ulsansblogg

Många tror att bombningarna i Mellanöstern beror på oljan.

Men det är chokladmarknaden de olika krafterna strider om.

Det har varit lite svårt för ”experterna” att förstå varför Iran har bombat Dubai … men det beror på Dubai-chokladens segertåg i världen.

Shia-mullorna har sett med oblida ögon på att sunni-muslimerna i Dubai lanserat choklad smaksatt med pistage och saffran – kombinationer som bara kan bli riktigt bra om man använder iransk saffran … anser shia-mullorna … och de har ju en poäng i att iransk saffran är överlägsen alla andra. Vem skulle inte vilja ha ett litet eget förråd av Super Negin från Khorashan? Och pistagenötter från Iran är nog de främsta i världen när det gäller smak och textur.

Dubai däremot importerar all sin saffran, och har blott några få, små inomhusodlingar (!) av pistagenötter.

Måste kännas rätt jämmerligt för shia-mullorna att bli frånåkta på det här sättet – oljerika araber slår sig in på den globala chokladmarknaden med smaksättningar som är urgamla och hämtade från Persien.

Men hur kommer Israel in i bilden?

Givetvis stör sig Netanyahu – liksom shiamullorna – på Dubai-chokladens exportframgångar – han vill se israelisk choklad dominera på världsmarknaden … vilket man faktiskt kan ha en viss förståelse för. Det var judarna som såg till att choklad blev en massmarknadsprodukt.

På 1600-talet skaffar sig judiska fabrikörer och handelsmän kontroll över kakaoutvinning och produktion i Mexiko, Brasilien och Karibien – den kakaon används för att framställa drycker och som smaksättning.

Choklad som vi känner till den skapas av judar som på flykt från den spanska och portugisiska inkvisitionen slår sig ner i franska Bayonne, där utvecklar de den ätbara chokladen och lägger därmed grunden för de praliner, och chokladkakor som kommer senare.

Judeförföljelserna innan och under andra världskriget drev bort judarna från chokladtillverkningen – tillverkare som Venus i Polen, Kleins i Österrike, och Venetia i Tyskland försvann.

Fördrivningen från Europa leder redan undre 1930-talet till att judiska chokladtillverkare återetablerar sig i vad som i dag är Israel. Chokladtillverkaren Elite grundas 1933 av en lettisk flykting, och de existerar fortfarande med produkter i mellanprisklass, och har även en viss närvaro i Europa.

Men i detta samman vi behandlar är det viktiga att sedan några årtionden försöker den judiska chokladen ta sig in på världsmarknaden i premiumsegmentet.

I början på 2000-talet upptäcker en chokladbutik i Jerusalems ortodoxa judiska kvarter att det finns en marknad för belgisk kvalitetschoklad … om den är kosher. Det leder till att Hauser of Belgium startas i Belgien och nu sprider sig lyxig kosher-choklad ut i världen.

Och så har vi chokladtillverkaren Max Brenner. Startad i Israel 1996, de har satsat hår på Australien, där de har en stark närvaro och nu är det USA man har i sikte.

Krigen i Mellanöstern är alltså en kamp om vem som ska dominera världsmarknaden för den som vill ha lyxchoklad.

Ska det vara judarna med sin kosherchoklad?

Eller ska det bli araberna med Dubaichoklad?

Eller ska Iran bli de som dominerar världens dessertmenyer?

Trump då? Han satsar förstås allt på en israelisk seger – och att iranierna dessförinnan med drönare utplånat alla fabriker för tillverkning av choklad i Dubai. Då kan Israel tilltvinga sig bra villkor för inköp av iransk pistage och saffran … och världens chokladdiskar ligger öppna för judisk choklad.

Men vad tjänar Trump på detta? Jo, han räknar antagligen med att Netanyahu då välvilligt skapar en liten nisch där Trump kan få sälja de chokladbars som bär hans namn.

Själv ska jag nu begrunda denna fråga vidare medan jag tankfullt förtär några praliner från Prekmurje.