Verldens besta job.

Jag tycker ganska ofta att jag har världens bästa jobb. Inte för att jag skriver sådär våldsamt mycket nu när jag bor här i Schweiz, men ändå. Just nu plitar jag bland annat ner en del för en resesajt på nätet. Den senaste tiden har jag skrivit reseberättelse från Malapascua (Filippinerna), en guide till Berlin och en...tja, debattkrönika kan vi väl kalla den, om fattigdomsturism med lite berättelser från kåkstäder i Johannesburg och Rio de Janeiro. (Vill man läsa kan man klicka på rubrikerna nedan). Nu ska jag pilla klart det sista på nästa text, som är ett rep från min och Johannas safari i Sydafrika. Känns som igår när vi satt där och kollade på lejon och elefanter och Johanna var hungrig hela tiden och åt ingefärakakor som vore de källan till allt liv. Good times!

Det känns som världens lyx att få sitta och frossa i sina egna minnen på det här sättet, och att någonstans kunna stanna upp och tänka "ash, det är ju bara mitt jobb". Oförskämt trevligt!

Fattigdomsturism - glorifiering av misär eller viktig upplysning?

Ju mer vi reser, desto mer lär vi oss om andra kulturer och länder och desto större blir insikten om andras situation. Bra! Men vad händer när det blir en tävling i att ha sett den värsta misären? När turisterna betalar för att få se den? Backpackings skribent Johanna berättar om kåkstadsturer i Rio och Johannesburg och vill skapa en debatt kring fenomenet. Är det okej att betala för att få ”titta på fattigdomen”? Om inte, är det okej att blunda för den?

Berlin Calling – en guide till Europas roligaste huvudstad

I Sverige ses det ofta som alternativt att ägna sig åt film, dans eller andra kreativa uttrycksformer, men i Berlin är dessa sysselsättningar mer regel än undantag. Hit kommer människor för att skriva böcker, måla tavlor och göra film och i stället är det kontorsnissarna som sticker ut. Det skapar en speciell atmosfär som lockar mängder av människor. Backpackings Johanna föreslår saker att uppleva i denna betonggrå men ändå så färgglada tre-och-en-halvmiljonersstad.

Malapascua - en pärla i Filippinernas övärld

Många resenärer längtar efter vackra stränder och sådana finns på flera håll. Men att hitta en paradisstrand utan försäljare, solstolsuthyrare och hennatatuerare är inte alltid så lätt. Under en av sina resor åkte Johanna till Malapascua – en liten ö där hon gick barfota i sanden, umgicks med lokalbefolkningen och njöt av en spektakulär värld under havsytan.

Oblique i GP

Helsida med Oblique i dagens (torsdagens) GP.

Jävla advokatjävel

MEEENN!!!

Jag sitter ju och skriver på en artikel, deadline är i morgon, och har i fyra dagar sökt en advokat som heter Leif Almquist. I tre dagar har hans lilla sekreterartjej lovat att han ska ringa tillbaka "så fort mötet är över", vilket han såklart inte gjort. Men idag svarade han själv i telefon för första gången, och sa "Nej, jag har inte en minut". Jag sa "kan jag ringa upp dig senare idag? Det är ett väldigt kort ärende" Han sa "Nej, det går inte. Jag är upptagen hela den här veckan, och....(trevande) hela nästa vecka. Också.". Jag: "du kan inte tänka dig att svara på en enda fråga nu? det tar 6 sekunder för mig att läsa den". Leif Jävla Almquist: "Nej, det funkar inte för mig".

HUH!?!?
"det funkar inte för mig?"
Jag hatar Leif. Han funkar inte för mig. Jag har svårt att tro att han funkar för någon alls.

Nu funderar jag på att åka in till redaktionen i skolan och skriva därifrån istället. [Jag tycker om att kalla den för redaktionen, det låter då som att jag har ett riktigt journalistiskt liv, vilket är en stor lögn. "Redaktionen" är förstås datasalen. Min anm.]