Börjar det gnissla i maskineriet?

Image

Den närmaste tidens kommande händelser gör att jag nu återpublicerar ett inlägg som jag skrev 2016 om EU:s framtid enligt den ungersk-amerikanske analytikern Friedman. Hans vision av ett delat EU rycker allt närmare som en följd av kriget i Ukraina. De krigsstrategier som produceras i Bryssel ifrågasätts alltmer både av de EU-länder som utgör Ukrainas närområde och av oppositionspolitiker i USA.

Ungern har redan tagit avstånd från vapenleveranser till Ukraina och är negativt till pågående sanktioner mot Ryssland.

I Slovakien hålls idag lördag parlamentsval och enligt förhandstipsen kan Robert Fico med samma budskap ta makten genom detta val.

Den 15 oktober är det dags för parlamentsval även i Polen och redan nu har regeringspartiet proklamerat sina avsikter att stoppa alla vapenleveranser till Ukraina. Därutöver vill man stoppa de spannmålsleveranser från Ukraina som i brist på säkra transportvägar över Svarta Havet nu väller in över Polen istället. Förutom att dessa spannmål till stor del kommer från genmanipulerade grödor som introducerats av nya markägare som Black Rock och Vanguard – globalismens rötägg – dumpar de priserna på spannmål i EU och hotar de polska lantbrukarnas överlevnad.

Därutöver har den intensifierade invandringskrisen i Italien skapat ny distans till Frankrike och de länder norröver som inte vill dela problemet. Italien måste snart gå sin egen väg för att kunna sätta in militär mot invasionen från Afrika.

England har redan lämnat EU sedan Friedman visade upp sin nya Europakarta.

Är det då dags att skrota EU-projektet? Låt oss gå tillbaks till 2016:

När framtidsanalytikern George Friedman från Business Insider spår Europas framtid ser den blivande kartan annorlunda ut. Den ser både lockande och intressant ut. Till skillnad från EU:s nuvarande makthavare inser Friedman att de kulturella skillnaderna inom Europa är för stora för att man skall kunna hålla ihop det megaprojekt som ligger som grund för dagens ambitioner.

Friedman jämför de mycket måttliga kulturella skillnaderna inom USA med sina 50 stater, där ett gemensamt språk håller samman samhället – bara spanskan kan anses vara konkurrent i begränsat format – med Europas 44, där nästan lika många språk, olika alfabeten och mångtusenåriga kulturer skall samsas inom jordens till ytan näst minsta världsdel. Att många länder har olika religioner med urgamla rötter i den egna kulturen gör inte splittringen mindre.

Det är svårt att inte hålla med Friedman om att EU framstår som ett omöjligt projekt, vilket vi också kan konstatera i dagens konfliktfyllda arbete. Ambitionen att undvika krig i det format som präglat 1900-talet är välkommen, men samtidigt måste man inse att konflikterna inte blir mindre av att dessa skilda kulturer sätts under samma hatt, där ingen egentligen får sina intressen tillgodosedda. En tidsfrist får man så länge den ekonomiska omfördelningen pågår, där de välbärgade västeuropéerna villigt betalar för att höja levnadsstandarden i öster och i söder. Men när de sämre bemedlade vill ta genvägen till välstånd genom att sonika flytta till väst istället för att bygga upp sina egna länder kommer skutan att tyngas ner under vattenlinjen och sjunka till botten. När dessutom gränsdragningen blir allt mer otydlig och tenderar att omfatta även delar av Afrika och Mellanöstern innebär det dödsstöten för EU-projektet, inre slitningar och konflikter riskerar att skapa en ny sorts krigsföring istället, där våra egna städer blir slagfälten.

Friedman gör en ny indelning av Europa i fyra var för sig kulturellt sammanhållna block, Storbritannien tillsammans med de Nordiska länderna, Östeuropa, Medelhavsregionen och Västeuropa – där Frankrike och Tyskland har var sitt närområde. Indelningen följer till stor del de existerande religionernas utbredningsområden, vilket är lika med kulturell samhörighet. Att mellan dessa enklaver skapa en gemensam grund för handel, politik och rörlighet bör vara möjligt om man förstår vikten av att respektera det kulturella oberoendet för varje sådan enklav. Att genomföra en sådan omarbetning av EU, som Friedman tror, inom ett decennium är naturligtvis omöjligt, men på trettio års sikt skulle det kunna gå, förutsatt att globalismens apostlar inser att det inte längre går att nonchalera folkets önskningar om en återgång till den nationalism som ger olika kulturgrupper tryggheten att få leva tillsammans med sina likasinnade. Globalismen är ett monster som borde avlivas omgående. Det är min förhoppning att svenskarna följer övriga européer i deras strävan att genom de närmaste två årens val reformera Europa och ersätta våra indoktrinerade politiker med självständigt tänkande människor med det egna folkets intressen som högsta prioritet. Vår förmåga att hjälpa andra förutsätter att vi kan fortsätta att hålla vår ekonomi i god form, annars drunknar vi alla istället.

Friedmans föräldrar utvandrade i likhet med Soros från Ungern undan judeförföljelserna efter och under andra världskriget. Båda emigrerade till USA. Ändå har de helt olika syn på globalismens värde. Det de har gemensamt är dock synen på det Friedman definierar som Östeuropa. Båda inser att detta väldiga område har en avgörande betydelse för Europas framtid. Båda kommer därifrån. Det är dessutom de europeiska judarna kärnland, för 100 år sedan förekom till och med diskussioner om att förlägga den framtida judiska staten till detta område, innan Palestinafrågan togs upp som ett bättre alternativ. När den senare förste premiärministern i det nybildade Israel, Chaim Weizmann vittnade inför en London-kommission 1934 uppgav han antalet judar då i Tyskland uppgick till 600.000 och i Polen till 3 miljoner. Öster om Polen uppskattade Weizmann att det fanns ytterligare 3 miljoner judar.

Detta belyser Soros intresse för Ukraina/ Vitryssland/ Polen och hans idoga försök att genom revolutioner ansluta dessa länder till globalismens agenda, samtidigt som Friedmann väljer en fredligare väg genom att skapa en stark och kulturellt sammanhållen enklav, som med rätt form av ekonomiskt stöd och nationell samhörighet kan bli det framtida Europas nya motor. Att denna Östeuropeiska enklav måste byggas genom samförstånd med Ryssland är självklart för alla utom för Soros och EU:s nuvarande patetiska garnityr av makthavare. Friedmann pekar här på en möjlighet att bygga Europa utan att skapa förnyade konflikter. Varför inte ta vara på den möjligheten?

Ja, så kunde man se på Europas utveckling innan krisen i Ukraina gått över styr. Ett ödelagt Ukraina har istället blivit resultatet till förödande kostnader för samtliga länder i EU inklusive USA och England. I vårt eget land, Sverige, förstår man fortfarande ingenting och tror att det hjälper upp situationen att bli part i ett krig mot Ryssland som i praktiken redan är avgjort – med NATO och Sverige som förlorare. Världen förändras snabbare än vad våra trögtänkta politiker hinner uppfatta. Vi rustar för att skicka våra bästa vapen till att bli skrot i Ukraina samtidigt som vi blir profilerade som den internationella kriminalitetens Mecka, ett land där rättssystemet är så svagt att mord och gängvåld i praktiken är straffritt.

Peter Krabbe

Nådastöten

Image
Här behövs lite solpaneler, fasadisolering och isolerglasfönster! Eller varför inte riva alltihop?

Jag har väntat länge på att någon i Sverige skall reagera på den energiklassning av bostäder som sedan länge förberetts i Bryssel av EU:s inre kabinett. Men inte ett ord har jag sett i våra media om detta, det kanske värsta dråpslaget hittills mot privatpersoners ekonomi.

Vad handlar då detta om? De flesta av oss känner till den energiklassning som sitter klistrad på nya kylskåp, tvättmaskiner m.fl. elförbrukande apparater. Den gör det enklare för köparen av ny sådan utrustning att välja energisnåla alternativ, relativt varans prislapp. Klassningen görs genom beteckningarna A – G, där alla förutsätts vara kloka nog att välja klass A, oavsett priset.

Nu planeras samma system för ALLA bostäder, nya såväl som befintliga. Hur mycket energi gör din fastighet av med, vilket är lika med svaren på hur ditt hus är byggt – material, isolering, ålder och förstås hur din uppvärmning ser ut? Man kan se en viss poäng i detta för den som skall köpa ett nybyggt hus eller bygga ett själv, där är valet fritt. Men i syftet att få dessa nya hus som ofta kostar mer att bygga att framstå som ett vettigt alternativ ändå, vill man inom några år inkludera SAMTLIGA befintliga bostäder i systemet.

Det innebär i praktiken att du som vill sälja ditt äldre hus kanske får en klass D eller E (lägsta tillåtna) på det och relaterat till klass A, som självklart alla skall ha, sänks värdet radikalt på ditt hus. Din mäklare blir tvungen att till din fastighetsbeskrivning foga en uppskattning av hur mycket det kommer att kosta köparen att renovera ditt hus till klass A, en klass som framöver kommer att vara obligatorisk.

Systemet kommer att innebära ett prisras på alla äldre fastigheter. Vem vågar köpa ett hus med ett redan förutbestämt renoveringstvång till kostnader som bara kan uppskattas genom gissningar, för i byggbranschen finns inga fasta priser i verkligheten? Nyproduktionen utgör en mycket liten del av fastighetsbeståndet, så detta kommer att drabba 90% av Sveriges fastighetsägare negativt.

Nästa steg kommer att bli att ditt hus får ett sänkt taxeringsvärde relaterat till energiklassen. Det kommer att följas av bankernas intresse för din lånebild – är huset nu kanske för högt belånat? Värdet är ju plötsligt mycket lägre än vad vi trott. Ditt belåningsbara värde kommer att få inkludera den beräknade kostnaden för att uppnå klass A.

Jag tror att alla förstår att detta kommer att leda till ett stort antal konkurser för de husägare som nu får lån uppsagda på grund av denna djävulskt uttänkta trappstege. Bostadskostnaderna kommer att öka lavinartat och många hus som inte klarar kalkylerna kommer att rivas. Man viskar om undantag för kulturhus, men vem skall avgöra vilka hus som är omistliga eller vilka miljöer som måste sparas? Politiker eller banker?

Systemet har redan införts i stora delar av EU vad gäller bilar. Med fel energiklass på din bil får du bara trafikera vissa transitvägar, att köra in i städer är redan förbjudet och en dekal på vindrutan ger polisen information om din bils energiklass. Resultatet blir att alla äldre bilar måste skrotas (eller exporteras till Afrika) eller konverteras till eldrift, något man börjat experimentera med i Frankrike. Men det är stor skillnad på att på detta sätt reglera kylskåp för några tusenlappar eller bilar för några hundra tusen och bostäder för flera miljoner.

Är vi då förvånade? Knappast. Allt ingår i WEF och Klaus Schwabs ideologi ”own nothing and be happy”, steg för steg tas våra ägodelar ifrån oss medan vi sitter stilla och suckar. Den ideologin är numera också EU:s och våra parlamentariker tycks inte förstå ett dugg. Eller gör de det och medverkar ändå i kraft av sina egna svindlande löner? Korruption är raka spåret för oligarkins genomförande.

Låt oss se på fakta från EU:

  • Från och med 2028 skall alla nybyggda offentliga byggnader vara nollenergihus.
  • Från och med 2030 skall samtliga nybyggda hus vara nollenergihus.
  • För samtliga existerande hus införs en kvot som maximerar tillåten energiförbrukning per kvm och år! De som inte klarar detta kan kopplas bort från elnätet.
  • Samtliga existerande hus skall 2050 vara nollenergihus.
  • Efter 2033 gäller lägsta tillåten energiklass D för bostadshus.
  • 2040 införs en uppdatering av klass D till en högre nivå baserad på riksmedelvärdet.
  • En ny klass A(0) införs för nollenergihus.
  • En ny klass A+ införs för hus som kan leverera överskott av energi till nätet.

Byggnader skall utformas för att få installationer för solenergi enligt följande tidsramar:

  • Före 2026-12-31 för samtliga nya offentliga byggnader med större yta än 250 kvm.
  • Före 2027-12-31 för samtliga existerande offentliga byggnader med större yta än 400 kvm
  • Före 2029-12-31 för samtliga nybyggda bostadshus.
  • Laddningsstolpar för elbil och andra elfordon skall finnas vid nybyggda hus.

Övriga åtgärder är införandet av energideklarationer för hus som skall finnas vid försäljning och renovering av bostäder. År 2050 tror man att samtliga fastigheter skall vara nollenergihus. Därefter behöver vi tydligen inte varken kärnkraftverk eller annan elförsörjning? Låt oss hoppas att solen då fortfarande finns kvar på himlen och att de skymmande chemtrailsen är historia.

Detta vansinne är beslutat av Europarådet redan 2018, men har funnits på agendan ända sedan 2010, dock utan att nämnas i media. Man tror att man på drygt 30 år skall kunna omvandla hela EU:s bebyggelse till nollenergihus, helt beroende av solenergi. Konsekvenserna vad gäller kulturmiljöer och arkitektur vågar jag inte ens tänka på, det har uppenbarligen inte våra parlamentariker heller gjort. Europas kultur och därmed Europa som begrepp med sina nationalkaraktärer kommer att utplånas. Den arkitektur som presteras idag är dessutom det sämsta sedan vår civilisations uppkomst. England, som inte ens tillhör EU propagerar för samma agenda och hotar nu med böter i storleksordningen 100.000 för dem som inte följer renoveringskraven. Den som inte kan betala kan välja fängelse istället…

Det kan tänkas att pågående lågkonjunktur med tillhörande sviktande ekonomier kommer att innebära några års tidsförskjutning i programmet, men vissa delar tillämpas redan idag i vissa länder söder om Östersjön. Det är beklagligt att det inte finns fler partier som vill lämna EU, alternativet blir då att själv göra det. Bye bye Sweden….

Peter Krabbe

Från sofflocket…

Image

I sin söndagskrönika skriver Karl-Olov Arnstberg något förvånande om personlig lycka som ett mål för oss debattörer i vårt skrivande.

Som exempel nämns Ann Heberlein genom citatet ” Min hemmasnickrade, samtidsanpassade version av epikurismen innebär att jag avstår sociala medier som X (det som tidigare kallades Twitter) och Instagram, och försöker låta bli att ha synpunkter i infekterade ämnen. Jag övar helt enkelt på att vara likgiltig inför det jag inte kan förändra, vilket är nästan allt. Mina år som opinionsbildare med starka åsikter gjorde ingen lycklig, i all synnerhet inte mig själv.”

Även jag själv nämns genom motsvarande konstaterande från min Epilog  Blogg ” För mig blir det allt tydligare att det skrivande som jag ägnat mig åt de senaste tio åren säkert höjer medvetandenivån hos många av mina läsare, men trots det tycks vara meningslöst i det stora hela. Det går inte att åstadkomma några förändringar av betydelse i det system som vi alla sitter fast i. Hur mycket fakta och konstruktiv kritik som vi ”dissidenter” än kommer med så lyssnar inga beslutsfattare, allt blir som vanligt och utvecklingen går snarare åt motsatt håll.…”.

Är det då lycka vi söker genom att försöka påverka samhällsutvecklingen och få så många läsare som möjligt? Naturligtvis inte, lika lite som vi söker olycka på grund av etablissemangets motstånd mot våra aktiviteter. För många människor är det helt enkelt en självklarhet att protestera mot det man anser är fel i samhället eller påtala det kopiösa ljugandet i samhällsstyrda media. Det ger knappast lycka men möjligen en viss tillfredsställelse att få det sagt, det som inte får sägas. Att få så många som möjligt att se hur vårt samhälle utvecklas från en gammaldags demokrati där våra åsikter har en betydelse, till en diktatur där globala krafter i nya konstellationer formar våra liv och åsikter.

Redan Fabianerna i London för hundra år sedan formulerade tesen att demokrati är inget annat än ett steg på vägen till diktatur. Bara man tar det lugnt och försiktigt så når man målet utan alltför stora konflikter. Vi är där nu, hundra år senare – eller låt oss säga år 2030, som det är beslutat. Äntligen tycker man sig ha fått de stora spelpjäserna som FN och EU att fungera som avsett, de mer lättstyrda utvecklingsländerna får ett skenbart ökat inflytande på bekostnad av industrinationerna. Oligarkin blir global och deras ekonomiska makt blir vår nya gud.

Nej, ingen blir lyckligare av att se verkligheten, varken jag eller mina läsare. Ändå är det en verklighet som vi måste förhålla oss till och försöka ta tillbaks kontrollen över. Problemet är snarare att ökad kunskap om vad som pågår leder till ett växande förtryck från det styrande systemet, vi får en kapplöpning som blir allt svårare att vinna. Det är därför jag varnar för att vårt skrivande kan påskynda motpartens agerande och bli kontraproduktivt.

Alla vi skribenter spelar i samma lag. Men om man börjar få ont i foten spelar man kanske inte center, utan höger- eller vänsterback. Därefter ställer man sig i målet för att försöka ta de värsta straffsparkarna istället….

Jag tror att lycka för oss debattörer är att få se ett samhälle förändras till det bättre, där våra barn och barnbarn kan leva som oberoende och självständiga individer. Det kommer inte jag att få.

Peter Krabbe