Jul på Ådäljan

Så var klockan mer än tre och julafton är över. Jag hoppas ni alla haft en magnifik jul. Det har jag! Snölös men oerhört familjär och trevlig. Ungefär såhär blev den:

Hela familjen sov ut och åt frukost i sängen. Mysigt. Sen letade jag och Anders traditionsenligt efter varsin julklapp som "tomten varit inne och gömt under natten". Ja, jag är 23 år och min bror är 20, men vissa traditioner är helt enkelt för trevliga för att sluta med. I år låg klapparna under pianostolsfårskinnsfällen.
Vi hann precis med att tända ljus på farmors och farfars grav innan det var dags att bänka sig framför Kalle Anka. Jag älskar Kalle. Nicole sa idag att hon tyvärr tröttnade på det för några år sen, en känsla jag verkligen inte kan relatera till. Alls. Kalle ÄR julen, ju. Min familj brukar skratta extra mycket och kommentera under de här tillfällena: 1. När en av tomtens nissar målar ett schackbräde med rutig färg.
2. När en av askungens möss slickar på tråden, måttar, och sedan stoppar in hela armen i nålsögat.
3. När Piff kastar en röd kula på Pluto och han tar emot en grön.
4. När en av dvärgarna i Snövit drar sitt solo på gitarr och fingrarna liksom flyger omkring.

I år såg vi inte Kan du vissla Johanna som går efter Kalle varje år, men jag vill ändå skriva om den för vi har sett den rätt många jular och den är antagligen den allra finaste film som någonsin gjorts.

Vid maten som avnjöts en stund efter Kalle stod min pappa upp och introducerade "3 nya smaker på julbordet". Det var enbärsdricka, kallsupen och öl med chokladsmak. Den sistnämnda var väldigt intressant. Den smakade verkligen choklad, och öl. Samtidigt. Och det var inte alls äckligt men det konstiga tog liksom överhanden och det gjorde det svårt att säga att det var gott. Lite som oliver är innan man lär sig äta dem. Alltså finns det kanske hopp för den. (Banan-och-choklad-läsken som finns på Netto finns det dock inget hopp för. Jag smakade den en gång och är helt säker på min sak).

Efter maten drog pappa på sig sin fantastiska tomteutstyrsel och vandrade iväg för att tomta inne hos våra grannar. Han är en sagolikt vacker tomte varje år, med stor fårskinns-kappa, ullig vit luva, röda mysbyxor instoppade i rödrandiga stickade strumpor, stort skägg och träskor.
När han kommit tillbaka fick han slänga av sig de oerhört varma kläderna och så såg vi Karl-Bertil Jonssons jul. Den är verkligen så bra att man önskar att man hade gjort den själv. Jag älskar hur den är tecknad och hur Tage pratar. Vi ägnade finheten i filmen några kommentarer som "den är otroligt bra, och tänkvärd!" och sen tog vi itu med vår egen -gigantiska- julklappshög. Den var i år liksom varje år väldigt stor trots att vi alla sagt att vi "inte skulle köpa så mycket". Man kan verkligen undra hur det kan bli så varje gång. Men paket är ju oerhört skoj. Jag har väntat som ett barn hela dagen, och är stormförtjust över att få öppna paketen, även dem jag på förhand vet innehållet i. Årets skörd blev som vanligt en succé, jag fick bara bra saker. Jag är nog rätt lätt att ge saker till, ända sedan jag var liten har jag alltid blivit jätteglad för allting. Jag var/är en glad och tacksam unge :) Med en familj som alltid köper bra klappar.
Idag fick jag två jackor och en halsduk som kommer göra mig väldigt snygg i vår, pengar till ett kameraobjektiv och massor av andra saker. Till exempel ett TP. Men inte vilket TP som helst, utan ett TP Deluxe. Det är som vanligt TP fast med ett bonusvarv längst ut med några skojiga bonusregler. Hör ni nu alla som brukar vara med på TP-torsdagarna. Så fort jag skaffar mig en ny lägenhet ska jag bjuda in er oftare än ni orkar till mig och så kan vi spela TP tills vi spyr av all chokladtryffel jag kommer bjuda på. Idag har jag bakat väldigt mycket tryffel. Vit chokladtryffel med lime och brun chokladtryffel med mint. Receptet är choklad + smör + vispgrädde. (Därav insikten av att ni kommer att spy. Jag kommer själv självfallet inte göra det, jag är härdad).

Julaftonen här på Ådäljan rundades av med en invigning av ovan nämnda spel, en omgång som pappa föga förvånande tog hem. Jag kom väldigt, väldigt tätt bakom, flåsandes i nacken på far min. Sen spelade jag och bror poker, casino och stress. Jag vann rubbet. Annars brukar Anders ofta ha en otroligt stor, oförklarlig och helt ofärtjänt tur i kortspel.

I morgon åker vi till Hylte och Bexet och myser och spelar spel och äter mer julmat och träffar släkt. Jag längtar. Jag älskar att julen inte är slut ännu!

Hoppas ni haft en riktigt skön dag, allihop.

En liten berättelse om några journaliststudenters fabulösa torsdagskväll

Gårdagens kväll på jazzhuset bjöd på så många roliga inslag att jag är alldeles för ivrig inför skrivandet av detta inlägg. Jag vill berätta om ALLT. På en gång. När verkligheten bjuder på så roliga saker är det svårt att återge det på samma sätt och man får bara prestationsångest. Det är ju mycket lättare att få tråkiga saker att låta skojiga. Nåväl. Slutfilosoferat! Nu till kvällen:

Den inleddes med TP och alkohol hemma hos Johanna. Jättetrevligt. Mest imponerade var när Björn och Martin svarade rätt på frågan "Hur många väpnade konflikter fanns det i världen år 2003?". Svaret var nitton. Roligast var när Emma och Johanna fick frågan "Vilken konstnär fyllde 150 år år xxxx, och fick pryda de svenska julfrimärkena det året?". På det kan man naturligtvis inte gissa nåt annat än Carl Larsson. Johanna sa "Tror du att det kan vara Carl Larsson?". Emma sa "Nej det tror jag verkligen inte". Sedan mumlade hon något om att hon läst konsthistoria, rabblade lite olika epoker och begrepp och gnuggade sina tinnigar. På riktigt. Sedan sa hon "Vi säger Monét". Rätt svar var förstås Carl Larsson. Väldigt lustigt.
Vår vän David gjorde live-TV samtidigt och sällskapade genom att synas i en TV som vi ställt på en egen stol runt soffbordet. Varje gång han var med kom förtjusta tillrop från TP-gänget och dessa tillrop eskalerade när David sa roliga ord som "Fjäll" och "häst", på beställning, i direktsänd SVT-hockey. Way to go.
En sak gjorde mig dock mäkta besviken. Vi fick inte se Johannas "dålig förlorare"-tendenser. Hon har berättat hur hon brukar ropa könsord och kasta kortleken på Erik när hon förlorar i skitgubbe, och jag hade så oerhört gärna velat uppleva lite av den här väldigt briljanta egenskapen. Men hon höll sig lugn och fin. Tyvärr.

På jazzhuset hände sedan flera väldigt roliga saker. Sådana som är ännu roligare att prata om i efterhand. Jag har gjort en topp tre, och börjar med tredjeplatsen:

3. När Erik och Samtidigt som spelade på scen stod vi alla och lyssnade och diggade och hoppade runt lite sådär tufft. Men två brudar drog verkligen det hela till sin spets. Lollo och Ann stod längst fram, hoppade och skrek "Erik är snyggast! Erik är snyggast!" heela spelningen. Sedan frågade Ann Johanna hur det känns att "vara ihop med killen som alla tjejer på stället vill ligga med". Haha. Louise var något generad idag i skolan och mumlade saker som "Jag kommer ALDRIG att titta Erik i ögonen igen, någonsin".

2. Som stark tvåa och konkurrent till vinnaren är Emmas reaktioner då hon ofrivilligt raggat upp en snubbe i baren. Jag och Per såg allt. Emma skulle beställa öl, och en relativt oskön man började prata med henne. Hon stod kvar. Och pratade. Han bjöd på sprit. En stund senare gick mannen omkring och frågade alla efter en penna. "Ni är väl journalister!" sa han till mig och Per, och förklarade att han skulle skriva ett meddelande till Emma. Vi log stort. Emma gömde sig bakom en stol, vilket lyckades sådär. Mannen böjde sig ner och "hittade" henne. Hela incidenten avslutades väldigt sent på kvällen av att Emma kramade min arm, knep ihop ögonen och lutade pannan mot min axel, samtidigt som mannen försökte prata med henne. När jag sa "men Emma" hoppade hon över till Pers axel och vägrade släppa. Slutligen sa mannen "Okejdå, men ha en trevlig kväll". Och gick.

1. Vinnare av kvällens "rolighets-topp-3" är JOHANNA. När hon såg några killar härifrån JMG, stövlade hon genom hela dansgolvet, tog en av dem hårt i armen (han går termin tre, och känner absolut inte Johanna) drog med honom tillbaka och ställde upp honom framför Anns kamera, där hon själv poserade bredvid honom med en ful grimas och V-tecknet. Sedan lämnade hon honom, helt utan någon förklaring. En stund senare fick hon syn på en till kille från trean, en som vi kallar för "håret" (det är orange och jättestort och fluffigt och lite märkligt). Då gjorde hon samma sak med honom. Tvångsposade och attackfotade. Johannas egen kommentar i morse var "Han med håret såg faktiskt helt vettskrämd ut när jag attackerade honom. Usch, så jag skäms".
_______________________________________________________________________________
(Jag gör en linje här för att lura era ögon att tro att texten inte är sådär outhärdligt lång som den är)

I morse vaknade jag halv nio av att Johanna ringde. Björn hade väckt henne med sju sms, och Johanna berättade att hon låg i sängen, med kläderna på, ovanpå sin kamera. Vi insåg att vi var tvungna att ta oss till skolan för helklasspresentationen av B-uppsatsuppslagen, och det var extra viktigt eftersom vi gett gruppmedlemmen Per ledigt idag, i utbyte mot att han hängde med ut igår. Jag kom till skolan något trött, och där satt Johanna, i gårdagens kläder, med ett bakfullt men beslutsamt ansiktsuttryck. Någonstans mitt i allt blev det här -trots huvudvärken- veckans roligaste skoldag. Alla var där, utom Martin. Emma såg inte ut att må sådär jättebra, och hon irrade omkring på rasten och letade efter ett "vilrum". Vi skrattade lite, men förstod snabbt att hon var dödligt allvarlig. "Jag svimmar nästan", sa hon innan hon lade sig ner på en soffa utanför cafét. Efter det har hon inte setts till mer.
När genomgången var över gick vi i en klunga och pratade om huruvida det är okej att skriva om Håret på bloggen. Kan det uppfattas som elakt på nåt sätt? undrade vi. Just då kom han såklart gående, och Johanna skrek "Där är han!" lite, lite för högt. Sen gömde hon sig bakom sina vantar. Jag är lite osäker på hur väl hon lyckades.

Till folk jag känner: Jag röstar för att vi ska göra "Jazzhuset på torsdagar" till en tradition, så att vi får uppleva den här fredagsdekadensen lite oftare. Är ni med mig?