MUSIK: Norska idoler prisade på Spellemann-gala (inkl. rasist-skandal)

Ikväll har norska Spellemannpris (motsvarigheten till vår Grammis) delats ut. Några vinnare gladde mig verkligen:

• Årets pop: Team Me, som jag tipsade om här om dagen.
• Årets rock: Honningbarna, som jag tipsade om igår.
• Årets nykomling: Jonas Alaska, den fantastiske singer-songwritern som jag tipsade om i Musikguiden i P3 i julas.  Den kategorin var också i övrigt välfylld av guldkorn, förutom Alaska var också bl.a. Razika, Honningbarna och Team Me nominerade.

(Lista på alla vinnare och nominerade här.)

Ytterligare ett glädjeämne på galan var att årets hederspris gick till Jan Eggum. En norsk artist vars storhet jag endast känner genom låten "Kor e alle helter hen". En låt som glatt mig flera gånger, båda full och pank på Revolvers dansgolv och bakfull i hörlurar på väg hem från flertalet Oslo-besök.

Men...

Tyvärr verkar galans ovan nämnda glädjeämnen överskuggas av en helt galen och - i mina öron - rasistisk kommentar från vinnarna i årets hit-kategori. Vinnare (framröstade av VGs läsare och norska P3s lyssnare) blev bandet Plumbo med låten "Møkkamann". Priset överlämnades av förra årets vinnare Madcon - en norsk hiphop-duo vars medlemmar råkar ha nån slags icke-norsk bakgrund i sina släktled. Just denna bakgrund föranledde Plumbos sångare Lars Erik Blokkhus att vid mottagandet försöka ge sig på nån slags lustighet kopplad till Madcon-medlemmarnas hudfärg samt titeln på sin vinnarlåt: "När jag ser på er två får låten plötsligt ett nytt namn - Moccamann" [min övers.].  Tror ni mig inte? Se det hela genom att klicka här. 

Publiken buade, men Plumbo försökte skoja bort det hela och framförde en specialskriven vals som tacktal. Blokkhus ursäktade sig snabbt i norska medier (t.ex. här) med "förklaringen" att de är från landsbygden och inte är vana vid sådana här stora tillställningar. Madcons Yosef Wolde-Mariam kommenterade Blokkhus försök till vits med ett rakt och enkelt "Fuck han." På galans efterfest belönades sedan en uppenbart överförfriskad Blokkhus, i VG-TVs direktsändning, med ett upp-och-ned-vänt glas öl över frisyren från Kaizer Orchestras gitarrist Terje Vinterstø Røthing, som sedan krossade glaset i golvet bredvid Plumbo-sångaren (på glaset stod det Moët, men Vinterstø meddelar att det var öl i glaset, då han aldrig skulle "kasta bort dyr champagne på den mannen").  

"Møkkamann" är en låt jag aldrig hört och Plumbo är ett band jag (glädjande) aldrig hört talas om innan ikväll. Låten som kommer från plattan Råkk'n Råll Harry (!) kan musikaliskt beskrivas som nåt liknande vår egen hemske Nordman. Vad texten bekommer är det svårare. Den verkar handla om nån ilsken man som bor ensam i skogen och ibland på nåt våldsamt sätt försöker hitta sin ex-fru, allt toppat med lite referenser till den nordiska mytologin. Jag försökte google-translatea titeln utan framgång, men en norsk vän hjälpte mig på traven med förklaringen att en "møkkamann" är en "ful typ. Filthy man. Dirty man." (Handlar den om Blokkhus själv?) Jag gav mig också på att googla på bandnamnet "Plumbo" och översta sökresultatet blev träffande hemsidan www.plumbo.no - ett norskt företag inom hushållsrengöringsmedelsbranschen. Låt oss nu hoppas att bandet skrubbas bort genom att de fråntas priset och att NRK (som kallat till krismöte imorgon) stoppar bandets medverkan i den kommande norska melodifestivalen. Och att norska folket har den goda smaken att välja en bättre låt nästa år. För nog har de väl egentligen bättre smak än att rösta på ett band som på sin hemsida kallar rödvin för "museolja"...

Bra rutet, BQ!

För ett tag sen mottag jag en digital uppmaning om att rösta på The Bear Quartet i årets Grammisomröstning. Jag älskar BQ och tycker deras 89 är ett av årets bästa svenska album (förbeställde faktiskt ett ex. av vinylutgåvan igår för att dämpa min ångest). Men jag är så evinnerligt trött på galor och priser i allmänhet, och Grammis i synnerhet. Inte sedan Popsicle önskade livet ur Arvingarna har det varit kul. Därför valde jag att ignorera uppmaningen.

Nu har BQ valt att i ett brev avsäga sig nomineringen. Helt rätt! I ett brev till Grammisjuryn (som bloggen Kamratskap Rock citerar) skriver bandet:

Tack men nej tack. Vi avsäger oss nomineringen, vi vill inte ha med Er att göra. Hoppas Ni respekterar detta. Vi tycker att en ursäkt vore på sin plats. Säg förlåt.
-Vänligen, The Bear Quartet

Till Göteborgs-Posten säger Matti Alkberg (som tidigare tackat nej med sitt Mattias Alkberg BD):

Jag vill inte att Bear Quartet ska vara förknippad med musikbranschen på det sättet. Att klappa varandra på ryggen och ge beröm för att man är så bra har så lite med oss att göra och det känns bara fel. Om andra vill hålla på med det får de gärna göra det, men vi vill inte vara med.

Tydligen har vissa uppfattat det hela som en PR-kupp. Det svarar Mattias Jansson bra på i sin blogg, så det lämnar jag. Jag instämmer i stället med Mattias’ avslutande rad: “Åt helvete med bransch och marknad!”

Bonus: Matti har satt ihop en Spotify-lista som jag ska lyssna på när morgonen blivit dag och inte grannarna vaknar av oljudet.

Grammis-galenskapen

"Vi är stolta över att presentera två sköna tjejer som leder den första delen av årets Grammisgala (före direktsändningen) - Karin Winther och Ika Johannesson!" står det att läsa på Grammisgalans hemsida.

Undrar om Karin Winther och Ika Johannesson är lika stolta över att presenteras som "två sköna tjejer"? Gubbslem!