Archive for the ‘Relationer’ Category
En tunn hinna….
Posted on: september 18, 2011
Jag har varit borta från bloggandet en tid, upptagen av mycket praktiska saker….
Men nu behöver jag hjälp att reflektera över viktiga frågor … och det är till hjälp för mig att skriva…. tycker om att några läser vad jag skriver men saknar ibland kommentarer…. vare sig någon tycker och tänker lika eller vill opponera sig så är det så gott att få en röst tillbaka….
Jag läser just nu en bok av psykoanalytikern Ludvig Igra om ”Den tunna hinnan mellan omsorg och grymhet”….
Hans utgångspunkt i livet är att vara barn till överlevare efter förintelsen …och att ha upplevt hur det rättssystem som gäller ena dagen plötsligt är utbytt mot ett helt annat nästa dag….. hans far som varit en jagad jude fick plötsligt en dag efter ryssarnas invasion en pistol i handen och erbjudande att skjuta tillfångatagna tyskar. Han förmådde inte….
Hos det lilla barnet Ludvig blev den logiska konsekvensen att det vilken dag som helst kan skifta igen …. och så sker i världen hela tiden….som vi alla kan bevittna…
Vi som inte upplever det på nära håll invaggas nog i en trygghet som jag ser som falsk….vi tror vi vet vad som gäller, i vårt land, i vår umgängeskrets, i våra nära relationer…..
Det är när otryggheten kommer in i de nära relationerna som det blir som smärtsammast tänker jag….. eller i de relationer där vi är mycket beroende….
som när vi behöver sjukvårdens hjälp för att bevara liv och hälsa….
Därmed är jag tillbaka till gårdagens tema….
Jag älskar verkligen norrlänningar….
Posted on: juni 2, 2010
- In: Relationer | samhälle
- 18 Comments
Nu har jag vistats 3-4 dagar i Örebro ..bistår min dotter i en flytt ….och har hunnit formulera för mig själv att det är en skillnad mellan människor här och människor i min norrländska hemstad. Det är något med attityden, förhållningssättet till obekanta människor….det går att locka fram leenden och värme här också …men det tar som en stund….och ofta lite ansträngning från min sida.
Riktigt påtaglig blev skillnaden för en stund sedan. Kalles Bud och Transport från Luleå kom med en stor långtradare för att hämta en del möbler som ska norrut. Jag kom ner för trapporna lagom för att bevittna hur fint dom backade in på ett ställe en bit från porten…. Jag föreslog att dom skulle göra som flyttfirman häromdagen och ställa sig mitt i gatan….så får tydligen flyttbilar göra….och jag möttes av ett omedelbart leende ”nä men, vi är norrlänningar vi…..” och jag förstod precis….vi vill som inte ställa oss i vägen och blockera för andra, vi vill vara tillmötesgående, göra det lätt för varann.
Jag har en privat teori att det är det karga klimatet som gör att vi inser att det har överlevnadsvärde att värna om varann.
Som bonus hjälpte ”flyttgubbarna” mig att vända på ett bord som jag och dottern inte orkade själva. Och ett extra bonus i mitt hjärta var att han som sa ”vi är norrlänningar vi” hade en hud- och ögonfärg som skvallrade om gener från fjärran land.
Jo men visst, vi är norrlänningar vi….
Och om det nu är så att ni ska flytta nånting från norr till söder eller vice versa, använd er av Kalles Bud och Transport. Det är rejält folk …
Vänskap i nöd och lust
Posted on: februari 17, 2010
- In: Relationer
- 4 Comments
Jag tycker att jag varit lite gnällig en tid….påtalat saker som inte är som jag skulle önska. Så idag tänker jag överraska mig själv med att berätta om något jag är glad över.
Jag är så innerligen glad över mina vänner. Den första starka upplevelsen av hur oerhört viktiga mina vänner är var när det brann i vårt radhus 1989. Där stod jag och mina barn i vad vi hade gått hemifrån i på morgonen, det var middagstid och vi var hungriga…..
Min syster och svåger….som också var mina vänner…inte alls självklart….men så var det….bjöd på middag och logi för natten…och ända tills jag lyckades ordna en tillfällig bostad på rimligt avstånd från mina barns skolor. Följande dag kom en väninna utrustad med plasthandskar och tåliga kläder och hjälpte mig att ta ut viktiga saker.
Jodå, vi hade en försäkring och en saneringsfirma kom och tog med sig allt så småningom….men de där första skälvande timmarna var det så tydligt att man kan klara sig utan saker men inte utan vänner.
Och så är det fortfarande i livet fast jag ibland glömmer att uppskatta det för vad det är värt. Nu har jag ett problem i mitt hus på landet, nämligen frusna vattenledningar. Endera dagen kommer en av mina manliga vänner som börjar bli bekant med anatomin i min vattenförsörkning för att hjälpa mig få ordning på det. En annan vän erbjuder mig sin gästsäng, en väninna skickar min post till mitt stadsviste så att jag kan betala mina räkningar…..hon har dessutom hållit mina blommor vid liv medan jag varit borta. På grund av den kärva vintern har hon både fått skotta snö och tina upp fruset lås …..och ytterligare en vän plogar vägen regelbundet…..
Och vänner att dela tankar och drömmar med har jag också…
Framtidens läkare
Posted on: oktober 11, 2009
Jag har nyss landat efter tre dagars internat med läkarstudenter. Min uppgift var att vara gruppledare för nio studenter på termin 8 och dagarna erbjöd ett delmoment i en kurs som kallas Professionell utveckling och sträcker sig över alla elva terminerna. Denna gång spelade vi in fingerade patient-läkarsamtal alt. anhörig-läkarsamtal på video och tittade på dem tillsammans. Studenterna fick feed-back på sina kommunikativa förmågor.
Denna kurs har gradvis vuxit fram på vår studieort de senaste 25 åren. Från början var vi få lärare och det var ett föga uppskattat moment i utbildningen. Många tyckte att det tog tid från viktigare ämnen och studenterna kände större eller mindre obehag inför att bli granskad av kamera, kurskamrater och lärare.
Nu har ämnet ”satt sig”. Vi lärare har blivit flera, kursledningen har tagit till sig av relevant kurskritik och varit lyhörda för studenternas behov. Inslaget ses som en viktig del i skolningen till läkare.
För första gången hörde jag första kursdagen en läkarstudent säga att detta var det moment han ansåg viktigast på utbildningen. Om inte det funnits skulle han rent av ha avbrutit sina studier. Alla nio studenterna deltog med liv och lust i de tre dagarnas utmaningar….och det var tuffa utmaningar vi ställde dem inför. Många starka känslor var i omlopp.
För mig känns det som ett genombrott och en oerhörd belöning för att ha arbetat med något som jag verkligen trott på trots motstånd och ibland tillkortakommanden.
Och efter sådana här dagar med unga, ambitösa, begåvade, trevande men villiga studenter känner jag hopp för framtiden.
Sverige har relationsproblem
Posted on: oktober 3, 2009
Jag lyssnar på Människor och Tro i radions P1. Man berättar om en ny tankesmedja vid namn Mireja. Det är Jonas Himmelstrand som vill lyfta kunskap om nära relationers betydelse för bl.a. hälsa. Framför allt är det barnens nära relationer han månar om.
Bra! Jag välkomnar verkligen denna tankesmedja. Jag har länge känt mig vara i konflikt mellan å ena sidan kvinnors rätt att verka på samma villkor som männen i samhället …och å andra sidan barnens rätt till trygga nära relationer.
Jonas menar att om kunskap om vad nära relationer betyder lyfts fram så ger det möjlighet för flera partier än KD att måna om de nära relationerna i familjen.
Det MÅSTE vara möjligt i ett land som Sverige ….som både är rikt och långt kommet vad gäller jämställdhet….vi har kommit långt även om det fortfarande finns mycket övrigt att önska…..att prioritera barns behov av nära och trygga relationer….och föräldrars behov av att få vara mera med sina barn. Fler än en gång har jag mött föräldrars ångest och förtvivlan när föräldraledigheten är slut….
Jonas menar att skolans problem inte handlar om pedagogik utan i hög grad om barns behov av nära relationer med vuxna. Jag håller med honom av hela mitt hjärta…..
Jag kan också från mitt rika arbetsliv verifiera de nära relationernas betydelse för hälsan.
I motsats till KD tar han inte ställning till hur de nära relationerna i familjen ser ut…dvs. han tar inte ställning för ”mamma, pappa, barn”….han tar ställning för de NÄRA relationerna….
Har ni tänkt på att ordet ”nära” har flera betydelser? Kroppslig intimitet är lika livsviktig som maten.
Barn som får mat ….men inte kroppslig närhet …..dör.
Vi kanske ska satsa mera på våra nära relationer än på vaccin mot svininfluensan?
Fairymary's Weblog 
Senaste kommentarer