Ansvar. Arbete. Sammanhållning.

Ansvarstagande, arbete och sammanhållning. Det var tre ord som präglade finansminister Anders Borgs budgetpresentation. Kurvorna pekar i rätt riktning, men samtidigt utfärdas varningstecken för kommande kriser. Klokt. Vändningen kan förväntas redan innevarande mandatperiod. "Anders Borg gör klokt i att hålla hårt, mycket hårt, i plånboken" uppmanade Sydsvenskan. Det gör han.

På sedvanligt sätt var Anders tydlig med att det nu gäller att samla i ladorna och återställa finanserna innan nästa kris. 2013 ska överskotten vara på plats. Skönt är också att vi kommer kunna genomföra alla skarpa löften från valplattformen. Läget har förbättrats avsevärt sedan Vårpropositionen. Det skapar också goda förhoppningar för de reformambitioner som också fanns i valplattformen. Som t ex det femte jobbskatteavdraget och den halverade restaurangmomsen.

"Alliansregeringen har fått stärkt mandat, men inte det mandat vi önskade oss" sade Anders. Det är nu en minoritetsregering som styr Sverige och budgetdebatten kom därför att präglas av utsträckta händer. Miljöpartiet har nu även nämnt näringspolitiken som ett tänkbart samarbetsområde och det tror jag är bra. Särskilt intressant blir det i så fall för mig som sitter i Näringsutskottet där Maria Wetterstrand är vald till vice ordförande.

I mina minnesanteckningar har jag skrivit "Östros:" för att kunna sammanfatta vad oppositionen ville. Därefter är det tomt. Det märktes att Östros inte riktigt förberett sig, varken för fyra år till i opposition, eller för det parlamentariska läget. Inte många utsträckta händer där inte. Till skillnad från exempelvis Miljöpartiet som öppnade fler dörrar än man stängde.

Dock ska Östros, liksom de andra debattörerna, ha credd för hanteringen av Sverigedemokraterna. Genom en lugn och sansad debatt med SD så blev det också tydligt hur naket partiet är. Det finns inga beräkningar som håller, bara svarta hål. Fördomar om invandringens kostnader och bortseende från dess fördelar har skapat ett virrvarr av lösa trådar utan sammanhang.

Det blev kanske allra tydligast när SD förklarar att man är mot arbetskraftsinvandring eftersom vi inte behöver fler arbetslösa. Men för att kunna arbetskraftsinvandra måste man ju ha ett jobb. Jobbigt, det där med ansvar!

Riksdagens öppnande

Igår var det storslaget öppnande av årets riksmöte. Här lite bilder från min horisont.

Gudstjänst i Storkyrkan - detta innan Sverigedemokraterna gjorde bort sig

Inpassering i Riksdagen via Stora trapphallen i det gamla riksdagshuset.

Vi ledamöter försöker samla oss i kammaren innan det är dags för det formella öppnandet.

H M Konungen förklarar riksmötet öppnat

Statsministern läser upp regeringsförklaringen. Prins Daniel och Kronprinsessan Victoria lyssnar intresserat, trots att det var en av de längre regeringsförklaringarna.

Kvällen avslutade med festkonsert på Konserthuset, bland annat med fantastiska Elin Rombo.

Foto: Melker Dahlstrand / Riksdagen

Jag och C.

Partiledardebatt med höjt tempo

Valårets första partiledardebatt är avklarad och det var en stärkt statsminister som gjorde en rivstart i inrikespolitiken. Bra tempo med tydliga skillnader mellan blocken.

Oavsett vem som vann på retoriska tasksparkar så hade Fredrik det starkaste och mest relevanta budskapet. Det är fortsatt jobblinjen som gäller. Ett av vallöftena var att det skulle löna sig mer att arbeta än att inte göra det. Det har vi genomfört med kraftiga skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare. Vikten av att förbättre anställningsbarheten. Att satsa på utbildning, men också att man får ta steget ut på arbetsmarknaden genom lärlingsjobb, arbetspraktik, etc. Att det måste bli lättare att anställa och att vi behöver bli bättre på att bejaka entreprenörskap och företagande.

En viktig poäng var att regeringen faktiskt redan gjort det betydligt billigare att anställa yngre, äldre, långtidsarbetslösa och nyanlända flyktingar. Grupper där utanförskapet annars lätt biter sig fast.

Jobben, tillsammans med satsningar på välfärden och ett intensivare arbete för att motverka våld och droger var Fredriks huvudlinjer. Detta förutsätter dock (och det är här skillnaden mot oppositionen blir så tydlig) att det är ordning och reda i de offentliga finanserna. Man kan inte lova allt till alla och skjuta skulden på framtiden.

Förslagen från den rödgröna oppositionen framstår allt mer som ofinansierade önskelistor. Det är väldigt mycket prat om minsta gemensamma nämnare, och väldigt lite konkreta förslag om vad man faktiskt vill göra. Nu verkar de vara någorlunda överens om att återgå till den sjukförsäkringspolitik som slussade ut 140 svenskar i förtidspension varje dag.

Relevanta frågor som ställdes både från Fredrik och Maud Olofsson var hur skattechocker mot företag och anställda ska kunna skapa fler jobb. På detta fanns inga svar.

Ett av debattens lågvattenmärken var när Mona Sahlin läxar upp Maud Olofsson med att hon minsann suttit i riksdagen 25 år och dessutom i ett otaliga regeringar. Så Maud skulle minsann inte tro att hon kunde komma här och lära Mona något. Jag funderade på vad som hade hänt om Göran Persson hade yttrat samma ord. Ett praktfullt exempel på manlig härskarteknik?

Slutsatsen efter att lyssnat på debatten blir att med en rödgrön regeringen blir det väldigt mycket snack, men jäkligt lite hockey!

Mer om debatten:
DN, Expressens opinionsblogg, Aftonbladet, Lena Mellin

Trams, Ewa Larsson!

Idag slår flera tidningar upp hur tidigare riksdagsledamoten Ewa Larsson (MP) igår greps i riksdagen eftersom hon utförde en demonstration på riksdagsläktaren när vi skulle votera om det framtida användandet av kärnkraft. Larsson och hennes kompisar i "Gröna qvinnor" ställde sig upp och visade sina t-shirtar med "Atomkraft, nej tack". Alla former av opinionsyttringar från läktaren är strikt förbjudna. Det är en av grundreglerna för att säkra den demokratiska beslutsprocessen. Det vet Ewa Larsson.

Jag har stor respekt för att alla inte håller med om alla beslut som fattas i riksdagen. Också att man vill manifestera detta motstånd. Det är också en fundamental del av demokratin. Ibland händer det också att en och annan åskådare i affekt inte kan dölja sin glädje eller upprördhet över vissa beslut. Även om det som sagt är förbjudet så kan jag ändå ha viss förståelse, särskilt när det är personer som är personligt berörda. Men inte att en f d riksdagsledamot gör det, som vet spelreglerna.

Sedan blir det rent av tramsigt när man läser Ewa Larssons kommentarer till Expressen. Hon säger att de reste sig upp i bänkraderna för att "se bättre". Att det inte var menat som en demonstration och att "ingen i riksdagen sett dem". Det är ju löjligt. Sedan Larsson lämnade riksdagen 2002 är kammaren ombyggd med glasväggar ner mot ledamöterna så att alla verkligen kan se allt. Och det där med att ingen såg stämmer kanske om man undantar 349 ledamöter, talmanspresidium och diverse tjänstemän. Nej, stå upp för din aktion, Ewa! Ta ditt ansvar, och sluta med tramset!

Opposition på villovägar

I en fråga var Fredrik och Mona överens i dagens partiledardebatt. "Det finns ingen militär lösning på konflikten i Gaza" sade statsministern. "För varje bomb ligger en tvåstadslösning längre bort" kompletterade Sahlin. Sedan var det inte mycket man var överens om.

Jag förstår att Mona Sahlin är arg. Det är hennes jobb. Hon är oppositionsledare och ska kritisera regeringen. Det är bara så synd att hon inte har mer på fötterna. Idag blev det nästan parodiskt när hon först säger att regeringen bidrar till växande budgetunderskott när hon samtidigt lovar reform efter reform av ofinansierade förslag.

Vi är en enig rödgrön allians och ett tydligt alternativ, påstod hon idag. Hur det är med den tydligheten blev ganska klart när statsministern kontrade med att nämna inkomstskatterna, förmögenhetsskatten, fastighetsavgiften och bensinskatten som områden där de tre oppositionspartierna står miljarder ifrån varandra. Något löfte om att man skulle ena sig på de här områdena fick han aldrig från Sahlin. Inte blev det tydligare när Maud Olofsson tog upp utrikes- och säkerhetspolitiken som ytterligare ett område där vänstersplittringen är total.

Jag tycker att Fredrik har helt rätt när han om och om igen betonar vikten av att nu inte släppa på stabiliteten i statsfinanserna. Förutom att det är svårt, på gränsen till omöjligt, att lösa globala problem med nationella verktyg, kommer rekylen bli ack så mycket värre för de som redan har det svårt när man tvingas skära i välfärden och höja skatterna för vanligt folk för att finansiera de rödgröna "krispaketen".

"Det finns ingen mirakelkur mot krisen", sade statministern och konstaterade att oppositionen nu bara lägger ofinansierade populistiska förslag, som dels ger väldigt liten effekt för de berörda, men framför allt skjuter de offentliga finanserna i sank. Jag håller med!

Mer om partiledardebatten: Sydsvenskan, DN, SvD

Kommentar med anledning av statsministerns besked om en könsneutral äktenskapsbalk

- Ett utmärkt besked som Fredrik Reinfeldt lämnade i Ekot om könsneutrala äktenskap. Nu får frågan äntligen en lösning som en bred majoritet i riksdagen kan ställa sig bakom.

- Jag är stolt över att vara en av de som varit med om att förändra moderaternas inställning när det gäller könsneutrala äktenskap. Fredrik Reinfeldts besked idag visar att vi nu står för detta och redan till den 1 maj 2009 får en könsneutral äktenskapsbalk på plats. Det innebär att vi får en lagstiftning som faktiskt svarar mot de familjebildningar som är reella i Sverige idag.

- Jag har tidigare uttryckt respekt för den kristdemokratiska ståndpunkten, även om jag inte delar den. Därför har jag också föreslagit att man i den här frågan faktiskt blir överens om att man inte är överens och att kristdemokraterna tillåts reservera sig i regeringen. Detta har inte visat sig vara en framkomlig väg och därför är den lösning som nu presenterats den bästa. Den innebär att kristdemokraterna kan stå fast vid sin ståndpunkt, men att vi också respekterar den breda majoritet som finns i riksdagen.

- Nu gäller det att ta vara på den beredningsprocess som har pågått i justitiedepartementet sedan Hans Regnér presenterade sin utredning. Ett kommande förslag bör utformas i enlighet med utredningen och dessutom sträva efter ett så snabbt genomförande som möjligt. Det är också viktigt att formuleringarna blir sådana att de kan stödjas av en bred majoritet i riksdagen.

Mer om frågan kan du läsa i DN, SvD, Sydsvenskan, QX

När ljuset vänds mot oppositionen

Partiledardebatten är i full gång och jag kommer precis från kammaren. Det är en ny debatt. Alternativ ställs mot varandra. När det visar sig att regeringspolitiken faktiskt fungerar blir det allt svårare att bara falla tillbaka på gamla klyschor för oppositionen. Det vassaste Sahlin kunde komma på i morgonens debatt var det vanliga tugget om att regeringen "medvetet ökar orättvisorna". Hur trovärdigt är det? Är det verkligen någon som tror att det finns politiker som "medvetet" gör vad den kan för att öka orättvisorna? Och detta påstås i tider när det, trots lågkonjunktur, finns fler i arbete än det gjort på väldigt, väldigt länge.

Det är många som är oroliga nu och det finns det visst fog för. En global finanskris råder. Vi är inne i en lågkonjunktur. Varsel hänger över mångas huvuden. Låt oss för ett ögonblick fundera över var vi hade stått om (s) vunnit valet senast.

Genom de reformer regeringen har genomfört och som (s) röstat emot har 70 000 svenskar fått arbete. Totalt har utanförskapet minskat med 180 000 personer sedan valet. Skulle förslagen i (s) senaste budgetreservation genomföras skulle det innebära att 60 000 jobb försvann. På vilket sätt blir Sverige tryggare och rättvisare av det?

När (s) styrde stod 100 000 ungdomar utanför arbetsmarknaden. Idag är det 40 000 färre. Nu vill (s) höja arbetsgivaravgiften på unga med 10 miljarder. Tror du det blir fler eller färre unga i utanförskap då? Hur blir Sverige tryggare och rättvisare av det?

Genom skatteavdrag på hushållsnära tjänster har vi lyckats göra svarta jobb vita, samtidigt som många som stått långt från arbetsmarknaden har fått riktiga jobb att gå till. Det avdraget vill (s) ta bort. Hur skapar detta trygghet och rättvisa?

I ett läge där varslen duggar tätt och finanskrisen ligger över oss vill (s) återinföra förmögenhetsskatten och på så sätt driva kapital och arbetstillfällen ur landet. Tror de verkligen att tryggheten och rättvisan blir större då?

Har man ambitionen att styra landet räcker det inte med klyschor. Då krävs det raka besked, ansvarstagande och en långsiktig politik för en stabil ekonomi och fler arbetstillfällen. Det blir tillbaka till ritbordet för Sahlin.

"Jag ser fram emot att sitta på Riksdagens gubbhylla tillsammans med Bosse Ringholm" sade Pär Nuder när han lämnade uppdraget som ekonomisk talesman. Idag stod de båda och tasslade vid väggen längst bak i kammaren. De såg med rätta bekymrade ut.

Mer om partiledardebatten: SvD, DN, Expressen.

Pompa och ståt!

Idag öppnas riksdagen högtidligen i närvaro av H M Konungen. Det blir sång, spel, pompa och ståt. Jag som är lite svag för det celebrala tycker det är lite småmysigt!

För två år sedan var det nervöst! Att första gången inta sin plats i kammaren, högt säga JA när talmannen ropade upp en och att faktiskt inse att nu sitter man i landets högsta beslutande församling.

Jag ska inte säga att jag nu har vanan inne och kör det hela på rutin, men det är en annan känsla. Då läste Fredrik Reinfeldt för första gången upp regeringsförklaringen och statsråden presenterades. Valet var nyss vunnet och ett hårt arbete låg framför oss.

Nu är vi halvvägs. Oerhört mycket är gjort. Vallöften betas av i rasande takt och vi kan se att politiken faktiskt fungerar och håller i skarpt läge.

När jag idag sitter i kammaren och Fredrik läser upp sin tredje regeringsförklaring kommer känslan vara att "Nu gäller det!". Nu är det två år kvar. Två år att bevisa att man kan lita på den borgerliga alliansen, att vi levererar och att vi tagit det förtroende väljarna gav oss på allvar.

Som sagt: Nu gäller det!

Nu mot Skåne!

Det har varit en spännande vecka, en stressande vecka, en pressande vecka. Sällan har mailkorgen varit så full med uppvaktningar - mer eller mindre vänliga och mer eller mindre seriösa. Jag vill rikta en särskild ursäkt till alla er som mailat mig med frågor, men som jag missat att besvara. Med hundratals mail om dygnet är det inte alltid man har tid eller möjlighet att besvara alla.

Nu fylls åter mailkorgen. Enligt en del är jag antingen fascist, idiot, äckel, vidrig, kommunist, stasiagent eller har helt enkelt bara förverkat min rätt att leva. Ja, vad ska man säga? Jag har försökt argumentera för mitt ställningstagande. Jag står för det. Jag ångrar mig inte. Jag är övertygad om att vi fattat rätt beslut.

En diskussion som väckts från flera håll den senaste tiden är vem man ska vara lojal mot som riksdagsledamot. Är det hemkommunen, väljare i allmänhet, väljare som kryssat just dig, det egna ungdomsförbundet? Jag har alltid försökt jobba efter det enkla mottot att vara lojal mot mig själv och mina värderingar. I valrörelser, och även mellan valen, gör jag vad jag kan för att de som röstar på moderaterna och som kryssar mig, ska veta vem jag är.

Det går inte att utlova att rösta precis som alla vill i alla voteringar. Istället får man lyssna på olika argument och infallsvinklar och sedan fatta ett eget beslut. Så som jag ser det är det så den parlamentariska demokratin måste fungera. Annars skulle riksdagen vara fylld av 349 vindflöjar som står med ett fuktigt finger i luften och känner vart opinionsvinden för tillfället blåser.

FRA-frågan är nu beslutad. Framför oss väntar en mängd nya och spännande frågor. Vissa svårare än andra. Utan tvekan kommer det nya bloggstormar och starka opinionsvindar. Så ska det vara. För dig som vill försöka reda ut vem Olof är och om du kan känna förtroende för mig som riksdagsledamot så hoppas jag att den här bloggen kan vara en hjälp på vägen. Jag skriver här om varför jag kommer fram till olika ställningstaganden och hur mina funderingar går inför besluten. Det är mitt sätt att vara öppen och ärlig mot dig.

Stora FRA-voteringsdagen

Har precis återvänt från den första FRA-voteringen. I enlighet med den överenskommelse vi gjorde mellan allianspartierna igår är nu förslaget återremitterat till försvarsutskottet för att få med de kompletteringar som försvarsministern redogjorde för i kammaren igår.

Även om jag har respekt för alla de åsiktsyttringar som kommit fram de senaste dagarna är jag ändå lite förvånad över att de kommer först nu. Det här ärendet har varit känt i ca 18 månader. För ett år sedan voterade riksdagen första gången. Någon jätteuppståndelse var det inte fråga om då, trots att flera av de integritetsskyddande åtgärder som nu finns med inte fanns då.

Under året som har gått har ärendet kompletterats på ett flertal punkter. Jag nämner de flesta i mitt inlägg nedan. När så ärendet kommer tillbaka i förbättrat skick kommer opinionen igång och ledamöter börjar vackla någon dag innan slutlig votering.

Med den överenskommelse som slöts igår förbättras nu förslaget ytterligare ur integritetssynpunkt. Bland de förslag som försvarsministern tog upp kan nämnas:

• Ett skärskilt uppdrag kommer att lämnas till Datainspektionen om att fram till kontrollstationen 2011 följa FRA:s verksamhet ur ett integritetsskyddsperspektiv. Till Datainspektionenen kommer en skärskild referensgrupp att knytas, med personer som nomineras av riksdagspartierna.
• Regeringen avser tillsätta en kommitté som utifrån ska följa FRA:s verksamhet ur ett integritetsperspektiv. Kommittén kommer att verka utöver det integritetsskyddsråd som kommer att inrättas inom FRA och bestå av parlamentariker. Kommittén ska också tillsätta ett integritetsombud som ska bevaka att integriteten för personer bosatta i Sverige garanteras.
• En ny myndighet utformad som en domstolsliknande nämnd inrättas som prövar tillståndsgivning (de uppgifter som i förslaget ligger på FUN)
• Regeringen ska ha skyldighet att ta integritetshänsyn vid fattande av inriktningsbeslut
• Den domstolslinkande nämnden ska fatta beslut om huruvida "synnerliga omständigheter" föreligger för sökning på person.

Med detta är i alla fall jag väldigt nöjd. Det diskussionen utanför riksdagen nu handlar om är egentligen någonting helt annat. De jag har talat med demonstrerar kring huruvida vi överhuvudtaget ska signalspana eller inte. Något vi redan gjort framgångsrikt i decennier. Och huruvida vi i så fall ska ha någon underrättelsetjänst eller inte.

Jag tror faktiskt att de flesta tycker att det är viktigt att vi har en underrättelsetjänst. Att vi får information som kan skydda vårt land och våra medborgare, både i Sverige och utomlands. Därför har jag inga som helst betänkligheter över att rösta JA när frågan om signalspaning återkommer i kammaren under eftermiddagen.

FRA - därför röstar jag 'ja'

FRA. En förkortning som till för inte så länge sedan var hyfsat okänd men som nu finns på allas läppar. En utredning om signalspaning som beställdes av den förra regeringen, men som den här nu håller på att genomföra. Socialdemokrater som sade bu före valet och nu säger bä med ett blött finger uppstucket i opinionsvindarna.

Grundfrågan är om Sverige ska ha en underrättelseverksamhet eller inte. Jag tror de flesta är överens om att vi ska ha det. Hoten mot allas vår säkerhet förmedlas inte längre genom luften utan genom en tråd. Vi har ingen lagstiftning som är förberedd för detta. Antingen anpassar vi lagstiftningen, eller också lägger vi ner spaningen I så fall får vi helt enkelt förlita oss på vad andra länder berättar för oss. Det tror jag väldigt få tycker är en bra idé.

Man ska vara medveten om att all form av underrättelseverksamhet i någon mån innebär att någon enskilds integritet kommer att kränkas vid något tillfälle. Det viktiga är att detta ska ske så varsamt det över huvud taget är möjligt.

Jag får just nu hundratals mail som droppar in varje dygn, många är för övrigt förbluffande lika. Samtidigt som jag känner stor respekt för det stora engagemanget när det gäller värnandet av den personliga integriteten kan jag inte låta bli att också notera alla de övertoner som förekommer i debatten.

Några klargöranden om förslaget som ligger:

• FRA bedriver bara spaning mot företeelser utanför Sveriges gränser.
  
• Signalspaning är inte tillåten när det gäller kommunikationer inom Sverige. Inte heller när det gäller trafik som sker inom landet, men passerar gränsen av tekniska skäl är det tillåtet att spana på- vare sig mail eller telefon.
  
• Signalspaning får bara ske efter inriktning från regeringen och berörda myndigheter.
  
• Myndigheterna kan inte själva bestämma om inriktningen, utan måste söka om tillstånd.
  
• Signalspaningen ska bara ta sikt på yttre hot mot rikets säkerhet, internationell terrorism eller mycket allvarlig gränsöverskridande brottslighet.
  
• FRA avgör inte själva vad man ska spana på. Det gör Försvarets underrättelsenämnd, där både juridiska företrädare samt politiker från riksdagens alla partier kommer att sitta.
  
• Det införs tydliga regler om hur rapportering ska ske och när uppgifter ska förstöras.
  
• Det inrättas ett särskilt integritetsskyddsråd.
  

Slutligen ska man komma ihåg att det fram till nu inte har funnits någon särskild lagstiftning alls som reglerar hur signalspaning ska gå till. Att vi får en lagstiftning till stånd är därför nödvändigt.

Missförstå mig rätt. Den här frågan har inte varit alldeles enkel, vare sig att sätta sig in i eller att fatta beslut i. Visst kan jag se bekymmer även med liggande förslag! Men trots det så tycker jag att det ändå är både tydligare och säkrare än den situation vi har idag. Jag kommer därför att rösta ja till propositionen. Jag är övertygad om att det går att kombinera ett effektivt skydd av landets säkerhet med kraven på integritet.

Just nu: Partiledardebatt

Nu pågår vårens sista partiledardebatt. Fredrik är riktigt bra och inledde med att väcka den retoriska frågan om vem som egentligen är bäst när det gäller att föra en ansvarsfull ekonomisk politik. Man kan konstatera att det enda som förenar vänsterblocket är en allmän utgiftshysteri. Höjda bidrag ska finansieras med höjda skatter. Har vi hört det förut? Fredrik konstaterade att det är jobben som avgör. Den som kan ge möjlighet för fler att komma i arbete kan också fixa bäst välfärd. I så fall har Mona och socialdemokraterna mycket kvar att bevisa!

Fredrik i KU

Idag var jag på plats vid konstitutionsutskottets utfrågning av statsministern. På agendan stod bland annat försäljning av statliga bolag och rekrytering av generaldirektör för Banverket, men i fokus var givetvis krishanteringen i statsrådsberedningen och turerna kring den berömda krogkvällen i oktober som ledde till att Ulrica Schenström fick avgå.

Jag har inte tidigare kommenterat Ulrica här eftersom hon är en väldigt nära vän till mig och jag tycker inte man ska recensera sina vänner på bloggar på nätet. Det tänker jag inte göra nu heller.

Däremot vet jag inte riktigt vad jag ska tänka efter att ha lyssnat till utfrågningen av statsministern. Vice ordförande Per Bill tvingades påpeka att syftet med en muntlig utfrågning i KU är att KU ska få en heltäckande bild av vad som skett, inte en bestraffning av den som blir kallad. Den uppfattningen verkar inte delas av alla. Istället får man en känsla av socialdemokratiskt korsförhör där målet är att den utfrågade någon gång ska göra en tankevurpa och stupa i den politiska farstun.

Det absoluta botten nåddes under Morgan Johanssons (s) frågor om vad som hände den aktuella kvällen i oktober. Efter att Fredrik nogsamt förklarat hur direktiv och ansvarsfördelning ser ut i statsrådsberedningen, bemöts han med frågor som "Hade du talat om för henne att man inte vara berusad under jouren?" och påståenden som "...när du gav henne i uppdrag att gå på krogen med Anders Pihlblad".

Det sistnämnda kom ur att statsministern tidigare uppgivit att han blivit underrättad om att hans statssekreterare skulle föra bakgrundssamtal med olika journalister inför den moderata partistämman och att han inte hade några invändningar mot detta.

Slutligen visade Morgan Johansson sin fullständiga okunnighet om hur krisövningar går till när han ställer frågor som "Ledde hon och var ansvarig för planering och förberedelse av den krisövningen eller satt hon även då bara som passiv åskådare?" Som om en övning, vilken det än vara månde, bara bestod av en övningsledare och ett gäng passiva åskådare!

Möjligen kan okunnigheten bero på det Fredrik nämnde i sin inledning - att den förra regeringen under alla sina tolv år vid makten endast genomförde ett par krisövningar där regeringen deltog medan alliansregeringen sedan valet redan genomfört fyra. Huruvida Morgan Johansson under sin tid som socialminister deltagit i någon krisövning alls har jag ingen aning om.

På riksdagens hemsida beskrivs Konstitutionsutskottets uppdrag så här:

"Konstitutionsutskottet (KU) bereder ärenden om grundlagarna och
riksdagsordningen samt om lagstiftning i andra konstitutionella och allmänt
förvaltningsrättsliga ämnen och lagstiftning om radio och television. /.../
Konstitutionsutskottet har också uppgiften att granska regeringens och
statsrådens arbete samt meddela riksdagen resultatet av sin granskning."

Det finns nog anledning att påminna KU-ledamöterna om detta.

Mer om utfrågningen finns hos SvD och DN

Kulturen 3.0

Stressig vecka har lett till dåligt bloggande. Ändå är det en hel del som har hänt.

I måndags släppte den moderata kulturkommittén ”Kulturen 3.0” som är en uppdatering av ”Kulturen 2.0” från förra året och en rejäl vitamininjektion med 97 konkreta förslag som täcker hela kulturområdets bredd. Detta är ett resultat av flera månaders arbete från oss i kommittén. I måndags blev vi även publicerade på DN debatt i samband med lanseringen. Det var ett bra tillfälle att nå ut med den nya politiken och vi har fått bra respons.

Kulturen 3.0 handlar översiktligt om ”mer pengar till kulturen, mer kultur för pengarna”.

• Företag och privatpersoners sponsring av kultur skall uppmuntras och vara ett viktigt komplement som finansieringsform av kultur.
• Kultursponsring ska betraktas som avdragsgill marknadsföring för företag. Lagtexten måste bli tydligare.
• En spelpolitik som medfinansierar både kultur och idrott.
• Allmänna arvsfonden utdelning på 300-400 miljoner bör i högre grad gå till barn, ungdom och funktionshindrade.
• Kulturkonsumenterna är den främsta finansieringskällan för konstnärligt skapande, men att stat, regioner, landsting och kommuner är viktiga medaktörer.
• Förbättrade villkor inom privatradio och ett privat komplement till Sveriges radio välkomnas
• En vidare utbyggnad av regeringens satsning på kultur i skolan – ”Skapande skola”

På http://www.moderat.se/ kan man läsa om ”Kulturen 3.0” och alla 97 förslagen.

Sedan ska jag också nämna att jag den här veckan äntligen har fått en ny politisk sekreterare i Emil Eriksson. Emil känner jag från Malmö där han fram till för några veckor sedan varit ordförande för Malmö MUF. Jag kan också rekommendera hans blogg som det finns en länk till här bredvid.

Välkommen Emil!

Alliansgrupp i riksdagen

Tillbaka i Stockholm för gemensamt möte med allianspartiernas riksdagsgrupper. Det betyder att över halva riksdagen nu fyller riksdagens förstakammarsal. Det märks att vi nu är fyra partier som på många sätt vuxit samman, samtidigt som vi drar nytta av våra olikheter. Stämningen är på topp. Kul! Jag försöker föreställa mig motsvarande podium på andra sidan blockgränsen. Mona, Peter och Lars framför ledamöter från s+v+mp. Omöjligt...

Äktenskapsdebatten

Så fortsatte plakatpolitiken från oppositionens sida under debatten om könsneutrala äktenskap. Till varje pris vill man undvika att en borgerlig regeringen driver fram detta och när inga andra argument höll blev det istället politisk pajkastning.

Det är ingen hemlighet att kristdemokraterna har en annan ståndpunkt än vi andra i alliansen. Därför var det oerhört roligt när Yvonne Andersson klargjorde att man har respekt för den process som pågår i regeringen och att man kommer att följa den uppgörelse som görs där.

Detta avskräckte inte oppositionen där framför allt representanter för socialdemokraterna försökte likna Kd vid ondskans axelmakt i riksdagen.

En annan återkommande fråga från oppositionen med Johan Löfstrand (s) i spetsen var när en proposition kommer och vad den kommer innehålla. Kanske kan vara kul som retorisk fråga, men Löfstrand vet ju precis som jag att det är regeringen som lägger fram propositioner och att vi ledamöter omöjligt kan sia exakt om deras innehåll.

Jag kan berätta för Johan Löfstrand att det finns ett helt folk som undrar hur socialdemokraterna vill styra Sverige och vem man vill göra det med, men inte förväntar jag mig att Löfstrand skulle presentera hela den uppgörelsen för mig i kammaren.

Klart är i alla fall att statministern har lovat en proposition och att denna troligen kommer till hösten. Då kan vi äntligen få ett bra, kvalitativt och väl förankrat beslut där en så stor majoritet som möjligt driver igenom en könsneutral äktenskapsbalk.

Därför kommer jag också rösta nej till socialdemokratisk plakatpolitik vid eftermiddagens votering. Jag vill också passa på att tacka Johan Löfstrand för den lysande reklam för min blogg som han bjöd på i sitt inledningsanförande! :)

Se dagens debatt
Direktlänk till mitt inlägg

Debatt om homoäktenskap

På plats i kammaren inför den debatt som snart inleds om en könsneutral äktenskapsbalk. Jag kommer delta och vill du följa debatten borde detta gå att göra via SVT.

Jämställdhet i kulturen

Precis kommit tillbaka från votering och debatt i kammaren. Själv deltog jag i en debatt om Konstnärs- och musikfrågor och som behandlade de riksdagsmotioner som väckts på området. Debatten kom huvudsakligen att handla om jämställdhetspolitiken. Ett viktigt område där det faktiskt görs väldigt mycket.

Detta verkar dock inte ha nått fram till socialdemokrater och vänsterpartister. De liksom vägrar acceptera att en borgerlig regering faktiskt kan göra bra saker. Sen kanske det hetsar upp dem lite att jämställdhetsfrågorna lyfts av en (hyfsat) ung moderat man, vad vet jag?

Se gärna debatten och mitt inlägg här!

Public Service i riksdagen

Idag hölls så det "beryktade" seminariet i riksdagen kring privat public service. Seminariet arrangerades av oss som representerar allianspartierna i kulturutskottet. Egentligen hade vi velat bjuda in representanter för den privata public servicen till kulturutskottets sammanträde, men detta vägrade socialdemokraterna. Märkligt strutsbeteende! Ska man fatta beslut om framtiden för SVT, SR och UR är det väl självklart att man lyssnar på alla parter? Nåja, nu gjorde vi det i egen regi och det blev ett lyckat seminarium.

Medverkade gjorde Jan Scherman från TV4, Birgitta Ståhl från TV8 och Kurt Almqvist från Axess. Diskussionen kom mycket att handla om vad som egentligen är public service, vem som kan göra public service och vad statens roll ska vara. När det gäller det sistnämnda drev såväl TV8 som Axess på hårt för att staten skulle ge ekonomiskt stöd även till privat public service till exempel genom public service-fonder, medan Jan Scherman menade att det snarare är en förutsättning och en självklarhet att man är fristående från politiken.

Jag delar hans uppfattning. Så fort man är beroende av bidrag eller stöd så följer det också med regelverk och ramar för verksamheten. Behöver vi verkligen mer tv och radio som är beroende av offentliga medel? Är det inte bättre att vi försöker undanröja så många hinder som möjligt för den privata televisionen att utvecklas?

Två förslag på regelförenklingar som kom fram och som jag själv tycker är intressanta är dels reglerna för reklam och dels rättigheterna till SVTs arkiv. När det gäller tiden för reklam-tv är det för mig obegripligt varför vi överhuvudtaget reglerar detta för privata företag. Det företag som är så dumt att de sänder för mycket reklam på orimliga tider kommer snart märka att tittarna flyr.

En pikant detalj var kanske under eftersnacket när Lars Adaktusson påpekade för mig att Jan Scherman inte alltid varit en sådan motståndare till public service-fonder, utan tvärtom tidigare varit en ivrig förespråkare. Hur det nu än är med den saken måste jag säga att jag instämmer betydligt mer med Scherman i hans nuvarande ställningstagande.

*** Uppdaterad ***

Som framgår av kommentaren nedan så var det TV8 som tog tydlig ställning för public service-fonder och inte Axess. Däremot var även Axess väldigt angelägna om ekonomiskt stöd även till privat public service, om än i annan form.

Det har kommit ett brev!

Så, några dagar efter pressutspelet, kom brevet från s, v och mp i civilutskottet. De uppmärksammar mig för att jag "utmärkt mig som en varm förespråkare för HBT-personers rättigheter" och tackar mig för att jag "varit en blåslampa på den förra regeringen". Nu vill man att vi tar i hand och röstar igenom en motion de har skrivit om könsneutral äktenskapsbalk.

Så oerhört banalt och tramsigt! I tolv år satt de vid makten och gjorde inte ett skapandes dugg! Mona Sahlin har sprungit som en vilde i pride-tåg och på qx-galor, ställt upp på mingelbilder och förättat partnerskap. Fagert tal och mycket snack men absolut ingen hockey!

Samtidigt har vi äntligen fått en statsminister som gått ut och lovat en könsneutral äktenskapsbalk, en proposition från regeringen är under framtagning och vi kan förhoppningsvis fatta beslut redan till hösten eller möjligen nästa vår.

Istället för att välkomna en bred majoritet i frågan väljer den rödgröna oppositionen återigen plakatpolitikens väg och vill lova förändringar redan nu! Problemet är ju bara att sossarna inte heller denna gång lägger något färdigt förslag om äktenskapsbalk. De föreslår bara ännu en gång att "regeringen ska lägga fram förslag". Men det gör ju regeringen redan!

Jojo... snacka går ju...

Nedan mitt svar:

Stockholm den 27 mars 2008

Bästa riksdagskollegor!

Stort tack för att ni uppmärksammat mitt arbete för HBT-personers rättigheter! Det stämmer att jag har ett stort engagemang i frågan och jag kan lova er att det inte bara är den förra regeringen jag agerat blåslampa mot utan även denna såväl som mitt eget parti.

Därför tycker jag att det är särskilt roligt att vi nu äntligen kan se fram emot en proposition i frågan om könsneutral äktenskapslagstiftning! Efter tolv år av prat, löften och paraderande i pride-tåg utan att leverera ett jota, är det skönt att vi äntligen ser lite aktivitet från en sittande regering.

Det är också spännande att det nu är nästan samtliga riksdagspartier som tagit aktiv ställning för könsneutrala äktenskap. Det innebär att vi kan se fram emot en bred majoritet i riksdagen till stöd för den utlovade propositionen.

Det vill säga, om man inte väljer den väg som ni nu föreslår. För inte kan det väl vara viktigare att skrika högt i opposition om det man inte kunde leverera i majoritet, än att vi får ett tydligt och långsiktigt beslut?

Så låt oss istället ta i hand på att ni lägger plakatpolitiken åt sidan och istället bidrar till bredast möjliga majoritet i den viktiga frågan om att införa en könsneutral äktenskapsbalk!

Bästa hälsningar,

Olof Lavesson
Riksdagsledamot (m)