Royal Golden Safari från Butiki Teas.

Shinma no kodou från Vampire Princess Miyu är dagens musikackompanjemang~




Det var länge sedan jag drack något afrikanskt te men så mindes jag att jag hade det här hemma, en utmärkt variant från Kenya.

Stora, vackra blad som skiftar i allt från mjukt gyllene ljusbrunt till nästan svart. Det kryllar av fina småhår och jag känner en tilltalande, ren doft som ger en föraning om smaken när jag sticker näsan i burken. I bakgrunden lurar något obestämbart kryddigt.

Bryggrekommendationen är 90° i 3 min, jag har provat 95° i ett obestämt antal minuter utöver mer kontrollerade bryggningar i mindre kärl.

Medan bladen drar stiger en doft i gränslandet rostade gryn/välling/choklad upp med ångan. Minst sagt förföriskt!

Det var ett tag sedan jag drack något vars doft spreds i hela lägenheten men det här var ett finfint exempel.

Det här är gott, faktiskt förbannat gott. Hälla mjölk i kan man väl göra men det vore synd och skam tycker jag, det är så komplext, mjukt men ändå med en bra skärpa som får mig att vilja ha mer. Fint tungkviller och något lätt bittert som sträcker sig ner i svalget.

Det är inte direkt sött, men det har värme.

Jag kan också känna inslag av något citrusaktigt fast befriat från den stickande syran man kan åka på med andra, tristare teer. Här ger det bara ytterligare dimension och kontrast.

Kanske det bästa afrikanska te jag druckit till dags dato, och jag kan inte förneka att det känns roligt att helhjärtat kunna rekommendera något efter alla bottennapp på sistone.

Jag köpte som sagt min påse från Butiki Teas, en rätt smidig webbutik som tar PayPal men dessvärre ser de inte ut att ha det inne för tillfället. En snabb sökning ger dock vid handen att det finns rätt många andra ställen att inhandla det på, prova t ex Phoenix Teas. Och medan du är där och kikar, spana in den alldeles förtjusande lilla koreanska tekoppen med instämplade mönster(inspirationen till Japans mishima-dekorationer).


Det här teet är inte helt billigt oavsett var man väljer att köpa det, men värt pengarna i mitt tycke. Då, när jag köpte mitt fick jag ge $11.50 för 30g. Frakten blev ytterligare $10.

Kosabei Plantation Kenya Green Natural Dryer Mouth från The Tea Master.

i min iTunes-Tanaka Ries Kiss kara hajimaru miracle(jazz version)


 Inte världens kortaste namn på det teet, jag undrar alltid hur jag ska lägga upp det i såna här fall, vad det egentligen heter och vad som är lagt till som beskrivning av butiken.

Detta gröna te från tegården Kosabei stötte jag på medan jag försökte hitta information om det svarta teet man framställer där, provat och postat om här.

Grönt te från Kenya, och för den delen hela Afrika, är en ny bekantskap för mig så jag skickade efter det minsta paket som gick att få, 50g. För det fick jag betala £2.62, frakten ville man ha £1.99 för så alltsom allt ungefär en femtiolapp.

Termen dryer mouth syftar som tidigare nämnts på att bladen är plockade rakt ur maskinen(torktumlaren? ;D ) och paketerade utan att sortera dem storleksmässigt eller annat finlir.
Leveransen tog en stund då butiken inte hade teet inne just för tillfället utan väntade på en ny sändning, så jag inbillar mig att det är hyfsat färskt. Det doftar i alla händelser riktigt fint; det saftigt fräscha från nyklippt gräs och svarta vinbär.

att kalla teet osorterat var verkligen ingen underdrift, minst sagt blandad kompott...

Testar med en tesked blad i åttiogradigt vatten i cirka två minuter, smaken är ren men det ligger en bitterhet och lurar, inte den hemska dåligt te-sorten utan den sort som ger eftersmak men man får nog passa sig.  Tycker det borde gå att få lite mer sprätt på smaken, nästa gång provar jag med tre minuter men det blev alldeles för dominerande och skarpt. Kanske mer blad och betydligt kortare tid?

detta är omgång#4 så här är teet ganska gult, tidiga bryggningar var mer persikofärgade

En minut i gaiwan vid 70° ger visserligen en dryck som inte välter hus men det är inte så himla roligt heller. Bryggde mitt allra sista bi luo chun från Chinese Pottery vid sidan om i en större kanna men samma temp för att ha till maten och det är nästan dött lopp i smakfrågan. Detta BLC är alltså snart ett år gammalt och rejält bedagat, men det var inte speciellt stor skillnad i smaknyanser.

Teet från Kosabei är visserligen svinbilligt, men det är inte speciellt kul. 

Gillar i och för sig den bittra smaken i måttliga mängder men hade nog hoppats på en aning mer komplexitet.

Kenya Kaimosi TGFOP1 från Nothing But Tea.

slölyssnar på...Kokoro no ato-Kosaka Riyu(Mokke OP single)

Jag gillar alltid lite extra när provpåse-systemet är integrerat i butikens sortiment, att man alltid kan köpa lagom till en eller två provomgångar utan att känna att man tar en jätterisk. Om teerna är dyra är det ju synnerligen bra, men oavsett prisklass är det ju skönt att veta att man inte plötsligt står där med ett hekto eller kanske mer av något man helst hade velat slippa.

Nothing But Tea är en sån butik, också den en upptäckt från i somras när jag dammsög nätet på afrikanska teer. Den gången blev det just ett antal små prover, som synes tycks standarden vara 10g/påse. Smart touch där med bäst före-datumet!
Minns inte hur snabb leveransen var den gången, men jag köpte en bok av dem för nån vecka sen och den dök upp imponerande snabbt.

En notering till om köp-proceduren, om du som jag skall till att betala via PayPal så kommer du inte se någon fraktavgift ens när du klickat dig in på PayPal, men det är bara att okej:a köpet så tas du tillbaka till butiken som nu upptäckt att du inte bor i Storbritannien(i många fall är frakten gratis där) och då har lagt på frakt, så då godkänner man igen och slutför.


I vilket fall som helst, Kaimosi TGFOP1 är ämnet för dagen, ett te jag inte vet det minsta om, plantagen är liksom de allra flesta i Afrika obekant för mig och NBT har inte mycket till beskrivning att ge.

Doften i påsen är rejält fruktig, inte komplex men tja....fruktig. Vad för sorts frukt? Som så ofta tänker jag omedelbart 'druvor' i det här läget men jag försökte hitta något mer nyanserat. Men nej, det gick inte idag. Antingen är det jag som inte kan sätta fingret på vad det är jag känner eller så luktar det faktiskt druvartat. Eller iallafall något liknande. Torkad frukt.

Smaken är sträv med en liten aning citrus när jag provdricker lite. Inte oäven men inte så jag faller baklänges heller. Balanserar farligt nära anonymt, tråkbittert frukostte men jag känner nånting aromatiskt en bit in som höjer det hela ett snäpp.
Med lite mjölk kan jag känna det fruktiga även i smaken, även om det inte är dominerande. För en kort stund tyckte jag mig uppfatta något aningens, aningens choklad-aktigt också, men det är nog ingen anledning att rusa ut och köpa det här teet.

Jag tycker det hela känns prisvärt ändå, även om det kanske snarast ligger i underkant för de £5.90 man får betala för 100 gram, det är trevligt att dricka till ostmackan och det finns lite nyanser att upptäcka för den som vill-men jag vill nog inte dricka det varje morgon.

Kosabei Estate TGFOP från High Teas.

jag lyssnar på...Rewrite~Psychic Lover från Rewrite OST. Ja, man vaknar iallafall.


Jag minns inte riktigt längre vad det var jag var på jakt efter när jag fann den engelska webbutiken High Teas.  Det kan ha varit afrikanska teer i största allmänhet eller kanske nåt helt annat.

I vilket fall hittade jag några sorter jag ville prova, ett av dem är dagens frukostte. Har druckit det i några dagar nu, det tycks vara ett av de där teerna som är svårt att få någon ordentlig smakstyrka på, eller så är det jag som fegar med bladen. Idag fick jag dock lite andra förnimmelser.

Har bryggt det både ensamt och blandat med teet från Luponde.

Doften i burken är ytterligt ren, inga övertoner av frukt eller annat, det doftar helt enkelt 'bara te', men på ett bra sätt. Bryggt har detta den typiska vällingdoften-någon gång ska jag försöka mig på att undersöka det där lite närmare.
Svart te från andra länder än Kina faller för mig ofta inom en av följande kategorier när man luktar på det nybryggt; antingen har det en egen, lätt igenkännlig doft som t ex Darjeeling, för en annan grupp är de mest framträdande intrycken välling eller cigarettaska. Ingetdera lockar mig sådär överdrivet värst, men det ger en liten fingervisning om vad man kan förvänta sig av smaken. Och kvaliteten?

Intressant nog doftar de blöta bladen citrus!

Nu vill jag ju inte döma detta på förhand så jag har som sagt druckit det till ett antal frukostar, som så ofta kryper det fram saker man kanske inte märkte första gången. I dagens kopp skymtade jag en lätt maltig ton(iallafall min förståelse av smaken, det är inte helt lätt. Öl dricker jag inte heller så parallaller med det faller, liksom) och en trevlig bitterhet som inte gick överstyr. Sött är det inte men där finns en värme jag gillar.
Tog lite mer blad än jag gjort tidigare så det kan eventuellt vara anledningen till det.

Så som jag bryggde-basic 95° och 3 min-ger det inte heller ifrån sig den där beska, munskrynklande upplevelsen utan går t o m för mig att dricka utan mjölk. Nu är jag ju dock för alltid förstörd av den engelska tetraditionen så efter de första klunkarna i testsyfte så tillsatte jag min lättmjölk.
Det övergripande intrycket är ett neutralt men balanserat te. Och det är ett bra betyg.

Det är alltid lika kul att upptäcka nya saker i ett te...eller för den delen i nästan vad som helst. Den där skivan man köpte och lyssnade på en gång och inte tyckte var något speciellt, för att sedan plocka fram ett halvår senare och inte begripa hur man inte hört allt det där jätte-jättebra innan.
Hans Arnold-bilderna jag var fascinerad av som liten för att det alltid fanns nya oknytt att upptäcka för den som tittade tillräckligt noga. Und so weiter.




Man fick vara lite enträgen för att få fram information om Kosabei, men det ser ut att vara en del av en större plantage som heter Tinderet(Place of Lightning), grundad 1956. Ett vackert namn på en tegård som enligt uppgifter skall ligga på omkring 2130 meter över havet. Det produceras även ett grönt "dryer mouth*"-te som jag gärna haffar vid tillfälle, och på Kosabei tillverkas grönt efter japanskt tillvägagångssätt d vs ångat snarare än wokat.

Tinderet har Fair Trade- och Ethical Tea Partnership-certifiering, High Teas tar £3.50 för en påse med 100g.


Stötte på flera ställen på fraser beskrivande Kenya som "teernas Toscana" men jag hittade ingen förklaring till vad man egentligen syftade på-är det månne en vinreferens? Eller en klimatbeskrivning?
Utan bakgrunden blir det bara en pittoresk men vilseledande fras som ska locka till köp- jfr "teernas champagne", detta misshandlade uttryck.
Fy skäms den som droppar den raden och sedan vill sälja på oss ett trött sommarskördat te. Det är inte champagne, det är knappt ens Champis.



*=Namnet syftar tydligen på att det packats som det är, utan att sorteras/graderas, utan bara tagits direkt ur maskinen.

Kenya Milima från Harney & Sons.

jag lyssnar på...Thin Moonlight från AnoHana OST 3

Dags för en liten provpåse afrikanskt te, tänkte jag.
Visserligen är den redan öppnad, noterade då att det var fin doft på teet och en trevlig fruktig karaktär men den gången var syftet bara att dricka något jag inte prövat förut, inte att skriva en recension så jag bara noterade intrycken utan att förstöra upplevelsen med några måsten.

Idag brygger jag för att få ner lite mer nyanserade omdömen på "papper". :P



Lade en tesked blad i min minsta kanna och lät det dra...en stund. Lagom av smak. doft och färg att döma. Glömde bort tiden lite medan jag försökte få en hygglig bild av torra blad.

Teet är faktiskt lite tjockt, smaken ok, inte alltför beskt men med en trevlig liten sträv eftersmak. Jag skulle inte bli förvånad om detta te ingick i Yellow Label, det är något som påminner om detta.

det är nog bara jag som ser en liten krabba i klustret med bubblor på ytan, men ändå =)

Med mjölk är smaken ungefär densamma, fast med mjölk. If that makes any sense. Dock kunde jag inte alls plocka upp någon fruktighet idag annat än när jag luktade på bladen i påsen, men jag känner mig väldigt konstig idag, jag kanske har någon sorts infektion smygandes i kulisserna. Smaken är möjligen lite tunn, men det duger absolut som vardagste.

små, brutna men vackert rödbruna blad

Som de flesta av Harneys provpåsar gick denna på $2, en burk med 4oz kostar $7. Teet kan man läsa om här.