… nejnej, gå nu inte och tro att jag blivit LYCKLIGT kär eller nåt sånt, det är bara för andra…

Det som hänt plötsligt är att jag GILLAR att träna, att springa närmare bestämt. Från att avsky varje gång och bara känna ”tungttungttungt” så hänger benen med mig och jag gör bättre och bättre resultat. Får nåt slags endorfinrush att allt jag känner är GLÄDJE!

It’s a WOW for me…

Igår sprang jag tio kilometer. 1 mil! Och det var KUL! You hear me??

För mig är detta stort, nästan helt gigantiskt…