hemmakyrka, nästa och sista för året är nästa lördag. Får ledigt mån/tis i julveckan så får vi se om jag kan vara ledig även veckan efter nu när vi är en till på kliniken. Vore skönt för jag är rätt trött känner jag. Inte sömnig utan trött och småsliten. Skallen är lite tom så det är lite slitsamt med minne och komma igång. Glömmer och får skriva upp. Mix av lite av varje så det är svårt att veta vad som orsakar vad. Är inte den jag var, den saken är då klar. Bara jag kommer över minnespuckeln så är det lugnt men puckeln blir högre och högre tycker jag. Nåja.

Tja, livet tuffar på, händer inte mycket då man inte kan ta sig någonstans utan en massa planering och med bussförbindelserna på helgerna är det mer än begränsat. Sugen på att starta upp line dance grupper igen, saknar instruktörsskapet, men komma ihåg alla stegbeskrivningar… och hitta lokal och veta att man kan släpa med ljudanläggning på bussen. Blev trött bara av tanken. Får väl helt enkelt flytta till stan, men behövs här hemma och vill ju vara här. En liten familjelägenhet i stan vore inte dumt, men allt kostar pengar och våldgästa systerdottern är inte ultimat. Vet hur det var när jag bodde i stan själv och många tyckte att jag var ett bra hotell 🙂 Jösses, det är 26 år sedan jag lämnade Hagaborg. 16 år sedan jag flyttade hem från Karlsborg. Ja livet det har vett att gå, frågan är om man verkligen gör det man kan av det. Brukar hända grejer på vårkanten så jag får väl hoppas på det bästa på 2026. Hade ambition på ett bra 2025 men jag vet inte om jag kan summera ett sådant.

Nu skall jag börja öva på stämmorna inför morgondagen. Var ute på en 6 km sväng i motvind och flajsregn igår, idag tror jag stannar inne. Svejs!

SÅ skönt att den är över nu, ska bara genomföra januari också, sedan vankas odlingsåret igen 🙂
Advent ljusar upp.

Igår stod jag några timmar i vår monter på julmarknaden. Är inte riktigt 100 i kroppen men hoppas det inte tar omtag på förkylningen som jag dragit med ett par veckor. Var hemma några dagar första veckan men det hänger ju i. Haft tur att sluppit feber men man är konstig i kroppen. Nåja, det går över.

Samtal från neuropsykologen i tisdags och ja jag får väl summera det som att jag fick bekräftelse på det jag känt i förmågor och tröghet som uppstått. Sedan vad som är vad i systemet är ju en annan femma. Ur perspektivet med ev operation så har jag god förmåga och bör, om det kommer göras, kunna återhämta mig bra utifrån där jag är och står i dag. Den här tröghetströskeln på inlärning som jag frustrerat konstaterat att jag har fick jag bekräftelse på. För var det som ett foto som tog och det satt på studs. Nu måste jag repetera flera gånger men kommer jag bara över den puckeln så kommer det mer och mer och flödet kommer igång. Varit svårt att sätta ord på det men han lyckades. Vänsterhanden är lite långsam, vilket är lite knepigt då jag har den som huvudhand men finlirstesten visade detta och jag har ju känt det själv och det är lite ”feppli’t” och tappar saker. Sedan om det är EPn i sig eller medicinen eller kombo är ju svårt att säga. Sedan är ju mycket även = tecken på klimakteriebesvär så det är en liten trollskog. Fortsatt anfallsfri så det är lite konstig känsla. Hoppas det håller i sig, men är jag resistent kommer kroppen vänja sig vid det jag får nu men jag hoppas på det bästa.

Avslutade Zumba Gold terminen igår och vi blev ett 20-tal så det var god stämning. Ska försöka byta ut hälften av koreografierna till nästa termin. Dags att röra om lite.

Regnmätaren har tangerat 100 mm så nog är det en blöt november alltid. Vårt vatten i byn är grumsig även om det inte är någon fara att dricka så är det inte så najs med flödvattnet. Nackdelen med regniga perioder. Vanligtvis är det på våren när det töar. Ska köpa hem vatten på flaska till att dricka.

Nu har jag fått till lite fler amplar med ris och en ljusslinga på plats. Behöver jag säga att det var en blöt historia?? Regnat i olika intensitet hela dagen men det behövde fixas. Blev helt ok. Tog även en 3,5 km sväng innan det blev mörkt. Utrustad med paraply. Ingen gnistrande rimfrost och inget knarrande under fötterna. Skulle suttit fint om det vore lika fint som det var i onsdags när dimman drog in och målade naturen full med rimfrost. Men vi kanske kan få lite lagom vitt innan jul. Är ingen snömänniska men det ljusar ju upp lite.

nu har halva gått och det gillas. Tiden går väldigt fort ändå, vilket inte gör ett smack just denna månad. Mild och grå så det räcker och blir över men igår och idag är det krispigt och SOL.

Lite trötta idag då det var pubkväll med PRO-gänget igår och jag och syrran var med och hjälpte till. Bästa med seniorerna är att de börjar tidigt så det blev inte så sent och bandet som spelade var ypperligt bra. Bra drag och de spelade gamla godingar så vi sjöng och smådansade i köket och jobbet gick som en dans. Men huj vad slitna vi var när vi kom hem. Tog sin lilla stund att varva ner. Träffade gamla bekanta så det var skojs. Alla har blivit så gamla bara 😀

Mamma var till VC igår när jag hade zumban då hon haft sus i örat och det visade sig att det var en fuling mot trumhinnan som behövde avlägsnas så nu är hon mindre yr och inte tjoff i örat. Små saker kan verkligen påverka.

Själv var jag till Uppsala igen 3-5/11 och det var hjärnmangling med psykologen två halvdagar. Det var alla möjliga tester med siffror, texter, former, huvudräkning och gud vet allt. Var något mör kan jag säga och skallen sa att nu var det bra och jag kände mig helt dum till slut. Bästa var att han bekräftade mina tankar på flera grejer jag dragit runt på sedan diagnosen allt som varit här lokalt. Men han sa ju också att man får inte fastna i ältande…. förstår INTE vad han menar 😀 men när man inte känner att man får gehör är det lätt att fastna där. Nu skall han gå igenom allt och vi har uppföljningssamtal den 25/11. Han tyckte inte att jag behövde komma till honom för den biten. Bra dä. Efter vår förmiddagssittning på tisdagen hade jag en kompletterande röntgen för att de skulle göra en specialvariant för att se vart i hjärnan jag har mitt talcentrum och lite annat. Då jag är dubbelhänt kan det vara så att det sitter där jag har området som är migrerat. Vet inte när jag får svar på den biten. De skall ta upp det på ronden när allt är klart och bedöma om det är möjligt att göra något operativt eller om de får konstatera att resistensen är som den är och då vet jag det i alla fall och känner att de har gjort det de kan för att utreda och jag får inrätta mig efter det och planera för framtiden efter de förutsättningarna.

Peppar peppar så har det varit anfallsfritt sedan 23/10 och jag ökade på kompletteringspillret så jag tar en morgon/kväll. Började ju med östrogenbehandling 2/9 också så jag vet inte om allt börjar landa. Om det är en kombo eller ena eller andra vet jag ju inte. Men går mest och väntar på att det skall komma. So far längsta mellanrummet mellan anfallen/dipparna. We’ll see. Är med i en grupp på FB där det är vuxna och anhöriga till epileptiker och usch vad ångest det är där, får nog sluta läsa. Dock väldigt tacksam att jag bara har fokala även om de ställer till vardagen, det kunde vara så mycket värre. Fler än jag som inte känner sig väl bemötta så jag försöker peppa. Många gillar bara läget, men det gäller att stå på sig.

Som sagt, en fin lördag idag och jag skall försöka hinna med att städa upp allt på altanerna. Tog in alla pelargoner och har dem på gamla sängkammaren denna vinter. Så kan mamma lättare pyssla med dem. Vi brukar inte ha värmen på där och jag skall komplettera med lite belysning så blir det nog bra. De blommar för fullt ännu så det kändes så där att klippa bort alla blomster för vinterdvala. Vi provar så här denna säsongen så får vi se om det fungera. Skulle det komma ohyra på dem är det lättare att få in dem i duschen och behandla.

Ja nu hoppas jag det kommer räcka långt in på säsongen. Har börjat mata fôgglera redan med det som var kvar från i fjol och så kom en rejäl sändning idag från en webbsida som finns i länet. Fraktfritt hem och det räckte med att få in det från altanen för hej vad det väger. Införskaffade bl a en säck med 25 kg havre och hoppas det kommer dryga ut. De är överförtjusta i nötter och skalade solrosfrön men det tänkte jag bjuda på längre fram. Talgbollarna var poppis även hos hackspetten som försöker få i sig via smala nätet men det gick sådär. Ekorren verkar vara tillbaka, eller om det är en ny. Kör race på fasaden och hänger i baktassarna i karusellen och plockar frön.

Hade festivalen i lördags och kören hade tre konserter. Soloinsatserna gick bra och flera gamla bekanta som dök upp i publiken som jag inte sett på säkert 20 år och några från ”nutid” så det var skojs. Men hej så sliten man blir. Systerdotterns sambo fyllde 25 denna dag så de hade gemensamt kalas hemma hos hans mamma och jag liftade med tenorkollegan dit då han bor på samma område. Trevligt att få träffa morfar med sin fru och barn samt kompisar till mamman som var nya bekantskaper.

Eva har som sagt flyttat ner till stan och igår fick de upp det sista ur kartonger och nya sänggaveln kom på plats. Storasyster har flyttat in i pigkammaren innanför köket där de hade datorrummet när de hade lägenheten. Då hon fått erbjudande om halvtid efter projekttiden så kommer hon fortsatt vara i stan några dagar i veckan och kvartar hemma hos syrran. Smidigt, men lite konstigt för henne kan jag tro 🙂

Glad i hågen ringde jag för att boka min sjukresa samma dag som jag fick OK från neurologen men si det var på tok för tidigt så nästa vecka får jag försöka komma ihåg att fixa det. 14 dagar innan, på sin höjd och senast dagen innan. Nu skall jag få ihop detta med att åka taxi härifrån ner till stan och jumbolansen går 07:30 så det blir early uppstigning. De kostar även på mig en natt extra då min röntgenundersökning börjar efter att dagsturen går tillbaka så jag får roa mig bäst jag kan på onsdagen tills den avgår kl 13:30. Var enklast vad det verkar än att få med mig på en buss eller tåg till la stada. Tog samma hotell som i somras så vet jag att jag är nära vid och hittar bra. Fint hotell och bra frukost så det blir bra.

till Ackis i brevlådan. 3-4/11 är det dags. De lyckades bra med samordningen även denna gång. Kan åka jumbolansen dit på måndagen och har sittning nr 1 med neuropsykologen på eftermiddagen, får, förhoppningsvis, bo på patienthotellet jag bodde på i somras och kl 9 dagen därpå är det sittning nr 2 med honom. 14:30 har jag bokats in på testerna som skall göras när jag ligger i ”scannern” på hjärnröntgen på tisdagen. Tyckte samordnaren sa att det kan ta ett par timmar och då hinner jag inte med jumbolansen hem. Men vi får se om min region står för sjukresa hela vägen hem så det blir med Sverigetaxi. Har i alla fall skrivit till dem. Annars får jag väl ta mig till släkten i Västerås och syrran får hämta mig där. Reder sig. Bra att vara ute i god tid för det är då rakt inte snabba på CSK, åtminstone på den mottagningen. Är rejält nyfiken på hur min hjärna fungerar och det blir intressant att få veta vart i hjärnan jag har mina centra. Är ju dubbelhänt så det är inte glasklart som han sa. OM det nu är som de tror att talcenter sitter i missbildningen/istappen på högersidan så är det inte aktuellt med operation. Det känns i alla fall bra att de tänker vad som kan vara riskerna. Jag har ju sista ordet så jag kan ju vägra. Huvudsaken är att jag äntligen, efter 8 år, får en komplett genomgång och tester och inte bara ”nog” som det varit från sjukhuset här. Som jag skrev förut, bara att läsa vad Ackis röntgenläkare skrev i sin tolkning gjorde att jag äntligen förstod grundproblemet. Nu är det betydligt ”tätare” röntgen så det syns bättre. Så får jag utgå i från resultatet och rätta livet efter det, hur jävligt det än kan bli, att kanske få flytta och släppa föräldrahemmet, inte kunna jobba heltid, köra bil, ja det är många dystra tankar och ångest i det här. Men, en sak i taget.

Nu invänta stora stormen som är på väg. Vädermässiga alltså. Så får mina inre småstormar få sitt när allt är klart.

September bara nös till även om det varit en tung månad. Mått småskit om jag skall vara ärlig. Har lite svårt att hitta ljusglimtar i livet men dagarna de går ändå.

Det var dock energigivande att få besök från Gotland och min goa rytmikterapikollega som var ute på roadtrip med sin man och de var i stan för några nätter så de fick komma upp och hälsa på dagen efter mammas gamle barndomsvän var här så det blev en social helg. Så gott att ses och oj vad jag saknar den tiden när vi var igång och hade våra gemensamma träffar.

Mamma har haft lite tuffa veckor med de onda men börjar få ordning på nivå på kortison och smärtstillande. Fick en bra läkare på reumatologen så det känns tryggt. Nya trösklar, eller snarare borttagning och montering av lister, är gjorda och det tog några dagar för henne att sluta lyfta rulleracern – det går ju automatiskt 🙂 Jag märker att jag är van att kliva över dem för att spara hälarna och man känner sig lite fånig när man nästan stannar upp för att kliva över 🙂

Tänk, i måndags fick jag äntligen se det ”moderna” norrskenet. Det som är året runt vad det verkar. Syrran hörde av sig efter rundan med hunden och skrev att det lyste upp hela skogen. Skuttade ut och kollade norr ut över slänten och skogen bakom huset, såg bara att det var en fantastiskt gnistrande stjärnhimmel med tydliga stjärnbilder och litet fladder över trädtopparna. Vi har även väldigt mycket ljus runt huset vilket gör att det inte syntes så bra. Jag fick älga ner för backen och ner till vägen och kollade upp mot huset och då såg jag. Min mobil är skräpdålig men det var bra mycket finare för blotta ögat så jag stod och tittade och kände en liten ilning av förundran. Det är ju så fint även om det inte var något sprakande. Det var mitt tredje. Första gången var nog slutet av 80-talet i smällkalla vintern då vi stod utanför här och det fullkomligt sprakade och dansade blå/gröna skiftningar över hela himlen. Sedan tidigt 2000-tal på väg hem från en line dance träff, även då på vintern m sträng kyla. I måndags var det som sagt starka stjärnor och karlavagnen såg ut att balansera uppe på toppen av norrskenet. Som sagt ingen höjdarbild men den fick duga som minne.

Vi får se om det kommer fler tillfällen framöver. Ja de händer väl inte så mycket som sagt, dagarna och veckorna går. Denna veckan är det väl dags för anfall om det följer sitt mönster. Blir spännande om hormonbehandlingen påverkat något. Vallningarna är i alla fall bättre om än inte borta. Humöret… ja ni…. det är inte att leka med. Det är väl bra att känna men det är stormiga känslor. Kanske får börja med gladpillret igen, men vill avvakta och hoppas att familjen står ut någon månad till. Oktober får passera så hoppas jag att november landar i bokning av tester i Uppsala. Fick ett glatt brev från min lokale neurolog och jag blir mest irriterad. Kändes mest som att han var nöjd med att slippa ta tag i det hela för tillfället. Hör bara av dig om du har frågor. Jo visst. Så dags det. *Mummel, mutter…..*

Amigo är kastrerad och kämpar med sin tratt som är i vägen och välter ut vattenskålen titt som tätt. De var i alla fall nöjda men tror inte de har fått patologsvaret än om vad som orsakade förstorningen av ena kulan.

N och W flyttar till Stockholm inom kort och syrran har varit där och hjälpt till med att packa och E tar ju över lgh så hennes grejer skall in parallellt. Logistik på hög nivå. Samtidigt som E har varit i Sthlm på träff med övriga ungdomar som adjungerade i olika travbanestyrelser och till helgen är det utbildningsträff i Skåne och dagen innan hon åker skall hon ner med två hästar på tävling i Skåne, får köra hem dem och ta sig tillbaka… pappa J skulle möta upp och byta av henne i Göteborg och köra hem fyrbeningarna och hon kan ta tåget tillbaka ner. Nu verkar dock de som skulle flyga ner som bor norr över fått problem med inställt flyg så har hon tur blir datumet flytta, men det återstår att se.

Jaha, då tar vi tag i oktober och hoppas på en gladare sådan. Har i alla fall Gospeldagen den elfte och det ser jag fram emot även om ett par av låtarna har väldigt svårt att sätta sig, vet inte om den IQ-dödande medicinen även blockar musikaliska delen i skallen.. så här svårt har jag inte haft att träna in nytt. Tyvärr missar jag gemensamma 25-års firandet av NoW som är samma kväll. Men hoppas hinna in och säga hej när vi är klara och jag kan lifta med tenorkollegan in till stan. Inget händer och när det händer händer allt på samma gång. //Svejs!