Hej alla fina där hemma!
Nu har vi återigen tagit oss vidare, den här gången till sydafrikanernas egen semesterort Durban, en bit längre upp på kusten. Hit kom vi i fredags och vi drar förmodligen vidare om några dagar.
Vi skulle ju utan tvekan ljuga om vi sa att det här är lika bra som Kapstaden. Durbans främsta tillgång är en rejält lång och riktigt fin strand. Där kan man traska omkring i turistiga miljöer och äta glass, sola och spana in Disneylandsliknande attraktioner i form av barer i gamla båtvrak och jättelika äventyrsbad med feta rutschbanor. I övrigt består staden av en ändlös räcka gator som känns ganska konstiga och lite väl folktomma. Varken slående vackert eller särskilt trevligt. Det finns många ställen som säljer, typ, däck och så där.
Men! Vi är inte här för att njuta av staden, vi är här för att njuta av vårt examensjobb. Det flyter bra ska ni veta! Påskafton blev en heldag i Pietermaritzburg, ungefär en timme från Durban. Med tre olika taxis och en kort promenad tog vi oss till Northdale footboll stadium där vi träffade vårt fotbollslag från Kapstaden, hängde med dem, såg deras match (som de vann med 5-0) och gjorde ett antal riktigt bra intervjuer. Som äkta fotbollsmorsor stod vi vid långsidan med tränarna, åt chips, fotograferade och skrek och gapade.
Efteråt fick vi åka med hela laget till den resort i bergen där de bodde under turneringen. Där hängde vi några timmar med killarna och hade en grym sydafrikansk grillkväll.
Efter att ha blivit så väl bemötta och omhändertagna känner vi oss just nu som Kuils River football teams största fan. Därför skrek vi förstås båda två av lycka när vårt case Abe ringde sent i går kväll och berättade att de hade vunnit hela turneringen! Helt grymt roligt, både för vår story och för laget.
Nu har vi på allvar kört i gång med artikeluppslag nummer två, som berör hiv/aids. Vi har styrt upp ett antal bra intervjuer inför i morgon och förhoppningsvis spenderar vi torsdag kväll på ett hospice för barn några timmar norr om Durban. Det kommer säkert att kännas lite tufft och jobbigt men också angeläget.
Okej, nu sammanfattar vi Durban. Fem bra saker som har hänt här är att:
1. Vi har börjat träna. Vi låser dörren och gör olika fåniga övningar som vi tror ska göra oss snyggare och starkare. I dag körde vi babianen, vilket ser väldigt roligt ut. Av den får man starka lår.
2. Vi har vägt upp vår träning med väldigt mycket choklad.
3. Vi har bytt till ett bra hostel med en takterrass där vi ligger och sover i solen varje lunch. På kvällarna dricker vi öl och tittar på stjärnorna.
4. Vi har hittat en bra street market med grymma priser, redan innan man börjat pruta.
5. Vi har badat i havet och fått sand mellan tårna (och i bikinitrosorna)
Fem mindre bra saker med Durban är(och här kan eventuella mammor eller likvärdiga hoppa över att läsa om de vill):
1. Vi bodde våra tre första dagar på ett hostel från helvetet. Eller, inte från helvetet kanske, det var rätt fint när vi väl såg det i dagslju. Alla som bodde där var dock rejält konstiga. Rätt många knarkade nog rätt mycket där, tror vi. Eller så var de hippies som hävdade att cancer beror på undertryckta aggressioner som måste healas bort. Och så luktade det konstigt.
2. Här är lite fuktigare. Kläderna börjar lukta konstigt. Ingenting blir riktigt torrt.
3. Ensamma, äldre och underliga män är vanligt förekommande på Durbans hostel. Värst hittills är polacken med stirrig blick som närmade sig oss med orden ”I’ve got good news for you girls. I’m staying in your room tonight”. Han visade sig dock vara relativt ofarlig.
4. Det luktar kiss lite här och där. Rätt så ofta faktiskt.
5. Vi har tvingats ta del av en vansinnesfärd i kvadrat. En idiot till taxiförare gjorde en av våra resor till den värsta vi har upplevt. Han går inte trygg på Durbans gator, om vi ser honom så ryker hans framtänder, vi lovar.
Men oroa er inte, vi är coola katter som klarar det mesta. Mest är vi just nu helt sjukt glada för att allt fungerar så bra med exjobbet. Klubben för inbördes beundran är mer aktiv än någonsin!
Ta hand om er därhemma, vi hörs snart igen. Puss och kram!
Resten av veckan har vi fortsatt med "torsdagsöl på Turnhalle" - traditionen och idag ska vi käka på Lötschberg med femton andra Schweizsvenskar. Otroligt vad många sådana det finns egentligen. 17 000 läste jag nånstans. 
