Obama försöker stänga Guantanamo

Jag har blivit intervjuad i Hufvudstadsbladet: ”Obama försöker stänga Guantanamo”.

Intervju i P1-morgon om tortyr

Igår medverkade jag i P1-morgon om varför brottsrubriceringen "tortyr" saknas i svensk lag. Du kan lyssna här. Frågan är intressant eftersom justitiedepartement under lång tid utrett ett förslag till lag om internationella brott, det är oklart när ett sådant förslag kommer presenteras och hur frågan om tortyr som självständigt brott kommer att hanteras. Jag kommenterade samma sak för ett år sedan i DN.

Intervju angående ny svensk lag om internationella brott

Idag är jag intervjuad i DN angående ny svensk lag om internationella brott. Det gör jag med anledning av att idag avkunnar Stockholms tingsrätt dom mot en 34-årig serb åtalad för att ha deltagit i en massaker i byn Cuska i Kosovo. Förövarna skilde ut och mördade männen, cirka 40 personer. Jag bedömer att åklagarens utmaning i detta mål handlar mindre om eventuella brister i nuvarande lagstiftning och mer om vad som kan bevisas. Den åtalade nekar och säger att han inte deltog i massakern och inte ens var på plats. Jag besökte Stockholms tingsrätt den 26 oktober 2011 och lyssnade på rättegången när den åtalade förhördes.

Jag vill gärna utveckla min kommentar i DN. Rubriken talar om krigsförbrytare medan jag använder exemplet tortyr som brott mot mänskligheten. Man kan få det felaktiga intrycket av att det inte går att döma krigsförbrytare för tortyr i svensk domstol. Låt mig därför utveckla kommentaren.

Den nya lagstiftningen kommer omfatta såväl folkmord som brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Det är tre olika typer av brott. Med nuvarande lagstiftning går det inte att dömas under rubriceringen tortyr som brott mot mänskligheten eftersom en sådan straffbestämmelse saknas. Däremot går det bra att dömas för tortyr under rubriceringen folkrättsbrott, förutsatt att gärningen begicks i samband med en väpnad konflikt. Folkrättsbrott motsvarar vad man på engelska kallar "war crimes" eller på svenska krigsförbrytelser. Problemet är att tortyr som brott mot mänskligheten även kan begås i avsaknad av en väpnad konflikt, dvs i fredstid, men så som den svenska lagen är formulerad kan man då varken dömas för folkrättsbrott (krigsförbrytelse) eller brott mot mänskligheten. Grov misshandel är det som återstår. Vad betyder detta rent konkret?

De övergrepp som begåtts i samband med den arabiska våren, exempelvis i Egypten, Tunisien, i det tidiga skeendet i Libyen och Syrien, kan med den nuvarande lagstiftningen varken rubriceras som folkrättsbrott eller brott mot mänskligheten. Det är tänkbart att soldater, poliser och represanter från de tidigare regimerna i Egypten, Tunisien, Libyen och den nuvarande regimen i Syrien söker asyl i Sverige. Det vore högst beklagligt om svensk lagstiftning har sådana brister att dessa personer inte kan dömas fullt ut för de brott som begåtts. Åtal för mord och misshandel är inte samma sak som åtal för brott mot mänskligheten. Det är högst tveksamt om eventuell ny lagstiftning kan tillämpas retroaktivt avseende händelserna under 2011.

För de som vill fördjupa sig, läs min artikel International Criminal Law in Swedish Courts: The Principle of Legality in the Arklöv Case i International Criminal Law Review, Vol. 9, pp. 395-409, 2009.

Debatt om akademikers förhållande till makten

Efter Bushregimen finns det en intressant debatt i USA om hur man ska ställa ansvariga för eventuella övergrepp till svars. Jag skrev nyligen en bloggpost om att det amerikanska justitiedepartmentet rekommenderar en granskning av de inom CIA som medverkat i att förhöra fångar under tortyrliknande omständigheter.

Det finns även en debatt om akademikers, närmare bestämt juristprofessorers, ansvar i detta hänseende. I USA är det vanligt att akademiker verksamma vid universitet rekryteras i samband med skifte vid presidentmakten.

När George W. Bush tillträdde 2001 rekryterades John Yoo från Berkeley, rankad som världens tredje bästa universitet. John Yoo blev juridisk rådgivare på justitiedepartementet där han bl.a. skrev en s.k. "tortyrpromemorian" där man omdefinierade tortyr så att "förstärkta förhörsmetoder" ej ansågs vara tortyr och därmed var tillåtna, t.ex. skendränkning, utebliven sömn, långvarig vistelse i obekväm kroppsställning, påtvingad nakenhet och långvarig vistelse i kyla. Nu vill John Yoo tillbaka till Berkely men det tycker inte hans kollegor och studenter om. Dekanen Dean Edley vid Berkeley har kraftigt fördömt John Yoos ställningstaganden men försvarat den akademiska friheten och därmed John Yoos rätt att fortsätta som professor. På folkrättsbloggen Opinio Juris har Dean Edleys motivering publicerats. Kevin Jon Heller vid Melbourne Law School håller inte med om motiveringen, läs hans bloggpost.

Vad ska man göra med John Yoo? Han utreds redan av justitiedepartementets interna disciplinorgan avseende tortyrpromemorian. Det vore även lämpligt om åklagare utredde Yoos och hans överordnades straffansvar, åtminstone för tortyrpromemorian. Fram till att en formell undersökning har inletts så borde han få behålla sin akademiska tjänst. Jag har dock svårt att se att han skulle kunna vara verksam som lärare och forskare vid Berkeley om han i domstol fälls till ansvar för tortyr. Det verkar även vara dekanen Dean Edleys ståndpunkt.