Lusse lelle, lite i förskott.

Vi bakade lussekatter här ikväll. I det här hemmet är det lite olika stajl på bakverken;

De på översta bilden är mina. 

Den på understa bilden är Davids. (Och nej, det är inte ett litet hästfoster, utan en "enögd daggmask som tittar bakåt". Om ni undrade).  

Han är väldigt estetiskt lagd, min kille.

På väg hem!

Nu sitter jag på Zürich flygplats i en bekväm blå skinnfåtölj och väntar på det lite försenare flyget. Tågresan från Bern var underhållande, jag satt jämte en hippiefamilj där mamman hade en stor tam brunvit råtta liggandes i tröjluvan. Ibland kröp den omkring lite.

Jag lämnade ett väldigt juligt Bern bakom mig, de senaste dagarna har snöflingorna sakta, sakta fallit ner från himlen, så lätta att de nästan dansat lite upp och ner och fram och tillbaka trots att det varit vindstilla. Vackert och mysigt, sådär som det bara är i Bullerbyn.

Även om det på ett sätt känns tråkigt att lämna julidyllen i Bern, känns det alldeles underbart att komma hem. Jul hemma, med snö verkar det som (?!) och att snart få träffa alla igen. Jag längtar efter er!

David kommer efter på måndag, han ska bara avverka sista matchen och ha julfest med laget. Nedan är lite bilder från mitt, Sofias och Lindas julgodisbak för ett tag sedan.  

 

"Its against american LAW" eller "Den årliga pepparkakshustävlingen"

Amerikanska ambassaden, Im telling you. SO much fun. Nicole har varit här hela helgen (huraa!) och i fredags på dagen drog vi till amerikanska ambassaden för att "kolla om hon fortfarande är medborgare". Eftersom hon på sitt senaste amerikanska pass är 1 år gammal på fotot var hon inte helt säker... Jag upprepade mantrat "men tänk om du hade fått rösta! Och inte gjorde det!" tills Nicole blängde på mig. Säkerhetskontrollen på ambassaden var som på en flygplats, och vi fick inte ta med mobiler och kameror. Det visade sig i alla fall att Nicole har medborgarskap, och en festlig sak kom fram. Hon har ju rest till USA några gånger på sitt svenska pass, och det är tydligen -citat- "ILLEGAL -against the american LAW". En amerikansk medborgare måste alltid resa på sitt am. pass till och från landet, så Nicole har varit "really lucky" att de släppte in henne över huvud taget. Vi garvade länge. Sen kunde jag såklart inte låta bli att fråga kvinnan i luckan vad som händer om ett annat land, säg Sverige, vill ha samma regel. Vilket pass ska man då ha om man reser mellan länderna och har dubbelt medborgarskap? Båda, enligt kvinnan. Nicole påpekade (tyst, när kvinnan inte hörde) att det enda råd hon fått tidigare var att för guds skull inte krångla till det med olika pass under samma resa.

Resten av helgen har varit mer än superb, vi har gått på stan, njutit av juldekorationer som poppar fram överallt, shoppat ganska mycket och tagit långa fikor. På kvällarna har vi druckit glögg, ätit lussekatter och pepparkakor med grönmögelost och pratat hela nätterna igenom. Heja Julen! Och heja mina allra bästaste vänner!

Julfrossandet har inte låtit vänta på sig, nu är det igång! Igår kväll var jag med Sofias klasskompisar på glöggkväll, och idag har jag och en nätt samling läkarstudenter på kanske 14 pers bakat pepparkakshus hemma hos Sofia. Tjejerna mot killarna. En sak är verkligen slående: Hur KAN det alltid, (ALLTID! vi vet, vi har gjort det här med olika gäng varje år sedan högstadiet) bli så att tjejerna gör ett litet, sött, snirkligt, proportionellt och detaljrikt hus som sitter ihop bra, medan killarna gör ett enormt stort hus byggt av stooora pepparkaksblock med insidan ut, som knakar i sockerfogarna och inte har en enda nonstop eller glasyrsträng på sig? Jag lägger ingen värdering, jag bara undrar... Könsstereotyper i sin mest komiska utformning.

Dan före dan före dan före dan före dan före dopparedan

Jullov jullov julllov.

Eller ja, vi har opponering i morrn. SEN är det jullov. Veckan har hittills bjudit på:

• fest-måndag, på en fantastisk takterass, sen
• sova-nästan-precis-hela-dagen-tisdag följt av
• baka julgodis-tisdagskväll, hos en av bröderna Jihde med familj, tillsammans med D
• handla julklappar-onsdag som blev till en handla en julklapp och sen fika i två timmar-onsdag

Allt är så ju(v)ligt just nu att jag inte haft tid att blogga ordentligt. Det är sånt som händer. Hejdå, vi ses i morgon. Eller på fredag, eller så.