Det är inte tiden som återställs

Det är inte skådebrödet som stiger
Det är bara ett löfte om en riktig natt
Gamla sår bildar ett av flera mönster
En klädnad av ett paraply med styva armar
Sensibel som hos de bläckfiskar som bär simhud
Membranet av ögonblick mellan ekrarna
Mellan ekrarna som skjuts ut av den piruetterande dansaren
Ett fångstnät som redan har det som behövs
Som vingar av bokhyllor
På golvet mellan dem, under deras hotfulla höjd
Ligger dödgrävarens dotter på rygg
Funderar och stirrar i det avlägsna taket
En klätterställning av gammal spindelväv
Det rinner en vattenväg fritt genom luften
Trotsar tyngdlagen och utforskar geometrierna
Simmerskan har memorerat alla kurvor och fällor
Det är egentligen mer som grottkrypning
Men det är inte mordiskt vass kalksten som omger
Utan vanlig solnedgångsluft
Och det är mycket värre
Det är fortfarande sommar och människorna kommer inte tillbaka
Det är den döda naturen som börjar krakelera
Det är ett dockskåp som ännu ingen växt ur
Det är dagar med döda fjärilar i fickan
En avskedsgåva en sliten sångbok
En löjlig maskot som luktar trädgårdshandskar
En övergiven skolbyggnad där man säger att det spökar
Sommarens krönikör går ensam genom salarna
Tänker vara den onda häxan i väst på nästa kalas
Hon är någon som redan berättat hur det ligger till
Någon som gett sina lekkamrater ledigt
Någon som faktiskt lär ha lekkamrater
Men som nu sitter omgiven av utvalda små föremål i koncentriska ringar i den här väldiga salen
Det är kanske tingens yta själv som osäkert och ryckigt börjar stiga

augusti, M Forshage

Den enes och den andres liv

Om jag hade somnat
tjugo gånger om på stolsbenet
Fråga också mig
Torftiga solkatter
Vämjelsen om inte annat
Återigen en av dessa underlandstebjudningar
Där ingen håller räkningen
Ingen väntar på frågan till sitt svar
Disken kastar vi i viken sen
En händelserik stillhet bland andra
Var och en av oss, ett skolbarn
en tyst gestalt vid brevlådan
Jag har alltid velat vara en skräckfilm
De absurda historier som måste ha hänt
och de som inte hände
En metafysisk tävling utan konklusion
Gick nu även hans sol ner
Genomlysning i vårens kuvett
Den som kan sjunga kan inte bäddas ned
Eller en dödlig dos strålning
Vårt sorgblod stilla maskrosvin
och enkla insikter torgförda i knippen om dussinet
Var det någon som efterfrågade handens morgon
Handens morgon som en fisk
Vems tur att gripa ordet
Mårdväntan
Man skulle suttit där med ett facit alltså
och bedömt vad som hänt eller ej
och bedömt att man inte ångrat sig
vaggat av och an, upprepat ”allt är inte slut än”
envetet, tondövt
Blicken i fjärran
Minnet är inte ett sanningsvittne utan en förströelse bland andra
Nästa morgon är lika hårdhänt
Det var väl för väl det

april, M Forshage

Framtida Stad

Ännu en vecka (-19/1 2015) pågår utställningen FRAMTIDA STAD av John Andersson och CM Lundberg på Lokalrätten, Turteatern, Lågskärsvägen 13 i Skarpnäck, Stockholm.

Dolda katedraler utan månsken

Teckningar i mörkret, strömavbrott 9/1 2015 MF

Gustaf Bondes påse mot grubblande

(Ur ett av Gustaf Bondes manuskript. Figurerna nedtill är sannoliket självporträtt.)

(1682 – 1764) Greve, riksråd, president vid Bergskollegium, kaballist och alkemist. Författare till den alkemiska traktaten Clavicula Hermeticæ Scientiæ (1732), som senare trycktes på kontinenten i tre upplagor. Denna lilla bok har rekommenderats av 1900-talsadepten Fulcanelli. Dessutom skrev han flera andra alkemiska skrifter och samlade otaliga recepter av olika slag. Vissa av hans mycket talrika handskrifter visar att han, bland annat under ledning av mästaren Colas, ägnat mycket tid åt Verkets praktik i sitt laboratorium. Det har påståtts att en av hans metoder i sina omfattande och mångåriga alkemiska strävanden var att under två års tid låta en guldklimp oavbrutet cirkulera i matsmältningsapparaten, vilket med all sannolikhet är en allegori. Det mörker som vilar över hans hermetiska verksamhet står i stark kontrast till den klarhet som råder beträffande hans offentliga karriär i nationens tjänst.

Emot swår mjältsjuka och grubblande.

Tag en ihålig hasselnöt gör den ren från maskmjölet; träd in genom hålet den delen af en påfågelfjäder, som kallas spegel och som skiftar i blått, hwilken runda fläck nätt utklippes. Sedan fylles nöten med rent quicksilfwer, och hålet slutes till med obrukadt, hwitt jungfruwax. Denna således tillredda nöt insys uti en liten pung af äkta cramoisifärgadt sidentyg, som fästes wid en silkes-snodd af samma färg, så lång, at den räcker omkring halsen och under till magmunnen. Detta bär patienten på bara kroppen natt och dag, så länge det behöfs, men är det förbjudet att se efter hwad uti pungen är inlagdt. Proberadt i Stockholm A:o 1763 med lycklig werckan på några månader.

Ur Några hållpunkter inför en poesins svenska historia

Nymf Imago

Ett par bilder från utställningen och lekar och experiment där.
Invänta fullödigare dokumentation. Eller gå ut just nu och titta på någon hägg i närheten  som häggspinnmalen Yponomeuta håller på att väva in.

Nymf Imago - plan för scenen för förvandlingar

 (Gemensamma skisser från planeringen av utställningen Nymf Imago. Det kan tilläggas att den slutliga gestaltningen skilde sig ganska radikalt från dessa planer.)

Nymf imago – Utställning, lekar, uppträdanden 3 - 26 april

NYMF IMAGO

En utställning om mellanformer, okända djur och själva förvandlingens kristalliserade flimmer

Som en hyllning till inbillningskraftens revolutionära natur bjuder Surrealistgruppen i Stockholm med vänner in till vernissage och vårutställning, ett gemensamt försök att göra upp med den förstelnade tidsandan och locka fram verklighetens samtliga dimensioner, att tillfälligt besitta platsen för att smyga ner små frön av liv mellan höghusen. 

Under tre veckor fyller vi utställningsrummet med föremål och händelser som dröjer sig kvar i sina ögonblick av förvandling: text, bild och osynliga sjöstjärnor, fossilerade nervsignaler längs väggarna och ett myller av gåtfulla livsformer som rör sig i synfältets periferi.

Ta en paus från din rostiga telefon, släpa kroppen genom stadens betalningszoner och hjälp oss lista ut vad det är som rör sig bakom kulisserna.

Vem eller vad är det som talar ur vår mun, sover i våra sängar, skapar i vårt ställe? Mytologiska varelser, socioekonomiska tillfälligheter, schizoida delpersonligheter, blixtar från framtiden? Vad är det för urtidsdjur som rör sig mellan hjärnans skälvande hinnor?

Genom lek och spekulation inbjuds ni att med utställarna rekonstruera, föreställa er eller avslöja vem som gjort vad och vad som gjort vem, eller att bara äntligen bli osäkra på saken.

Vernissage torsdag 3 april, 16 - 21.

Galleri Lili, Idungatan 5 (T Odenplan). Öppettider: onsdag - fredag 15 - 18 och lördag 12 - 15. Utställningen pågår 3 - 26 april.
Uppträdanden: Den fastgjutna båten. Mellanformernas framträdelser. Föremålen utfrågas av poeter som Emma Lundenmark, Mattias Forshage och CM Lundberg.

Lekafton: 17 april. 

Finissage: lördag 26 april. Uppträdande: Johannes Bergmark Den sjungande kistan. 

FB

Till minne av Isak, en vän

För dina pannlobers skull - Spring naken genom huset, det sprakar på andra sidan ån. Du somnade och där du inte vaknar betar fåren, de lägger sig och ber sin sol bakom molnen spänna upp sin slev, hälla stjärnstoft ner i fickorna på dagen.

Allt det som inte sker ger signaler runt pekfingret på den som rösten aldrig bar men heller aldrig tappade. Och där du sitter spänner pannloben ut sig. Ditt svarta skjul har ett tak av salt, din dörr är en karta av månen.