Nore Ligion

Bara så där….utan anledning…..

Var hos hjärnskrynklaren härom dagen, vi beslöt oss för att ändra min medicinering, pga att jag blivit så fruktansvärt aggressiv och lättretlig. Minsta lilla och jag fick lust att begå mord…Aldrig varit så arg i hela mitt liv. Men nu känns det som att jag hellre är arg än känner så här….pest eller kolera.…det är frågan.

Hoppas verkligen att det är övergående. Tycker egentligen att det känns fel att jag ska behöva knapra massa piller. Vet ju att mina problem bottnar i det förflutna och tror egentligen att det enda jag behöver är att prata med någon som kan förklara för mig hur jag ska hantera mina känslor och ta itu med problemen. Men det vore väl för jobbigt, näe, skriv ut mängder med starka mediciner som påverkar hela ens sfär. Det är mer vettigt.

Hade jag fått den möjligheten tror jag att jag hade mått betydligt bättre idag och förmodligen även varit tillbaka i arbetslivet och då hade jag sluppit känna mig så misslyckad som jag gör när jag är sjukskriven. Och vad jag förstår så är det ju inte så jättepopulärt att leva på skattepengarna, så jag förstår inte logiken i deras kortsiktiga behandlingssätt. Knapra piller kanske hjälper för stunden, men som sagt så behåller jag samtidigt all skit inom mig och det kan man inte blunda för. Det kommer alltid att finnas där och bubbla under ytan tills jag tagit tjuren vid hornen och brottat ner den en gång för alla.

Så j***a tråkigt när det regnar!!! Har egentligen massor med påbörjade projekt hemma som jag borde ta itu med, men saknar totalt vilja och ork, skicka lite handlingskraft hitåt tack, eller någon annan som kan göra’t för alla del. 😉

Har funderat på att kontakta TV, inredningsprogrammen, behöver hjälp att fixa mitt dressingroom/gym. Händer liksom ingenting. Har ingenstans att göra av kläderna, de ligger i högar…på golvet(!)….Så illa att jag aldrig släpper in någon där, så att bjuda in hela svenska folket ligger knappast på min topp 10-lista. 🙂 Men egentligen är en sån här dag perfekt för ett sådant åtagande, kanske ska försöka göra ett ryck….

Jag smyger inte med min blogg, alla mina vänner kan läsa den via FB. Tycker mig märka att vissa beter sig annorlunda mot mig nu, när de vet mina innersta tankar. En del tycks visa medlidande, andra tycks vara lita avståndstagande, men helt seriöst så är jag exakt samma tjej som jag alltid har varit.

Dags att soldansa sig lite! 😛

Etiketter:Allmänt, Arbete, Ångest, Facebook, Funderingar, Hemma, Inspiration, Jobb, Läkarbesök, Livet, Måsten, Mediciner, Mitt liv, Sjukskriven, Städning, Tankar, TV, Väder, Vänner