Hmmm Jag inbillar mig att flesta människor innerst inne inser att relationsvåld drabbar långt fler än bara kvinnor och deras barn, men jag tror också att bilden av denna typ av våld är att de män som drabbas är mycket få och att de inte drabbas lika hårt och allvarligt som kvinnor och barn.
Man ser det lite som att män tål lite smällar och inte blir rädda eller känner sig hotade av en våldsam och/eller förtryckande kvinna. Dessutom så märker man vissa undertoner hos många debattörer som anspelar på att männen som råkar ut för detta är viljelösa våp som inte vågar stå upp mot sina kvinnor vilket står i bjärt kontrast mot bilden av att en man inte skulle känna sig hotat.

Sett utifrån min egen synvinkel och erfarenhet av just denna typ vill jag påstå att de förklaringsmodellerna inte håller.
Vem som helst, som har oturen att bli förälskad i en person med psykiska problem, kan drabbas av dessa övergrepp.
Det finns ingen könsuppdelning, det är inte fler män än kvinnor som lider av psykisk ohälsa och det är inte ett typiskt manligt eller kvinnligt beteende att vilja kontrollera sina nära och kära. Möjligen kan vissa individer trigga övergrepp genom sitt eget beteende när de befinner sig i en nära relation med en sådan individ men det är pga den andres psykiska ohälsa som de sker.
(För att klargöra så talar jag om personlighetsdrag hos offret, exempelvis som i mitt fall, en alltför snäll och omtänksam man som sätter sig själv i sista rummet för att hjälpa och stötta den som är svag. Vilket kan få den som lider av en psykisk ohälsa som kräver att personen snarare domineras, att själv börja begå övergrepp för att försöka få en sådan reaktion ifrån offret dvs mig. När det inte lyckas blir övergreppen värre och värre tills de nått en nivå som potentiellt farlig för både offer och förövare.)
Psykisk ohälsa har inte heller något med social klass att göra även om en hög socialklass i många fall innebär bättre förutsättningar att hantera sådana problem innan de eskalerar till brottsligt beteende.
Det har heller inget att göra med etnicitet även om många av de som flytt ifrån sina hemländer givetvis har trauman med sig i ryggsäcken och därmed kanske en viss ökad risk för psykisk ohälsa när de ska leva ett ”Svensson liv” här i Svedala. Sedan kan man ju fråga sig hur mycket den svenska flyktingpolitiken bidrar till en ökad risk för psykiskt ohälsa eller ej.
Man kan säga så här:
Det bästa sättet att minska och förhindra övergrepp i nära relationer är att samhället sätter in stora resurser för att hjälpa och stötta alla människor som mår dåligt oavsett anledning. Sådana insatser får heller inte vara budget beroende utan måste likt vanlig sjukvård styras av behovet men den insikten att man hellre ska behandla en person för mycket än en för lite samt en mycket strukturerad och kontinuerlig uppföljning av varje person som en gång varit behandlad.
Visst det skulle kosta en hel del pengar givetvis men jag är iaf helt övertygad om att de pengarna skulle vi mångdubbelt tjäna in på minskad brottslighet, minskade omkostnader för sjukskrivningar etc, minskade omkostnader för övrig vård, ökad arbetsförhet, ökad ambition att bidra till samhället etc etc.. Listan kan göras otroligt lång.
Vi som samhälle måste sluta att se på olika instanser och kostnader som enskilda entiteter i ett hav av andra kostnader och istället se på dem som delar av nödvändiga insatser för samhällets välmående.
Om färre människor mår dåligt så blir varje krona nedlagd för att komma dit värd 10 eller kanske rent av 100 gånger insatsen och oddsen att vinna i det spelet är nästan 100%.

//Mr Galahad